V I . D I S K U R S E N F Ö R S T Å S
93
Ödman, 2006, s 413).
I likhet med 1700-talet är samtiden en tid av tvång. Under 1700-talet
handlade tvånget om ett nytt sätt att tänka. Det var ett förkastande av den
gamla världsbilden inom flera områden, exempelvis ett nytt tidsbegrepp där
allmogetiden påtvingades klocktiden vilket skapande ett kaos inom vissa
sociala områden som på ett eller annat sätt var beroende av både den lilla
och den stora världen. Detta gällde i allra högsta grad skolan. Klocktiden var
det stora samhällets tid och var det tidsbegrepp som omhuldades av
överheten och som under 1700-talet skulle göras till undersåtetid (Ödman,
1991, s 172f). I samtiden handlar tvånget också om ett nytt sätt tänka. Det är
ett förkastande av den gamla världsbilden inom flera områden, exempelvis
ett nytt sätt att fostra genom en ny påtvingad likabehandlingsplan vilket har
skapat problem i skolan. Likabehandlingsplanen är det stora samhällets plan
som rättfärdigas av staten och som under samtiden ska göras till praktisk
skolverklighet.
I likhet med 1700-talet är samtiden en tid av konkurrens men också en tid av
frihet. Under 1700-talet konkurrerade lärarna och fattighetsombuden om de
knappa medel som stod till buds. Ibland ”rörde det sig om en legitim
konkurrens där båda parter hade rätt till medel. I en del fall struntade man i
alla regler och överenskommelser, man utnyttjade helt enkelt de möjligheter
som fanns att komma över pengar, vare sig det var legitimt eller inte. Så
länge samhället inte ingrep med sanktioner mot missbruket, såg de skyldiga
inga skäl att upphöra med sådan verksamhet” (Ödman, 1991, s 174f). I
samtiden råder fri konkurrens om elevpengar, vilket kan ses som en legitim
konkurrens där skolor utnyttjar de möjligheter som finns att komma över
elevpengar. I diskursens värld finns ingenting som tyder på att staten
ingriper med sanktioner beträffande skolors sätt att komma över elevpengar.
I likhet med 1700-talets snilleval (Ödman, 1991, s 212) innebär det fria
intressevalet ”en frihet till att välja en livsbana som passade individens
kynne och intresse” (Ödman, 2006, s 405). Tankegången grundar sig i ett
frihetsideal: om var och en får följa sin stjärna så blir allting bra (Ödman,
1991, s 213). I stället för
… att tvinga folk till olika fållor, ta reda på deras böjelser och låt dem
upptäcka den fålla, till vilken deras håg står! Man får då automatiskt
den rätta fördelningen mellan lärande, tärande och närande (Ödman,
1991, s 213).
Resonemanget byggde enligt Ödman (1991) på att man ska anpassa
begåvningsurvalet (jmf Piaget, 1976) till den kulturella reproduktion som
försiggår i samhället. Under 1700-talet uppfattades den kulturella
reproduktionen som naturgiven: människor var av naturen ämnade till vissa
M E N T A L I T E T , P E D A G O G I K , H I S T O R I S K T M I N N E
94
sysslor (Ödman, 1991, s 213). I samtiden uppmanas elever att välja
gymnasieinriktning efter intresse. Som stöd inför gymnasievalet får eleverna
göra ett intressetest. Huruvida samtidens intressetest avser att mäta
naturgivna anlag där människor är ämnade till vissa sysslor är en öppen
fråga. Svaret sammanhänger med huruvida en människas intresse är att
betrakta som ett naturgivet anlag eller inte. Är intresset inte ett naturgivet
anlag utan förankrat i individens sociala (hem-)miljö, kan intressetestet och
valet av utbildningsinriktning till gymnasiet å andra sidan återspegla hur
människor från olika samhällsgrupper själv placerar in sig inom
samhällshierarkins olika skikt, där människans sociala omgivning blir
bestämmande för vilka sysslor man är ämnad till. Varför elevers intressen i
stället för elevers kunskap och betyg ligger till grund för urvalet till
gymnasiet kan denna studie inte svara på. Men att elevers intresse har större
betydelse än erhållna betyg kvarstår och återspeglas i det faktum att elevers
personliga intresse styr antalet utbildningsplatser.
I likhet med 1700-talet är samtiden en tid av distans och kontroll. Under
1700-talet skilde sig den immanenta pedagogiken ”från den som var föremål
för behandlingen, den objektiverade den pedagogiska motparten med
blicken. Den kontrollerade och registrerade på sitt kyliga sätt” (Ödman,
2006, s 421). Under 1700-talet var kontrollfunktionen upphängd på arbetet
som incitament och belöningssystem (Ödman, 2006, s 421). I samtiden
handlar den immanenta pedagogiken om extern bedömning, vilken är en
distanserad men samtidigt kontrollerade pedagogik, där kontrollfunktionen
är upphängd på vuxnas arbete, inte barnens. Den är en immanent pedagogik
där främst vuxnas arbetssätt bedöms och belönas eller kritiseras.
I likhet med 1700-talet är samtiden en tid då barn likställs med vuxna. Under
1700-talet handlade barns och vuxnas liv bland annat om att på lika villkor
arbeta eller tigga för att få ihop till brödfödan (se Ödmans, 1991). I samtiden
handlar barns och vuxnas liv om att på lika villkor sitta med vid kommunala
skolnämndsmöten, på lika villkor ta ansvar för rastvaktsysslor, på lika
villkor ta ansvar för sitt och andras kunskapande och för sin personliga
utveck-ling men också på lika villkor anmälas till polisen vid
lagöverträdelser. Med utgångspunkt i min diffusa fundering kring talet om
den nya barnsynen, som var fröet till denna studie, går det att konstatera att
samtidens barn inte bara kan ses som ”ett robust och kompetent barn”
(Pramling, Samuelsson & Sheridan, 1999, s 23) utan som ett kompetent- och
prestationsinriktad barn, som inte endast kan förklaras med hänvisning till ett
paradigmskifte i psykologisk forskning (Pramling, Samuelsson & Sheridan,
1999) utan till samhällsutvecklingen.
I likhet med 1700-talet är samtiden en tid av ofullbordad politik. Under
1700-talet handlande det ofullbordade om att politiken ofta stannade vid
Dostları ilə paylaş: |