Microsoft Word Manus hp debatt nr 2 2017. docx

21
Grannspråksdidaktik och grann-
språkskommunikation i lärarut-
bildningarna
Anna Smedberg Bondesson 
 
Skandinavisk språkförståelse – en utopi?
  
I den dansk-svenska tv-serien Bron/Broen, som började sändas
i september 2011 med en andra säsong 2013, en tredje hösten
2015 och en planerad fjärde och sista våren 2018, har man
inom handlingens ram skapat en osannolik illusion om att
kommunikationen svenskar och danskar emellan oftast sker
helt problemfritt, vilket framstår som en önsketänkt utopi.
Samtidigt är samma kommunikation textad på de respektive
språken för tv-tittarna, vilket effektivt krossar utopin innan
den ens blir till som skildrad värld. För att beskriva den fikt-
ionaliserade Bron/Broen som utopiskt iscensatt verklig plats
fungerar Michel Foucaults begrepp heterotopi särdeles väl.
Heterotopier är ”ett slags mot-platser, ett slags reellt förverkli-
gade utopier i vilka de verkliga platserna, alla de andra verkliga
platser som man kan finna i kulturen, på samma gång repre-
senteras, motsägs och kastas om”, som det heter i Foucaults
klassiska föreläsning om andra rum, ”Des espaces autres” från
1967, här översatt av Jonas (J) Magnusson. Den fortsätter:
”Platser av detta slag befinner sig utanför alla plat-
ser, även om det kan vara möjligt att peka ut deras
lokalisering i verkligheten. Eftersom dessa platser är
absolut annorlunda i förhållande till alla de platser
som de reflekterar och talar om, skall jag, för att kon-
trastera dem mot utopierna, kalla dem heterotopier”
(Foucault 2008: 252).

---

22
Heterotopin kan liknas vid en spegel, inklusive ram, rygg och
repor i glaset, som reflekterar antingen en utopi eller en
dystopi. Heterotopin par excellence är en båt eller ett skepp, en
plats utan plats, som sluter sig om sig själv, samtidigt som den
är öppen för havets åtminstone skenbara gränslöshet.
Den verkliga bron, i det här fallet Öresundsbron, är däremot
ingen heterotopi.
Istället skulle jag vilja föreslå att vi tar den lingvistiska termen
diatopi
i bruk. Begreppet fungerar i analogi med det betydligt
vanligare diakroni. Om diakroni betyder genom tid (grekiskans
dia
+ kronos) betyder diatopi helt enkelt genom plats (dia +
topos
). Normalt används det för att beskriva dialektala skillna-
der rent geografiskt. Om diakronin visar på språkets föränd-
ringar i tiden, visar diatopin på dess förändringar i rummet.
Genom platsen bör vi färdas för att kunna förstå.
Om heterotopin är en spegel och vad den lockar, skrämmer
eller gäckar människan med, är diatopin istället ett fönster,
genom vilket man kan se. Glasrutan är närmast osynlig – så
små kan nämligen de närinternationella skillnaderna mellan
här och där synas oss! – men den kan ändå beröras med han-
den och man kan inte slå igenom den utan att skära sig så att
det kommer blod och man måste plåstras om. Man kan visserli-
gen se rakt genom glaset, men när man ska färdas genom dia-
topin, måste man först öppna fönstret ordentligt.
Tv-serien Bron/Broen börjar med ett lik hugget i två delar –
den ena på den danska och den andra på den svenska sidan.
Det är därför de är så illa tvungna att samarbeta, oavsett om de
vill det eller inte, Saga och Martin. På samma sätt är vi i Norden
tvungna, i kraft av Helsingforsavtalets artikel 8, att undervisa i
”språk, kultur och allmänna samhällsförhållanden i de övriga
nordiska länderna, inbegripet Färöarna, Grönland och Åland”,

---

23
oavsett om vi vill det eller inte
(
https://www.norden.org/sv/om-samarbejdet-1/nordiska-
avtal/nordiska-avtal/grundavtal/helsingforsavtalet
).
Från grannspråk till främmandespråk?
För knappa femtio år sedan undersökte den norsk-
amerikanske sociolingvisten och språkhistorikern Einar Hau-
gen danskars och svenskars ömsesidiga uppfattning om och
förståelse av varandras språk. Han kom fram till att relationen
var symmetrisk i betydelsen att svenskar förstod danskar lika
bra som danskar förstod svenskar (Haugen 1966).
I Lundaforskarna Lars-Olof Delsings och Katarina Lundin Åkes-
sons internordiska språkförståelseundersökning (INS) nästan
fyrtio år senare framkommer det att förståelsen har försämrats
och att relationen har blivit asymmetrisk. Danskarna är nu lite
bättre på att förstå talad svenska än vad svenskarna är på att
förstå talad danska. Lättast har danskar och svenskar för att
förstå norska, något de väl knappast har blivit sämre på nu när
hela Norden följer den norska ungdomsserien Skam, medan
norrmännen är bäst på att förstå både danska och svenska
(Delsing & Lundin Åkesson 2005).
Mari Baquin och Robert Zola Christensen fick en del medial
uppmärksamhet, inte minst i Danmark, för artikeln ”Dansk og
svenk – Fra nabosprog til fremmedsprog”, när den publicera-
des i Språk i Norden 2013. Med fäste i en undersökning av hur
gymnasieelever i Malmö och Köpenhamn själva upplever den
ömsesidiga muntliga språkförståelsen vid Öresund, anser
Baquin och Zola Christensen att danskan och svenskan nu lig-
ger så långt ifrån varandra att det är dags att överväga om vi
inte borde gå från att kalla dem för grannspråk till att istället
kalla dem för främmandespråk. De skriver: ”Det kan altså godt
være, at dansk og svensk geografisk og generisk set er na-

---