stadens sopor
76
frågan på kvittblivningens område. Den visar med tydlighet idén
om avfallets värde inom tillvarataganderegimen.
Vilka svårigheter och utmaningar ställdes tillvarataganderegimen
inför
under perioden, hur bemöttes dessa och hur kan konflikten
mellan förespråkare och motståndare till insamling av köksavfall till
svinmat förstås i förhållande till den etablerade avfallsregimen? Det
avsnitt som följer ägnas åt en redogörelse för avfallets sammansätt-
ning och kvittblivningens praktik samt en kortfattad beskrivning
av den samhällsutveckling som ledde till att avfallet alltmer kom att
bestå av icke-organiskt skräp snarare än organiskt gödsel. Därefter
kommer fyra avsnitt som behandlar
svinmatsdebatten och svin-
matsprojektets praktik och fall. Jag försöker bland annat sätta denna
debatt i den kontext som Yvonne Hirdman kallat en ”köttkult”. En
fråga jag försöker besvara är hur aktörerna i svinmatsdiskussionen
använde frågan om avfallets värde för sin argumentation samt hur
det kan belysa tillvarataganderegimen. Kapitlet avslutas med ett
sammanfattande avsnitt och ett resonemang om en förändrad syn
på avfallets värde.
Mer skräp, mindre gödsel och kvittblivningens praktik
De amerikanska historikerna Strasser och Melosi har visat att mäng-
den icke-organiskt avfall ökade i USA strax efter första världskriget.
3
Likaså beskriver Nygård 1920-talet som
en brytpunkt av samma slag
i de finländska städerna.
4
Det är rimligt att anta att en liknande
utveckling till följd av ny teknik och förändrad konsumtion skedde
i Stockholm. Hur kom dessa materiella förändringar att påverka
Stockholms avfall och kvittblivning och i vad mån var de utma-
ningar för tillvarataganderegimen?
Den samlade mängden avfall från Stockholm visar en ökande
trend fram till år 1912 i både vikt (ton) och volym (järnvägsvagnar).
Därefter skedde en minskning fram till 1922 då avfallsmängden åter
gick upp något. Till och med år 1927 kom sedan inte avfallsmäng-
den upp till den nivå som gällt år 1900 sett till vare sig volym eller
vikt. Ökningen under 1900-talets första årtionde
kan i huvudsak
förklaras av en ökad mängd gödselsopor där huvudingrediensen var
avfall som svinmat
77
Diagram 1. Avfall från Stockholm uppdelat i kategorier 1901–1927 (ton).
Källa: RV 1909–1927; SÅS 1918–1927, ”Hälsovård”, tabell: ”Allmän översikt
över verksamheten vid Stockholms stads slakthus och saluhallar”.
Anm.: För diagrammets förutsättningar se appendix s. 247.
hästspillning. Stigningen visar på en växande stad före motorfordo-
nens genombrott. Den minskade avfallsmängden därefter förklaras
främst av ett minskande antal hästar under 1910-talet.
Det hade i
sin tur att göra med att andra fordonstyper vann terräng: mäng-
den cyklar i staden ökade kraftigt kring sekelskiftet 1900 och de
därpå följande decennierna, 1905 var de hästdragna spårvagnarna
ersatta med elektrisk spårvagn och samma år började stadens bilar
att registreras.
5
Diagram 1 ovan åskådliggör avfallets materiella
förändring under 1900-talets första decennier.
Kurvan för den totala mängden avfall följer i stort sett kategorin
gödselsopor, med en förändring under 1920-talets andra hälft då
kategorin skräpsopor började ge utslag på kurvan för den totala mäng-
den. Mängden skräpsopor steg i stort sett konstant under perioden,
med undantag för åren kring första världskriget.
Diagrammet visar
också att mängden latrin minskade under 1910- och 1920-talen, samt
att en begränsad mängd svinmat samlades in 1913–1927.
Förändringen av avfallets sammansättning mätt i antal järnvägs-
vagnar tydliggörs även i diagram 2 nedan. Skräpsoporna var lättare
180 000
160 000
140 000
120 000
100 000
80 000
60 000
40 000
20 000
0
1901
1903
1905
1907
1909
1911
1913
1915
1917
1919
1921
1923
1925
1927
Summa avfall från
Stockholm
Skräpsopor
Gödselsopor
Latrin
Köksavfall till
svingården
stadens sopor
78
Diagram 2. Avfall till Lövsta fördelade på olika sopslag, 1910–1925
(järnvägsvagnar).
Källa: SÅS
1910, 1915, 1920, 1925.
än gödselavfallet och därför ser förändringen än mer markant ut när
avfallets kategorier mäts i volym och ställs mot varandra.
Efter 1912 var det enbart skräpsoporna som ökade. En del av
dem kom från kontor, handel och industri och en del från hushål-
len.
6
I slutet av 1910-talet och under de efterföljande decennierna
steg lönerna i Sverige vilket möjliggjorde en ökning av den privata
konsumtionen.
7
Det bör ha lett till en ökad mängd hushållssopor.
Användningen av papper ökade under perioden i flera samhällssek-
torer: i hushållen i form av tidningar, tidskrifter
och förpackningar
och inom tjänstesektorn i form av kontorsmateriel. Därtill kom mer
förpackningar och emballage av papper.
8
Dessa pappersprodukter
och förpackningar speglade en ny konsumtionskultur som ännu
var i sin linda – under 1920-talet fanns ett svenskt intresse för att
rationalisera detaljhandeln enligt amerikanskt mönster vilket skulle
fordra mer förpackningar.
9
Åren efter första världskriget innebar också andra förändringar
som påverkade avfallets mängd och sammansättning. Bland annat
byggdes bostadsområden i Stockholm som eldades med större gemen-
samma värmecentraler.
10
Mängden aska i hushållens
avfall borde
därmed ha minskat vilket i sin tur borde lett till en minskning av
mängden gödselsopor. Gas- och elspisens utbredning bidrog även
den till mindre mängd aska från hushållen.
11
Det fanns fler vatten-
toaletter och färre torrdass, vilket ledde till en fortsatt nedgång av
mängden latrin. I Stockholm tilläts installerandet av wc först 1909,
8 000
7 000
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
1910
1915
1920
1925
Latrin
Gödselsopor
Skräpsopor