Sammanfattning av konsekvensanalysen
Yüklə 64,86 Kb.
|
|
SV
Bryssel den 20.5.2011 SEK(2011) 634 slutlig ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN Följedokument till KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) om ändring av bilaga XVII (kadmium) till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) Ansvarsfriskrivning: Denna rapport är endast bindande för de av kommissionens avdelningar som medverkat i utarbetandet och avgör inte den slutliga formen på de eventuella beslut som kommissionen kommer att fatta. Ansvariga generaldirektorat: Näringsliv, Miljö Referensnummer i dagordning eller arbetsprogram: 2006/ENTR/011
Kadmium är ett cancerframkallande ämne i kategori 1B, ett mutagent ämne i kategori 2 och ett reproduktionstoxiskt ämne enligt bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning. Begränsningar för kadmium anges i post 23 i bilaga XVII till Reachförordningen (ingen begränsning för kadmiumhaltiga hårdlod och smycken, begränsning av bruket av kadmium som stabiliseringsmedel i PVC för ett begränsat antal användningar). I en riskbedömning enligt förordning (EEG) nr 793/93 som Belgien gjort och som antogs 20081 konstaterar man att det behövs specifika åtgärder för att begränsa riskerna när det gäller hårdlödningsmaterial och smycken. Arbetstagares och konsumenters exponering för kadmium från hårdlödningsmaterial och smycken beror på inandning (ångor) och hudkontakt. Miljöexponering beror på att kadmium avges genom ångor, avfall och oavsiktliga utsläpp. För hårdlödning finns det alternativ, utom inom specifika användningar i flyg- och försvarsindustrin. Det finns inget behov av att använda kadmium i smycken, utan det förekommer på grund av förorening eller förfalskning av dyrare ädelmetaller. För PVC består problemet i att det för närvarande inte går att återvinna kadmiumhaltig PVC i vissa styva byggprodukter. Med tanke på det allmänna målet att stödja EU:s avfallspolitik till förmån för återvinning och utfasning av kadmium, bör man se över användningar av kadmium som stabiliseringsmedel i PVC-produkter som ännu inte begränsas enligt Reachförordningen med sikte på ytterligare begränsningar, samtidigt som man tar hänsyn till det ökande intresset för återvinning av PVC-avfall och dess möjliga fördelar och nackdelar. Enligt artikel 1372 i Reachförordningen och till följd av den riskbedömning och den riskbegränsningsstrategi som antogs 2008 syftar denna konsekvensanalys till att bedöma behovet av ett utkast till kommissionsförordning om ändring av bilaga XVII till Reachförordningen vad gäller begränsningen för kadmium.
Reachförordningen, där begränsningar av kemikalier regleras och harmoniseras fullständigt, bygger på artikel 114 i EUF-fördraget. Syftet med denna förordning är att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras. 3. Syftet med EU:s initiativ Det allmänna politiska målet är att minska människors och miljöns exponering för kadmium, att fasa ut användningen av kadmium på ett tekniskt och ekonomiskt genomförbart sätt samt att trygga den fria rörligheten för ämnen. Detta innebär mer konkret att
4. Alternativ 4.1 Kadmium i hårdlod Alternativ B1: nollalternativ, ingen förändring Alternativ B2: förbud mot saluföring och användning av kadmiumhaltiga hårdlod a) Enbart för användning av konsumenter: Enligt detta alternativ skulle det införas ett förbud mot konsumenters användning av kadmium, vilket skulle innebära att hobbyanvändare inte längre torde exponeras för kadmiumutsläpp till följd av hårdlödning. Eftersom det inte är praktiskt möjligt att särskilja marknaderna för hårdlödningsmaterial avsedda för konsumenter och för hårdlödningsmaterial avsedda för yrkesmässiga användare, kommer endast alternativ B2b att övervägas ytterligare. b) För användning av konsumenter och yrkesmässiga användare: Enligt detta alternativ skulle det införas en begränsning av användningen av kadmium, vilket skulle innebära att yrkesmässiga användare och hobbyanvändare inte längre skulle exponeras för kadmiumutsläpp till följd av hårdlödning. Ordalydelsen ska vid behov medge specifika undantag för användning inom säkerhetskritiska områden där det för närvarande inte finns några alternativ på marknaden. Alternativ B3: begränsning av användningen av kadmiumhaltiga hårdlod enligt föreskrivna villkor a) Enbart för användning av konsumenter: Detta alternativ, som föreskriver om användning av legeringar och gaser samt användning av rökutsug eller arbete utomhus, skulle syfta till att minska hobbyanvändares exponering för kadmiumoxidångor genom att det anges användningsvillkor som minskar risken för exponering för kadmium. b) Enbart för yrkesmässiga användare: Detta alternativ skulle i huvudsak likna alternativ B3a, men det skulle endast vara inriktat på yrkesmässiga användare. Det finns dock redan lagstiftning – ramdirektivet 89/391/EEG, direktiv 98/24/EG om kemiska agenser och direktiv 2004/37/EG om cancerframkallande och mutagena ämnen – som reglerar användningen av farliga kemikalier, inbegripet cancerframkallande ämnen, på arbetsplatsen och som föreskriver en bedömning av de risker som ämnen medför för arbetstagarna samt användningsvillkor eller, om lämpligt, ersättande. Detta alternativ skulle således i själva verket kopiera gällande rättsliga krav för arbetstagare. Det skulle dock inte gälla egenföretagare, vilket gör detta alternativ otillräckligt. Eftersom det inte går att särskilja marknaderna skulle egenföretagare fortfarande kunna köpa kadmiumhaltiga hårdlödningsmaterial. Dessutom skulle de många olika slags branscher och arbetsplatser där dessa personer arbetar göra detta alternativ svårt att genomföra och kontrollera. Alternativ B3b kommer därför inte att övervägas ytterligare. 4.2 Kadmium i smycken Alternativ J1: nollalternativ, ingen förändring Alternativ J2: förbud mot kadmium i smycken Enligt detta alternativ skulle det i bilaga XVII till Reachförordningen införas ett förbud mot förekomst av kadmium i smycken som släpps ut på EU-marknaden. På så sätt skulle konsumenterna inte längre exponeras för migration av kadmium från smycken. Alternativ J3: begränsning av kadmiumhalten i smycken Enligt detta alternativ skulle kadmiumhaltiga smycken få släppas ut på EU-marknaden, så länge som koncentrationen/halten av kadmium inte överstiger en viss nivå som utgör ett ”säkert” gränsvärde. Detta skulle i viss mån minska exponeringen för kadmium, men enskilda konsumenters exponering kan inte bedömas. Eftersom kadmium är ett cancerframkallande ämne för vilket inget säkert gränsvärde har fastställts och ett kumulativt toxiskt ämne, finns det inget sådant ”säkert” gränsvärde för exponering genom hudkontakt. Med hänsyn till människors hälsa är det därför i nuläget inte försvarbart att fastställa ett säkert gränsvärde för kadmium i smycken, och alternativet kommer därför inte att övervägas ytterligare. Alternativ J4: begränsning av migrationen av kadmium från smycken Enligt detta alternativ skulle de som släpper ut smycken på EU-marknaden vara skyldiga att vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att se till att migrationen av kadmium från sådana varor inte överskrider ett angivet gränsvärde (normalt uttryckt som en funktion av tid, t.ex. avgivning per vecka). Detta skulle minska exponeringen av konsumenter i allmänhet, men enskilda konsumenters exponering kan inte bedömas. För att en sådan åtgärd ska kunna införas, måste det finnas en erkänd, standardiserad metod för att mäta migrationen av kadmium från smycken. Någon sådan metod finns inte i dag. Liksom för alternativ J3 finns det dessutom inget vedertaget ”säkert” gränsvärde för migration, under vilket man med säkerhet kan utesluta skadliga effekter för konsumenterna till följd av exponering genom hudkontakt. Därför övervägs detta alternativ inte ytterligare. 4.3 Kadmium i PVC Alternativ P1: ingen förändring Alternativ P2: förbud mot användning av kadmium i PVC som släpps ut på marknaden Enligt den gällande lagstiftningen omfattas endast några få PVC-produkter av begränsningar. Enligt detta alternativ skulle alla PVC-produkter omfattas av begränsningar. Den viktigaste förändringen genom detta alternativ jämfört med nollalternativet skulle vara att nya (och återvunna) profiler, fyrkantiga kabelrör och taktäckningar måste uppfylla gränsvärdet för kadmiumhalt på 100 ppm. Detta alternativ stämmer överens med den europeiska branschens frivilliga åtagande (Vinyl 20103) att inte använda kadmium i nya PVC-produkter, men det gör det omöjligt att återvinna kadmiumhaltig PVC i vissa byggprodukter. Alternativ P3: förbud mot användning av kadmium i PVC som släpps ut på marknaden, med ett undantag för vissa styva PVC-byggprodukter4 som tillverkats med återvunnen PVC utan övre koncentrationsgränsvärde och utan tidsgräns Genom detta alternativ skulle blandat styvt PVC-avfall kunna återvinnas som styva PVC-byggprodukter med en kadmiumhalt på mer än 100 ppm utan någon särskild tidsgräns. VITO-modellerna (VITO 2009) visar att denna kadmiumhalt i återvunna byggprodukter inte kommer att överstiga 1 000 ppm och att kadmiumhalten i PVC kommer att sjunka till under 100 ppm till år 2050. Detta alternativ skulle därför motverka förbudet mot användning av kadmium i Europa och branschens frivilliga åtagande (Vinyl 2010) och kommer således inte att övervägas ytterligare. Alternativ P4: förbud mot användning av kadmium i PVC som släpps ut på marknaden, med ett tidsbegränsat undantag för vissa färdiga styva PVC-byggprodukter5 som tillverkats med återvunnen PVC, med högre koncentrationsgränsvärden för olika produkttyper Genom detta alternativ skulle blandat styvt PVC-avfall kunna återvinnas som styva PVC-byggprodukter med en kadmiumkoncentration på upp till 1 000 ppm6, med en särskild tidsgräns. När dessa tidsbegränsade undantag löper ut, skulle de ursprungligen undantagna PVC-produkter som innehåller återvunnen PVC behöva uppfylla ett gränsvärde för kadmiumkoncentration på 100 ppm. Alternativ P5: förbud mot användning av kadmium i PVC som släpps ut på marknaden, med ett undantag utan tidsgräns för vissa färdiga styva PVC-byggprodukter7 som tillverkats med återvunnen PVC, med högre koncentrationsgränsvärden för olika produkttyper Enligt detta alternativ skulle blandat styvt PVC-avfall kunna återvinnas som styva PVC-byggprodukter med en kadmiumkoncentration på upp till 1 000 ppm, utan någon särskild tidsgräns. Beräkningen av koncentrationsgränsvärdet bygger på samma princip som i alternativ P4. Tack vare den europeiska branschens frivilliga överenskommelse, som omfattar ett åtagande att inte använda kadmium i ny PVC, förväntas halten av kadmium i återvunnen PVC nå en nivå som underskrider 100 ppm till år 2050. Ett permanent undantag är därför inte nödvändigt och skulle t.o.m. kunna motverka utfasningen av kadmium i PVC inom EU. Av detta skäl övervägs alternativ P5 inte ytterligare i denna analys.
Hobbyanvändare och yrkesmässiga användare kommer även fortsättningsvis att kunna använda hårdlod, vilket kan påverka deras hälsa negativt. Vissa branscher, t.ex. inom flyg- och försvarsteknik, kan fortsätta att använda kadmium för specifika användningar där det för närvarande inte finns några alternativ. De negativa miljöeffekterna kommer att kvarstå, eftersom kadmium släpps ut vid tillverkning och bortskaffande samt genom ventilationssystemen. Alternativ B2: förbud mot saluföring och användning av kadmiumhaltiga hårdlod för konsumenter och yrkesmässiga användare Den totala nytta uttryckt i penningvärde (99,3–475 miljoner euro under 20 år) som följer av den minskade risken för dödsfall eller sjukdom på grund av exponering för kadmium uppväger den uppskattade kostnaden (57,8–352 miljoner euro under 20 år) för alternativa legeringar och gaser och ökad uppvärmningstid. Hobbyanvändarna kommer att behöva ändra sina vanor, men nöjet kommer endast att påverkas marginellt. Många yrkesmässiga användare och leverantörer av hårdlod för yrkesmässig användning tycks redan gå över till kadmiumfria alternativ, vilket även stämmer överens med utkastet till ISO 17672. Förenade kungariket, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Belgien kommer att vara de medlemsstater som påverkas mest (RPA 20098). Många distributörer säljer hårdlod till både konsumenter och yrkesmässiga användare, och därför kommer en begränsning av försäljningen till båda kategorierna av användare att förhindra problem med att särskilja dem och underlätta kontrollen av efterlevnaden och övervakningen. Alternativ B3a: begränsning av användningen av kadmiumhaltiga hårdlod enligt föreskrivna villkor enbart för användning av konsumenter De totala investeringarna för hobbyanvändare kan uppgå till en engångskostnad på mellan 1,5 och 7,0 miljoner euro och kostnaderna för filtren skulle uppgå till 7,6 miljoner euro (under 20 år). Besparingar skulle kunna göras genom byte till propanbrännare. För konsumenter som väljer att gå över till kadmiumfria legeringar uppskattas den totala kostnaden till 3,6–73 miljoner euro (under 20 år). En smärre fördel kan förväntas för yrkesmässiga användare som tar över från hobbyanvändare. Leverantörer av syrgas och acetylen kan lida viss skada till följd av minskade intäkter från uthyrning av gasbehållare (64 miljoner euro under 20 år) men detta utjämnas av den ökade användningen av propangas. Intäkterna från försäljning av rökutsug till hobbyanvändare kommer att öka och uppskattas till 1,5–7,0 miljoner euro (engångsintäkt) och 7,6 miljoner euro under 20 år för filtren (RPA 2009). Medlemsstaternas kontroll av efterlevnaden och övervakning förväntas bli svår eftersom inga kontroller på konsumentnivå görs i praktiken. 5.2 Smycken Alternativ J1: ingen förändring (nollalternativ) Enligt detta scenario skulle användningen av kadmium vid smyckesframställning fortsätta, och barn och vuxna skulle även fortsättningsvis exponeras för kadmium genom hudkontakt och eventuellt slickande. Unga människor skulle påverkas mest, eftersom de är de största konsumenterna av bijouterier. Alternativ J2: förbud mot kadmium i smycken Den förväntade nyttan för konsumenterna har endast beräknats för vuxna som exponeras för hög migration, på grundval av en åldersstandardiserad livstidsrisk för dödsfall av ”icke-kardiovaskulära orsaker” (3,67–7,22 miljoner euro under 20 år). Nyttan för barn, som är en viktig och samtidigt den mest utsatta konsumentgrupp som använder bijouterier, och för miljön kunde inte kvantifieras (RPA 2009). Det är dock känt att smycken, och särskilt bijouterier, blir allt populärare bland små barn och tonåringar (13–19 år). Till denna åldersgrupp hör för närvarande 80 miljoner människor i EU-27, och även om inte alla bär smycken är den potentiella exponeringen tämligen stor. Nyttan för tredjeländer kan bli betydande tack vare att den farliga metoden att extrahera kadmium från avfall och använda det i smyckestillverkning minskar. Kostnaderna för smyckesindustrin i EU uppskattas till 9,8–20 miljoner euro under 20 år. För kunder som köper smycken av ädelmetall kan priset öka något, men de skulle skyddas från bedräglig utblandning av ädelmetaller. Smyckestillverkare från länder utanför EU skulle påverkas starkt till följd av ökade kostnader för material och kvalitetskontroll.
Huvudproblemet i detta alternativ är att samtidigt som återvinningen av PVC ökar i EU utgör förekomsten av kadmium i profilavfall efter konsumenternas användning, och följaktligen i blandat styvt avfall, ett hinder för användningen av detta återvunna material vid tillverkning av rör och runda kabelrör, för vilka ett gränsvärde för kadmiumhalt på 100 ppm gäller för närvarande. Gränsvärdet på 100 ppm i dessa och andra byggprodukter tvingar bearbetningsföretagen att använda ny PVC. Den minskade efterfrågan, den ökade administrativa bördan och de högre kostnaderna för kvalitetskontroll kommer att drabba återvinningsföretagen, som främst är små och medelstora företag. Avfallshämtningsföretagen kommer att notera en minskad efterfrågan på PVC-avfall, och bortskaffningen kommer att öka. Minskad återvinning innebär ökad deponering/förbränning, vilket har en negativ inverkan på miljön (genom koldioxidutsläpp) och på återvinningsbranschen. Alternativ P2: förbud mot användning av kadmium i PVC som släpps ut på marknaden Genom detta alternativ kommer halten av kadmium att minska i alla varor som tillverkas av ny PVC, och importen av kadmiumhaltig PVC till EU kommer att förhindras. Det kommer dock att leda till en total minskning i återvinningen av kadmiumhaltiga PVC-varor, vilket påverkar återvinningsbranschen och miljön negativt. För deponi- och förbränningsanläggningar kommer efterfrågan att öka. Tillverkare av PVC-produkter kommer att behöva använda ny PVC, som är dyrare än återvunnet material, vilket kommer att få en negativ inverkan på tillverkare av fönsterkarmar och fyrkantiga kabelrör men inte ge några betydande effekter för tillverkare av flexibel taktäckning, eftersom gränsvärdet på 100 ppm inte kommer att överskridas i ny taktäckning som innehåller återvunnet material. Sammantaget uppskattas de ekonomiska konsekvenserna för branschen för PVC-profiler till merkostnader på 1 197–1 227 miljoner euro (2010–2050, VITO 20099). Länder som för närvarande återvinner (Västeuropa) kommer att påverkas mer än länder med lägre återvinningsgrad (Öst- och Sydeuropa). Sysselsättningen i återvinningsbranschen kommer att påverkas negativt, med en uppskattad sysselsättningsminskning på upp till 9 200 personår (2010–2050, VITO 2009), medan man räknar med en liten ökning i förbrännings- och deponibranschen. Miljön kommer att påverkas negativt till följd av den ökade användningen av deponering och förbränning, med en förväntad ökning av koldioxidutsläppen på 7,2 miljoner ton (2010–2050, VITO 2009). Alternativ P4: begränsning av användningen av kadmium i PVC som släpps ut på marknaden, med ett tidsbegränsat undantag för vissa färdiga styva PVC-byggprodukter som tillverkats med återvunnen PVC, med högre koncentrationsgränsvärden för olika produkttyper Den totala vinsten för återvinnings- och bearbetningsföretag från att tillåta att kadmium förekommer i återvunna icke-trycksatta rör uppgår till 2 312–2 783 miljoner euro och skapar en sysselsättning på 7 095 ytterligare personår (2010–2050, VITO 2009). Återvinning skulle spara kostnader för deponering/förbränning. Uppskattningsvis 3,14 miljoner ton skulle motsvara en besparing på 314 miljoner euro (2010–2050, VITO 2009). Den minskade deponeringen och förbränningen skulle påverka hälsan och miljön positivt. Koldioxidutsläppen förväntas minska med 6 miljoner ton (2010–2050, VITO 2009). Användningen av kadmium i PVC inom EU förväntas fasas ut till 2050 (VITO 2009). Tidsgränsen säkerställer att man i framtiden uppnår ett totalförbud mot kadmium, beaktar den europeiska PVC-branschens insatser för att minska kadmiumhalten och begränsar importen av icke-återvunnen kadmiumhaltig PVC till EU. Kadmiumhalterna i PVC-avfall och följaktligen i icke-trycksatta rör och runda kabelrör som tillverkats av återvunnen PVC kommer inte att förbli oförändrade, utan förväntas öka under ett antal år för att sedan sjunka och slutligen understiga 100 ppm (efter 2040–2050) enligt modellen (VITO 2009). Det vore därför klokt att höja gränsvärdet för kadmiumhalt i byggprodukter under en begränsad period, och därefter göra en utvärdering för att mer slutgiltigt fastställa förekomsten av kadmium i avfall och i färdiga produkter. På grundval av beräkningarna i VITO-rapporten (2009) skulle ett gränsvärde på ca 1 000 ppm möjliggöra användning av kadmiumhaltigt återvunnet material och samtidigt minska risken för oavsiktliga överträdelser av det föreskrivna gränsvärdet för kadmiumhalt. Modellerna (VITO 2009) visar att halten troligen kommer att sjunka ner mot 500 ppm inom tio år. Därför planeras en översyn av gränsvärdet inom denna tid i syfte att sänka det, på grundval av realtidsövervakning. 6. Jämförelse av alternativen 6.1 Hårdlödningsmaterial – jämförelse av verkan och effektivitet
6.1.1 Föredraget alternativ för hårdlödningsmaterial Det alternativ som föredras är begränsning av all användning av kadmium i hårdlod för användning av konsumenter och yrkesmässiga användare samt ett undantag som medger fortsatt användning inom säkerhetskritiska områden och inom luftfart/försvar. Det föreslås därför att detta alternativ förs in i bilaga XVII till Reachförordningen, eftersom det uppfyller målen, ger de största hälsofördelarna och stämmer överens med den gällande lagstiftningen. 6.2 Smycken – jämförelse av de utvalda alternativens verkan och effektivitet
6.2.1 Föredraget alternativ för smycken Det alternativ som föredras för omedelbar åtgärd är införande av ett förbud mot kadmium i smycken i bilaga XVII till Reachförordningen. Alternativet uppfyller målen, ger positiva effekter på hälsan och stämmer överens med den gällande lagstiftningen. 6.3 PVC – jämförelse av de utvalda alternativens verkan och effektivitet
6.3.1 Föredraget alternativ för PVC Det alternativ som föredras är att utvidga det gällande gränsvärdet på 100 ppm kadmium till alla PVC-varor och att tillåta att gränsvärdet höjs till 1 000 ppm under tio år för följande byggprodukter, när de tillverkats med återvunnen PVC och förutsatt att migrationen av kadmium från dessa produkter till miljön är försumbar: profiler för fönster, dörrar, golvbeläggningar, stängsel; takrännor; rörmuffar och innerskikt i rör, med undantag av dricksvattenrör; rulljalusier; styva plattor för byggändamål (beklädnad); rullgardiner; dörrar; grund- eller mellanskikt i golvbeläggning med flera skikt; ljudisolerade väggar; kabelisolering; profiler till kabelrör; lastpallar, pallboxar o.d. Detta alternativ uppfyller målen, ger positiva miljöeffekter och främjar utfasningen av kadmium. 6.4 Sammanfattning av alternativens kostnad och nytta
7. Övervakning och utvärdering Övervakningen och kontrollen av efterlevnaden av begränsningarna för kadmium kommer att skötas av de nationella myndigheter som för närvarande ansvarar för kontrollen av att Reachförordningen efterlevs, särskilt de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för konsumentskydd och kontroll av att miljölagstiftningen efterlevs. Genom Reachförordningen (EG) nr 1907/2006 inrättades en europeisk kemikaliemyndighet som ska handlägga och genomföra tekniska, vetenskapliga och administrativa aspekter av förordningen och säkerställa enhetlighet på EU-nivå i fråga om dessa aspekter. Det har bl.a. inrättats ett forum för informationsutbyte om verkställighet, som kemikaliemyndigheten förvaltar, för att samordna de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att kontrollera efterlevnaden av Reachförordningen. För kontrollen av att begränsningarna för kadmium efterlevs kommer de nationella myndigheternas börda att vara ungefär densamma som för begränsningar på andra områden. Liksom för andra konsumentvaror som regleras i Reachförordningen kommer medlemsstaterna att anmäla farliga produkter genom Rapex (system för snabb varning för andra konsumentvaror än livsmedel). I förordning (EG) nr 765/2008 om ackreditering och marknadskontroll anges dessutom detaljerat medlemsstaternas skyldigheter när det gäller marknadsövervakning, t.ex. att i tillräcklig omfattning kontrollera produkter och att vidta begränsande åtgärder såsom att dra tillbaka produkter från marknaden. Det planeras en utvärdering av åtgärderna mot kadmium i PVC efter tio år i syfte att sänka gränsvärdet på grundval av realtidsövervakning. 1Europeiska unionens riskbedömningsrapport om kadmiummetall och kadmiumoxid – del I miljö (EUR 22919 ENV), del II människors hälsa (EUR 22766 EN). 2Artikel 137 i Reachförordningen handlar om övergångsbestämmelser rörande begränsningar. 3www.vinyl2010.org 4Profiler för fönster, dörrar, golvbeläggningar, stängsel; takrännor; rörmuffar och mellanskikt i rör med tre eller fler skikt, med undantag av dricksvattenrör; rulljalusier; styva plattor för byggändamål (beklädnad); rullgardiner; dörrar; grund- eller mellanskikt i golvbeläggning med flera skikt; ljudisolerade väggar; kabelisolering; profiler till kabelrör; lastpallar, pallboxar o.d. 5Se fotnot 4. 6Det föreslagna koncentrationsgränsvärdet på 1 000 ppm bygger på en studie från VITO, som har använt uppgifter från historisk användning och den modell som utarbetats av den europeiska bearbetningsbranschen (EuPC) och som ger prognoser för mängden tillgängligt återvinningsbart avfall för att visa hur kadmiumkoncentrationen i profiler, icke-trycksatta rör och runda kabelrör som tillverkats av återvunnen PVC kommer att utvecklas i framtiden. Kadmiumkoncentrationen i återvunnet material som innehåller PVC kommer troligen att sjunka till under 100 ppm till år 2050. http://www.vinyl2010.org/images/stories/final%20report%20vito%20study%20on%20cadmium%20in%20pvc%20recyclate.pdf (VITO 2009). 7Se fotnot 4. 8RPA (2009): Socio-Economic impact of a potential update of the restrictions on the marketing and use of cadmium, slutrapport, december 2009, Risk & Policy Analysts Limited, Loddon, Norfolk, Förenade kungariket. http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/chemicals/documents/reach/studies/index_en.htm. 9VITO (2009): Study on the Cadmium Content of Recycled PVC Waste, interimsrapport, 31 mars 2009 (tillhandahållen av European Council of Vinyl Manufacturers), rapport av Liesbet Goovaerts, Ive Vanderreydt, Veronique Van Hoof och Karl Vrancken på uppdrag av Vinyl 2010. SV Yüklə 64,86 Kb. Dostları ilə paylaş:
|
