2
Historien har betydelse i beaktande för hur samhället ser ut idag, Davis Crabtree skriver i sin
artikel, The importens of history, (1993) som stämmer överens och bekräftar denna lärdom.
Författaren menar även att det är ett sätt att förstå hur problem kommer till att formas och i
historien finner man ledtrådarna. ”History is important because it helps us to understand the
present” (David Crabtree, 1993).
Bakgrunden i denna uppsats ska bidra med förståelse till hur det kom att se ut idag för
enhetschefer.
Vill förstå yrkesgruppens profession och kompetens, för att undersöka de
utbildningskrav som finns enligt enhetschefer själva och deras historia.
Diskursen om
utbildning har för oss tagit många riktningar och flera turer men ställs alltid inför och
återkommer till ett vägskäl, det handlar om värdet av viss kompetens. Vi har båda
arbetslivserfarenhet, som sträcker sig över ett årtionde i flera olika branscher och, det i
kombination med en utbildning skapar ett värde av den egna sammanslagna
meritförteckningen. Dock endast i relationen till någon annan och enligt någon annan.
2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka enhetschefernas upplevelser av kraven på
kompetensutveckling i deras yrkesroll. Hur fungerar det när den relevanta utbildningen är
otydlig? Därav blir målet att även undersöka vikten av rätt kompetens för yrkesgruppen
enhetschefer.
2.1 Frågeställningar
• Vilken kompetens anser enhetscheferna är den rätta för sin yrkesroll?
• Hur upplever enhetschefer att deras arbetssituation påverkas när
deras arbetsgivare
kräver att de har en längre formell utbildning?
• Vad är relevant utbildning bland enhetscheferna?
2.2 Avgränsning
Med detta avsnitt väljer vi att avgränsa vår studie till vad den ska handla om och vad vi
således utesluter.
Vi avgränsar vår studie till att handla om enhetschefer som arbetar med funktionshinder och
funktionsnedsättning inom den kommunala sektorn, då de inte behöver söka tillstånd för att
bedriva verksamheter som är obligatoriskt för privata aktörer. Däremot har kommunen en
anmälningsskyldighet gentemot IVO
4
(IVO/tillstånd och register.se). Vi avgränsar oss även
för att ta med brukare och annan personal, samt andra myndigheter såsom Socialstyrelsen och
IVO för att utbildningskravet i detta sammanhang gäller enhetscheferna. Även
enhetschefernas arbetsgivare är inte medtagna på grund av arbetets storlek. Då vi är ute efter
enhetschefernas egen upplevelse av det fenomen vi undersöker ligger fokus enbart på
enhetschefer och på de verksamheter de befinner sig i.
4
IVO – Inspektion av vård och omsorg
3
2.3 Definitioner av begrepp
Dessa definitioner finns för att underlätta för läsaren att hålla isär de begrepp som kommer
att nämnas under uppsatsens gång.
Profession är yrken som baserar sin verksamhet på vetenskaplig forskning (Brante, 2009,
s15). I denna uppsats används den även som synonym till yrkesrollen som enhetscheferna har.
Kompetens avses här vara en individs potentiella handlingsförmåga i relation
till en viss
uppgift, situation eller kontext. Förmågan att framgångsrikt (enligt egna eller andras kriterier)
utföra ett arbete, inklusive förmågan att identifiera, utnyttja och, om möjligt, utvidga det
tolknings-, handlings- och värderingsutrymme som arbetet erbjuder (Ellström, 1992, s21).
Diskurs är
ett regelsystem som legitimerar vissa kunskaper men
inte andra och som pekar ut
vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet (Bergström och Boréus, 2005, s309). Det är de
samtal och diskussioner som pågår mellan enhetscheferna.
4
3 Bakgrund
3.1 Kompetens inom socialt arbete
Vid 1900-talets mitt bestod det sociala arbetet av husmödrar som rekryterades som
hemsamariter. Arbetet var frivilliga och goda gärningar för samhället och organiserades av
Röda korset. Under 1960-70 talen skedde en utveckling av det sociala arbetet. Tidigare hade
hemsamariterna inte haft någon utbildning men nu organiserades en fyra veckors utbildning.
Utbildningen kom så småningom att omfatta tre år och innehöll bland annat ekonomi,
anställning av hygien och personal. Undervisningen kom i samband med den nya
socialtjänstlagen och utbildningen kom att bli mer pedagogisk och med inslag av
rehabilitering. Från början gjorde man ingen skillnad mellan äldre- och handikappomsorgen,
utan de fungerade tillsammans som en kollektiv grupp, trots de olika behoven hos respektive
grupp. Idag kategoriseras personer med funktionshinder och funktionsnedsättning som två
olika områden (Socialstyrelsens termbank). Det ställdes inga längre formella utbildningskrav
på den som hade ledningsansvar inom den kommunala äldre och handikappomsorgen
(Wolmesjö, 2005, s44).
Det sociala arbetet utvecklades allt mer och under 1980-talet reformerades socialtjänsten till
en mer flexibel organisation
i syfte att ge brukare
5
ökad valfrihet och större möjlighet att
bestämma själva. Under 1990-talet kom nya reformer som innebar att nya målgrupper såsom
funktionshindrade och psykiskt sjuka hamnade inom den kommunala verksamheten och
därmed vidgades kommunens ansvar. Reformen syftade till att oavsett vem som var ansvarig
eller utförare för att tillgodose brukarnas behov, så var rätten till vård och omsorg den högsta
prioriteringen. Kompetens och utbildning för socialarbetarna tycks komma i andra hand.
Genom dessa reformer har det skapats högre krav och därmed har det förändrat
förutsättningarna för den som bedriver verksamheten samt för den som utför arbetet. Under
denna period blev det också ett ökat krav på evidensbaserad praktik (SOU, 2010:65, s475).
3.2 Från handikappomsorg till omsorg om funktionshindrade och individer med
funktionsnedsättning.
År 1994 kom handikappreformen med syfte att stärka de med funktionshinder. Ett av motiven
till att LSS
6
trädde i kraft var att skapa lika levnadsvillkor för alla med funktionshinder, samt
att individer skulle ha möjligheten att överklaga kommunens beslut om stödinsatser. En
huvuduppgift var att kartlägga och analysera de insatser som gjordes för människor med
funktionshinder inom socialtjänsten (Bergstrand, 2013, s7). Under slutet av 90-talet kom
social och omsorg som en yrkesexamen att förläggas till universitet och högskola därmed blev
det en del av den statliga högskoleutbildningen. I och med detta ägde en professionalisering
av yrkesrollen rum (Wolmesjö, 2005, s44). Utbildningen hade inga specificerade huvudämnen
man prövade istället ämnesdjupet och ämnesbredden för utbildningen, för att stärka kvalitén.
Det generella med utbildningen var det sociala arbetet som hade stort fokus (Wolmesjö, 2005,
s44). Ämnet har fördjupats på flera håll inom den sociala omsorgsutbildningen.
7
Man kan nu
5
Brukare är de som får insatser av Socialtjänsten.
6
LSS – lagen om särskilt stöd och service. Verksamhetsmål och allmänna riktningar, § 5-6.
7
Dagens två yrkesexamina social omsorg och socionom sammanförs till en. Den nya yrkesexamen får
beteckningen socionom, VHS 2003.