KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
Avdelning 01
DOM
Meddelad i Stockholm
Mål nr 7380-14
Dok.Id 390973
Postadress
Besöksadress
Telefon
Telefax
Expeditionstid
Box 2302
103 17 Stockholm
Birger Jarls Torg 5
08-561 690 00
08-14 98 89
måndag – fredag
08:00-16:00
E-post: kammarrattenistockholm@dom.se
www.kammarrattenistockholm.domstol.se
KLAGANDE
Tele2 Sverige AB, 556267-5164
Ombud: Chefsjurist Stefan Backman
Tele2 Sverige AB
Box 62
164 94 Kista
MOTPART
Post- och telestyrelsen
Box 5398
102 49 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 13 oktober 2014
i mål nr 14891-14
SAKEN
Föreläggande om lagring av trafikuppgifter m.m. enligt lagen om
elektronisk kommunikation
_________________________
KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver Post- och telestyrelsens
beslut den 27 juni 2014 att förelägga Tele2 Sverige AB att lagra
trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål.
_________________________
1
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
BAKGRUND
Genom ett avgörande den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och
C-594/12, Digital Rights Ireland Ltd med flera (härefter Digital Rights-
domen) ogiltigförklarade EU-domstolen datalagringsdirektivet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006
om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med
tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska
kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring
av direktiv 2002/58/EG).
Skälet till ogiltigförklarandet var att EU-domstolen bedömde att
unionslagstiftaren vid antagandet av datalagringsdirektivet överskridit de
gränser som proportionalitetsprincipen ställer upp mot bakgrund av
artiklarna 7 (respekt för privatlivet och familjelivet), 8 (skydd av
personuppgifter) och 52.1 (rättigheternas och principernas räckvidd och
tolkning) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
(härefter stadgan).
Tele2 Sverige AB (Tele2) meddelade en kort tid därefter Post- och
telestyrelsen (PTS) att bolaget skulle upphöra att lagra uppgifter och även
radera de uppgifter som tidigare lagrats i enlighet med 6 kap. lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Detta eftersom Digital
Rights-domen medför att kraven i den svenska lagstiftning som genomför
datalagringsdirektivet strider mot grundläggande fri-och rättigheter enligt
EU-rätten och därför inte får tillämpas av de svenska teleoperatörerna.
PTS beslutade den 27 juni 2014 att förelägga Tele2 att lagra trafikuppgifter
m.m. för brottsbekämpande ändamål i enlighet med 6 kap. 16 a § LEK och
37–43 §§ förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation (FEK).
Som skäl för beslutet anförde PTS bl.a. följande. Ogiltigförklaringen av
datalagringsdirektivet medför inte med automatik att de regler i svensk
2
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
nationell lagstiftning som genomför direktivet, dvs. reglerna i LEK som
avser skyldigheten att lagra trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpade
ändamål, blir ogiltiga. Även om det inte längre finns någon unionsrättslig
skyldighet för medlemsstaterna att lagra trafikuppgifter m.m. för
brottsbekämpande ändamål, medger unionsrätten att sådan lagring sker, så
länge kraven i direktiv 2002/58/EG (Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och
integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation i dess lydelse
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den
25 november 2009) är uppfyllda. Det saknas därför skäl att underlåta att
tillämpa de svenska reglerna om lagring av trafikuppgifter m.m.
Tele2 överklagade beslutet. Förvaltningsrätten avslog överklagandet och
anförde bl.a. följande.
EU-domstolens dom ska förstås på så sätt att datalagringsdirektivet har
ogiltigförklarats eftersom de konstaterade bristerna i direktivet, vid en
sammantagen bedömning, inneburit att direktivet inte lever upp till det krav
på proportionalitet som unionsrätten uppställer avseende inskränkningar av
fri- och rättigheter. Det förhållandet att den svenska regleringen på vissa
punkter berörs av den kritik som EU-domstolen riktat mot
datalagringsdirektivet innebär inte per automatik att också det svenska
regelverket strider mot kravet på proportionalitet. För att ta ställning till
detta måste en prövning göras av hur den svenska regleringen närmare är
utformad.
Även om den svenska regleringen möjliggör en omfattande lagring ska det
beaktas att de svenska tillgångs- och säkerhetsbestämmelserna är tydliga
och precisa samt begränsade till vad som är strängt nödvändigt. Detta
förhållande, i kombination med att uppgifterna endast lagras i sex månader,
kompenserar det betydande intrång som den omfattande lagringen utgör.
Till detta kommer att lagringen är motiverad av det mycket angelägna
3
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
behovet av att tillhandahålla de brottsbekämpande myndigheterna effektiva
verktyg vid utredning av brott. Tillgången till lagrade uppgifter är av stor
betydelse för att brottsutredningar ska föras framåt. Med beaktande av detta
mycket angelägna behov är det förvaltningsrättens uppfattning att de
inskränkningar som de aktuella svenska bestämmelserna innebär i rätten till
respekt för privatlivet samt skydd för personuppgifter, uppfyller
proportionalitetskravet och är förenliga med regeringsformen,
Europakonventionen, stadgan samt direktiv 2002/58/EG.
YRKANDEN M.M.
1. Tele2
Tele2 yrkar att kammarrätten med ändring av förvaltningsrättens dom
upphäver det överklagade föreläggandet. Tele2 har till stöd för sin talan
anfört i huvudsak följande.
De svenska datalagringsbestämmelserna i 6 kap. LEK står, på samma sätt
som det upphävda datalagringsdirektivet, i strid med Europakonventionen
och därmed också med svensk grundlag. PTS har därför inte haft rättslig
möjlighet att tillämpa och genomdriva de svenska datalagrings-
bestämmelserna i LEK genom att förelägga Tele2 att återuppta
datalagringen enligt dessa bestämmelser.
De svenska datalagringsbestämmelserna lever inte upp till de krav på
respekt för grundläggande fri- och rättigheter som EU-domstolen i Digital
Rights-domen angett följer av Europakonventionen när det gäller system för
datalagring. Tele2 är av uppfattningen att redan lagringens omfattning i sig
är oproportionerlig. För att kunna bedöma om den svenska lagrings-
skyldigheten går längre än vad som är nödvändigt måste man göra en
bedömning av varje enskild typ av lagring som föreskrivs i 38–43 §§ FEK
och se om varje sådan lagring utgör en nödvändig inskränkning av de
4
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
grundläggande fri- och rättigheterna. Tele2 delar därmed inte bedömningen
att man, för att kunna ta ställning till om de svenska datalagrings-
bestämmelserna uppfyller de krav på proportionalitet som ostridigt uppställs
i Europakonventionen, måste göra en sammantagen bedömning där
lagringens omfattning ses mot bakgrund av hur bestämmelserna avseende
tillgången till de lagrade uppgifterna är utformade, hur länge uppgifterna
ska lagras samt säkerheten kring de lagrade uppgifterna.
Det är en felaktig tolkning av Digital Rights-domen att det är möjligt att
”läka” det intrång i grundläggande fri- och rättigheter, som den omfattande
datalagringen i sig ostridigt utgör genom att begränsa tillgången till de
lagrade uppgifterna. I allt väsentligt är det just den omfattande lagringen
som EU-domstolen riktat särskilt allvarlig kritik mot och det följer av
domen att redan den omfattande datalagringen i sig kan utgöra ett
oproportionerligt intrång i de grundläggande fri- och rättigheterna. De
svenska datalagringskraven är på samma sätt som datalagringsdirektivets
krav så omfattande och långtgående att de rimligen inte kan vägas upp av
eventuella regler som begränsar tillgången till de lagrade uppgifterna.
2. PTS
PTS anser att överklagandet ska avslås och anför till stöd för sin talan bl.a.
följande.
Det faktum att EU-domstolen i Digital Rights-domen ogiltigförklarade
datalagringsdirektivet innebär inte automatiskt att den svenska
lagstiftningen, som beslutats i behörig ordning, också blir ogiltig. EU-
domstolen har inte funnit att regler om datalagring, i syfte att eventuellt göra
dem tillgängliga för behöriga nationella myndigheter, i sig skulle vara i strid
med unionsrätten. Det som domstolen har funnit är problemet är
proportionaliteten i ingreppet utifrån utformningen av
datalagringsdirektivet.
5
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
Även om det i och med Digital Rights-domen inte finns någon
unionsrättslig skyldighet att ha bestämmelser om datalagring, får
datalagring finnas så länge kraven i direktiv 2002/58/EG och övrig
unionsrätt är uppfyllda.
I utredningen Datalagring, EU-rätten och svensk rätt (Ds 2014:23) redogörs
för gränserna för medlemsstaternas nationella beslutanderätt på
unionsrättens tillämpningsområde. Utredningens samlade bedömning är att
det svenska regelverket avseende lagring enligt 6 kap. 16 a–f §§ LEK inte
strider mot unionsrätten eller europarätten. Vid en sammantagen bedömning
finner PTS att det saknas skäl att underlåta att tillämpa de svenska reglerna
om lagring av trafikuppgifter m.m. PTS bedömning är således att Tele2 är
skyldiga att i enlighet med bestämmelsen i 6 kap. 16 a § LEK lagra
trafikuppgifter m.m. som genereras eller behandlas i verksamheten.
PTS konstaterar dock att det såväl i målet som i den allmänna debatten finns
olika uppfattningar kring hur EU:s rättsakter ska tolkas mot bakgrund av
Digital Rights-domen. Tele2:s överklagande väcker frågan om en
omfattande lagring i sig är oproportionerlig i förhållande till kraven i
direktiv 2002/58/EG eller om det i proportionalitetsbedömningen ska göras
en sammantagen bedömning där även bestämmelser om tillgång till de
lagrade uppgifterna, lagringstid och säkerhetskrav ska beaktas. PTS
konstaterar även att olika tolkningar av EU-domstolens dom i
medlemsländerna har utvecklats till skillnader i lagstiftning och rättspraxis
inom EU.
6
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
FRÅGOR TILL EU-DOMSTOLEN OCH DOMSTOLENS SVAR
1. Överväganden om behovet av förhandsavgörande
Kammarrätten beslutade den 29 april 2015 att inhämta ett
förhandsavgörande från EU-domstolen och gjorde följande överväganden
om behovet av förhandsavgörande.
Underinstanserna har i sin bedömning lagt avgörande vikt vid att Digital
Rights-domen ska förstås på så sätt att datalagringsdirektivet har
ogiltigförklarats eftersom de konstaterade bristerna i datalagringsdirektivet,
vid en sammantagen bedömning, inneburit att direktivet inte lever upp till
det krav på proportionalitet som unionsrätten ställer upp avseende
inskränkningar i fri- och rättigheter.
Eftersom datalagringsdirektivet genom Digital Rights-domen har förklarats
ogiltigt gör kammarrätten bedömningen att förenligheten av de svenska
bestämmelserna om datalagring med unionsrätten i första hand måste prövas
mot artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG.
Den fråga som aktualiseras i målet hos kammarrätten är därför om det är
förenligt med EU-domstolens uttalanden i Digital Rights-domen att tillämpa
den svenska lagstiftningen om datalagring med beaktande av artikel 15.1 i
direktiv 2002/58/EG och artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan.
PTS uppfattar EU-domstolens dom som att en medlemstat, under vissa
omständigheter, får kräva att leverantörer ska lagra trafikuppgifter m.m. i
den omfattning som anges i det upphävda datalagringsdirektivet. Tele2
anser däremot att det följer av EU-domstolens dom att redan den omfattande
lagringen i sig utgör ett oproportionerligt intrång i de grundläggande fri- och
rättigheterna.
7
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
Ett entydigt svar på om EU-domstolen har gjort en sammanvägd bedömning
eller inte av lagringens omfattning och bestämmelserna avseende tillgång
till uppgifterna, säkerheten för de lagrade uppgifterna och lagringstiden för
uppgifterna efterfrågas därför.
Mot bakgrund av att det finns skäl som talar både för och emot att en sådan
omfattande lagring som föreskrivs i 6 kap. 16 a § LEK är förenlig med
artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG samt artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan
och unionsrätten i övrigt, ansåg kammarrätten att det var nödvändigt att
begära att EU-domstolen meddelar ett förhandsavgörande enligt artikel
267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
2. Frågor till EU-domstolen
Kammarrätten ställde följande frågor och hänvisade till olika punkter i
begäran om förhandsavgörande där de tillämpliga unionsrättsliga och
nationella bestämmelserna beskrevs. En närmare redogörelse av de mest
aktuella bestämmelserna finns under skälen för kammarrättens avgörande.
1. Är en generell skyldighet att lagra trafikuppgifter som omfattar samtliga
personer, samtliga elektroniska kommunikationsmedel och samtliga
trafikuppgifter utan att det görs några åtskillnader, begränsningar eller
undantag utifrån syftet att bekämpa brott (så som beskrivs i punkterna
13–18) förenlig med artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG med beaktande av
artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan?
Punkterna 13–18 i kammarrättens begäran om förhandsavgörande innehåller
en redogörelse för de bestämmelser i LEK och FEK som reglerar
omfattningen av skyldigheten att lagra trafikuppgifter m.m. för
brottsbekämpande ändamål.
8
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
2. Om svaret på fråga 1 är nej, kan lagringen ändå vara tillåten
a) om de nationella myndigheternas tillgång till de uppgifter som lagras är
fastställd så som beskrivits i punkterna 19–36, och
b) om kraven på säkerhet regleras så som beskrivits i punkterna 38–43,
samt då
c) samtliga aktuella uppgifter ska lagras i sex månader räknat från den dag
kommunikationen avslutades och därefter utplånas så som beskrivits i
punkt 37?
I punkterna 19–36 i begäran om förhandsavgörande beskrivs
bestämmelserna i de tre svenska författningar där tillgången till de lagrade
uppgifterna huvudsakligen regleras, nämligen LEK, rättegångsbalken och
lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk
kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas
underrättelseverksamhet (inhämtningslagen).
Punkterna 38–43 återger bestämmelserna i LEK och FEK som reglerar
säkerheten för de lagrade uppgifterna och punkten 37 bestämmelserna i
LEK om lagringstiden för de lagrade uppgifterna.
3. EU-domstolens svar
EU-domstolen meddelade dom i målet den 21 december 2016 (de förenade
målen C-203/15 och C-698/15). Inledningsvis konstaterade EU-domstolen
att den svenska lagstiftningen, även efter ogiltigförklarandet av
datalagringsdirektivet, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv
2002/58/EG och därmed av unionsrätten. EU-domstolen besvarade därefter
kammarrättens frågor enligt följande.
1. Artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och
52.1 i stadgan, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell
lagstiftning som i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och
9
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och
lokaliseringsuppgifter avseende samtliga abonnenter och registrerade
användare och samtliga elektroniska kommunikationsmedel.
2. Artikel 15.1 i direktiv 2002/58 jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i
stadgan ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning
som reglerar skydd och säkerhet för trafikuppgifter och
lokaliseringsuppgifter och, i synnerhet, behöriga nationella myndigheters
tillgång till lagrade uppgifter och som inte – inom ramen för
brottsbekämpning – begränsar denna tillgång till enbart åtgärder som syftar
till att bekämpa grov brottslighet, inte föreskriver att tillgången ska vara
underkastad förhandskontroll av en domstol eller en oberoende
förvaltningsmyndighet och inte kräver att uppgifterna ska lagras inom
unionen.
KAMMARRÄTTENS BESLUT OM INHIBITION
Kammarrätten beslutade den 22 december 2016, efter Tele2:s begäran, att
PTS beslut den 27 juni 2014 att förelägga Tele2 att lagra trafikuppgifter
m.m. tills vidare inte skulle gälla.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
1. Vad målet gäller
Det kammarrätten ska pröva i detta mål är det överklagade beslutet från
PTS, dvs. om PTS haft rätt att förelägga Tele2 att lagra uppgifter i enlighet
med 6 kap. 16 a § LEK och 37–43 §§ FEK. Kammarrättens prövning gäller
därmed endast om bestämmelserna i LEK och FEK om lagring av
trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål strider mot
unionsrätten. Däremot omfattar inte prövningen övriga bestämmelser i LEK
10
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
som gäller lagring, bl.a. lagring för att överföra ett elektroniskt meddelande
eller lagring för abonnentfakturering.
Kammarrättens frågor till EU-domstolen i begäran om förhandsavgörande
gällde förutom lagringens omfattning även bestämmelserna om tillgång till
de lagrade uppgifterna, lagringstiden och säkerheten för de lagrade
uppgifterna. Skälet till detta var att kammarrätten ville få ett entydigt svar
på om Digital Rights-domen skulle tolkas som att proportionaliteten av
lagringens omfattning skulle bedömas för sig eller om det skulle göras en
sammanvägd bedömning med beaktande av bestämmelserna om tillgång till
de lagrade uppgifterna, lagringstiden och säkerheten för lagrade
uppgifterna.
Kammarrättens prövning i detta mål omfattar därför inte heller frågan om de
svenska bestämmelserna om tillgång till de lagrade uppgifterna, som
förutom i LEK finns i 27 kap. rättegångsbalken och inhämtningslagen, samt
bestämmelserna om lagringstid och säkerhet för de lagrade uppgifterna, är
förenliga med unionsrätten.
2. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrättsliga bestämmelser
Av artikel 1.1 i direktiv 2002/58/EG framgår att syftet med direktivet är att
harmonisera medlemsstaternas bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt
skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till
integritet och konfidentialitet, när det gäller behandling av personuppgifter
inom sektorn för elektronisk kommunikation.
I artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG föreskrivs att medlemsstaterna får vidta
lagstiftningsåtgärder som avviker från principen om konfidentialitet vid
kommunikation och därmed förbunda trafikuppgifter om åtgärden i ett
11
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
demokratiskt samhälle är nödvändig, lämplig och proportionell för att
skydda nationell säkerhet (dvs. statens säkerhet), försvaret och allmän
säkerhet samt för förebyggande, undersökning, avslöjande av och åtal för
brott eller vid obehörig användning av ett elektroniskt kommunikations-
system. Medlemsstaterna får för detta ändamål bland annat vidta
lagstiftningsåtgärder som innebär att uppgifter får bevaras under en
begränsad period som motiveras av de skäl som fastställs i denna punkt.
Alla åtgärder som avses ska vara i enlighet med de allmänna principerna i
unionslagstiftningen, inklusive principerna i artikel 6.1 och 6.2 i Fördraget
om Europeiska unionen. Skäl 11 i direktivet preciserar att en åtgärd som ”i
ett demokratiskt samhälle är nödvändig, lämplig och proportionell” måste
stå i strikt proportion till det avsedda ändamålet.
Enligt artikel 7 i stadgan har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och
familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.
Av artikel 8 i stadgan framgår att var och en har rätt till skydd av de
personuppgifter som rör honom eller henne och att uppgifterna ska
behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda
personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och
en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne
och att få rättelse av dem.
I artikel 11 i stadgan regleras rätten till yttrande- och informationsfrihet.
I artikel 52.1 i stadgan anges att varje begränsning i utövandet av de
rättigheter och friheter som erkänns i stadgan ska vara föreskriven i lag och
förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter.
Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast
göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt
samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra
människors rättigheter och friheter.
12
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
B. Nationella bestämmelser
Det nu ogiltigförklarade datalagringsdirektivet genomfördes i svensk rätt
genom ändringar i LEK och FEK som trädde i kraft den 1 maj 2012.
Bestämmelserna om lagring finns i 6 kap. 16 a–f §§ LEK och i 37–43 FEK
framgår närmare vilka uppgifter som ska lagras för att lagringsskyldigheten
i 6 kap. 16 a § LEK ska anses fullgjord.
Av 6 kap. 16 a § LEK framgår att den som bedriver verksamhet som är
anmälningspliktig enligt 2 kap. 1 § samma lag (leverantörer) är skyldig att
lagra dels uppgifter om abonnemang, dels andra uppgifter som angår ett
särskilt elektroniskt meddelande, som är nödvändiga för att spåra och
identifiera kommunikationskällan, slutmålet för kommunikationen, datum,
tidpunkt och varaktighet för kommunikationen, typ av kommunikation,
kommunikationsutrustning samt lokalisering av mobil kommunikations-
utrustning vid kommunikationens början och slut. Skyldigheten att lagra
uppgifterna omfattar uppgifter som genereras eller behandlas vid
telefonitjänst, telefonitjänst via mobil anslutningspunkt,
meddelandehantering, internetåtkomst och tillhandahållande av kapacitet för
att få internetåtkomst (anslutningsform).
Den lagringsskyldighet som åläggs leverantörer i svensk rätt innefattar helt
den lagringsskyldighet som föreskrevs i det numera ogiltigförklarade
datalagringsdirektivet. I svensk lag infördes dessutom en skyldighet att
lagra både uppgifter om misslyckad uppringning och uppgifter om
lokalisering av mobilsamtals slut.
I likhet med datalagringsdirektivet omfattar lagringsskyldigheten inte
uppgifter som avslöjar innehållet i kommunikationen.
Enligt 38–43 §§ FEK ska beträffande telefonitjänst bl.a. uppringande och
uppringt nummer samt datum och spårbar tid när kommunikationen
13
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
påbörjades och avslutades lagras. När det gäller telefonitjänst via mobil
anslutningspunkt framgår att ytterligare krav gäller, t.ex. att även
lokaliseringsuppgifter för kommunikationens början och slut ska sparas. När
det gäller telefonitjänst som använder IP-paket ska utöver det som angivits
ovan bl.a. även uppringandes och uppringds IP-adresser lagras. Beträffande
meddelandehantering gäller bl.a. att avsändares och mottagares nummer, IP-
adress eller annan meddelandeadress ska lagras och när det gäller
internetåtkomst ska t.ex. användares IP-adress och datum och spårbar tid för
på- och avloggning i tjänsten som ger internetåtkomst lagras.
3. Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar att EU-domstolen i de förenade målen C-203/15
och C-698/15 har slagit fast att den svenska lagstiftningen om lagring av
trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål överskrider gränserna
för vad som är strängt nödvändigt och inte kan anses motiverad i ett
demokratiskt samhälle, såsom krävs enligt artikel 15.1 i direktiv 2002/58
jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan (p. 107).
Skälet till att den svenska lagstiftningen inte uppfyller de krav som den
unionsrättsliga proportionalitetsprincipen ställer upp är enligt EU-domstolen
att den i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och odifferentierad
lagring avseende samtliga trafikuppgifter m.m., samtliga elektroniska
kommunikationsmedel och samtliga abonnenter och registrerade användare,
utan att det görs några åtskillnader, begränsningar eller undantag utifrån det
eftersträvade syftet (p. 97, 105 och 112).
EU-domstolen uttalar vidare i nämnda avgörande att de uppgifter som
leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster är skyldiga att lagra
enligt den svenska lagstiftningen, i vilka bl.a. ingår abonnentens eller den
registrerade användarens namn och adress, det uppringande och det
uppringda telefonnumret och IP-adressen för internettjänster, sammantagna
14
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
kan göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om privatlivet för de
personer vilkas uppgifter har lagrats, såsom deras vanor i vardagslivet, deras
stadigvarande och tillfälliga uppehållsort, deras dagliga förflyttningar, de
aktiviteter de utövar, deras sociala relationer och de umgängekretsar de rör
sig i. Det ingrepp som en sådan lagstiftning utgör i de grundläggande
rättigheter som är fastslagna i artiklarna 7 och 8 i stadgan är enligt EU-
domstolen långtgående och måste betraktas som synnerligen allvarligt
(p. 98-100).
Inte ens lagring av trafikuppgifter m.m. som görs med syftet att bekämpa
grov brottslighet kan enligt EU-domstolen i sig ensamt motivera en sådan
lagstiftning som den svenska, som föreskriver en generell och
odifferentierad lagstiftning. Den svenska lagstiftningen berör samtliga
personer som använder elektroniska kommunikationstjänster, utan att dessa
personer ens indirekt befinner sig i en situation som kan föranleda lagföring
och den kräver inte något samband mellan de uppgifter som ska lagras och
ett hot mot den allmänna säkerheten. Den är heller inte begränsad till
lagring av uppgifter avseende en viss tidsperiod, ett visst geografiskt
område och/eller en viss krets av personer som skulle kunna vara
inblandade i ett allvarligt brott eller som av andra skäl skulle kunna bidra till
bekämpningen av brott (p. 103 och 105-106).
För att en nationell lagstiftning om lagring av trafikuppgifter m.m. för
brottsbekämpande ändamål ska vara förenlig med artikel 15.1 i direktiv
2002/58 jämförd med de aktuella artiklarna i stadgan krävs, enligt EU-
domstolen, bl.a. att den grundar sig på objektiva omständigheter som gör
det möjligt att ta sikte på en personkrets vars uppgifter kan avslöja en,
åtminstone indirekt, koppling till grov brottslighet och på ett eller annat sätt
kan bidra till att bekämpa grov brottslighet eller förhindra en allvarlig risk
för den allmänna säkerheten. En sådan avgränsning kan säkerställas genom
ett geografiskt kriterium när de behöriga nationella myndigheterna på
grundval av objektiva omständigheter bedömer att det i ett eller flera
15
KAMMARRÄTTEN
I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 01
Mål nr 7380-14
geografiska områden finns en förhöjd risk för förberedelse eller
genomförande av sådana handlingar (p. 111).
Kammarrätten konstaterar att det, med hänsyn till EU-domstolens
uttalanden i de förenade målen C-203/15 och C-698/15, är klarlagt att de
svenska bestämmelserna om lagring av trafikuppgifter m.m. för
brottsbekämpande ändamål i LEK och FEK inte är förenliga med artikel
15.1 i direktiv 2002/58/EG och artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan. De
svenska bestämmelserna står alltså i strid med unionsrätten.
Detta får till följd att bestämmelserna i LEK och FEK om lagring av
trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål inte kan tillämpas och
att PTS inte haft rätt att förelägga Tele2 att lagra uppgifter i enlighet med
6 kap. 16 a § LEK och 37–43 §§ FEK.
Kammarrätten upphäver därför, med ändring av förvaltningsrättens dom,
PTS beslut den 27 juni 2014.
_________________________
Domen får inte överklagas (8 kap. 19 § andra stycket LEK).
Anita Linder
Ann-Jeanette Eriksson
Erika Odung
lagman
kammarrättsråd
kammarrättsråd
ordförande
referent
Ricarda Lerjeborn Oudejans
föredragande
16
Dostları ilə paylaş: |