Sveriges historiska utveckling ur ett industritekniskt perspektiv

*1700-talet

*Näringar

På 1700-talet hade inte mycket förändrats för gemene man, trots att det nu fanns ångmaskiner, tröskmaskiner, krutsprängning och textilmaskiner, men de var för få, eller fungerade för dåligt för att ha någon egentlig påverkan på arbetssituationen i Sverige. Det påbörjades en del storslagna projekt som Karlskronas örlogsvarv och Sveaborgs fästning men deras syften var främst militära. Nedan beskrivs huvudnäringarna.

*Jordbruk

I början av 1700-talet minskade andelen bönder bland annat på grund av att den tekniska utvecklingen i viss mån tog fart. Från mitten av 1700-talet var andelen bönder ca 80 %.

Fram till nu hade skörden bärgats med hjälp av skäror, men så kom lien i allmänt bruk och den medförde att hastigheten kunde fördubblas, även om spillet blev större. Det anses att tre faktorer låg bakom den ökande produktionen: effektivare redskap, bättre kommunikationer och nya grödor. Dessutom blev järnet i slutet av 1700-talet så billigt att bönderna för första gången kunde börja bygga i järn istället för i trä. Från 1780 började smidda vändande järnplogar att dyka upp och i mitten av 1800-talet blev de vanliga förutom i den sydöstra delen av landet. Det blev också möjligt att bygga lastkärror med hjulaxlar och annat i järn vilket minskade tyngden och förbättrade kvaliteten. Samtidigt blev vägarna långsamt bättre och bönderna kunde alltså sälja sina produkter på en större marknad, men allt detta spred sig mycket långsamt.

Potatisen blev introducerad och hade bland annat den fördelen att den krävde mindre ytor än traditionella sädesslag och man fick då ut fler kalorier per hektar. Intressant att notera är att potatis inte blev allmänt odlad förrän runt 1770 medan den person som betraktas som potatisen fader, Jonas Alströmer, försökte införa potatis redan 1724. Potatis fanns för övrigt faktiskt i Sverige redan före Alströmers tid. Idag tror man snarare att det var återvändande soldater från det pommerska kriget 1757–1762 som påverkade bönderna att börja odla potatis genom att soldaterna som ätit den under fältslagen blivit nöjda och nu hade tagit med sig sättpotatis hem. Troligen dröjde det dock till 1800-talet innan potatisen blev accepterad och det är också då som Cajsa Warg i sin kokbok för första gången nämner ordet potatis.

En viktig person inom en rad områden var Abraham Edelcrantz, läs mer om honom nedan på denna länk. Han var också mycket aktiv inom jordbruket. Exempelvis var han ordförande i Lantbruksakademien som hade till uppgift att finna nya bättre metoder för lantbruket och han hade på sin egen gård de senaste maskinerna till beskådande. Han anlade även en verkstad för att tillverka de maskiner som var mest lämpliga i Sverige. Rimligen kom hans gärning att starkt påverka den fortsatta förbättringen och mekaniseringen av jordbruket. Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Jonas Alströmer

Potatisen och Jonas Alström som han hette innan han blev adlad känner de flesta till, men att han 1723 smugglade in tre strumpstickningsmaskiner från utlandet, närmare bestämt från Holland, och startade en textilindustri i Alingsås samt senare även ett garveri och ett sockerraffinaderi, är nog mindre känt.

En strumpstickningsmaskin var en variant på en vävstol och var precis som den helt manuell. Den uppfanns redan 1589 av en engelsk präst som hette William Lee, men det skulle dröja till slutet av 1800-talet innan den började bli allmän i Sverige. Den kallades på svenska ”handkulierstolen” och det ordet är så ovanligt att man bara får två träffar på nätet!

Maskinerna väckte stor uppmärksamhet, och till och med när Carl von Linné 1746 besökte Alingsås, sa han att "strumpstolmakeriet uti hwilken strumpmachiner av järn smiddes och förfärdigades konstigare än något ur".

Enligt Wikipedia skulle textilindustrin ha blomstrat och redan vid 1754 räknade man antalet sysselsatta till 14 000 personer. En siffra som dock förefaller starkt överdriven, se mer om detta nedan.

Det finns också en annan beskrivning om Alströmers framgång där det tydligt framgår att den var beroende av statliga lån och att det vid hans manufakturverk 1746 bara var 134 män sysselsatta och 741 kvinnor och att när regeringspartiet hattarna förlorade makten 1765–66 så fick han inte längre något stöd och allt förföll för att slutligen avslutas med en brand 1779. Man bör vara medveten om att termen manufaktur oftast avser en manuell tillverkning på plats eller i hemmen som styrs gemensamt. Till exempel kan en skräddarmästare företräda en manufaktur med ett antal anställda sömmerskor och väverskor som arbetar i hemmet.

Vid Linnés besök omtalade han 14 maskiner varav sju användes i manufakturen. Det borde ju rimligen ha varit många fler om 14 000 personer arbetade inom textilindustrin.

På Alingsås kommuns hemsida kan man också läsa följande:

”1950 var textilindustrin som störst med 2 300 anställda, vilket motsvarade 55 procent av stadens industriarbetare.”

Vilket alltså stödjer antagandet att textilindustrin under Alströmers tid inte var i närheten av 14 000 personer och inte heller var någon industri i egentlig mening.

Eftersom det finns olika beskrivningar i olika källor, men även inom Wikipedia, är det svårt att veta vad som egentligen var sant angående denna gryende industri. I boken ”Svensk teknikhistoria” av Jan Hult med flera, som tycks sällsynt välunderbyggd, menar man att hans insats ur industrisynpunkt var marginell.

Även om han kanske inte bidrog till någon industri att tala om var han trots det en viktig person för den kommande industrialiseringen. 1739 var han nämligen med och bildade en vetenskapsakademi efter utländska förebilder, och intressant nog blev en kvinna så småningom invald i akademin. Det var Eva de la Gardie som 1748 visade att det gick utmärkt att göra brännvin på potatis och det skulle ha varit det egentliga skälet till att potatisen blev så populär.

*Textilindustri

Utvecklingen började i England i slutet av 1700-talet. En viktig uppfinning var spinnmaskinen ”Spinning Jenny” som konstruerades av James Hargreaves 1764. 1769 tog engelsmannen Richard Arkwright patent på en vattenhjulsdriven spinnmaskin som sedan vann stor framgång. Arkwright lär vara den förste riktigt rike industrialisten. Runt 1779 gjorde engelsmannen Samuel Crompton en ny spinnmaskin som tog det bästa från Spinning Jenny och Arkwrights maskin och som kom att kallas Spinning Mule. Då kom det riktigt stora uppsvinget, dels för att maskinen var bra, men också för att han inte tog patent på den.

Edmund Cartwright konstruerade en mekanisk vävstol som kunde drivas av en ångmaskin och 1785 tog han patent på den.

Även strumpstickningsmaskinen utvecklades, se ovan under rubriken Jonas Alströmer.

Det var bomullen som kom att industrialiseras först. I Sverige startade det första mekaniska bomullsspinneriet i Lerum utanför Göteborg redan 1795 av William Chalmers som idag är mest känd för att ha startat föregångaren till Chalmers Tekniska Högskola. Spinneriet var vattendrivet genom Säveån. Följande år skulle en mängd spinnerier startas runt om i landet.

Det var trots det först i början av 1800-talet som dessa maskiner hade utvecklats tillräckligt för att kunna användas i en storskalig produktion. De första textilfabrikerna grundades i alla fall i England som blev det första landet som tog steget från hemslöjd till fabriksindustri.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Exportvaror

*Trävaror, *trävaruindustri

Även under 1700-talet fortsatte tjäran att vara en av de största exportprodukterna med 8–10 % av det totala exportvärdet, men under perioden 1740–60 infördes finbladiga sågar från Holland och det skulle innebära en ny möjlighet till export av trävaror. 1744 togs det första finbladiga sågverket som drevs av vattenkraft i bruk i Kramfors. Samtidigt blev det fritt fram att flotta i våra älvar och det tillsammans innebar att en ny industri kom att födas, trävaruindustrin, och den skulle få stor betydelse även i exportsammanhang.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Järn, *järnindustri, *järnverk

Stångjärnet var den absolut viktigaste exportvaran och svarade under 1700-talet för upp till 70 % av det totala exportvärdet. I och med att järnframställningen ökade blev också efterfrågan på virke större och de första funderingarna kring storleken på våra skogar dök upp, men ditintills fanns ingen direkt uppfattning om det.

Tekniken som användes kommer från 1600-talet och kallades masugnsprocessen och skulle vara den dominerande processen ända in på 1800-talet. Det fanns cirka 400 masugnar i Sverige under 1700-talet, och gemensamt för all brytning och järnframställning var en ambition att tillverka högkvalitativt järn, vilken därefter har varit ett rättesnöre för järn- och stålindustrin i Sverige.

Eftersom England låg långt före Sverige i industrialiseringsgrad hade man ett stort behov av att importera järn och då Sveriges löner var låga och järnet av god kvalitet blev resultatet att minst 50 % av den totala produktionen gick till England. En anledning till att England självt inte kunde framställa järn var att det fortfarande krävdes träkol för masugnsprocessen och träd fanns det inte särskilt gott om i England jämfört med Sverige. Vid sekelskiftet hade engelsmännen utvecklat metoder för att använda koks vilket fick till följd att deras import minskade kraftigt i början av 1800-talet, men efter att svenskarna följt efter med nya metoder kunde man återta marknadsandelar senare under 1800-talet. Koks kan framställas av restprodukter från träkol, brunkol eller stenkol.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Bostäder

Boendet och standarden på bostäderna förändrades inte märkbart under 1700-talet. Noterbart är att det fortfarande inte fanns något annat sätt att tända elden i stugan på än att använda stål eller flinta och fnöske. Fnöske var oftast förkolnat linne, men det kunde också vara en svamp, fnösksvampen, som är ett slags ticka. Det skulle dröja till 1800-talet innan tändstickan med fosfor uppfanns.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Grundämnena och deras upptäckt

Teorin, som nämnts ovan, om att flogiston var det som brann i alla ämnen, lades fram redan 1667 av Johann Joachim Becher och vann sedan internationell acceptans 1703 genom Georg Ernst Stahl. Det var också han som gav ämnet namnet flogiston. Resultatet blev alltså att forskningen kring kemi blev delvis förlamad ända tills en av de största vetenskapsmännen någonsin, Antoine Lavoisier, 1780 visade att det ämne som upptäckts av engelsmannen Joseph Priestley 1774 var en del av luften och han kallade det syre (oxygen). Han visade också med experiment att syre tillfördes de ämnen som brann. Det fanns alltså inte någon flogiston som brann och luft var inte ett grundämne utan flera.

Enligt Wikipedia upptäcktes syre av svensken Carl Wilhelm Scheele innan Priestley gjorde det, men han underlät att publicera det. Noterbart var att varken Scheele eller Priestley hade förstått vad de hade upptäckt och att ingen av dem heller hade förstått att flogiston inte existerade.

För första gången hade Lavoisier därmed bevisat att eld var en förbränning som använde/krävde syre som tillfördes till det som brann. Därefter följde förståelsen om att luft i huvudsak bestod av syre, kväve och koldioxid och teorin om flogiston lades till handlingarna. Grekernas och kyrkans teori om fyra grundämnen var därmed också slagen i spillror och nu kunde jakten efter fler grundämnen ta fart på allvar. Den här gången utan att kyrkan motsatte sig det.

Genom att använda syre vid järnframställning kunde man minska kolhalten i järn och på så sätt få fram det vi idag kallar stål. Kvävet visade sig ha den intressanta egenskapen att fungera som gödsel. Så kom det sig att Lavoisiers upptäckter starkt bidrog till den industriella revolutionens framsteg. Bland hans andra bedrifter kan nämnas metersystemets införande och förklaringen till varför engelsmännen inte följde efter. Han var ju fransman.

*Ångmaskiner

Redan 1685 lade den engelske kungens mästermekaniker fram en teori om att utnyttja den expansion som skedde när vatten kokade till ånga. Faktum är att ånga behöver 1 700 gånger större utrymme än vatten och man visste att det var tillräckligt mycket för att spränga nästan vad som helst. Den utan jämförelse största tekniska upptäckten under 1700-talet var ångmaskinen som skulle komma att revolutionera våra liv för alltid. Det kan ibland förefalla som om ångmaskiner är något som hör historien till, men faktum är att de modernaste kärnkraftverken använder just ångmaskiner för att producera el, samma sak gäller kol- och oljekraftverken.

I England var kolgruvorna en stor industri och behovet av att finna en kontinuerlig kraftkälla som kunde pumpa upp vatten var mycket stort. Att vatten genom att förångas kunde ge kraft var känt redan av de gamla grekerna och man har hittat skisser på elementära ångmaskiner från den tiden, till exempel från Heron av Alexandria vars eolipil var den första kända ångdrivna apparaten. Det hade också gjorts andra experiment med ångmaskiner i början av 1700-talet, men det var när engelsmannen Thomas Newcomen uppfann en ångmaskin med undertryck 1712, och som drevs av just kol, som den kom att användas industriellt. Under 1700-talet tillverkades mer än 2 000 ångmaskiner, under senare delen av Watts design. Observera att ångmaskiner fram till 1780-talet enbart användes till att få upp vatten ur gruvor genom undertryck.

James Watt var en engelsman som hade utvecklat Newcomens ångmaskin till något väsentligt bättre. 1765 kom han på en lösning som skulle öka verkningsgraden genom att låta ångan kondensera utanför själva ångkammaren. (Det är just kondenseringen som skapar undertryck.) Tillsammans med andra nymodigheter kunde han visa upp en ångmaskin med en verkningsgrad som var fyra gånger bättre än Newcomens maskin och därmed skulle ångmaskinen kunna spridas även till områden som hade få kolgruvor, till exempel Sverige. Det dröjde dock till 1780-talet innan man kunde tala om en succé.

1781 var det en anställd hos Watt som uppfann planetväxeln som sedan blev det generella sättet att överföra kraft från kolvarnas upp- och nedåtgående rörelser till en roterande rörelse. Det är samma teknik som fortfarande används i automatväxlade bilar till exempel. Nu öppnade sig marknaden för ångmaskiner på ett helt annat sätt. De kunde användas för att driva kvarnar, hjul och remmar som användes i fabrikerna och de kunde också användas för att transportera upp kol från kolgruvorna.

Watt var även mannen bakom hästkraften som han använde för att mäta kraften på sina ångmaskiner. En hästkraft är ju definierat som det arbete som behöver utföras för att lyfta 75 kg (liter vatten) 1 meter på 1 sekund.

I Sverige konstruerades en ångmaskin av Newcomens modell 1728 i Dannemora gruvor i Östhammars kommun. Det var den tidens största ångmaskin, men dessvärre fungerade den inte som avsett och monterades ner redan 1735. Den kallades för en eld- och luftmaskin och det finns fortfarande en minnestavla kvar om den i Dannemora. Det infördes ångmaskiner på en del andra orter också, men eftersom det inte fanns kol i tillräcklig mängd i Sverige för att elda ångmaskinerna blev man hänvisad till trä och då blev det inte ekonomiskt lönsamt. Undantaget var vid Höganäs gruvor som ligger vid en stenkolsfyndighet. Det kom därför att dröja ytterligare 70 år innan ångmaskinerna introducerades allmänt beroende på att då hade James Watt utvecklat en ångmaskin som var mycket effektivare och säkrare, se ovan.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Ångbilar, *automobilångvagnar

Det låg ju nära till hands när väl ångmaskinen var uppfunnen att också använda den för att dra vagnar och redan 1770 byggdes det en ångvagn, långt innan ångloket kom i början av 1800-talet. Uppfinnaren var fransmannen Nicolas Cugnot. Utvecklingen gick långsamt fram även om det faktiskt uppstod några linjer. I England tog det slut 1865. Då infördes nämligen den berömda lagen om att ångmaskiner fick framföras i max 6 kilometer per timme och att en person med röd fana alltid måste gå 60 meter före vagnen för att varna andra. I Frankrike fortsatte det, men nådde aldrig någon egentlig spridning. Ångmaskinerna var helt enkelt alldeles för tunga. Läs mer om bilar under kommande sekel.

*Papperstillverkning

Redan på 1500-talet anlades det första pappersbruket i Sverige, men det skulle dröja ända till 1700-talet innan man i större omfattning började anlägga små pappersbruk i södra och mellersta Sverige, men eftersom råvarumaterialet för att göra fint skrivpapper inte fanns i tillräcklig mängd fick det importeras från Holland. Råvaran var nämligen linnelump och man inser lätt att just avlagda linnekläder inte fanns i någon större omfattning i det fattiga Sverige, så det fick bli något som kallades gråpapper, som är ett poröst papper, samt påsar och strutar. Oavsett fanns det nu en papperstillverkning av omfattning för första gången. Någon industriell tillverkning var det dock inte frågan om. Allt arbete skedde manuellt. Maskiner skulle dyka upp först 1830.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Kakelugnar, *uppvärmning

Som nämnts ovan användes stora mängder ved för järnframställningen och även till värme och matlagning och eftersom det inte fanns någon klar uppfattning om hur mycket skog det egentligen fanns spred sig en oro i de styrande kretsarna om att skogen höll på att ta slut, som egentligen var obefogad. Uppvärmningen genom öppen eld var, ansåg alla vara, mycket ineffektiv. Den mesta värmen försvann genom skorstenen, därav uttrycket att ”elda för kråkorna”. 1767 beslutades därför att man skulle undersöka om det fanns ett bättre alternativ för uppvärmning och uppdraget gick till generalen Fabian Wrede och arkitekten Carl Johan Cronstedt. Resultatet blev kakelugnen, men den var för dyr för allmänheten och kom därför enbart att användas av de rikare bland befolkningen. Det skulle dröja tills gjutjärnsspisen uppfanns i mitten på 1800-talet innan det allmänt blev effektivare värmeframställning i vanliga bostäder och då sjönk också priserna på kakelugnar.

Läs mer om uppvärmning under kommande sekel.

*Skråväsendet

Skråväsendet hade funnits sedan länge, men 1720 fastställdes det ånyo att ett hantverk endast fick utövas av den som avlagt mästarprov inför ett hantverksskrå. Detta var alltså de facto ett monopol på tjänster och försäljning inom ett visst bestämt område. Skråna var av naturliga skäl inte intresserade av någon som helst industrialisering och inte heller av några tekniknyheter som skulle förändra förutsättningar för dem att leva ett behagligt liv utan konkurrens om vare sig marknaden, personalen eller lönerna. Troligen var det just skråväsendet som var den mest betydelsefulla faktorn som motverkade influenser utifrån och det skulle dröja till 1864 då näringsfrihet infördes innan förutsättningarna för en teknisk utveckling blev bättre.

Läs mer under kommande sekel på denna länk om när skråväsendet avskaffas.

*Fönster

Glastillverkning bedrevs i liten skala genom glashyttor med stöd av staten som ville minska importen av dyrt glas. Kosta i Småland bildades 1742 och att det blev just Småland var ingen tillfällighet. Man ville inte konkurrera med bergshanteringen om skogen och behövde inte heller kunna flotta virket. Det var nu som fönsterglas började bli mer allmänt förekommande. Tidigare användes ju inälvor från kreatur som fönster och det fanns oftast bara ett fönster som satt i taket. Nu blev det fler och de sattes i väggarna, men de var små och alla var spröjsade (uppdelade av lister) eftersom man inte kunde tillverka stora glas tillräckligt billigt. Dessutom var de flesta fönstren inte möjliga att öppna utan spikades fast och så skulle det vara ända fram till 1900-talet. Luft utifrån ansågs på den tiden inte vara särskilt hälsofrämjande.

Glasen tillverkades i hyttorna av glasmästarna. Det gick till så att man blåste upp en stor vasliknande figur så cylinderformad som möjligt, klippte av ändarna och avslutade med att skära upp ”cylindern” för att sedan låta värmen veckla ut den till en plan yta, ett fönsterglas.

Slotten, kyrkorna och herresätena hade förstås glas tidigare, men det är inte ovanligt att se dem med så kallade blindfönster. Det är en utsmyckning i fasaden som ska ge sken av att det sitter ett fönster där. Även för de rika var glas dyrt. Fönsterglas var så efterfrågat att kungen redan 1743 införde en fönsterskatt som fanns kvar till 1809.

Glasbruk skulle inte komma förrän under den senare delen av 1800-talet, så produktionen var synnerligen måttlig och importen fortsatt stor.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Vägväsendet

Vägarna förbättrades långsamt under senare delen av 1700-talet, men om man granskar posttransporternas hastighet kommer man fram till att genomsnittshastigheten för dem låg på cirka 6 km/t, alltså samma hastighet som vid en rask promenad. Slutsatsen blir att det inte var hastigheten som avgjorde val av transportform utan lastbehovet. Vägarna var helt enkelt för dåliga för snabbare transporter.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Skrivdon, *tryckerier och *läskunnighet

För att skriva använde man en fjäderpenna. Det är som det låter en fjäder som härdats för att bli hård. För att skriva doppade man den i bläck. Fjäderpennor hade funnits sedan 300-talet f. Kr. Visserligen fanns det redan under 1600-talet blyertspennor och därefter stålpennor under 1700-talet, men ingen av dem kom till Sverige i någon volym att tala om. Nu var det visserligen inte alla som kunde skriva, men det stora flertalet av svenskarna kunde faktiskt läsa, vilket i ett internationellt perspektiv var mycket ovanligt. Det berodde på att klockaren i församlingen redan i slutet av 1600-talet fick till uppgift att lära barnen, i första hand, att läsa, och att det faktiskt fanns skolor i de flesta områden i Sverige samt att bibeln, som nämnts ovan, var översatt till svenska.

För att sprida information fanns det alltså goda möjligheter genom det skrivna ordet. Tryckpressar var redan uppfunna, även om de inte använde valstekniken ännu och att de därför var ganska långsamma. Den bästa vägen att sprida information var inte det skrivna ordet direkt till medborgarna utan genom församlingsprästerna. Det var mer eller mindre obligatoriskt att besöka högmässan på söndagarna och därigenom kunde de styrande inom maximalt sju dagar nå alla undersåtar. Idag kan vi visserligen nå alla omgående, men om mottagarna läser/lyssnar vet vi inget om. Följaktligen kan man konstatera att de styrande hade den bästa möjliga envägskommunikationen som fanns och det finns ingen lika effektiv idag.

Läs mer om tidningspressar under kommande sekel på denna länk.

Läs mer om pennor under kommande sekel på denna länk.

*Tidningar

På 1600-talet började det bli vanligt med tidningar i Europa. I Sverige anses Post- och inrikes tidningar ha startat 1645. Det var inte en dagstidning i modern betydelse utan ett organ för staten. Det lär vara den äldsta idag kvarvarande tidningen i hela världen. Eftersom den var statlig fanns det ett monopol och det skulle dröja till mitten av 1700-talet och genom att en tryckfrihetsförordning infördes 1766, som fler tidningar började utges, men det fanns trots det ett antal tidningar.

Bland de större kan nämnas:

1724 Stockholms Post-Tidningar

1755 Inrikes Tidningar

1758 Norrköping Weckotidningar

1769 Dagligt Allehanda

1778 Stockholms-Posten

Ingen av dem hade någon större upplaga och det var först under 1800-talet som vi kan prata om moderna tidningar med egna åsikter och bred information.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Gummi, *kautschuk

I Sydamerika var en sav från ett speciellt träd i bruk under flera tusen år och när Columbus och hans efterföljare först såg det kom det att kallas kautschuk efter indianernas namn på ämnet som var ”cahuchu”, vilket betyder gråtande träd.

Inledningsvis användes det till att göra kläder och skor vattentäta. Det dröjde till den första tekniska tillämpningen innan produktionen så smått tog fart. Det var 1763 som fransmännen Herissant och Marquer fann att kautschuk kunde lösa sig i terpentin, olja och eter. Detta innebar att man kunde tillverka gummi i vilka former man ville, men någon större efterfrågan uppstod inte.

1772 noterade engelsmannen Joseph Priestley, som anses ha upptäckt syret, en intressant egenskap med kautschuk, nämligen att den kunde ta bort blyertsstreck och smuts från papper. Just namnet kautschuk användes sedan för att beteckna suddgummi ända till åtminstone 1970-talet och en del äldre säger fortfarande så. Denna egenskap blev den främsta orsaken till efterfrågan på kautschuk och att produktionen tog fart.

En spektakulär användning uppstod i augusti 1783 i samband med att Jacques Charles i Frankrike beströk kanvas (hampa) med gummi och därmed kunde flyga den första ballongen med människor ombord lyft av vätgas.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Luftfarkoster, *luftballonger

Det finns flera bevis för att ballonger hade funnits i Kina tidigare, men i Europa hänger det samman med upptäckten av vätgas 1876 av engelsmannen Henry Cavendish och han kunde också bevisa att den var lättare än luft. Bröderna Montgolfier använde sig av varmluft när de för första gången lyckats få en ballong i luften i juni 1883, men när fransmannen Jacques Charles hade kommit på hur man skulle tillverka vätgas genom att använda svavelsyra och järnfilsspån kunde han i augusti samma år lyfta med hjälp av vätgas. Den 19 oktober 1883 flögs den första bemannade luftballongen av en av bröderna Montgolfier och bara några dagar senare flög Charles vätgasballongen.

Nu startade en ny era med en rad olika luftballongskonstruktioner där väte vann framgång eftersom man kunde flyga mycket längre än varmluftballongerna. Det krävdes ju att de hade med sig bränsle som var tungt och gas att förbränna fanns ju ännu inte.

I Sverige blev ingenjör Andrée berömd när han 1897 flög till Nordpolen tillsammans med några andra. Det var dock ett dumdristigt och illa förberett företag. Ballongen kunde inte styras eftersom det inte fanns annat än släplinor att använda. Den var inte heller tillräckligt tät så vätgasen läckte ut och dessutom var inte expeditionen förberedd på kylan. Den flög bara två dagar innan ballongen landade på grund av brist på vätgas.

Det fanns förvisso många skäl till att använda en ballong, och det man sökte var möjlighet att manövrera den. Till slut byggde man ett fungerande luftskepp med propellrar som drevs av en elmotor, fast då sa man skruvar, inte propellrar. Den som gjorde det var brasilianaren Santos-Dumont och bragden bestod i att åka runt Eiffeltornet 1891.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Elektriciteten

Historien om elektriciteten som vi ser den idag började egentligen 1780 när den italienske läkaren Luigi Galvani av en slump upptäckte att en nyligen dödad grodas muskler/nerver ryckte till av något som man först trodde var elektricitet som kom från grodans kropp.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

*Belysning

Vid användningen av stenkol insåg man snart att det fanns möjlighet att framställa en gas från kolet som sedan kunde antändas och användas som belysning. Denna gas kom att kallas lysgas och den första fungerande anläggningen installerades 1792 i en fabrik för ångmaskiner som James Watt var delägare i.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.

Viktiga *upptäckter och *vetenskapliga framsteg i Sverige under 1700-talet

Här måste naturligtvis Carl von Linnés bok ”Systema Naturae* som utgavs 1735 vara med. Visserligen var påverkan på den vanlige svensken och på industrin minimal, men den kom ju att innebära oerhört mycket för biologin.

1742 presenterade Anders Celsius sin uppsats ”Observationer om twänne beständiga Grader på en Thermometer”. Där beskriver han den 100-gradiga termometerskalan som från början hade noll som kokpunkt, men som senare ändrades till hundra och som används än idag.

Just dessa två herrar är förmodligen tillsammans med Alfred Nobel de internationellt mesta kända svenskarna ännu idag.

*Arbetskraftsfördelningen

Det kan vara på sin plats att titta på hur arbetskraften var fördelad under 1700-talet. 1760 beräknade man att det fanns 1 300 000 verksamma i jordbruket inkluderat skogsbruk, hantverket sysselsatte 90 000, bergshanteringen 60 000 och manufakturerna, alltså industrin, endast 20 000, eller 1,3 % av det totala antalet yrkesverksamma. Det var fortfarande 90 år kvar tills man kunde tala om industrialisering i verklig skala.

Läs mer under kommande sekel på denna länk.