Workshop gruppe B var en sammensatt gruppe som jobbet på flere ledd i og hadde ulike stillinger i Mattilsynet. Vi hadde også en representant fra forbrukerrådet. Gruppens medlemmer var engasjerte og det ble en livlig diskusjon rundt de ulike problemstillingene. Gruppen konkluderte med at arbeidet i gruppene er svært nyttig i forhold til å få kunnskap i hvordan vi praktiserer tilsynsarbeidet i de nordiske land og for å finne et felles mål, men at fremleggingen kunne ha vært kortere og mer systematisert.
Hvordan imøtekommer vi konsumentenes(forbrukernes) interesser?
-
Kjenner vi forbrukernes interesser?
Alle de nordiske landene har forbrukerorganisasjoner som fremmer forbrukernes interesser hos sentrale myndigheter. Disse fremmer sitt syn, slik at dette også blir kjent på lokalleddet.
Danmark mottar telefoner vedrørende klager fra forbrukerne, disse blir arkivert, men ikke systematisert for videre bruk. Ett problem for Danmark var at de ikke kunne behandle anonyme tips, da forvaltningen gir retningslinjer om at vi har plikt å oppgi navn på den som klager. De øvrige land mottar fortsatt anonyme tips, men hvordan disse følges opp varierer.
Finland har faste telefontider og epost der forbrukerne kan henvende seg ved spørsmål de lurer på.
Sverige har konsumentpanel 5 ganger pr. år. Der blir kommersielle spørsmål tatt opp. De har også opplysningstelefon, epost service. Lett tilgjengelig informasjon til forbrukerne ved brosjyrer og internett. Dette utføres sentralt. Ett av de lokal leddene i Sverige førte statistikk over mottatte forbrukerhenvendelser, klager etc. Disse ble systematisert, slik at de fikk en oversikt over hva forbrukerne hva opptatt av.
Island har telefon som er åpent døgnet rundt, epost servise.
Norge opplyste at i større virksomheter vil avviksrapporter avdekke klager fra forbrukerne, der får vi innblikk i hva de er opptatt av. Dersom det er avdekket juks eller andre forhold vedrørende dårlig håndtering av mat i media, får vi en telefon storm fra bekymrede forbrukere.
KONKLUSJON : I alle land får vi en viss kjennskap til forbrukernes interesser via de sentrale forbrukerorganisasjonene. Disse bør benyttes på en tilfredsstillende måte Alle telefonhenvendelser fra forbrukerne både sentralt og lokalt bør arkiveres og systematisert, slik at de kan benyttes videre.
-
Kun kontrollere reglene?
Tilsynet må ha en lovhjemmel ovenfor virksomhetene for å føre tilsyn, og da kan det være vanskelig å kontrollere andre forhold. Flere av de EU baserte regelverket gir rom for tolkning og skjønn og på denne måten kan man også kontrollere ”forbrukernes interesser” . Forbrukernes interesser vil ivaretas ved at tilsynet kontrollerer reglene. Vår hovedoppgave er å prioritere matvaresikkerhet, dette vil i neste omgang føre til at vi ivaretar forbrukernes og virksomhetenes interesser.
Vår kunnskap om nye metoder, prosesser osv. kan være med å påvirke regelsetting og da kan det være nødvendig å gi informasjon oppover i systemet, som kan føre til at regler endres.
-
Med dialog og informasjonsutbytte?
Forbrukerne forventer mye av myndighetene, selv om de i de nordiske landene stoler på at myndighetene gjør en brukbar jobb. Alle land har en dialog med forbrukerorganisasjonene, men resultatene av dialogen er ikke så stor. I følge forbrukerrådet informerte tilsynet mye til forbrukerne, med de var i en dialog. De informerer risikogrupper som gravide og personer med svekket immunforsvar om anbefalt kosthold, ”risiko” mat, ernæring etc. Ukentlige meldinger via lokal media – muslingvarsler mv. Etter ulykker som f.eks Tsjernobyl, forurensning av drikkevann er myndighetenes rolle i forbindelse med informasjon stor.
KONKLUSJON: Mattilsynet kan bli bedre på informasjon og å huske at vi må nå alle, ikke informere kun via internett. Vi har lett for å informere nedover, mens en dialog skal gå begge veier både til-/fra forbrukere og tilsyn.
Hvordan prioriterer vi regler som er like viktige?
Høyeste prioritet er matvaresikkerhet og hygiene. I tilknytning til disse reglene må vi også praktisere offentlighetsloven og forvaltningsloven. Et problem kan være at enkelte tilsyn er politisk styrt, som f.eks Norges fiskeeksport. Tilsyn hos fiskeeksportørene prioriteres på tross av at risikovurdering kan være større hos andre produsenter.
Risikovurdering er viktig – dette bør praktiseres ved prioritering av tilsyn. Retningslinjer for risikobasert tilsyn må settes sentralt. Da må man også huske merkeforskrifter, etc.
Flere lokale tilsyn i de ulike land prioriterte hygiene. Vi har mange små lokale ledd med få ansatte og de har best kunnskap om hygiene. Dersom andre regler ble prioritert kom dette som følge av sentrale prosjekter.
KONKLUSJON: Erfarne inspektører kjenner virksomhetene og kan prioritere tilsyn ut fra svakheter han/hun er kjent med. En fare er at inspektørene velger å prioritere det de selv har best kunnskap om og dette blir ikke risikostyrt. Kompetanseheving av det utøvende tilsyn er viktig og må prioriteres. Dette er spesielt viktig dersom det kommer nye regler.
Flere prosjekter bør styres sentralt, f.eks merking av matvarer, GMO tilsyn og prøveuttak, div. import m.v., dette sikrer at det blir helhetlig tilsyn i det enkelte land.
Plenumredovisning - 
Med hänvisning till:
http://english.ust.is/of-interest/FoodConference2005/Papersandproceedings/
W2 – C
Rapport från arbetet i grupp C
29 januari 2005
Gruppledare Lise-Lott Rintamäki (Finland)
Gruppens medlemmar jobbade med följande frågeställning:
Hur prioriterar vi regler som är lika viktiga?
Vi skulle diskutera regler utöver hygien-regler som är lika viktiga, varför de är viktiga och hur vi utför tillsyn av dem.
I Finland säger både hygienlagen och livsmedelslagen i korthet att livsmedlen skall vara av sådan kvalitet att de är trygga och säkra för konsumenten. Genom denna lagstiftning skall konsumenten skyddas för hälsorisker och mot ekonomisk förlust.
På basen av denna lagstiftning har i Finland getts en hel del förordningar och beslut gällande livsmedel som är lika viktiga som den ”grundläggande lagstiftningen”. Exempel på detta är t.ex. förordning om förpackningspåskrifter, beslut om angivande i beståndsdelar i livsmedel, förordning om livsmedelstillsatser osv.
För att uppnå säkra och trygga livsmedel måste man i tillsynen lägga vikt på olika områden. Dessa kan vara:
– djurens hälsa
– hygien (livsmedelsarbetarnas hygien, temperatur, rengöring, egenkontroll osv.)
– kvalitet
– rätt märkning av livsmedlen
– främmande ämnen i livsmedel
Tillsyn enligt principen från jord till bord (fjord till bord, stable to table) borde trygga livsmedlens kvalitet och skydda konsumenten för hälsorisker.
Fastän alla lagar är lika viktiga blir tillsynsmyndigheten i de olika länderna tvungen att göra prioriteringar för att lyckas med övervakningen. Som hjälp vid prioriteringarna kan man dra nytta av HACCP som görs i livsmedelsföretaget och som därigenom ansvarar för livsmedlens trygghet och säkerhet.
Tillsynsmyndigheten gör egna riskutvärderingar där livsmedelsföretag med ”hög risk” övervakas oftare. I princip gör varje nordiskt land regionalt eller centralt årligen upp tillsynsplaner inom livsmedelsövervakningen. I planerna sätts de områden in som för året prioriteras inom livsmedelsövervakningen.
I bl.a. Danmark och Norge bestäms centralt tre ”tillsynsprojekt” det fjärde får man fritt välja på lokal nivå. Då kan man satsa på t.ex. övervakning av påskrifter vilket kan vara viktigt ur konsumentens synvinkel.
Man kan utgående från gruppens diskussion konstatera att det är svårt att göra upp prioriteringen inom livsmedelstillsynen. Prioriteringen är dock ett måste, man hinner inte med allt. Det vore bra om man från central nivå bistod med hjälp i samband med prioriteringen.
I och med att tillsynsmyndigheten blir tvungen att prioritera är det också väldigt viktigt att detta har politiskt stöd. Alla är medvetna om vad det jobbas med under verksamhetsåret, inga avvikande åsikter hörs.
Målen inom tillsynen bör vara realistiska, hur man än skulle vilja når man inte alla!
Plenumredovisning - 
Med hänvisning till:
http://english.ust.is/of-interest/FoodConference2005/Papersandproceedings/
W2 – D
Rapport fra gruppe D dag 2.
Gruppens sammensætning:
1 fra Island, 5 fra Danmark, 3 fra Finland, 3 fra Norge, 4 fra Sverige.
Gruppeleder:
Cathy Malmgart, Fødevarestyrelsen, Fødevareregion Ringsted, Danmark.
Workshop Tema:
Brancheorganisationens rolle i forhold til tilsynet.
Spørgsmål:
Hvilken rolle har branchen?
Samarbejde mellem tilsynet og brancheorganisationen?
Branchekodernes betydning?
Indledning:
Gruppen havde 2 timer til at udveksle erfaringer og til at få udarbejdet overheads til brug for plenum fremvisning af gruppens arbejde.
Danmark indledte med et oplæg om, hvilken rolle brancherne havde i Danmark regionalt/centralt og hvordan samarbejdet var mellem tilsynet og brancheorganisationen samt branchekodernes betydning. Fokus blev rettet mest på detailleddet.
Der blev enighed om. at gruppen skrev sammenfatning/konklusioner ned under diskussionerne og det fungerede udmærket.
Sammenfatning/konklusioner:
Brancheorganisationens rolle i forhold til tilsynet !
Branchekode – Hvad er det?
-
Forskellig betydning i forskellige lande
-
Guidelines for forskellige brancher
-
Guidelines for opfyldelse af krav i
Hygiejne Forordningen
-
Guidelines besluttet af branchen
Branchens rolle - 1
-
Virksomhederne har ansvaret
-
Branchen har selv ansvaret for udarbejdelse af branchekoder
-
Branchen/interesse organisation formidler regler/lovgivning til medlemmer
Branchens rolle – 2
-
”Lobbyister” – forøger at påvirke myndighederne (lovgivning, kontrol etc.)
-
Samarbejdspartnere
-
Høringspartnere ved ny regler/lov
-
Branchens egen justits hvis virksomhederne ikke overholder kravene
Samarbejde mellem tilsyn -branche
-
Branchen deltager i ”Nationale råd” sammen med myndighederne (D,N,S,F)
-
Branchen er specialister på eget område
-
Store brancher vil gerne selv udfylde rammerne i Hygiejne Forordningen
-
Små brancher vil gerne have vejledninger udarbejdet af myndighederne
-
”Branchen” er vagthund, der kræver ens behandling nationalt og i EU
Branchekodernes betydning for myndigheder
-
Kontrol er lettere, når en branche har en kode -(- vi ved, hvad vi skal fokusere på)
-
Godkendelse af egenkontrol er lettere, når der bruges branchekoder frem for egne programmer.
-
”Koden” kan være strammere end lovkrav – vi skal kun kontrollere lovgivningen.
Branchekodernes betydning for virksomheder
-
Lette virksomhedens arbejde – men koderne skal tilpasses - og opdateres/ajourføres...
-
Lovgivningen gøres forståelig
-
Risiko for at virksomheden ikke tager ansvar
-
Forudsigelighed ved næste tilsyn
-
Kontrol kan blive billigere ?
Sammenfatningen: Branchernes indvirkning på tilsynet regionalt blev drøftet, Danmark kunne føle pres fra brancherne efter implementering af smileyordningen, hvorimod de andre lande ikke følte pres men mere et samarbejde. Diskussionerne gik dog mest på disse branchekoder, som vi havde i Danmark til detailvirksomheder. De andre lande var ikke forvendte med, at brancherne udarbejdede disse vejledninger til detailleddet, det var mest de autoriserede virksomheder, hvor samarbejdet gjorde sig synlig mellem virksomheden og brancherne, koderne var ønskværdige til detailleddet. De andre lande godkendte ikke egenkontrolprogrammer, som vi gør det i Danmark, det gik mere på en gennemgang af programmerne. ”Er det mon en god ide at godkende disse programmer?” Spørgsmålet stod ubesvaret. Sluttelig tak for et godt arrangement, jeg synes, at gruppen arbejdede godt trods sprogforskelligheder og havde nogle interessante diskussioner.
Med venlig hilsen
Cathy Malmgart
Fødevarestyrelsen/Fødevareregion Ringsted (e-mail cxma@fvst.dk) udarbejdet den 22-02-2005
Plenumredovisning - 
Med hänvisning till:
http://english.ust.is/of-interest/FoodConference2005/Papersandproceedings/
W2 - E
NORDISK TILSYNSKONFERENS 27.-28.01.2005. REYKJAVIK
Rapport for workshoparbeide , Workshop 2
Gruppe E, dag 2, 28.01.2005- gruppeledare var Oskar Isfeld Sigurðsson ( Island)
Form av redovisning: Poster. Sekretær var Niklas Ekman (Sverige)
Deltagere i gruppen var 20 personer aktiva i mattilsyn enten på lokal nivå eller på sentralt nivå.
Gruppen skulle arbeide med 2 oppgaver:
-
Hur arbejder vi med ensartat tillsyn av företagen?
-
Hur mäter vi konsumentens intresse?
På grund av liten tid konsentrerte vi os om oppgave 1.
Oppgave 1: Hur arbejder vi med ensartat tillsyn av företagen?
I diskusjonen støttet vi oss bl.a.ved tilllegsspørsmål som gruppen hadde fått utdelt.
-
Hur definerer vi likabehandling ?
-
Hur säkrar vi likabehandling ?, t.ex
-
geografiskt
-
juridiskt
-
När använder vi sanction/action.
-
Kan likebehandling mätas ?
Gruppens deltagere presenterte sine synspunkter og erfaringer på dette området.
Til slutt var gruppen enig i følgende konklusjon som blev presentert meå posters.
Gruppens konklusjoner var følgende:
-
Hur definerer vi likabehandling ?
Svar:
Lika ska behandlas lika.
Olika ska behandlas olika
Det är resultatet som ska vara samma.
-
Hur säkrar vi likabehandling ?, t.ex
-
Geografiskt, juridiskt?
-
När använder vi sanction/action.
-
Svar:
-
Kunskap/Resurser
-
Vägledningar
-
Cheklistor, Bedämningsgrunder
-
Professionell distans
-
Diskutera värderingar
-
Projekt
-
Inspektera til sammans – Rotasjon
-
Hospitering (arbeta i en annen region).
-
När använder vi sanction/action.?
Svar:
-
Escalerande
-
Proportionalitets princip
-
Riskbaserat
-
Hälsovådligt
-
Vilseledande
-
Kan likebehandling mätas ?
Svar:
Ja t.ex. ved å
-
Registrera klogomål
-
Statstik på avvikelse, sanktioner
-
Mellan inspektörer
-
Mellan myndigheter
-
Enkäter till företag
-
Enkäter till forbrukare
-
Inspektera och jämföra reslultat för samma anläggning
W2 – F
Workshopsarbete med temat:
Hur mäter vi konsumentens intresse
Grupp F
Workshopledare: Ingeborg Nikkanen
Sekreterare: Gry BØ
Deltagare:
Ann-Christine Salomonsson, Aslaug Sandvin, Asmundur E. þorkelsson, Eeva Fieandt, Gry BØ, Harald Nordås, Harald Øverby, Henriette Mynster, Ida Gunnarsson, Ingimar Sigurðsson, Ingólfur Gissurarson, Inna Illivizky, Lioudmila Zakhartchouk, Magrét Geirsdóttir, Maria Närhinen, Reynir þrastarson, Róbert Hlöðversson, Steinunn Hjartardóttir, Susanne Olsen
Redovisning och sammanfattning av diskussionen om hur vi mäter konsumentens intresse.
Vårt tema för dagens workshop var också ämnet på förmiddagens föreläsning, Förbrukarnas förväntningar på tillsynen av Stine Sem.
Konsumenternas syn på livsmedelstillsynen stämmer inte alltid in på hur myndigheterna arbetar. Konsumenterna vill till exempel att vi genom provtagning ska säkerställa en bra livsmedelshygien. Medan vi inspektörer kan se att provtagning ibland är missvisande och inte alltid ger en rättvisande bild på en verksamhet.
Gruppen var överens om att man som inspektör har svårt att på ett enkelt sätt få reda på konsumenternas intressen. Mycket av vad som konsumenterna tycker är viktigt och intressant inom livsmedelsområdet kommer in till myndigheterna som klagomål.
Det arbetssätt som livsmedel inspektörerna arbetar efter bygger på livsmedelslagstiftningens krav och riskvärdering. Det är därför en balansgång om det är rätt att konsumenterna ska kunna styra arbetet. Gruppen kunde se risken med ett upplägg där konsumenterna ska kunna leda tillsynen. Man befarade att arbetet inte skulle riktas in på de viktigaste problemen utan att man hela tiden får ta sig an små problem som konsumenten anses intressanta just då.
Gruppen enades om att det var viktigast att driva tillsynen efter regelverket som ju också är till förbrukarnas bästa.
Att vi som inspektörer också är konsumenter får inte glömmas bort.
Vi enades om följande möjligheter att mäta konsumentens intresse:
-
Genom konsumentgrupper kan vi nå allmänheten och på så sätt får vi kännedom om vad konsumenterna anser vara angelägna livsmedelsfrågor.
-
Genom att följa debatter i tidningar kan man som livsmedelsinspektör se vad konsumenten tycker.
-
De klagomål som kommer från konsumenten kan tas till vara för att ta reda på vad som konsumenten tycker är viktigt.
-
Genom opinionsundersökningar kan man ta reda på olika intresseområden inom livsmedelshanteringen.
-
Genom att arrangera öppet hus, temadagar och informationskvällar kan man komma i kontakt med allmänheten.
-
Inspektörerna själva kan ta tillvara sina släktingars, vänners och familjers syn på livsmedelsfrågor.
-
Politikerna i nämnderna representerar konsumenterna och kan nyttjas för att höra konsumenternas intressen.
-
Genom att mäta antalet besöksträffar på internetsidorna kan man se vart konsumenterna är intresserade av.
Vi tog upp dessa möjliga sätt att nå ut och skapa kontakt med konsumenterna:
-
Redovisning av rapporter på projekt och inspektioner.
-
Framtagande av information om mat till barn, (film).
-
Föredrag till barn och ungdomar om livsmedelshantering.
-
Föredrag till de olika branscherna inom livsmedelsområdet.
-
Få politikerna att lyfta livsmedelsfrågorna under valkampanjerna.
-
Delta i mässor och på olika marknader.
-
Vara aktiv i media.
Vi sammanfattade diskussionen med att vi har lättast att nå ut med information men att det är svårare att ha en dialog med allmänheten. Vill man ha en kommunikation måste man aktivt arbete för att nå ut och tid för detta måste läggas in i planeringarna.
Jag vill passa på att tacka för en trevlig konferens där utbytet av alla de olika ländernas erfarenheter inom livsmedelstillsyn fungerade bra. Tack också till alla deltagare i grupp F som gjorde att diskussionerna blev givande.
Sammanställt av
Ingeborg Nikkanen
Workshopsledare för grupp F
W2 – G
NORDISK TILLSYNSKONFERENS 28-29.01.2005, REYKJAVIK
Rapport över Workshoparbete (Workshop 2, 29.1.2005)
Grupp G – Dag 2 – Gruppledare Kimmo Hongisto (Danderyds kommun, Sverige)
Uppgift 1. Hur prioriterar vi regler som är lika viktiga?
-
Är alla regler lika viktiga?
-
Varför är de viktiga?
-
Hur utför vi tillsyn med dem?
Diskussionen inleddes av Kimmo Hongisto med en visning om vad centralmyndigheternas uppgift är i olika länder i Norden. Uppgifterna var tagna från centralmyndigheternas hemsidor. Sedan delades gruppen till tre mindre grupper som fick diskutera frågorna. Till slut fick varje grupp presentera sina tankar och vi enades om en sammanfattning som följer här.
Uppgifter i olika länder:
Sverige – Livsmedelsverket
…arbetar för säkra livsmedel av hög kvalitet, redlighet och bra matvanor. Redlighet i livsmedelshanteringen innebär att konsumenterna ska kunna lita på märkningen vad gäller matens sammansättning, vikt, hållbarhet och ursprung.
Denmark – FØDEVARESTYRELSEN
…kan främja säkerhet, hälsosamhet och kvalitet men kan inte garantera dem.
Kvalitet har traditionellt varit fråga om utseende, smak och konsistens. Kvalitet handlar också om redligheten i marknadsföringen (dvs. ingen vilseledning), kunskap, tydlighet och öppenhet omkring produktion och innehåll. Kvalitet handlar också om produktionsförhållanden, inklusive ekologi och etik.
Island - Food division
…säkerställa så långt som möjligt livsmedelskvalitet, säkerhet och hälsosamhet och att märkningar och annan information är korrekt och pålitligt.
Finland – Livsmedelsverket
…säkrar konsumenternas hälsa och ekonomiska trygghet.
…övervaka och främja tryggheten i alla livsmedel, se till att deras kvalitet och sammansättning är den rätta samt att förebygga och eliminera livsmedelsrelaterade hälsorisker.
Norge – Mattilsynet
…mål är hälsosamma och säkra livsmedel och vatten till konsumenter.
…ska främja folk-, växt-, fisk- och djurhälsa, miljövänligt produktion och etiskt godkänd hållning av fisk och djur.
Övrigt:
-
På grund av bristande resurser prioriteras ofta annat bort än tillsyn på kortsiktiga hälsorisker (matförgiftningar). Slutsatsen var samma i alla länder oavsett organisation eller system.
-
Tillsyn av långsiktiga risker kräver mer kunskap och är mycket svårare att utföra.
-
Redligheten tittar man i Sverige på i samband med inspektioner. I checklistan finns en punkt som heter ”sammansättning och märkning”. I Danmark har man övat tillsyn i form av projekt. Man har t ex titta på pizzerior och deras kvalitet i form av att pizzaskinka verkligen är skinka. I Finland har man tittat på klassificeringen av grönsaker.
-
Tillsyn med andra regler sker oftast på centralnivå och med typ av projekt.
-
Konsumenternas intresse för t ex redligheten och långsiktiga hälsoeffekter är stor men tillsyn på lokalnivå är oftast riskbaserad enligt kortsiktiga mikrobiologiska risker.
W2 – H
NORDISK TILLSYNSKONFERENS 28-29 januari 2005, REYKJAVÍK
Rapport över workshoparbete dag 2, grupp H
Workshopgruppledare: Åsa Paletun, inspektör lokal nivå, Åre kommun, Sverige
Uppgift:
Branschorganisationernas roll i förhållande till tillsynen
-
Vilken roll har branschen
-
Samarbete mellan tillsynen och branschorganisationen
-
Branschriktlinjernas (bransch-kodernes) betydelse
Där det nedan står ländernas namn, t.ex. Island, Norge etc. avses vad representanterna från de länderna informerade om i gruppen.
Gruppen började med att diskutera vad bransch-koder/branschriktlinjer egentligen är eftersom alla i gruppen inte hade detta klart för sig.
Som vi uppfattar det är branschriktlinjer vägledningar som tas fram av branschorganisationerna riktade till dess medlemmar för att underlätta tolkningar av regler. Till exempel branschriktlinjer om hur egenkontrollen bör se ut för ett företag i den aktuella branschen.
I Sverige granskar Livsmedelsverket inlämnade förslag till branschriktlinjer och om Livsmedelsverket godkänner branschriktlinjerna, så accepteras de som nationella riktlinjer och Livsmedelsverket översänder dem till EG-kommissionen om de omfattar hygienbestämmelser.
I Island kände man inte till några riktlinjer för livsmedel annat än för vattenverken.
Norge har många riktlinjer för fiskeribranschen, man har noterat att dessa ofta ställer hårdare krav än lagstiftningen i sig.
Danmark har riktlinjer för kött och mejeri och här godkänns riktlinjerna av departementet.
I Finland finns riktlinjer för kött, fisk, mejeri, bagerier och partihandel. Man har börjat med branschkoder för HACCP och centrala myndigheten godkänner riktlinjerna.
______________
a) Vilken roll har branschen
Branschorganisationerna har större resurser än det enskilda företaget och kan anlita specialister och fackkompetens. På så sätt kan de ta fram relevanta fakta göra djupare analyser och med sina branschkunskaper ge förslag på metoder hur man kan implementera kraven i det praktiska arbetet och i processerna. De enskilda företagen behöver då i mindre utsträckning ”uppfinna hjulet på nytt”.
Man bör hålla kontakt med tillsynsmyndigheterna, lämpligen på central nivå och annan fackkompetens för att hålla sig ajour med regler och nya fakta och även kunna bidra med egen information om t.ex. nya tekniker m.m..
Man bör också ha ett ansvar att nå ut till även de riktigt små verksamheterna med information.
Det verkar som det i det flesta länderna är branscherna med animalieproduktion, kött, fisk, mejeri som har varit mest aktiva med branschriktlinjer. Vi i gruppen efterlyser riktlinjer för restaurang, storhushåll, gatukök, caféer och så vidare.
b) Samarbete mellan tillsynen och branschorganisationen
Normalt så sker kontakterna med branschen på central nivå. Ingen i workshop-gruppen kände närmare till hur det samarbetet ser ut idag.
Det är lämpligt att kontakterna sker på central nivå när branscherna finns i hela landet. Det finns verksamheter/branscher som är väldigt regionala. Då är det lämpligt att kontaktytor finns mellan de regionala/lokala tillsynsorganen som finns i den aktuella regionen samtidigt som vissa centrala kontakter sker bland annat för att bevaka likvärdighetsprincipen.
Vi på lokal/regional nivå upplever ofta ett informationsglapp från centrala myndigheter ner på regional/lokal nivå – oftast fungerar informationen bättre och snabbare inom branschorganisationens led ut till företagen.
c) Branschriktlinjernas (bransch-kodernes) betydelse
Vi förutsätter att de underlättar de enskilda företagens arbete på ett bra sätt.
Riktlinjerna bör vara så flexibla att de kan anpassas till det specifika företagets verksamhet och även uppdateras med jämna mellanrum. Det finns en risk att det enskilda företagen följer riktlinjerna utan att tänka efter och anpassa det till sin egen verksamhet och dess företagsspecifika risker. Det kan också bli så att företag kan ha det har svårt att acceptera att de kan få anmärkningar vid tillsynen när de tillämpar t.ex. kontroller som rekommenderats av branschen.
En stor fördel med branschriktlinjer kan vara att de bättre kan implementeras i verksamhetens totala system och på så sätt underlätta att det kan genomföras i praktiken på ett bättre sätt. En annan fördel är att branschen kan ställa högre krav på hygien och kvalitet och man kan därigenom få bättre livsmedel på marknaden och till konsumenten. Lagstiftningen meddelar som bekant bara minimikrav.
Ett problem är att väldigt många företag inte är med i någon branschorganisation och därmed inte har någon naturlig vägledning/informationskälla annat än från tillsynsmyndigheten.
Dostları ilə paylaş: | 
