Utdrag (avsett för förskolan) ur en artikel I Skolbarn 9: av Steve Wretman

MALMÖ HÖGSKOLA

Lärarutbildningen NMS

[e-mail]

Utdrag (avsett för förskolan) ur en artikel i Skolbarn 99:4 av Steve Wretman

Vad är kunskap och lärande?

I artikeln beskrivs olika teorier kring lärande.
Learning by doing, en teori som skapades av John Dewey (1859-1952), betonar betydelsen av att barnet får skaffa sig egna erfarenheter. Inlärning är något aktivt. Kunskap kan inte utan vidare tillföras utifrån. Dewey betonar också värdet av det sociala samspelet. Han tänker sig att barn har fyra naturliga instinkter:

• 
  En social instinkt
  
• 
  En instinkt att göra saker på låtsas, som lek
  
• 
  En instinkt för att utforska och komma underfund med saker
  
• 
  En instinkt för att uttrycka sig, t.ex. genom konstnärliga aktiviteter
  

Konstruktivismen, företrädd av Lev Vygotskij (1886-1934), såg människan som aktiv, handlande och sökande. Vygotskij menade att tillägnandet av kulturella färdigheter som skriftspråk och matematik leder till kvalitativ förändring inte bara i barnets kunskaper, utan också av dess kognitiva (intellektuella) apparat. Undervisning har avgörande betydelse för tänkandets utveckling. Men med undervisning menade han inte den rådande förmedlingspedagogiken utan samtal – dialog (även skriftlig) som leder till utveckling. I stället för ensidig aktivitet som riktas från den vuxen till barnet, handlar det om ett samarbete där man påverkar varandra i ett slags ömsesidig assistans med ömsesidig respekt. Undervisning ses som en förlängning av den utveckling som sker genom bland annat leken och språket.

Lek och undervisning som källa till utveckling

I leken och genom fantasin frikopplas ords betydelse från de verkliga föremålen. En kloss blir en bil och sandlådan ett samhälle. Barnet har tagit ett första steg mot abstrakt tänkande. Lek är en social aktivitet. Leken är regelbaserad och ställer krav på att barnet kan hålla tillbaka omedelbara impulser. Viljestyrka, självrespekt och social kompetens tränas. Ett huvudperspektiv hos Vygotskij är att undervisning ska vara en inre fortsättning på leken – en källa till elevens inre utveckling.

Språkets tre dimensioner

Språket är tankens sociala redskap. Språk och tänkande är oskiljaktiga. Användningen av orden som funktionella redskap är nödvändig för såväl begreppsbildning som tänkande i begrepp.

Vygotskij menade att allt lärande först sker i det sociala och språkliga samspelet, för att därefter återupprepas inom individen med hjälp av det s.k. ”inre talet”. Det inre talet har flera funktioner:

• 
  ett tankeredskap vid problemlösning
  
• 
  sammanfattar tidigare erfarenheter
  
• 
  utarbetar strategier för framtida handlingssätt
  

Han menade också att eleven i undervisningen skulle få problem att lösa som var något svårare än eleven kunde lösa på egen hand. Genom hjälp och stöd från läraren eller en något mer kunnig kamrat, skulle eleven guidas genom svårigheten. I den processen utvecklas elevens begrepps­förståelse från det konkreta till det mer abstrakta.

Zonen för den närmaste utvecklingen

Vygotskij tänkte sig att det fanns två möjliga utvecklingsnivåer för ett barn. Den första zonen definierades som det barnet kunde åstadkomma utan hjälp. Den andra var det barnet kunde göra med vägledning av en vuxen eller en mer kunnig kamrat. Detta är sådant som barnet kommer att kunna göra på egen hand längre fram. Undervisning i zonen före den närmaste utvecklingen föregår utveckling.