Örebro universitet Läkarprogrammet
Yüklə 129,7 Kb. Pdf görüntüsü
|
|
Örebro universitet Läkarprogrammet Kandidatarbete, 15 HP december 2015
Litium-associerad hyperparatyreoidism En prevalensstudie
Författare: Ville Cato
Örebro, Sverige Sida | 2
eller hyperplasi har medfört att paratyreoidea har utvecklat en mindre kalciumkänslighet. Detta leder till höga PTH-värden som i sin tur leder till en hög serumkalciumkoncentration. Litium har använts för kliniskt bruk sen 1950-talet för antimanisk behandling samt som profylax huvudsakligen för bipolär sjukdom. Hyperkalcemi associerad med hyperparatyreoidism är vanligt hos patienter vilka behandlas med litium. Idag är litium- associerad hyperparatyreoidism (LHPT) underskattad och fortfarande dåligt förstådd.
hyperparatyreoidism hos litiumbehandlade patienter i en bestämd population. Metod: Data som används i studien består av labbvärden hos samtliga patienter som behandlas med litium inom Region Örebro län. De värden som analyseras är: kalcium, parathormon (PTH), och vitamin D.
prover. 475 patienter analyserades varav 294 är kvinnor och 181 är män, med åldern 18 – 94. 9 patienter (1,7 %) identifierades med LHPT vars median av serumkalcium var 2,58 mmol/L och PTH var 8,40 pmol/L. Utöver detta hade 21,1 % hyperkalcemi. Slutsats: Litium-associerad hyperparatyreoidism och/eller hyperkalcemi är underskattade, och ökad frekvens misstänks hos äldre patienter samt kvinnor. Rekommendation för tydligare riktlinjer för uppföljning av kalciumhomeostas hos litiumbehandlade patienter förespråkas då nationella och internationella riktlinjer saknas. Nyckelord: litium, hyperkalcemi, hyperparatyreoidism, prevalens. Förkortningar: cAMP – cyclic adenosine monophosphate CaSR – calcium-sensing receptor FASS – läkemedelsinformation (farmacevtiska specialiteter i Sverige) GFR – glomerular filtration rate HPT – hyperparatyreoidism iCa – joniserat kalcium LHPT – litium-associerad hyperparatyreoidism MGD – multiglandular disease (OH)D-vit – 25-hydroxyvitamin D pHPT – primär (sporadisk) hyperparatyreoidism PTH – parathormon SGD – single-gland disease TCa – totalt kalcium TCa korr
– ”korrigerad” totalt kalcium
Sida | 3
............................................................................................................................. 4
.................................................................................................................................................... 4
.................................................................................................................. 4
.......................................................................................................................... 5
....................................................................................................................... 6
........................................................................................... 6
............................................................................................................... 7
..................................................................................................................................... 8
................................................................................................................................................... 9
........................................................................................................................................................ 9
................................................................................................................................................. 10
................................................................................................................................................................ 10
............................................................................................................................ 10
......................................................................................................................... 11
........................................................................................................................................... 14
................................................................................................................................ 15
.................................................................................................................................................... 15
....................................................................................................................... 16
Sida | 4
Litium har använts för kliniskt bruk sedan 1950-talet för antimanisk behandling samt som profylax för bipolär sjukdom [1]. Idag används det som primär behandling för patienter med bipolär sjukdom trots tillkomst av nya psykofarmaka [2-5]. Litium minskar antalet och intensiteten på återkommande maniska episoder och minskar generellt morbiditet och mortalitet hos denna patientgrupp [6]. Långvarig litiumbehandling är associerad med flera biverkningar och enligt FASS är de vanligaste diarré, tremor, illamående, diabetes insipidus, viktökning, trötthetskänsla i armar och ben, tyreoideapåverkan och rubbningar i kalciumbalansen [3]. Tabell 1 illustrerar vanliga endokrina och metaboliska tillstånd som associeras med litiumbehandling. Litium leder till att en del patienter får hyperkalcemi och idag finns inga riktlinjer för hur dessa patienter ska hanteras och därför finns det en risk att de inte behandlas optimalt. Det har setts att individer med asymtomatisk hyperparatyreoidism har en förhöjd risk för död i framför allt kardiovaskulär sjukdom [7]. Sänkt livskvalitet och psykiska besvär är möjliga följder av hyperkalcemi i samband med pågående litiumbehandling och sannolikt underskattade [6]. I och med att detta tillstånd är mindre studerat syftar studien på att undersöka förekomsten av hyperkalcemi och/eller hyperparatyreoidism hos dessa patienter.
Förutom betydelsen för skelettet menar Guyton & Hall [8] att kalciumjonen har en central roll för intracellulär signalering för nästan alla celler i kroppen. Reglering av kalcium i blodet sker framförallt via parathormon (PTH) såväl som 1,25 – dihydroxivitamin D (kalcitriol) [9]. Även kalcitonin och cellmembranreceptorn (CaSR) för extracellulärt kalcium är viktiga regleringsfaktorer [2,9]. Paratyreoidea känner av koncentrationsändringar av serumkalcium. Vid förhöjda kalciumnivåer i blodet minskas således insöndringen av PTH, vilket leder till en
Gastrointestinala Obstipation, illamående, diarré Kardiovaskulära Bradyarytmier, reversibel leukocytos Renal
Minskad GFR, nefrokalcinos, nefrogenisk diabetes insipidus, polyuri, njursten Hud och subkutan vävnad Akne Psykosomatiska biverkningar Svaghet, depression, fatigue, tremor, försämrad koncentrations- och reaktionsförmåga Tyreoidea Hypotyreos, hypertyreos (ovanligare) Paratyreoidea Hyperparatyreoidism Metabolism Viktökning Allmänna symtom Ökad törst, ödem
Sida | 5
minskning av kalcium samt ökning av fosfat. På samma sätt ger sjunkande nivåer av kalcium en ökad frisättning av PTH, detta medför en ökning av kalcium samt en minskning av fosfat [10]. PTH har sin verkan genom att: 1.
2.
öka D-vitaminaktivering i njurtubuli med ökad kalciumabsorption från tarmen som följd. 3.
stimulera till bennedbrytning [11]. Kalciumupptaget i tarmen är reglerad framförallt av D-vitamin som medverkar vid transporten av kalk [8]. Kalcitonin har motsatt effekt till PTH och minskar således kalciumkoncentrationen i blodet [9]. Primär hyperparatyreoidism Sporadisk eller primär hyperparatyreoidism (pHPT) är ett kroniskt tillstånd där adenombildning eller hyperplasi har medfört att paratyreoidea har utvecklat en mindre kalciumkänslighet. Detta leder till höga PTH-värden vilket leder till en hög serumkalciumkoncentration [9]. Barczynski et al [12] uppger att vanligaste orsaken till pHPT är ett benignt adenom (single gland disease, SGD) i 80-85% av fallen och hyperplasi av körtlarna eller multipla adenom (multiglandular disease, MGD) i 10-15%, och i ovanliga fall
exstirpation av förstorade körtlar med 90-95% botfrekvens [7,13]. Tørring et al [9] visar att prevalensen av pHPT är 0,5-1% hos befolkningen (västvärlden) och tre gånger vanligare hos postmenopausala kvinnor än hos män (2-3%). Epidemiologin beror till stor del på landets screening men det kan finnas geografiska skillnader. Det har observerats att Asien har lägre incidens av pHPT, men att det däremot är vanligare med paratyreoideakarcinom där, enligt Åkerström och Lundgren [14]. Det har även påvisats fall med pHPT som delvis beror på samtidig D-vitaminbrist [14], vilket stödjer teorier om geografiska skillnader pga. faktorer som solexponering.
Sida | 6
Hyperkalcemi kan delas in i två olika grupper – akut och kronisk. Vanliga orsaker till hyperkalcemi inkluderar läkemedel (kalcium och/eller vitamin D), pHPT, malignitet, granulomatoser och nedsatt njurfunktion [9]. Hur hyperkalcemin yttrar sig beror bl.a. på hur snabbt den utvecklas, duration och dess nivå [9]. Tabell 2 illustrerar skillnader mellan akut och kronisk hyperkalcemi gällande symtom.
Hur litium verkar cerebralt är oklart men syftet med behandlingen är stabiliserande, och flera verkningsmekanismer har föreslagits [2]. Riccardi [15] antar att litium verkar som en calcium sensing receptor (CaSR)-antagonist, vilket resulterar i att det krävs ett högre tröskelvärde av kalcium för att hämma paratyreoideas PTH-sekretion. Detta orsakar en förskjutning av paratyreoideas ”set-point” för sekretion av PTH – leder i regel till högre serumkalciumkoncentrationer [2]. Däremot menar Birnbaum et al [16] att litium direkt kan stimulera paratyreodiea till PTH-sekretion. Andra möjliga mekanismer inkluderar en hypokalciuri via litiumets direkta effekter på njurtubuli [2], detta sker genom att litium inhiberar intracellulär signaleringsväg cyclic adenosine monophosphate (cAMP) [5]. Hyperkalcemi i samband med litiumbehandling Hyperkalcemi associerad med hyperparatyreoidism är vanligt hos patienter vilka behandlas med litium. Livingstone [2] visar att incidensen har rapporterats att variera mellan 6,3–50%. Flera studier - cohortstudier och tvärsnittsstudier med fallpresentationer - påvisar förekomsten av hyperparatyreoidism med hyperkalcemi hos litiumbehandlade patienter [4-6,17-19]. Det första publicerade fallet av hyperkalcemi i samband med långverkande litium gjordes 1973 av Garfinkel et al [17]. Trots dessa studier är bakomliggande mekanismer till tillståndet ej helt klarlagda och kunskapen är begränsad om hur man ska handlägga avvikande kalciumvärden hos litiumbehandlade patienter. Vi vet att vanlig HPT-kirurgi ger hög frekvens av recidiv och att hyperkalcemin kommer smygande, samt är sällan av akut karaktär [10]. Många frågor kvarstår dock – varför utvecklar bara vissa hyperkalcemi? Hur påverkar hyperkalcemin grundsjukdomen (bipolär sjukdom)? Ger LHPT symtom, när ska patienten opereras och medför det någon nytta? Om litium inducerar sjukdomen eller avslöjar ett underliggande tillstånd av hyperparatyreoidism är svårbedömt eftersom det kan ha varit en begynnande eller ”demaskerad” pHPT eller en ny patologisk händelse av litium [19]. Hos
Dehydrering Depression Akut psykos Minnesstörningar Konfusion Nedsatt nervledningshastighet Stupor
Muskelsvaghet Koma
Obstipation Arytmier (ovanliga) Sida | 7
paratyreoidektomerade patienter har deras körtlar undersökts och det är betydligt svårt att histologiskt skilja på pHPT och LHPT. Ifall litium associeras med MGD eller SGD är tvetydigt bland forskarna. Mycket talar för att multiglandulär involvering associeras främst vid långverkande litiumbehandling och litium tros då inducera en HPT, enligt Dwight et al [20]. Trots att det finns ett större antal studier med hög incidens av MGD, antyder Carchman et al [21] att litium inte ger någon frekvensökning för MGD och att SGD ses lika ofta. Hyperparatyreoidism associeras med kronisk mild hyperkalcemi och diffusa symtom som liknar grundsjukdomens symtom vilket patienten behandlas för. Twigt et al [4] menar att detta leder till att biverkningen kan vara svårupptäckt och i många fall upptäcks en passant på vårdcentral eller under sjukhusvistelse. Det finns inga nationella- eller internationella riktlinjer gällande kalcium för insättning av litium utöver ISBDs riktlinjer (International Society for Bipolar Disorders). Rutinmässigt kontrolleras serumlitiumkoncentrationen varje eller varannan vecka tills önskad serumkoncentration är uppnådd (0,5-0,8 mmol/l), när det är oförändrat vid två provtagningar gäller därefter var 3-6:e månad mellan provtagningarna [3,22]. Kreatinin och urea varje 3-6:e månad. Serumkalcium, TSH och vikt rekommenderas mätas vid litiuminsättning och efter 6 månader, därefter årligen [22]. De värden vilka analyseras för kalcium är ”totalt kalcium”, ”albumin-korrigerat kalcium” och ibland ”joniserat kalcium”, där den sistnämnde ger högre känslighet och specificitet för kalciumavvikelser [5].
Det är en klinisk utmaning att skilja mellan LHPT och pHPT eftersom symtomen liknar varandra [5]. Tabell 3 illustrerar de principiella skillnader i biokemin mellan dessa två tillstånd [19,23,24].
Patienter med LHPT har högre prevalens med multiglandulär sjukdom i jämförelse med den sporadiska formen (pHPT) där adenom är vanligare [12]. Kvinnor har även här en högre incidens än män 3:1 och incidensen ökar med åldern [23]. Varför det finns en könsskillnad är osäkert, postmenopausala kvinnor har lägre östrogennivåer som ska kunna påverka PTH
S-Ca ↑
S-PTH ↑ S-PTH ↑ / N S-PO ₄ ↓ / N
S-PO ₄ - N
S-Mg ↑ / N S-Mg ↑
U-Ca ↑ U-Ca ↓
Renalt cAMP ↑ Renalt cAMP ↓ / N Benresorption ↑ Benresorption ↓ / N N = normal, U = urin, ↑ = förhöjt, ↓ = minskad, pHPT = primär hyperparatyreoidism, LHPT = litium-associerad hyperparatyreoidism Sida | 8
enligt Zitterman et al [25]. En högre incidens av hyperkalcemi och/eller hyperparatyreoidism syns ju längre behandlingen fortgår hos en del patienter [13]. Kontroversiellt säger Livingstone [2] att LHPT verkar vara orelaterad till behandlingslängd, litiumkoncentration och kumulativ dos. Däremot säger han att ifall litiumbehandlade patienter har förstagradssläktingar med tyreoideasjukdom, är det en ökad riskfaktor för att drabbas av hyperkalcemi under litiumbehandling. Få studier på engelska har gjorts där prevalensen av LHPT har undersökts på en avsevärd population [5]. I Sverige har det gjorts en studie där prevalensen av LHPT undersöks i Örebro (samt Hallsberg och Lindesberg) och Jönköping där prevalensen LHPT mättes till 18 % [5]. Syftet med studien är att undersöka prevalensen av hyperparatyreoidism och/eller hyperkalcemi hos alla patienter i region Örebro län med pågående litiumbehandling och som är 18 år eller äldre. Metod Patientmaterial beställdes från laboratoriemedicinska länskliniken, USÖ. På dessa data fanns labbvärden som PTH, iCa, TCa, TCa korr
, S-Lit, (OH)D-vit. Örebro län innehåller cirka 290 000 invånare; ca 3 % av den svenska befolkningen. Data från 544 patienter analyserades (334 kvinnor och 210 män). Insamlingsperioden för de labbvärden som analyserades sträckte sig mellan april 2014 och oktober 2015. Vidare kategoriserades de i tre grupper: LHPT, hyperkalcemi och icke-LHPT. Det påbörjades en litteratursökning i PubMed med följande nyckelord, ”lithium” ”hypercalcemia” ”hyperparathyroidism” och ”prevalence”. Både engelska och svenska studier mellan 1973-2015 användes som hade anknytning till LHPT. Dessa studier innefattade fallstudier, kirurgstudier och medicinska studier som berörde litiumbehandling. Det användes även böcker för djupare förståelse för normalfysiologin kring kalciumreglering. Sida | 9
Patienterna var i åldrarna 18-94 år; medelåldern på hela gruppen var 53,6 år. Patienterna behandlades huvudsakligen för bipolär sjukdom, major depression eller annan schizoaffektiv sjukdom. Tabell 4. Klinisk karaktäristiska över patientgruppen Klinisk karaktäristiska Antal N
Ålder (m±SD) 53,6 ± 18,0 Kvinnor (n,(%)) 334 (61,4) Män (n,(%)) 210 (38,6) N = antal, m = medelvärde, SD = standardavvikelse Definition
Det finns ingen allmän definition för att diagnosticera LHPT. I denna studie används samma definition som tillämpades av Meehan et al [5] i deras studie där de undersökte prevalensen LHPT på en stor population i Sverige. Definitionen för LHPT illustreras i Box 1. Hypovitaminosis definieras som att ha 25(OH)vitamin-D värden på 25nmol/L eller mindre, D-vitaminbrist definieras som att ha värden på 50nmol/L eller mindre [5].
För patienter med spontan hyperkalcemi används det övre referensvärdet på kalcium, TCa > 2,5/ TCa korr > 2,5/iCa >1,34. En grupp där TCa/TCa korr vars värde hamnar mellan (2,45–2,49) och saknar PTH markeras som ”osäker” och faller bort. Uppfyller patienterna inga av samtliga kriterier räknas de som ”friska” = icke-LHPT. iCa >1,30/TCa >2,45/TCa korr
>2,45 + PTH >6,9 + (OH)D-Vit >25 eller iCa >1,34/TCa >2,50/TCa korr >2,50 + PTH >6,9, oberoende av (OH)D-Vit iCa = joniserat kalcium (mmol/L); TCa = Totalt kalcium (mmol/L); TCa korr = ”korrigerad” totalt kalcium (mmol/L); (OH)D-vit = 25-hydroxyvitamin D (nmol/L); PTH = parathormon (pmol/L) Sida | 10
Studien analyseras med hjälp av deskriptiv statistik vilket involverar procentsatser, medelvärden, standardavvikelser och medianvärden. Mjukvaran som användes för analys och sammanställning av data är Microsoft Excel 2013. Etik
Etikprövningsnämnden vid Uppsala universitet har gett sitt godkännande för användning av medicinsk data för samtliga deltagande patienter. (Dnr 2011/428) Resultat
Kalciumvärden analyserades för samtliga litiumbehandlade patienter (n = 544). Nio patienter (1,7 %) identifierades och uppfyllde kriterierna för att ha LHPT, vars median-serumkalcium var 2,58 mmol/L och PTH var 8,40 (Tabell 5). Medelåldern av LHPT-gruppen var 63,3 år, och 66,7% var kvinnor (n = 6). Utöver det hade 21,1% (n = 115) av patienterna vid något tillfälle minst en episod med högt kalkvärde, indicerande hyperkalcemi enligt (TCa > 2,5 mmol/L). Av dessa hade 56,5% av patienterna (n = 65) TCa > 2,55 mmol/L och 20 % (n = 23) TCa > 2,60 mmol/L. Sextio-åtta patienter (12,5 %) uppnådde ej definition för varken LHPT eller hyperkalcemi och hade ett TCa-värde inom 2,45–2,49 mmol/L. Dessa patienter föll bort eftersom de inte uppnådde någon definition. En patient hade endast D-vitamin uppmätt och föll likaså bort. Totalt bortfall motsvarar 12,7 % (n = 69). En patient hade endast iCa uppmätt. Tabell 5 illustrerar antalet prover uppmätt.
Antal prover 542 538
39 110
283 Tagit hos alla patienter (Ja/Nej) Nej
Nej Nej
Nej Nej
Antal patienter med prover (%) 99,6 98,9
7,2 20,2
52,0 TCa = totalt kalcium, TCa korr = korrigerat kalcium, iCa = joniserat kalcium, PTH = parathormon, (OH)D-vit = 25-hydroxyvitamin D
22 (19,1 %) av patienterna med hyperkalcemi hade ett uppmätt PTH-värde vars median- koncentration var 4,0 pmol/L (spann 1,9–5,4). Icke-LHPT gruppen hade en median- koncentration på 4,3pmol/L (spann 1,50–15,8). Vitamin D mättes hos 249 patienter (52,4 %) och av dessa hade 47,0% (24,6% av totala gruppen) vitamininsufficiens, 25 patienter (5,3 % av totala gruppen) hade hypovitaminosis med värden som 25 nmol/L eller mindre och så låg som 11 nmol/L. Antalet patienter vars data ses i Tabell 6 är (n = 475). Sida | 11
Kvinnor, n (%)
6 (66,7) 83 (72,2) 205 (58,4) 294 (61,9) Ålder, medelvärde (SD)
63,3 (7,8) 58,0 (17,5) 50,5 (17,8) 52,6 (18,0) Totalt kalcium, median (spann), mmol/L 2,1–2,55 2,58 (2,49–2,71) 2,51 (2,32–2,73) 2,34 (2,04–2,47) 2,37 (2,05–2,73) PTH, antal tagna (%)
9 (100) 22 (19,1) 74 (21,1) 105 (22,1) PTH, median (spann), pmol/L 1,6–6,9
8,40 (7,0–19,3) 4 (1,9–5,4) 4,3 (1,5–15,8) 4,4 (1,5–19,3) Vitamin D, antal tagna (%)
6 (66,7) 67 (58,3) 176 (50,1) 249 (52,4) Vitamin D, median (spann), nmol/L
53 (14-122) 53 (12-124) 53 (12-124)
Resultatet visar att nio patienter (1,7 %) uppfyller den definition som presenterades för LHPT [5]. Resultatet visar även att 115 patienter har hyperkalcemi, varav 83 är kvinnor. Det var dock endast 22 patienter vars PTH var taget. Detta leder till att studien inte kan uttala sig om de återstående 93 patienterna. Det finns en möjlighet att dessa patienter kan ha LHPT trots att värden för PTH saknas eftersom det var brist på adekvat uppföljning av dessa patienter. De kan tänkas ha högt PTH men utifrån detta patientmaterial kan vi inte uttala oss om att det råder en LHPT eller inte. Sextio-nio patienter föll bort på grund av osäkra värden, ett spann på kalcium mellan 2,45 – 2,49 dock med bristfällig uppföljning (inget PTH). Dessa klassas inte som hyperkalcemi trots att deras kalciumvärden låg över definitionen för LHPT (TCa > 2,45). Teoretiskt är det möjligt att de patienter med hyperkalcemi (som saknar PTH, n = 93) och bortfallet kan ha LHPT. Teoretisk prevalens kan då beräknas till [”bortfall” + ”LHPT” + ”hyperkalcemi utan PTH”] 12,7 + 1,7 + 17,1 % = 31,5 %. Vid fullständig uppföljning och alla värden för PTH hade funnits och uppfyllt kriterierna för LHPT, hade prevalensen för LHPT uppgått till 31,5 %. Om dessa patienter verkligen har LHPT innebär det att 162 patienter (”bortfall”+ ”hyperkalcemi utan PTH”; 29,8 %) eventuellt har missats. Detta visar betydelsen av tydliga riktlinjer för uppföljning av kalciumhomeostas för litiumbehandlade patienter Gruppen (LHPT) visar att 6 av 9 var kvinnor och en ökad prevalens råder hos kvinnor i detta urval. Tidigare studier har visat att det finns en könsskillnad och att incidensen för LHPT är högre hos kvinnor på grund av orsaker som är oklara [23]. Likaså råder en större prevalens
Sida | 12
hos kvinnor i jämförelse med män hos hyperkalcemigruppen. Vad könsskillnaderna beror på är inte klarlagt. Dock är prevalensen för bipolär sjukdom lika för män som kvinnor [5]. Postmenopausala kvinnor har lägre östrogennivåer, vilket skulle kunna ha en inverkande roll på PTH och vara anledningen till varför de har högre prevalens än män [25]. Patienter med låg D-vitamin kan via feedback få högt PTH som med tiden ger högt kalk. Detta kallas för sekundär hyperparatyreoidism [9]. Sekundär hyperparatyreoidisms association med primär hyperparatyreoidism är inte helt underförstådd. Kronisk D- vitaminbrist har föreslagits kunna leda till hyperplasi och eventuell adenomtillväxt av paratyreoidea [26]. Alternativt kan kronisk D-vitaminbrist påskynda tillväxten av ett redan existerande adenom [26]. Cirka hälften av patienterna i denna studie hade uppmätt värde för D-vitamin. D-vitamin verkade inte ha någon betydande roll för LHPT i detta patientmaterial. Det fanns heller ingen vidare skillnad i D-vitaminnivåer mellan hyperkalcemi-, LHPT- och icke-LHPT-gruppen. Det kan tänkas bero på att värdena togs under olika tidpunkter på året (minskad solljusexponering under vinterhalvåret) eller att antal D-vitamintester inte var tillräckligt. Syftet var att undersöka prevalensen av hyperparatyreoidism och/eller hyperkalcemi hos litiumbehandlade patienter. Denna uppmättes till 1,7 %, en relativ låg siffra i jämförelse med andra studier. Beroende på studie och hur stor population som undersöks, har prevalensen uppmätts till 6-50 % [2]. Flera studier är kirurgiska, där prevalensen av HPT och/eller hyperkalcemi i samband med litiumbehandling mäts pre-/post paratyreoidektomi och med urvalet av patienter tagna från endokrinkirurgiska databaser ger möjligtvis en högre prevalens [4]. Studier där på begränsade populationer, framförallt på äldre patienter som har behandlats med litium en längre tid, riskerar att ge falsk hög prevalens av HPT. Styrkan med den aktuella studien är att samtliga litiumbehandlade patienter över 18 års ålder undersöks, vilket involverar ett stort antal unga patienter <45 år (n = 197) och frekvensen av HPT och/eller hyperkalcemi har setts öka med åldern [23]. Om populationen innefattar flera unga individer borde en lägre prevalenssiffra erhållas även om hyperkalcemi förekommer i vissa fall kort efter påbörjad litiumbehandling. Denna studie säger heller inget om hur länge patienterna har genomgått sin litiumbehandling i jämförelse med andra [19,21,23]. Definitionen för hyperkalcemi skiljer sig mellan länder och mellan län och kliniker med värden som varierar mellan TCa > 2,5 och TCa > 2,6. I denna studie utgick vi från TCa > 2,5 för att prevalensen inte skulle underskattas. Ett hundra femton patienter visade sig ha hyperkalcemi motsvarande TCa > 2,5 och prevalensen uppmättes till 21,1 %. Rizwan et al. Sida | 13
[6] konstaterar att 15 % av litiumbehandlade patienter troligtvis kommer drabbas av hyperkalcemi och detta kan återspeglas i följande studier; Meehan et al uppmätte prevalensen hyperkalcemi till 21 % (TCa > 2,55) hos en population på 423 patienter [5]. Vidare mättes punktprevalensen för hyperkalcemi till 15,6% (TCa > 2,6) hos en population på 314 litiumbehandlade patienter, av Twigt et al [4]. Tidigare forskning av Meehan et al. har påvisat prevalensen av LHPT till 18 % under en tidsperiod på 1,5 år hos en population med 423 patienter i Örebro, Hallsberg, Lindesberg och Jönköping [5]. Om Jönköping exkluderas, ingår samtliga patienter även i denna studie och troligtvis har inte patienternas tillstånd (LHPT) förändrats och prevalensen har inte minskats med en faktor ~10x (18 % 1,7 %). Detta kan innebära att prevalensen av LHPT är minst lika hög som 18 % och förbises på grund av dålig uppföljning eftersom tydliga riktlinjer saknas. Det kan ifrågasättas varför prevalensen av LHPT varierar från studie till studie. Detta kan tänkas bero på populationsantalet, geografiska skillnader, varierande behandlingsrutiner samt bias (exempelvis att studien använder sig av ett icke-sannolikhetsurval där alla patienter inte har samma chans att delta i studien). Det kan även bero på att en tydlig definition för LHPT saknas och hur långt gången patientens litiumbehandling är. Geografiska skillnader kan inverka på prevalensen genom mängden av solexponering ett land har [14]. Detta förutsätter om D-vitaminbrist har någon inverkan på primär hyperparatyreoidism, vilket är oklart. Tidigare nämnt tyder inte resultatet i detta patientmaterial att D-vitamin verkar ha någon särskild betydelse för hyperparatyreoidism och/eller hyperkalcemi men det kan exempelvis bero på otillräcklig provtagning. Prevalensen av LHPT kan även tänkas variera beroende på hur landet hanterar regelbundna kontroller och vilka behandlingsrutiner de praktiserar. Litiums verkningsmekanismer i påverkan på kalciumhomeostas är oklar [2]. I dagsläget är det inte känt varför en del patienter utvecklar hyperparatyreoidism när de behandlas med litium. De kan tänkas ha ett underliggande eller ett tidigt stadium av pHPT. Alla paratyreoideakörtlar bör bli påverkade av litium, vilket kan leda till ”demaskering” av en körtel som har benägenhet att utvecklas till ett adenom (SGD) eller till multiglandulär hyperplasi (MGD) [2,21]. Spekulationer kan även uppstå i samband med komorbiditet och efterföljande polyfarmaci och fler funderingar uppkommer. Hur interagerar olika farmaka med litium och vad har detta för roll för utvecklingen av HPT/och eller hyperkalcemi? Det är även osäkert om hyperkalcemi påverkar litiumet i sig [13]. Vid handläggning av dessa patienter är det oklart vilka behandlingar som ska utföras, exempelvis vanlig HPT-operation eller medicinsk Sida | 14
behandling, samt vilka operationsindikationer som ska följas. Vanlig HPT-operation (paratyreoidektomi) innefattar unilateral halsexploration (ensidig halsoperation) där en påverkad körtel tas bort [13]. Det finns även bilateral halsexploration (identifierar alla 4, ibl. 5 körtlar) för att makroskopiskt bedöma i händelse av att det ska opereras på båda sidorna av halsen. Det har inte påvisats tidigare om kirurgi förbättrar symtomen för hyperkalcemi. Dock har studier visat att sedvanliga HPT-operationer på LHPT- patienter ger ökad frekvens av recidiv, vilket gäller även för paratyreoidektomerade patienter [13]. I och med att det finns många oklarheter och frågor kring LHPT, är det viktigt med uppföljning samt att dessa patienter inte glöms bort - att en hyperkalcemi konstateras och att inget ingripande görs (varken uppföljning eller behandlingsinsats). Tydliga riktlinjer om hur patienterna ska handläggas kan leda till ökad livskvalitet hos denna redan utsatta grupp, med sitt kroniska tillstånd. Genom tydliga riktlinjer för uppföljning av patienter med pågående litiumbehandling och störning i kalciumhomeostas kan symtom möjligen förebyggas som ibland kan misstolkas som en delkomponent i patientens grundsjukdom [10]. Förslag på framtida forskning involverar en kontrollgrupp med bipolära patienter som ej genomgår litiumbehandling och kan bidra för vidare jämförelse. För att öka kvaliteten på studien kan det vara av intresse att undersöka fosfat, magnesium, kreatinin och U-Ca för att förhöja indikatorer vid särskiljning av pHPT och LHPT. För framtida forskning är det av intresse att genomföra en prospektiv longitudinell studie vid litiuminsättning för att lättare kunna besvara det ursprungliga syftet, prevalensen på LHPT. Metoden syftar på att patienterna i urvalet följs från och med litiuminsättning och under en längre tid för att redan från start ha koll på om någon form av förändring sker. Patienten bör följas regelbundet men vilket tidsspann ska studien innehålla – ex. 10, 20 eller 30 år (eller mer)? Begränsningar som tid hos forskaren som genomför studien gör det lättare att genomföra en retrospektiv studie. Hur mycket kostar det för kliniken som genomför studien? Pengar och resurser kan även vara en begränsande faktor hos underbemannade kliniker. Styrkor i studien Studien innefattar en omfattande population och detta bidrar till minskad risk för urvalsbias. Flera studier använder ett patienturval från en endokrinkirurgisk databas som ger ökad risk för urvalsbias eftersom dessa patienter troligtvis har pHPT och är paratyreoidektomerade eller förväntas göra en paratyreoidektomi [4,21].
Sida | 15
Samtliga referensvärden för hyperkalcemi ingår i denna studie (TCa > 2,5; TCa > 2,55 och TCa > 2,6) för lättare jämförelse mellan andra studier samt att studien har en definition för LHPT [5]. Begränsningar i studien Studien har begränsningar då det saknas kunskap om vad hyperkalcemi beror på. Några antaganden kan vara att det beror på njurfunktion, polyfarmaci eller andra samtidiga medicinska tillstånd. Begränsningar i metoden involverar att värden för bl.a. PTH saknas vilket leder till en lägre prevalens av LHPT i jämförelse med andra studier (6-50%) [2,4-6].
Hyperparatyreoidism och/eller hyperkalcemi är en potentiell komplikation till litiumbehandling som har påträffats mer frekvent hos äldre patienter och kvinnor med litiumbehandling. Som en slutsats för studien kan det konstateras att litium-associerad hyperparatyreoidism och/eller hyperkalcemi är ett tillstånd som kan missas på grund av bristande uppföljning eftersom tydliga riktlinjer saknas. I nuläget finns inga nationella eller internationella riktlinjer för hur dessa patienter ska handläggas. ISBD rekommenderar att kalcium ska mätas vid insättning av litium och därefter var 6:e – 12:e månad, tillsammans med TSH och kreatinin. Som rekommendation utifrån studien bör detta implementeras av läkare/psykiatriker som förskriver litium. Det förespråkas även att D-vitamin följs hos litiumbehandlade patienter och om hyperkalcemi upptäcks bör PTH mätas omgående. Vid uttalad hyperkalcemi bör behandling övervägas (kirurgisk/medicinsk) och varje fall bör bedömas individuellt.
Sida | 16
1. Cade JF. Lithium salts in the treatment of psychotic excitement. 1949. Bull World Health Organ 2000;78(4):518-520. 2. Livingstone C, Rampes H. Lithium: a review of its metabolic adverse effects. J Psychopharmacol 2006 May;20(3):347-355. 3. FASS. Lithionit. Available at: http://www.fass.se/LIF/product;jsessionid=BtM- XxS7kkNDd60ff0nYezvgJkWnFkpSYja7WVnp4kMktNTXzw- J!2028261150?nplId=19971114000058&docType=3&userType=0. Accessed 11/25, 2015. 4. Twigt B, Houweling B, Vriens M, Regeer E, Kupka R, Rinkes IHMB, et al. Hypercalcemia in patients with bipolar disorder treated with lithium: a cross-sectional study. International Journal of Bipolar Disorders 2013;1(1):18. 5. Meehan AD, Humble MB, Yazarloo P, Jarhult J, Wallin G. The prevalence of lithium- associated hyperparathyroidism in a large Swedish population attending psychiatric outpatient units. J Clin Psychopharmacol 2015 Jun;35(3):279-285. 6. Rizwan MM, Perrier ND. Long-Term Lithium Therapy Leading to Hyperparathyroidism: A Case Report. Perspect Psychiatr Care 2009;45(1):62-65. 7. Nilsson I, Lundgren E, Ekbom A, Ljunghall S, Rastad J. Handläggning av asymtomatisk primär hyperparatyreoidism. Läkartidningen 2003;100:3848-3849-3854. 8. Hall J, Guyton A. "Ch80:Parathyroid Hormone, Calcitonin, Calcium and Phosphate Metabolism, Vitamin D, Bone, and Teeth". Textbook of Medical Physiology. 13th ed.; 2015. p. 1001-1009-1015. 9. Tørring O, Rönnmark C, Ljunggren Ö. Rubbningar i kalciumomsättningen.
http://www.lakemedelsboken.se/kapitel/endokrinologi/rubbningar_i_kalciumomsattninge n.html#k2b_1. Accessed November 12, 2015. 10. Humble M, Meehan A. Rådgivande anvisningar för handläggning av kalciumbalansen hos litium-behandlade patienter. Tidskriften för Svensk psykiatri.. 2013:88-89. 11. Dahlström U, Kechagias S, Stenke L, et al. Störningar i kalcium- och fosfatomsättningen. In: Lind H, editor. Med. Internmedicin. 5th ed.: Liber AB; 2011. p. 611-611-614. 12. Barczynski M, Branstrom R, Dionigi G, Mihai R. Sporadic multiple parathyroid gland disease-a consensus report of the European Society of Endocrine Surgeons (ESES). Langenbecks Arch Surg 2015 Nov 5. 13. Järhult J, Meehan A. Svårt behandla litiumassocierad hyperparatyreoidism med kirurgi. Läkartidningen 2011. Sida | 17
14. Åkerstrom G, Lundgren E. Primary hyperparathyroidism. Surgical Treatment: Evidence- Based and Problem-Oriented.. 2001; Available at: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK7007/. Accessed 12/6, 2015. 15. Riccardi D, Gamba G. The many roles of the calcium-sensing receptor in health and disease. Arch Med Res 1999 Nov-Dec;30(6):436-448. 16. Birnbaum J, Klandorf H, Giuliano A, Van Herle A. Lithium stimulates the release of human parathyroid hormone in vitro. J Clin Endocrinol Metab 1988 Jun;66(6):1187- 1191. 17. Garfinkel PE, Ezrin C, Stancer HC. Hypothyroidism and hyperparathyroidism associated with lithium. Lancet 1973 Aug 11;2(7824):331-332. 18. Norlén O, Sidhu S, Sywak M, Delbridge L. Long-term outcome after parathyroidectomy for lithium-induced hyperparathyroidism. Br J Surg 2014;101(10):1252-1256. 19. Szalat A, Mazeh H, Freund HR. Lithium-associated hyperparathyroidism: report of four cases and review of the literature. European Journal of Endocrinology 2009 February 01;160(2):317-323. 20. Dwight T, Kytola S, Teh BT, Theodosopoulos G, Richardson AL, Philips J, et al. Genetic analysis of lithium-associated parathyroid tumors. Eur J Endocrinol 2002 May;146(5):619-627. 21. Carchman E, Ogilvie J, Holst J, Yim J, Carty S. Appropriate surgical treatment of lithium- associated hyperparathyroidism. World J Surg 2008 Oct;32(10):2195-2199. 22. Ng F, Mammen OK, Wilting I, Sachs GS, Ferrier IN, Cassidy F, et al. The International Society for Bipolar Disorders (ISBD) consensus guidelines for the safety monitoring of bipolar disorder treatments. Bipolar Disord 2009 Sep;11(6):559-595. 23. Lehmann SW, Lee J. Lithium-associated hypercalcemia and hyperparathyroidism in the elderly: what do we know? J Affect Disord 2013 Apr 5;146(2):151-157. 24. Mak TWL, Shek C, Chow C, Wing Y, Lee S. Effects of Lithium Therapy on Bone Mineral Metabolism: A Two-Year Prospective Longitudinal Study. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism 1998 11/01; 2015/11;83(11):3857-3859. 25. Zittermann A, Schwarz I, Scheld K, Sudhop T, Berthold HK, von Bergmann K, et al. Physiologic fluctuations of serum estradiol levels influence biochemical markers of bone resorption in young women. J Clin Endocrinol Metab 2000 Jan;85(1):95-101. 26. Silverberg SJ. Vitamin D deficiency and primary hyperparathyroidism. J Bone Miner Res 2007 Dec;22 Suppl 2:V100-4. Yüklə 129,7 Kb. Dostları ilə paylaş:
|