Kristusvägar Jesus Kristus, andlighet och jorden

"I början var ordet (grekiska Logos) ... och ordet blev kött" (Johannes 1)

Sådana skildringar riktade sig inte mot en bild av Jesus* som förebild för människorna, utan de antydde sin djupare förbundenhet med Gud och skapelsens gång. Denna förbundenhets innehåll kan betraktas som annorlunda, men att på förhand bortförklara det som oförståeligt eller inte äkta, är ett otillåtet konstgrepp. Sådant finner man i Johannesevangeliet 1, Johannes 5, Johannes 6,69, Johannes 7 ..., i Matteus 16,16, i Brevet till Kolosserna och till Efesierna, o.s.v. Man finner det fortfarande hos gamla kyrkolärda, hos mystiker som Jakob Böhme, hos Rudolf Steiner (Helsingfors 1912), och det lever åter upp i den kristne lärde Daskalos "Esoteriska läror" liksom i den amerikanske teologen Matthew Fox’ böcker "Den stora välsignelsen" och "visioner om en kosmisk Kristus", o.s.v...

I den katolska kyrkan och delar av den evangeliska kyrkan försökte man att bevara den förlorade närheten till sådana traditionsnivåer med teoretiska trossatser. Andra delar av de evangeliska kyrkorna, som klarare insåg Jesu sociala inflytande, menade, att Jesu gudomliga karaktärsdrag måste få falla. I läror om hinduismens ursprung jämförs det med begreppet av olika stegs "Avatare". Med detta avses de människor, som inte finns på jorden för egen framgång, utan för att frivilligt bidra till ett folks eller mänsklighetens framskridande, som en droppe "av gudomlig fullkomning". Skillnaderna mellan dylika på varandra följande " Avatarer" blir dock ofta otydliga i sådana uppfattningar, under det att den judiska och den kristna uppfattningen om "historiens Gud" betonar vidareutvecklingsaspekten och den i detta sammanhang aktuella "Messias"-rollen.

Det må påpekas, att koranen på flera ställen erkänner Jesus Kristus som gudasänd profet och också som Guds "Ord", "skapad som Adam". Han gäller alltså i en rätt tolkad Islam i varje fall förmer än hos dessa moderna kristna teologer, för vilka endast socialreformatorn Jesus återstår! Endast läran om - av de kristna redan vid tiden för Muhammed mycket som jordisk uppfattade - Jesu egenskap, att vara Guds son som en del av trefaldighetsläran, accepterades inte i Koranen. Kristna, som väl så äkta hade kunnat förklara vad som menades med detta, på ett sådant sätt att även människor med annan utgångspunkt förstår det, fanns det knappt längre. (Se tilläggssidan "Jesus och Islam").

Det återstår bara att komma ihåg, att denna del av gåtan Kristus inte spirade ur spekulativt tänkande, utan ur visionära gränserfarenheter, tydligt synliga hos till exempel Jakob Böhme, som visserligen också hade en sällsam förmåga att bearbeta det upplevda på ett begripligt sätt. Alla erfarenheter av andligt slag kräver visserligen (själv-)kritisk bearbetning, men en bedömning av dess resultat, utan att en sådan varseblivningsnivå erkäns, leder den som irrelevant metod ingenvart.

Människor med en tydlig mystisk eller andlig uppgift kan inte heller bli verkligt förstådda om de bara historisk-kritiskt betraktas från sin yttre anpassning i samhället, i stället bör man inkludera deras självständiga inre andliga utveckling.

*) Det finns relativt goda belägg i historien för att Jesus existerade som människa. Historieskrivare från 1:sta århundradet efter Kristus som Josefus och Tacitus bekräftar att han verkligen fanns. Även i de bibliska evangelierna anges tid och plats för flera episoder. Till exempel omnämns flera härskare och ämbetsmän (t.ex. Lukas 3:1, 2, 23), genom vilka man kan identifiera det år då Jesus började sin undervisning. Dessa kan man sedan också återfinna i historieskrivningen. De bibliska berättelserna har följaktligen inte karaktären av rena mytologiska berättelser. "Apokryferna" som inte finns kvar i bibeln, dvs. ytterligare några kristna evangelier däribland texter från det första århundradet, lägger ofta mindre vikt vid noggrann rapportering än vid vissa tolkningar av enstaka händelser genom dåtida författare.

 Till detta kommer på den tyska och den engelska sidan ett utdrag ur Johannesevangeliet, början av kapitel 1.

Evangeliemeditation är beskriven i inledningen under "Metodiska anmärkningar". Särskilt denna text användes, för att ställa in sig på Kristus, som en fint avstämd mottagare, istället för att komma i kontakt med några slags krafter, som är endast förment kristna.

Tillbaka till innehållsförteckningen
 
 

Jesus från Nasaret: hans födelse

Efter evangeliesekvensen kommer vi nu till mer mänskliga händelser. Jesu födelse är traditionellt förknippad med julen - även om denna fest inte överallt låter detta komma till uttryck - Lukas 1, 26ff. Matteus 1, 18ff. Man kan fråga sig, i betraktande av den centrala betydelsen hos Jesu "Tre läroår" varför dagens teologer gör så många ansträngningar att bestrida jungfrufödelsen av Jesus. Medan den jordflyktiga tidiga gnosticismen menade, att man behövde föreställningen om att Jesus endast hade en "fiktiv kropp", kan hos andra meningsriktningar i så måtto en enighet fastställas, att Jesus måste genomgå alla människans livsformer, för att därigenom enligt samma modelltänkande ge uttryck för samma måttstock. Man skulle dock önska, att denna diskussion – om verkligt sanningssökande vore målet – hade större öppenhet. I en tid, under vilken i sammanhang med transformationen av sexualiteten och kärleken nya synpunkter dyker upp, delvis framfiltrerade ur orientalisk praktik och påminnande om gamla tempelseder, borde det inte vara långsökt att anta en sann kärna i denna tradition. Buddister – som tillskriver även Buddha en extraordinär födsel – har överhuvud taget inte några svårigheter att acceptera en Jesu "jungfrufödsel" och naturligtvis inte heller med en jungfrulighet i en övervägande själslig mening, som till exempel Steiner hävdar. Koranen talar om Jesus som ett sändebud från Gud som Gud "har skapat likt Adam" i modern Maria - liksom bibeln talar om en ängel som förkunnade Jesu jungfrufödsel.

Det kan visa sig, att Jesu karaktär, som inte passar in i några fastkörda tankeschemor, redan här låter sig anas. Specifika egenskaper kommer vi förvisso i hans livs vidare förlopp snart att varsebli. Innebörden av möjligheten, att med Kristus under livet ""födas på nytt"*), kommer vi därvid också att träffa på.

Redan från början utspelar sig Jesu liv och verk inom ramen för världshistoriens förlopp. Det visar sig redan vid den folkräkning som kejsaren för det romerska världsriket hade anordnat och föranledde Jesus föräldrar att resa till Betlehem, en ort som profetiskt varit betydelsefull, där Jesus föddes. Detta uppmärksammades också i den teologiska litteraturen när det gällde diskussionen om Jesus världsomfattande betydelse.

Därtill kommer på den tyska och den engelska sidan ett utdrag ur Johannesevangeliet 3,5-8... : Den nya födelsen.

Detta är ingen liknelse. Det är ett av dessa "svårförståeliga" bibelställen, med en alldeles precis och mycket viktig innebörd för dem, som hade de erfarenheter och kunskaper, för att möjligtvis kunna förstå dem. Jesus sade inte något till någon enskild, vars innebörd han eller hon över huvud taget inte skulle ha kunnat ana eller dra nytta av. I vår huvudtexts olika kapitel, till exempel "Dopet", "Öknens stillhet" och "Förkunnelsen" beskrivs bland annat saker, som kan göra temat i "Den nya födelsen " mera tillgängligt.

Även för sökande, som inte direkt sökte i denna riktning hade särskilt i tidigare, fridfullare tider julhögtiden att göra med detta. "Kyrkoårets" högtider, i detta fall adventstiden, ställde också in allmänheten på ett uppbyggande förandligande av Kristi födelse, på samma sätt som fastan var själsligt förberedande för påsken. Så kunde man under årens lopp uppleva något – även om man inte helt förstod det, som i vår tid, vilken snarare leder bort från det, endast kan upplevas vid intensiv meditation resp. under längre bönefaser.

Julen är i vidare mening en kärlekens fest för att påminna om, att Jesus var en gåva till mänskligheten. Detta ändrar dock inte den djupare innebörden, eftersom alla steg i Jesu liv också går att förstå. Jämför: dessutom kapitlet "Och ordet blev kött" i huvudtexten.

Pånyttfödda kristna i samband med Frikyrkor etc.
- Måste ändå styrka sig i sin tro varje dag för att bli mer fullkomliga.
- Nu måste de hitta individuella sätt att förnya alla områden i livet, de flesta av dem kommer att behöva ändra mycket.
- Som det sägs i Uppenbarelseboken 21.5 om en kommande period. "Se, jag gör allting nytt" så att redan idag är det dags att reflektera över allt på nytt.

Fråga:
Kan jag – om jag ännu inte har upplevt det – önska en inre förnyelse från Gud som ursprunget till allt?

Tillbaka till innehållsförteckningen