Sveriges historiska utveckling ur ett industritekniskt perspektiv

Sveriges historiska utveckling ur ett industritekniskt perspektiv

Inledning

I denna digitala bok beskrivs i huvudsak den tekniska utvecklingen från det att industrialiseringen började i Sverige runt 1850 och fram till i år.

Eftersom boken enbart finns i en digital variant innebär det att den alltid kommer att vara uppdaterad till i år, varje år. Det innebär också att den ständigt kommer att uppdateras vad avser de historiska delarna när ny information kommer i dagen och att nya områden kommer att läggas till eller tas bort.

Avsikten är att beskriva utvecklingen så som den tedde sig för den vanlige svensken så långt det är möjligt, samt försöka förstå hur och när tekniska eller industriella förändringar påverkade gemene man och förstås vilken roll svenskar har spelat i denna utveckling.

Exemplet nedan kan illustrera just detta.

Från uppslagsmedia får vi veta att det moderna kylskåpet uppfanns 1922 av två unga svenskar, Baltzar von Platen och Carl Munters, men det är svårt att hitta hur många bostäder som verkligen hade kylskåp ett givet år. Man skulle ju kunna tro att det inom 10–15 år fanns kylskåp i de flesta hem, men så blev det verkligen inte. 1960 saknades det faktiskt fortfarande kylskåp i 40 % av bostäderna i Sverige och då hade det gått 38 år sedan uppfinningen gjordes. Med få undantag var det i den här takten som ny teknik vann framsteg, men det fanns undantag.

I England började den industriella revolutionen redan under 1700-talet. I Sverige var vi långt efter. Det tydligaste tecknet på att den industriella utvecklingen började i Sverige just 1850 är att antalet arbetare som klassificerades som industriarbetare började öka väsentligt då. Från 1850 skulle vi sedan ha tillväxt i antalet industriarbetare i mer än 100 år.

Vad som är sant i historien är ofta svårt att fastställa. I den här boken är det som skrivits ett slags rimlig sammanställning av tillgängliga källor på nätet, från böcker, tidningar, TV-program, museer, hembygdsgårdar, personmöten med mera samt personliga erfarenheter. De viktigaste källorna är angivna sist i denna bok och i snitt har 10–15 källor använts för varje ämne. Direkta citat finns enbart undantagsvis.

Så är detta sanningen? Kanske inte, men nog känns det som en ganska trolig sanning i alla fall. Hoppas att du tycker det också.

Notera att vissa signifikanta ord i rubrikerna är markerade (*). Det är gjort för att underlätta sökning på rubriknivå. Sökning sker i Word med ctrl b och i PDF med ctrl f. I Word får man dessutom upp en ruta som heter navigering och klickar man på ikonen längst till vänster i rutan får man upp namnen på alla kapitel. Skriver man till exempel ”*elektricitet” för att söka i dokumentet får man alltså enbart träff på de ord som finns i rubrikerna. Man behöver inte skriva hela ordet, *elektri ger träff på alla ord i rubrikerna som börjar så. Det finns också länkar längst ner i varje avsnitt om det finns en fortsättning under ett senare sekel, men de fungerar bara om man har Word eller läser webb-varianten.

Boken är skriven tidsindelad per sekel med några undantag då utveckling skett sent under 1900-talet och fortsätter under 2000-talet. Detta för att undvika att dela upp texten för mycket. Vill man följa utvecklingen från början till slut läser man till exempel om järnvägar under 1800-talet och därefter söker man på ”*järnvägar” för att hitta det som är skrivet under 1900-talet och 2000-talet också, eller så klickar man på länken längst ner i kapitlet för att komma till nästa avsnitt i kommande sekler. Vill man komma tillbaka trycker man samtidigt på alt-tangenten och vänsterpil. Du flyttas då tillbaka till den senaste länken du tryckte på. Har du tryckt på flera länkar efter varandra kan du med alt-tangenten och vänsterpil återgå hela vägen till den första du klickade på.

Det finns också ett separat kapitel som beskriver bostadens utformning från 1800-talet och till idag, ett som beskriver kommunal utveckling från det att kommunerna bildades 1863 och till idag samt ett avsnitt med statistik från Statistisk Årsbok. Dessa tre kapitel ligger i slutet av boken.

Slutligen finns det också fördjupningar i ett fåtal ämnen som bara berörs översiktligt i de olika kapitlen.

Det finns inget skrivet om militär teknik i denna bok.

Författare, Anders Angervall

Korrektur och faktakontroll, redaktör Kai Rosnell

Före 1500-talet

De gamla *grekernas kunskap och dess betydelse under *medeltiden

Mycket av det som skulle bli underlag för den vetenskapliga revolutionen kommer från de gamla grekerna, men även i hög grad från romare, araber, kineser och andra. Grekerna skapade en kunskapsbas redan flera århundraden före Kristus som sedan till stor del fördes vidare av romarna.

Grekerna gjorde framsteg inom en rad områden såsom matematik, astronomi och filosofi. Ett av de mer framträdande påståendena/teorierna som kom att få stor påverkan på vetenskapen gjordes av den grekiske filosofen Empedokles från Akragas på 400-talet före Kristus. Han menade att all materia bestod av fyra olika grundämnen som han kallade tingens rötter, nämligen vatten, luft, eld och jord. Det var alltså inte Aristoteles som kom fram till detta. Däremot var Aristoteles mycket intresserad av dessa grundämnen och det var han som kallade dem element. På svenska har termen ”grundämnen” fått fäste, medan det i engelskan heter just ”elements”. Dessa fyra grundämnen betraktades som eviga och oföränderliga. Man kan kanske förstå att deras uppfattning om eviga och oföränderliga gällde vatten, eld och luft, för de verkade ju vara det. Däremot är det svårare att förstå varför jord skulle vara det. Alla visste ju att det fanns olika materia som räknades till jord. Det fanns metaller som guld, silver, koppar och järn. Det fanns också olika mineraler och det fanns hela växtriket. Hur djur och människor passade in är också svårt att förstå. Med tanke på hur väl genomtänkt det mesta av idéerna från den här tiden var, förefaller teorin om bara fyra grundämnen inte särskilt väl underbyggd. Om man istället antar att med jord menades ett samlingsnamn för allt som inte var eld, vatten eller luft, blir det genast mer förståeligt. Rimligen betraktade man till exempel guld som en del av jorden och inte som något sammansatt av jord, eld, vatten och luft. Det skulle faktiskt dröja till slutet av 1700-talet innan det bevisades att ingen av dem var ett grundämne och att teorin var helt fel.

För att samla och bevara kunskaperna byggdes ett bibliotek i Alexandria som var klart 280 f. Kr. Här skapades också världens första vetenskapsakademi, runt 2 000 år innan det skedde i Sverige. Efter en blomstrande tid blev biblioteket förstört. På vilket sätt och när detta skedde råder det delade meningar om. En är att den kristne ärkebiskopen Theofilos 391 e. Kr. bestämde att det skulle brännas eftersom det var hedniskt och inte stämde överens med de kristna uppfattningarna. Vad som egentligen hände kan vi inte ta reda på idag, men det förefaller inte troligt att böckerna förstördes eftersom vi kan bevisa att araberna långt senare översatte det mesta till arabiska och att de även samlade in kunskap från hela världen. Kunskapen överfördes alltså till araberna, men inte till européerna med undantag av romarna som tog vara på grekernas kunskap redan från början, alltså från omkring 500-talet f. Kr, och de blev också starkt påverkade av grekernas religion.

När sedan Västrom föll 476 e. Kr. försvann även romarnas kunskaper och den tid i Europa som vi gärna kallar den mörka medeltiden började. Det är inte lätt att förstå hur all denna kunskap kunde gå förlorad, men det gjorde den, och fick troligen till följd att inga egentliga framsteg inom vetenskap gjordes i Europa under medeltiden.

Ett exempel på vilken betydelse araberna hade är dessa ord som alla är arabiska:

algebra, alkemi, alkohol, almanacka, siffra, zenit, basar, magasin, amiral, arsenal, fregatt, korvett och slup, och i spanskan lär vart femte ord komma från arabiskan. Dessutom är de siffror vi använder idag visserligen ursprungligen indiska, men det var araberna som kom att överföra den kunskapen till européerna under senare medeltid och det är därför vi kallar vårt talsystem för arabiska siffror i motsats till de romerska.

Visserligen fanns mycket översatt tidigare, men det var först när kalifen i Bagdad, Harun al-Rashid (783–809 e. Kr.) systematiskt började arbeta för att äldre material skulle översättas som omfattningen blev stor och omtalad. Kalifen är för övrigt omnämnd i boken ”Tusen och en natt”. Han stöttade ekonomiskt översättningar av tidigare väsentliga verk av vetenskapsmän och filosofer och han samlade även in kunskap från hela jorden genom sändebud. Först översattes texterna till armeniska och därefter till arabiska. Allt placerades i vad som kom att kallas ”Vishetens hus” i Bagdad.

Arbetet skedde troligen för första gången efter vetenskapliga principer och med källkritik, samt i vissa fall med tillägg. De översatta dokumenten kom sedan att spridas över den muslimska världen och till morerna i Nordafrika, och eftersom de redan under 700-talet hade besatt Iberiska halvön, med nuvarande Spanien och Portugal, överfördes även kunskapen så småningom dit och skulle senare få stor betydelse för Europa.

Det första pappersbruket byggdes för övrigt just i Bagdad på 900-talet vilket underlättade spridningen av dokumenten. Det blev ett stort uppsving för vetenskaper och konster som grekerna sysselsatte sig med. En medicinsk uppslagsbok som skrevs av Ibn Sina i mitten av 1000-talet användes sedan vid universitetsutbildningar i Europa ända in på 1800-talet, men även andra skrifter inom skilda områden kom att cirkulera bland de lärde.

En av de mest framträdande arabiska vetenskapsmännen var Nasir al-Din al-Tusi (1201–1274). Han publicerade mer än 150 större verk. Hans arbeten omfattar arabiska översättningar av bland andra de grekiska mästarna Euklides och Arkimedes, men det hjälpte inte att grekiska kunskaper fanns tillgängliga på arabiska, för det katolska styret i Europa var inte det minsta intresserat av vilka kunskaper som araberna hade och än mindre av att folk i Europa skulle ifrågasätta deras egen kunskap eller makt.

Cordoba i Andalusien på Iberiska halvön blev så småningom den ledande staden för morernas kunskapshantering. Staden var mellan 929 och1031 centrum för kalifatet (det muslimska riket) och lär ha haft 500 000 innevånare som mest. De hade även fungerande gatubelysning, avloppssystem och 300 offentliga badinrättningar.

Genom en intelligent integrering av den infödda befolkningen kunde man utnyttja kunskaperna som kom från grekerna och Cordoba blev en av de största och rikaste städerna i Europa. Det ledde också till en omfattande översättning från arabiska till latin som långt senare skulle ge många européer möjlighet att också kunna tillgodogöra sig den grekiska kunskapsmassan.

Alhambra blev den sista delen i Spanien som behöll sitt moriska styrande och blev också en fristad för många intellektuella vilket säkert influerade det som vi idag kallar renässansen.

*Renässansen

Morerna var faktiskt de som införde kunskap om bomull i Europa. Troligen var det en faktor som ledde till att renässansen började. Städerna Florens och Venedig hade redan kunskap om silke, och nu fick de på 1100-talet kunskaper från morerna om hur man tillverkade textilier av bomull och det ledde sedan fram till en omfattande tillverkning, kanske till och med det vi idag kallar en industri och som i sin tur gav ekonomiskt uppsving som underlättades av de goda handelsförbindelserna som redan fanns med omvärlden. Det fanns visserligen redan tillverkning av sidentyger i Italien, men den var enbart inriktad på de rikastes behov. Nu skulle det så småningom bli många fler som skulle ha råd att köpa textilier av bomull.

En annan faktor var att boktryckarkonsten, som uppfanns av Johannes Gutenberg på 1450-talet, innebar att man kunde sprida texter och information mycket snabbare än tidigare. Översättningarna till latin kom därför att ganska snart finnas på en mängd platser i Europa. Nu kunde européerna för första gången läsa om vad de gamla grekerna hade kommit fram till. Den mörka medeltiden gick mot sitt slut, och man började betrakta de grekiska kunskaperna som en allomfattande sanning. Ingenting ifrågasattes förrän långt senare.

Det är också nu, på tidigt 1400-tal, som de flesta menar att renässansen började genom att intresset för kunskaper ökade, och också för att man började sträva efter att uppnå mer inom konst och arkitektur. I Florens utvecklades redan 1293 ett slags demokrati, ”Ordinamenti di della Giustizia”, som fick till följd att de som var med i skrån, alltså sammanslutningar av olika yrkesmän, var de som kunde väljas till ämbetena. Detta var en revolution i sig eftersom aristokratin kom att tappa makten och till slut var de inte ens valbara. Detta faktum är kanske det starkaste skälet till att just Florens kom att stå i centrum för renässansen.

Tillsammans med Dante Alighieri och Giovanni Boccaccio ses Francesco Petrarca (1304 – 1374) som en av de viktigaste företrädarna för den tidiga italienska litteraturen. Han skrev angående demokratin i Florens följande:

”Man är inte född nobel, man blir det.” ”Att bevisa sina egna ansträngningar, inte familjens, är att förtjäna att bli hedrad.”

Att Medicifamiljen kom att ses som ledarna av Florens hade alltså inget med krig eller en statskupp att göra. Det berodde på att de blivit rika, främst genom sin bankverksamhet, och därmed kunde utöva inflytande.

Det finns ett ordspråk i Florens som lyder:

”I Florens uppfanns två ting, glasögonen och kapitalismen.”

Tack vare stark support av främst släkten Medici och deras banker kunde genier som Leonardi da Vinci, Michelangelo och Brunelleschi få möjlighet att utvecklas. Brunelleschi var den person som utvecklade perspektivlagarna för första gången och byggde kupolen på Florens domkyrka som stått utan tak en längre tid eftersom ingen kunde räkna ut hur man skulle bygga den. Han bidrog alltså starkt till att byggtekniken utvecklades.

Leonardo da Vincis bidrag är mycket omfattande, men han hade ingen avsikt att publicera sina anteckningar/journaler. Den största delen finns nu samlad under namnet Codex Atlanticus, se mer nedan. Varken hans anatomiska skisser och bilder eller hans olika uppfinningar blev publicerade under hans livstid. De anatomiska verken publicerades först flera hundra år efter hans död och de flesta andra 165 år efter hans död, och ingen av hans uppfinningar blev en färdig produkt, bland annat beroende på att de nästan aldrig var korrekta eller kompletta. Ritningarna innehöll ofta fel som han omöjligt kunde ha gjort utan att förstå att de var fel, eller så saknade de väsentlig information. När det gäller om hans uppfinningar blev en bas för industriell verksamhet, så är svaret nej. Däremot kan de säkert ha inspirerat andra senare, men dåtiden kände honom egentligen enbart som en fantastisk konstnär, även om han försökte övertala furstar att tillverka olika krigsmaskiner efter hans design, men så skedde aldrig.

Codex Atlanticus

Fördjupning finns på denna länk. Återgå till denna länk genom att trycka på alt-knappen och vänsterpil samtidigt.