Yttrande efter återremiss om förslag till avtal mellan Kumla kommun och Fortum Waste Solutions ab om täckning av Kvarntorpshögen

Yttrande efter återremiss om förslag till avtal mellan Kumla kommun och Fortum Waste Solutions AB om täckning av Kvarntorpshögen

Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 16 oktober 2017, § 122, återremitterades ärendet rörande förslag till samverkansavtal mellan Kumla kommun och Fortum Waste Solutions AB om täckning av Kvarntorpshögen.

Frågor och yrkanden i den av kommunfullmäktige beslutade återremissen har skriftligt framställts av Centerpartiet, Miljöpartiet de Gröna i Kumla och Kristdemokraterna i Kumla. Därutöver har Vänsterpartiet Kumla begärt återremiss med uppdrag att genomföra en miljökonsekvensbeskrivning. Sverigedemokraterna och Liberalerna Kumla ansluter sig till Kristdemokraternas i Kumla yrkanden.

I flera fall är frågeställningarna likartade eller tangerar varandra varför nedan angivna svar som hanteras parti för parti för de som lämnat skriftliga återremissyrkanden, kan komma att hänvisa till redan tidigare angivet svar. Det kan också i något eller några fall ske en upprepning av redan lämnat svar på en likartad fråga.

Centerpartiet

Majoriteten har underlåtit att verkställa ett fullmäktigebeslut från år 2008-06-16

Det är sant att frågan inte hanterats vidare då fullmäktiges beslut år 2008 borde ha föranlett den kommunala tjänsteorganisationens agerande och framför allt borde en återrapportering skett till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige om vad som gjorts och inte gjorts i ärendet. Den underlåtenheten från den politiska majoriteten att inte undersöka i den kommunala organisationen om resultatet av fullmäktiges beslut är självfallet beklagligt men det är också ett delat ansvar. Ingen från oppositionen har heller ställt frågan huruvida fullmäktiges beslut från år 2008 i detta specifika ärende blivit verkställt och i så fall resultatet av detta.

Tjänsteorganisationen har, som ovan nämnt, ett ansvar att följa att ärenden med dess beslut i fullmäktige hanteras och bereds liksom återrapporteras om vad som gjorts och inte gjorts. Normalt sett fungerar detta alldeles utmärkt. Dock inte i detta fall. Det har med andra ord, funnits brister i detta ärendes hantering på flera håll sedan år 2008.

Det kan likafullt vara av värde att delge den dokumenterade kunskap som fanns inom Kumla kommun rörande Kvarntorpsområdet år 2008 vilket också möjligen kan ha en betydelse för kommunfullmäktiges behandling och beslut i juni 2008, den efterföljande perioden fram till de senaste åren arbete på tjänstenivå och med det kommunledningens ställningstaganden med förslag till samverkan år 2017.

Bakgrund år 2008 liksom tidigare utredningar

Ärendet som kommunfullmäktige hade att behandla i juni år 2008 avsåg det kanadensiska företaget Ucore Uraniums intresse att utvinna mineraler ur Kvarntorpshögen och då främst uran. Kumla kommuns ståndpunkt då och sannolikt också idag var och är att säga nej till en sådan förfrågan. Fullmäktiges beslut i juni 2008 var också enhälligt genom att till Bergsstaten framhålla sin negativa inställning till företaget Ucore Uraniums intresse och ansökan.

Samtidigt beslöt fullmäktige att hos Länsstyrelsen i Örebro län begära att fortsatta utredningar om specifika frågor rörande Kvarntorpshögen med önskat biträde från Sveriges geologiska undersökningar, SGU. Dessa ytterligare undersökningar/utredningar om högen berörde bland annat frågor om den tidpunkt då högen kan förväntas svalna och därmed öka risken för att laka ut oönskade föroreningar till mark och vatten. Vidare att undersöka vilken värme som finns i högen och möjligheten att tillgodogöra sig densamma liksom vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att långsiktigt minimera eventuella utsläpp från högen.

Möjligen kan man tolka den underlåtenhet att ytterligare agera i den kommunala organisationen i det faktum att Kumla kommun och kommunfullmäktige uppnådde sitt syfte rörande vidare undersökningskoncessioner för Ucore Uranium. Något undersökningstillstånd meddelades inte. Möjligen beroende av att Ucore Uranium drog tillbaka sin ansökan om vidare undersökningar i Kvarntorpsområdet.

Det kan också bero på den omständigheten att kunskapen om Kvarntorpshögen ändå var rätt så god vid den aktuella tiden. Dock ska sägas att ytterligare kunskap sällan är tung att bära.

Nedan redovisas en sammanställning över de huvudsakliga eller de övergripande utredningar som förelåg vid år 2008 rörande Kvarntorpsområdet inklusive Kvarntorpshögen och som i huvudsak har tillkommit på Länsstyrelsen initiativ och/eller i nära samverkan med SGU och Kumla kommun.

För tiden från år 1965 och fram till åtminstone år 1975 skedde det mesta av utredningar och återställningsarbeten i en direkt kontakt med Länsstyrelsen i frågor om hur och på vilket sätt praktiska frågor i Kvarntorps industriområde liksom omgivande tidigare skifferbrott m m skulle hanteras inför en överlåtelse till Yxhult AB och hur Svenska Skifferoljeaktiebolaget skulle förfara i frågor för att minimera bränder, minska rökutveckling och forma en askhög där regnvatten i möjligaste mån, i framtiden, skulle rinna av som ytvatten.

Under denna tid gjordes en rad rapporter och utredningar som är mer specifika och berör ett visst avgränsat område eller ett ärende rörande specifika föroreningar etc. Först år 1971 kom Kvarntorpsområdet att ingå i Kumla kommun för att dessförinnan tillhört Ekeby-Gällersta kommun.

Vid mitten på 1990-talet gjordes en mer omfattande och övergripande utredning och sammanställning kring Kvarntorpsområdet efter det att också Supra AB under åren 1982 till 1983 avvecklat sin verksamhet i Kvarntorp.

Följande övergripande rapporter kan nämnas;

Konsultföretaget Kemakta gjorde år 1996 en undersökning benämnd ”Efterbehandling i Kvarntorpsområdet. Översiktlig inventering och riskklassificering”. Uppdragbenämning AR96-15.

Syftet med utredningen var att utifrån befintligt material som markundersökningar, olika inventeringar, utredningar, flygfoton m m i kombination med egna fältstudier dela in Kvarntorpsområdet i delområden och identifiera allvarligt förorenade platser i Kvarntorpsområdet inklusive Kvarntorpshögen. Sammantaget identifierades 52 objekt där 37 objekt bedömdes som risk. Av dessa 37 objekten fick 22 objekt den högsta riskklassen klass 1, åtta stycken angavs till klass 2, två objekt till klass 3 och fem objekt i klass 4.

Av Kemaktas undersökning var slutresultatet att rekommendera fortsatta undersökningar för 32 av dessa riskobjekt.

År 1997 redovisade VBB Viak som en följd av Kemaktas tidigare arbete ”Kompletterande provtagningar i Kvarntorp”. Uppdrag nr 15 207 397. Uppdraget omfattade dock inte analys av provtagningsresultaten utan enbart ytterligare provtagningar i området.

ALcontrol Laboratories utförde år 2001 på uppdrag av Kumla kommun analyser av sediment i Kvarntorpsområdet och till del, analyser över prover som redovisats i tidigare utredningar.

SWECO VIAK genomförde år 2004 utvärderingar av tidigare undersökningar, prover som i huvudsak grundades på VBB Viaks tidigare undersökningar i området. Uppdraget till Sweco VIAK lämnades av SGU.

Kemakta redovisade år 2005 på uppdrag av SGU en studie benämnd ”Kvarntorpsområdet – studie av grundvattensystemet. Studien genomfördes åren 2004 och 2005 och var sannolikt direkt kopplad till Yxhult AB:s konkurs och dess verksamhet i Kvarntorpsområdet. En särskild bedömning gjordes inför risken att bolagets gruva, nu i konkurs, skulle sluta att pumpas och därmed vattenfyllas genom inträngande vatten från såväl berggrund som ytvatten.

Det ska också nämnas att vid denna tidpunkt erhöll Kumla kommun ett bidrag från Naturvårdsverket upp till maximalt 15 miljoner kronor för att restaurera det s k serpentindammsystemet norr om Kvarntorpshögen vilken i flera rapporter angetts fylla en viktig funktion för att sedimentera föroreningar i de vattenförande ytlagren från Kvarntorpsområdet,

År 2005 lämnar slutligen SWECO VIAK en rapport benämnd ”Kvarntorpsområdet – Studie av Kvarntorpshögen” Uppdrag nr 1 310 687 och där uppdragsgivare var SGU. I rapporten behandlas bland annat Kvarntorpshögens uppbyggnad och innehåll, processer i Kvarntorpshögen, termiska förhållanden, risk för metalläckage, hydrologiska förhållanden, påverkan på omgivningens yt- och grundvatten samt stabilitet i Kvarntorpshögen.

Generellt kan sägas om Kvarntorpshögen enligt denna rapport och enligt gängse uppfattningar är att när temperaturen sjunker i högen så minskar också PH värdet och därmed ökar risken för utlakning av inte önskade tungmetaller. Om så verkligen sker eller inte är forskarna bakom denna rapport försiktiga att uttala sig om liksom vad avser andra processer och företeelser som härrör till högen. I ett kapitel i denna rapport och utredning som Örebro universitet deltagit i benämnd ”Resultat från lakförsök med varierande PH och redox på skifferbiprodukter från Kvarntorpshögen” framkommer också ”att det snarare är förändrad redox, än sänkt PH, som ökar mobiliteten hos vissa tungmetaller”. Några vidare kommentarer kring detta faktum ges dock inte.

Örebro universitet har alltsedan det s k MTM-programmet (Människa – Teknik – Miljö) blev en del av Örebro universitets profil, blivit involverade och visat intresse för Kvarntorpshögen ur forskningssynpunkt. Detta ur aspekten som en potentiell miljörisk men också som en möjlighet att tillgodogöra sig olika metaller där uran torde vara det mest intressanta men också andra intressanta metaller som en slagghög av Kvarntorpshögens karaktär kan inrymma.

Möjligen kan uttryckas att forskare och som i detta fall författare till denna och liknande rapporter rörande Kvarntorpshögen ofta beskriver ett momentant tillstånd som kan jämföras med historiska fakta liksom att man kan göra antaganden men inte säga att det kommer att bli si eller så.

Detta uttrycks i SWECO VIAKs rapport från år 2005 i kapitlet rörande processer i Kvarntorpshögen; ”Processerna presenteras endast som sannolika, eftersom det är mycket svårt att bevisa en process i detta system. De troliga processerna kommer att diskuteras utifrån litteratur och de mätningar och analyser som gjorts på Kvarntorpshögen.”

Temperaturmätningar i högen ger på samma sätt en ögonblicksbild hur det förhåller sig i såväl gradantal som läge då mätningarna utfördes. Hur det ser ut om två, fem eller tio år kan bara nya mätningar ge svar på.

Borrningar har gjorts till 20 meters djup, säger man i rapporten, men fler skulle behöva göras och djupare etc.

Generellt kan sägas om denna den senaste av större utredningar kring Kvarntorpshögen är att den stora riskfaktorn uppstår då temperaturen faller i högen och de urlakningsprocesser som då kan uppstå.

Rapporten avslutar att det är av värde att i ett långsiktigt kontrollprogram i utvalda provpunkter för yt- och grundvatten mäta förekomsten och halten av arsenik, kadmium, kobolt, molybden, nickel, tallium, uran och zink liksom att kontrollera baskatjoner såsom katjoner av magnesium, kalcium och kalium.

Sammanfattningsvis kan sägas om gjorda utredningar kring Kvarntorpsområdet att det i huvudsak är väl undersökt och väl dokumenterat. Mer kan alltid göras men man kan inte göra bedömningar om när högen kan tänkas svalna mer än att det kan ta lång tid från åtskilliga decennier till sekel.

Det ska noteras att i denna senaste rapport från Sweco Viak och även i andra rapporter så finns uppgifter hämtade från arbeten som olika medarbetare från Kumla kommun gjort och gör på Kvarntorpshögen från år 1982 då Kumla kommun förvärvade högen och framåt i tiden.

I rapporten noteras också, som angetts ovan, att serpentindammarna norr om askhögen fungerat väl under mer än 50 år. Det kan därmed konstateras, utifrån givna rapporter, att serpentindammsystemet som efter en välbehövlig renovering rimligen kommer att fylla en viktig funktion de kommande decennierna för att sedimentera föroreningar från Kvarntorpsområdet.

Sammanslutningen Kvarntorp vatten som bildades av företagen i Kvarntorpsområdet och Kumla kommun år 1993 efter förslag från Länsstyrelsen mäter ett antal av dessa ovan angivna metaller som efterfrågas i rapporten enligt ovan och som anges som behövliga i ett samordnat kontrollprogram. Dessa metaller m.m. som mäts inom Kvarntorps vatten ger idag efter mer än 20 år kontinuerliga mätningar en god bild över ytvattnets innehåll och kvalitet till och från Kvarntorpsområdet.

Det är värt att notera att en fråga och risk som inte särskilt behandlas i denna den senaste rapporten och så vitt känt inte heller i tidigare rapporter är det faktum att det årligen sker släckningsarbeten efter brandhärdar och sättningar i högen. Högens omedelbara risker med bränder etc. framkommer generellt i ett kapitel som inrymmer faktauppgifter med bilder från släckningar och sättningar i högen efter större och mindre brandhärdar.

Varken Konst på Hög, skidbacken eller den numer så populära aktiviteten kring ”Besegra trappan” skulle kunna fortgå om det inte i princip dagligen fanns en tillsyn till högen och att uppblossande brandhärdar omgående åtgärdades.

Sammanfattning om gjorda utredningar och behovet av ytterligare utredningar

Frågan är om ny och avgörande kunskap har kunnat inhämtas som väsentligt ändrat förutsättningarna för Kvarntorpshögen från år 2008 och fram till idag. Möjligen kan man också betänka och inse att Länsstyrelsen hos staten, genom SGU eller annan, måste konkurrera om medel med andra platser med likartade problem, det vill säga med föroreningar etc. efter industriell verksamhet i hela landet.

Det framstår möjligen, i ett sådant perspektiv, som att mer undersökningar och mer forskning inte är avgörande för att få svar om hur man kan hantera denna slagghög i Kvarntorp. Det är sannolikt och slutligen den politiska viljan och ansvaret från Kumla kommun såsom ägare och ansvarig för Kvarntorpshögen och därtill stor markägare i området, som själv måste avgöra hur man hanterar denna fråga med dess konsekvenser för framtiden.

Värme från Kvarntorpshögen

I fullmäktiges beslut från år 2008 framhölls vidare möjligheten att undersöka vilken värme som finns i högen och om den långsiktigt går att ta till vara.

Oavsett denna fullmäktiges framställan i juni 2008 så har frågan varit aktuell ett flertal gånger dessförinnan. I tidningarna och i den allmänna debatten har det över tid förekommit spekulationer om olika alternativ och möjligheter att ta till vara den värme som finns i högen. I de översiktliga undersökningar som gjorts har redan i ett initialt kunnat konstateras att miljön i högen är av den beskaffenhet att eventuella rör, slangar etc. som skulle kunna leda iväg värme från högen tål inte högens aggressiva miljö. Alternativet med keramiska material som tål en aggressiv miljö har omvänt dålig ledningsförmåga.

Frågan behandlades utan lämplig lösning också då Kumla Energi AB, Hallsbergs Energi AB, Örebro Energi AB och SAKAB och under tidigt 1980-tal träffade en uppgörelse att ta till vara på överskottsvärme från SAKAB och leda densamma i fjärrvärmeledningar till Kumla, Hallsberg och Örebro.

Frågan var ånyo uppe till diskussion med E.ON i samband med att Kumla kommun och Kumla Fastigheter övertog Yxhult AB:s tidigare industriområde efter konkursen år 2004. I samband med att Kvarntorps industriområde omskapades till en mer modern industristruktur ingick utbyte av all infrastruktur för området. Med E.ON Örebro diskuterades att förlägga fjärrvärme i området liksom till bostadsområdet i Kvarntorp och då också om möjligheten att använda sig av Kvarntorpshögen värme. Inte heller då ansågs det tekniskt möjligt och ekonomiskt intressant att vidare undersöka Kvarntorpshögens inneboende värmekapacitet.

Idag försörjs Kvarntorps industriområde således med fjärrvärme från E.ON och där värmen hämtas från Fortum Waste Solutions AB anläggning i Norrtorp.

I förslaget till samverkansavtal med Fortum Waste Solutions AB finns en möjlighet att grundlägga för fundament för solceller/-paneler i samband med täckning av Kvarntorpshögen om ca 15 000 kvm och som kan omvandlas till elenergi och med fördel levereras till E.ON:s fördelningsstation i Rosendal i Kvarntorp.

Ytterligare åtgärder för att minimera utsläpp

Den nästa fråga som framställdes i fullmäktige var om vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas i och på Kvarntorpshögen och i anslutning till Kvarntorpshögen för att långsiktigt minimera eventuella utsläpp från högen.

Ovan har beskrivit översiktligt vilka utredningar av dignitet som behandlat Kvarntorpsområdet. Det finns med säkerhet ytterligare studier som kan genomföras i anslutning till högen och för det övriga industriområdet i Kvarntorp där länsstyrelsen och andra myndigheter kan vara delaktig. Det gäller i så fall att för Kumla kommuns del finna stöd, inte minst finansiellt inom ramen för de allmänna miljöpolitiska mål som regering och riksdag idag och framgent kan komma att besluta om.

Juridiskt så har Kumla kommun sedan år 1982 ansvaret för Kvarntorpshögen och också ett miljöansvar för övriga Kvarntorpsområdet efter en överenskommelse med svenska staten där man övertog äganderätten till Kvarntorpshögen och de miljömässiga förpliktelser som åvilade Svenska Skifferoljebolaget för detta område.

Avtalet år 1982 med Svenska Skifferoljeaktiebolaget och svenska staten där Kumla kommun övertog äganderätten och ansvaret för Kvarntorpshögen ska ses mot den bakgrund att det var en överenskommelse och ersättning om tio miljoner kronor som ”plåster på såren” för att Kumla kommun mot sitt nekande tvingades acceptera SAKAB:s nybyggnation i Kvarntorp.

Länsstyrelsen i Örebro var djupt engagerad i avtalets tillkomst och ansåg bland annat att Kumla kommun var bäst lämpad att hantera Kvarntorpsområdet inklusive Kvarntorpshögen.

Ärendet är inte tillräckligt berett etc.

Som ovan visar finns en dokumenterad kunskap om Kvarntorpsområdet och Kvarntorpshögen. Kumla kommun har det yttersta ansvaret för högen såväl vad avser dess miljö som för att finansiera de insatser som ska göras. Behovet av en ytterligare miljöutredning för att kunna ingå ett avtal känns utifrån den kunskap som kommunen idag besitter inte nödvändig.

Däremot kommer, som en följd av ett beslut om samverkan med Fortum Waste Solutions AB att täcka högen, ett omgående krav på en miljökonsekvensutredning som får belysa de effekter och konsekvenser en täckning kan ge. Det sker som en naturlig del i tillståndsprocessen. I det arbetet föreligger också krav om samråd inte bara med Kumla kommun utan också med myndigheter, och andra intressenter som grannar, föreningar och andra som kan ha intressen kring Kvarntorpshögen.

Det är svårt att i en samverkan med ett kommersiellt företag, vilket detta är en fråga om, delge de samtal som förs under tiden för överläggningarna om samverkan innan ett dylikt avtal undertecknats. Kumla kommuns utgångspunkt har dock varit att med så små egna ekonomiska medel som möjligt uppnå största möjliga effekt för en framtida trygg och säker miljö på och kring Kvarntorpshögen.

En förberedande laglighetsprövning

De frågor som Centerpartiet anger är konkurrenslagstiftning, lagen om offentlig upphandling och fråga om individuellt riktat stöd till enskild näringsidkare enligt kommunlagens bestämmelser.

Avseende konkurrenslagstiftningen torde det vara frågan om att ett dominerande företag använder sig av sin dominerande ställning för att komma i åtnjutande av ett avtal. Lagstiftningen avser sannolikt att ett dominerande företag i förhållande till mindre företag som skulle kunna missgynnas. Det är inte förbjudet att vara dominerande på marknaden men det är förbjudet att missbruka sin marknadsmakt.

Fortum Waste Solutions AB är inte ett dominerande företag på marknaden. Däremot krävs i detta fall att det är ett relativt stort företag som genomför ett sådant uppdrag som detta samverkansavtal avser. Det är stora volymer som ska tillföras Kvarntorpshögen och det kräver både kompetens och erfarenhet att utföra uppdraget. Grunden för avtalet är en samverkan över åtskilliga år och där det är Fortum Waste Solutions AB som varit såväl kunnig som till del initiativtagare och som sett det gemensamma intresse som frågan bär. Ett avtal om samverkan, som i detta fall, kan därför inte sägas vara konkurrenshämmande på något sätt.

Den andra frågan som anges är om avtalet borde föregås av en upphandling enligt, lagen om offentlig upphandling, LOU. Det kan, enligt kommunledningens mening, rimligen inte vara ett ärende inom ramen för LOU då kommunen inte haft för avsikt och inte heller har för avsikt att med egna ekonomiska medel täcka Kvarntorpshögen eller pröva en upphandling att få högen täkt utan egen ekonomisk insats. Frågan har aldrig varit uppe till diskussion i någon nämnd eller styrelse under alla de år kommunen varit ägare till högen. Inte heller har kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige under denna tid behandlat en fråga, motion eller annat med den innebörden.

Den samverkan som förevarit med SAKAB etc. har inte haft avsikt att i en upphandling eller ett samarbete stänga ut ett annat företag, stort eller litet, utan just en samverkan där båda parter har drivit samtalen framåt genom åren.

Sammanfattningsvis kan därför sägas att kommunledningens mening är att vare sig LOU eller konkurrenslagstiftningen är ett hinder eller tillämpliga vad avser detta samverkansavtal.

Det ska tilläggas att alla kontakter affärer och dylikt med affärsdrivande företag inte omfattas av LOU.

Kommunallagens regler i allmänhet påverkar inte kommunens möjlighet att träffa avtal med enskilda företag. Det finns i detta fall inget individuellt stöd som riktas till Fortum Waste Solutions AB utan den samverkan och den ersättning som kommunen istället erhåller inom ramen för föreliggande avtal är för egna nedlagda kostnader nu och under avtalstiden, för markupplåtelse samt för att återuppföra den byggnad som idag står på högens topp och som kommer att rivas för att kunna fullfölja en täckning av högen.

Det finns naturligt inom kommunallagens regler möjlighet till laglighetsprövning över beslut fattat i kommunfullmäktige – kommunalbesvär - och tillkommer alla det, det berör. Besvärstiden är tre veckor efter att ett beslut fattats, protokollet justerats, godkänts och offentliggjorts. Utrymmet i lagstiftningen finns till för att just pröva lagligheten hos fullmäktiges beslut där den politiska viljan och ambitionen i olika ärenden, inte minst av miljömässig karaktär, kan avgöra ett beslut.

Miljöpartiet de Gröna i Kumla

Miljöpartiet de Gröna framställer ett antal frågor i löpande text därefter en punktlista med krav om åtgärder.

Miljöpartiet hävdar att det saknas en oberoende utredning vad som är önskvärt med högen i framtiden. Det finns inga miljökonsekvensbeskrivningar etc.

Oberoende utredning

Svaret på den första frågan/påståendet kan sammanfattas enligt följande.

Av ovanstående redovisning om de utredningar som gjorts med avseende på Kvarntorps industriområde och Kvarntorpshögen som i och för sig är ett axplock av de centrala studierna kring Kvarntorpsområdet och Kvarntorpshögen är alla oberoende från styrning i sina resultat från Kumla kommun, Länsstyrelsen eller annan statlig myndighet. Man kan med fog säga att Kvarntorpsområdet är väl undersökt och väl dokumenterat. Vad som är önskvärt med högen torde förutom miljöaspekten vara ett intresse och ansvar för Kumla kommun såsom ägare till högen att hantera. Det finns således en rad antaganden och bedömningar om högen men alla hittills varande forskare och utredare förklarar att man inte kan sia om utvecklingen i framtiden bland annat med avseende på om och när Kvarntorpshögen kallnar.

Avseende miljökonsekvensbeskrivningar när högen täcks är en av de frågor som kommer att behandlas inför en tillståndsansökan som Fortum Waste Solutions AB har att inge och som utförs av oberoende sakkunniga. Kumla kommun har som part full insyn i detta och kommer att beredas utrymme att avge sin kunskap rörande högen som i dess praktiska göranden är, får man säga, omfattande.

Vad andra kan erbjuda?

Miljöpartiet menar, helt korrekt, att en ekonomisk analys saknas över vad andra företag kan erbjuda. Det är riktigt och är grundläggande i denna fråga då Kumla kommuns avsikt inte är eller har varit att på egen bekostnad eller del därav täcka Kvarntorpshögen. Detta Samverkansavtal med Fortum Waste Solutions AB bygger just på en dialog, en samverkan, som lett fram till detta resultat. Om Kumla kommun skulle pröva frågan som en LOU-upphandling vilket är möjligt så har man dels bestämt sig för att genomföra en åtgärd som att täcka högen dels också i anständighetens namn att genomföra en täckning även om det ekonomiska utfallet inte visar sig gynnsamt.

Kumla kommuns avsikt i föreliggande avtal är alltså inte att försöka tjäna pengar på en täckning av högen med alla dess initiala utredningar, tillståndsansökningar och liknande utan att minimera den egna ekonomiska insatsen.

Bristande politisk insats

Den politiska insatsen har varit under all kritik framhåller Miljöpartiet. Det kan finnas en riktighet i att hanteringen av avtal av den här digniteten hamnar i en nivå direkt underställt kommunstyrelsens ledning och att kretsen av berörda personer som deltar i förhandlingarna med nödvändighet är begränsad. Däremot har det skett kontakter under lång tid, i olika sammanhang och på olika nivåer, främst på tjänstenivå i den kommunala organisationen.

Det är först under de senaste två till tre åren som den politiska ledningen blivit mer och direkt involverad i frågeställningarna kring en eventuell täckning av Kvarntorpshögen.

Konsekvenser om brytningsintressen m.m.

Miljöpartiet framhåller att konsekvenserna av brytningsintressen inte har utretts liksom Bergsstatens roll vad avser framtida utvinning av mineraler m m. När det kanadensiska företaget Ucore uranium ansökte om tillstånd till undersökningar i och i anslutning till Kvarntorpshögen i syfte att utvinna uran så beslutade ett enhälligt fullmäktige att säga Nej till denna ansökan och begäran.

Det är med detta beslut och denna inställning som grund som föreliggande avtal avser, d v s att inte ånyo röra i Kvarntorpshögen i syfte att utvinna mineraler och där utvinning av uran torde vara avgörande för att erhålla en lönsam brytning. Kumla kommuns uppfattning är rimligen att Kvarntorpshögen utgör en slagghög som ska behandlas på så sätt att framtida miljörisker så långt möjligt är minimeras.

Det är känt att Bergsstaten som tillämpar den svenska minerallagstiftningen vilken är oerhört liberal och generös gentemot prospektörer och andra. Det finns omvittnat i en rad ärenden där Bergsstaten lämnat undersökningstillstånd i naturkänsliga områden och också i anslutning till naturreservat. En närliggande och initial process i denna fråga är den rörande undersökningskoncession i anslutning till sjön Unden i Örebro län respektive Västra Götaland d v s i anslutning till en sjö som samtidigt utgör dricksvattentäkt och angränsar till Tivedens naturreservat.

Så med andra ord; kommunlednings ståndpunkt som bland annat kom i uttryck i fullmäktiges beslut år 2008, är att Kvarntorpshögen för överskådlig tid inte bör röras med avseende på mineralutvinning eller liknande. Det finns en mer omedelbar risk med högen i den del som avser bränder och sättningar och en långsiktig risk i utlakning av icke önskade tungmetaller m m.

Bergsstaten är en part som har att hantera minerallagstiftningen och får själv göra sina bedömningar utan att Kumla kommun behöver ställa frågan eller efterfråga deras synpunkt eller åsikt.

Inte en akut fråga

Frågan är inte akut menar Miljöpartiet. Högen har legat över femtio år.

Självklart så kan högen sannolikt fungera som den gör idag under många år framåt. Det är dock bara nu som det här tillfället föreligger där Kumla kommun utan någon direkt och egen kostnad kan få Kvarntorpshögen täckt och därmed rimligt säker för bränder och sättningar för överskådlig framtid liksom att risken för utlakning kan minimeras.

Avseende bränder och sättningar är det en fördel att så snart som möjligt kunna få sätta en punkt och slippa ansvaret att hålla en, i princip, daglig kontroll på högen och kontinuerligt åtgärda bränder och sättningar. Avtalet i sig är bara en överenskommelse om att starta projektet. Fortum Waste Solutions AB har själv och/eller tillsammans med Kumla kommun att inge ansökan om tillstånd till täckning av Kvarntorpshögen och samtidigt tillse att nödvändiga miljökonsekvensutredningar kommer till stånd. När allt är klart och godkänt, nödvändiga kontrollplaner fastställda m.m. först då kan en täckning av högen påbörjas. Kumla kommun har i detta arbete en stor möjlighet att styra, säga Ja eller Nej och också påverka frågor om hur materialet tas till området, hanteras och påförs Kvarntorpshögen. Exempelvis att nyttja järnväg för intransporter av jordmassor är därmed en viktig miljöfråga i detta samverkansavtal.

Fortum Waste Solutions AB övertar i och med att detta avtal vinner laga kraft omgående ansvaret för att hålla kontroll på Kvarntorpshögen och att svara för att åtgärda bränder och sättningar i densamma.

Utöver dessa frågor har Miljöpartiet de Gröna i Kumla en punktlista med förslag till uppdrag till ansvarig förvaltning att hantera. I detta fall har ärendet hanterats direkt av kommunstyrelsen varför det torde vara lämpligt att så sker även vad avser denna återremiss.

Till kommunstyrelsens förfogande står självfallet de resurser i kunskap och personal som finns att tillgå inom Kumla kommun. Det innebär att samhällsbyggnadsförvaltningens personal och andra fortlöpande och på olika sätt bistått med kunskap och uppgifter genom åren liksom vid utarbetandet av föreliggande samverkansavtal.

Att utreda om täckning av högen överhuvud är en lämplig lösning för att förbättra miljön i området.

Utifrån kommunledningens uppfattning är en täckning av högen är en lämplig och också den bästa lösningen, särskilt utifrån den förutsättningen att det inte drabbar Kumla kommun ekonomiskt. En täckning av högen innebär förutom att den minskar risken för utlakning av inte önskvärda tungmetaller också att risken för uppblossande brandhärdar och sättningar elimineras.

Av de utredningar som genomförts under de senaste tjugo åren har ingen utredning lämnat ett förslag hur man ska förfara för att säkra högen långsiktigt från utsläpp av tungmetaller etc. Uppdraget har sannolikt inte givits att genomföra en utredning med den inriktningen då staten inte är ägare till högen. Däremot har de sett ett ansvar och uppdrag att kontrollera högens miljöstatus idag och för kommande år.

Den metod som föreslås för att täcka Kvarntorpshögen i föreliggande samverkansavtal är i huvudsak densamma som gäller för täckning av de komplicerade deponier som berörda myndigheter har godkänt för exempelvis Fortum Waste Solutions AB deponier i Norrtorp, Kumla.

Den omständigheten att Kvarntorpshögen idag har varma och också heta partier som utvecklas till bränder och sättningar gör det, enligt kommunledningens mening, än mer angeläget att finna lösningar och metoder som gör högen säkrare för kommande år att nyttja och använda.

Att visa varför IFA-massor kan användas utan risk för utlakning

Frågan om täckningsmassor som Icke Farligt avfall, betecknade IFA-massor och massor betecknade MKM, d v s för mindre känslig markanvändning är en av flera punkter som kommer att hanteras i en tillståndsansökan och där man har att visa effekterna av en täckning av högen. Det finns idag metoder för att täckta deponier och också att hantera lakvatten m.m. från dessa. Detta gäller inte minst från Fortum Waste Solutions AB egna deponier i Norrtorp.

Att ansvaret för kostnaden för en oberoende kontrollant, som används för det löpande arbetet utförs på ett korrekt sätt, utreds

Att utreda kostnaden för den eller de kontrollanter som kommer att hantera det löpande arbetet är en fråga eller rättare sagt en kostnad som hamnar hos Fortum Waste Solutions AB. Det ligger i sakens natur att de kontrollanter som man utser för dylika uppdrag i Sverige har en oberoende ställning och inte låter sig påverkas av någon part.

Att tillse att styrgruppen innehåller oberoende personer med kompetens inom området

Det är upp till Kumla kommun själv att bedöma vilka representanter som man önskar att för sin del ingå i en styrgrupp för detta arbete. Det är annars lika rimligt att anta att ledningsgruppens representanter från kommunens sida utgörs av politiska företrädare och styrgruppens representanter ur kommunens tjänsteorganisation kanske i kombination med politiker och där arbetsgrupper som är avsedda för en specifik fråga kan innehålla föreningsrepresentanter eller andra representanter beroende på ärendets art.

Att en miljökonsekvensutredning genomförs innan avtal tecknas

Förutsättningen för att få tillstånd för Fortum Waste Solutions AB att täcka högen är att en oberoende miljökonsekvensutredning genomförs. Om man ska göra en dylik utredning innan ett avtal undertecknas får kommunen bekosta den själv och utföra den på antaganden om hur en täckning kan komma att genomföras. Det måste rimligen vara bättre att veta med vilken metod man avser att göra en täckning, med vilken typ av massor, med vilken bärighet, tjocklek etc. och därefter göra en miljökonsekvensutredning. Om det skulle vara på det sättet att utredningen inte uppfyller tillståndsgivande myndigheters krav så faller avtalet eller att metod och materialval eller annat måste göras om.

Att en genomlysning av tänkbara scenarier sker som inkluderar vad en ansökan om brytning innebär

Hittillsvarande utredningar, som skett huvudsakligen via SGU:s försorg, har just ägnat frågan om att studera vad som händer i högen fortlöpande och om möjligt kunna uttala sig om en framtid. Kunskap har på det sätt byggts upp men ingen utredning har med säkerhet angett ett scenario att så kommer att ske och därmed finns heller ingen rekommendation om åtgärder. Det man kunnat konstatera i åtminstone den senaste rapporten från år 2005 är att serpentindammsystemet norr om askhögen fyller en effektiv funktion för att sedimentera föroreningar som transporteras som ytvatten från merpaten av Kvarntorpsområdet via Ulftorpsbäcken, Söderhavet, Nordsjön till serpentindammsystemet och även från den norra delen av Kvarntorps industriområde via det före detta s k ”Svarta havet” inkluderande norra delarna av Kvarntorpshögen till serpentindammsystemet. Av det skälet har också kommunen, som tidigare här angetts, erhållit bidrag för att restaurera serpentindammsystemet norr om Kvarntorpshögen, vilket också skett.

Avseende eventuell brytningsverksamhet på och i anslutning till Kvarntorpshögen vilket Kumla kommun tidigare motsatt sig, KF 2008, § 63, så har en sådan utvinning hitintills varit beroende av att just kunna utvinna uran viket torde vara den mineral som har högst ekonomiskt värde i högen sett till volym och kanske möjlighet att utvinna.

Att pröva om förslaget till avtal är förenligt med gällande lagstiftning (med avseende på LOU m.m.)

Av den redogörelse som redovisas med anledning av Centerpartiets fråga med avseende på LOU framgår kommunledningens bedömning av de juridiska aspekterna. Möjligheten att pröva lagligheten föreligger därutöver den det, det berör genom s k kommunalbesvär. Besvärstiden är tre veckor från det att fullmäktiges protokoll justerats, godkänts och offentliggjorts.

Att frågan om risken för människors hälsa på och runt högen utreds

Frågeställningen är relevant med tanke på den frekvens av besökande som nyttjar högen idag. Sannolikt kan antalet besökande till Konst på Hög, Skidbacken och friluftsevenemanget Besegra trappan beräknas till cirka 50 000 besökare per år. I de utredningar som hitintills gjorts så finns det förhöjda och skadliga halter som framförallt avges från Kvarntorpshögen. Det är däremot i den omfattningen och med hänsyn till att ingen stadigvarande vistas på högen av försumbar betydelse för den personliga hälsan. Frågan kommer att belysas i en miljökonsekvensutredning i samband med en tillståndsansökan om att täcka högen.

Att utreda hur riskbilden ser ut för bolagets möjlighet att säga upp avtalet med kort varsel utan att åtgärden är avslutad

Avtalet bygger i sin grund på en samverkan om, hur och på vilket sätt högen ska täckas och det slutresultat, den landskapsbild som högen med dess omgivningar ska ha när arbetet en dag är klart. Möjligheten att garantera att massor kommer att finnas i tillräcklig omfattning d v s cirka 5 miljoner kubikmeter låter sig inte göras om inte Kumla kommun väljer att garantera en ekonomi för detta.

Avtalets storhet och svaghet ur Kumla kommuns sida är just denna att det bygger på en långsiktig samverkan två parter emellan om sättet att täcka högen, där avtalets utformning sätter ramar och gränser, d v s typ av massor som får läggas på högen, tillståndsfrågor men också logistikfrågor som införsel av massor via järnväg och hur man hanterar och skyddar liksom bjuder in befintliga intressenter – föreningar – som idag har aktiviteter på högen och slutligen att kommunen inte har någon kostnad härför.

Svagheten blir då att Kumla kommun inte för en tid om beräknat 20 år har möjlighet att kräva att det finns tillgång på massor att täcka högen. Vi kan bara anta att regering och riksdag även framgent kommer att ställa lika höga krav idag och sannolikt än hårdare krav på en renare miljö och att gamla miljöförsyndelser ska städas undan. De jordmassor som här kan vara tänkbara kommer från en fortsatt utbyggnad av våra städer, industrier och infrastrukturen i landet.

Initiativtagare till samarbetet var dåvarande SAKAB och detta samtal har fortgått genom åren och kommunledningen gör den bedömningen att detta avtal är långsiktigt, seriöst och riktigt för Kumla kommun. Den hitintills varande historien med SAKAB i Kumla, också under olika ägare, och nu med Fortum Waste Solutions AB bygger på långsiktighet och tillit. Däremot kommer det säkert att uppstå fluktuationer genom åren i tillgång till jordmassor m.m. beroende på konjunkturer i samhället eller annat. Bedömningen är att avtalet är seriöst, långsiktigt och riktigt.

Kristdemokraterna i Kumla

Av Kristdemokraternas i Kumlas frågor är de till del besvarade i de tidigare frågeställningarna från Centerpartiet och Miljöpartiet de Gröna i Kumla. Kristdemokraterna önskar dock att Kumla kommun ska verka för att SGU med flera ska besvara frågor enligt följande.

Möjligheten att göra bedömningar om när i tiden högen kan förväntas svalna av så pass mycket att den börjar laka ut oönskade föroreningar till mark och vatten

Av de rapporter som hitintills framlagts på SGU:s uppdrag, som ovan redovisats, har ingen rapport uttryckt en tidpunkt när högen kan komma att svalna. Däremot så kan man ana att rapportförfattarna ser tidshorisonten förskjutas framåt för när högen kan svalna till ”normal” nivå. Det omnämns som ”kanske flera hundra år”. Av uttrycket ”kanske flera hundra år” kan man ana den ovilja som finns att spå in i framtiden. Däremot uttrycker man att när högen kallnar så ökar risken för utlakning av inte önskade tungmetaller.

I den senaste rapporten från år 2005 så förordar författarna ytterligare studier vilket förstås och rimligen ger ytterligare kunskap men sannolikt ändå inte mer än att högen kommer att svalna.

Att undersöka vilken värme som finns i och under högen och om den långsiktigt går att till vara

Frågan om möjligheten att undersöka vilken värme som finns i högen har här tidigare redovisats. Möjligheten att utvinna värme ur högen har behandlats i olika forum genom åren, också från Kumla kommuns sida. Frågan bygger dock på att hantera en värme från en hög med aggressiv miljö och svåråtkomlig värme som inte är stabil i sitt läge.

Vidare ska en utvunnen värme kunna hanteras och tillgodogöras en marknad på kommersiella villkor. När Kumla Fastigheter drog in fjärrvärme i Kvarntorps industriområde åren 2007–2008 fördes diskussioner med E.ON om möjligheten att använda värme från Kvarntorpshögen. Det fanns då inget kommersiellt intresse att vidare undersöka frågan.

E.ON har inte heller tidigare eller senare visat något intresse eller behov av ytterligare fjärrvärme från Kvarntorpsområdet till Kumla, Hallsberg och Örebro.

Sannolikt ligger det inte inom SGU:s kunskapsområde eller uppdrag att utreda frågan om värme i högen i avsikten att tillgodogöra sig densamma. Med nödvändighet måste det finnas en eller flera aktörer och intressenter som förklarar sig beredda att satsa den ekonomi som behövs och kunna erbjuda värmen till den som är i behov därav.

Vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas i och på Kvarntorpshögen för att långsiktigt minimera utsläpp från högen

Av hitintills lämnade rapporter som delgetts ovan, finns alltid ett behov av nya och möjliga undersökningar att göra för att fortsatt bygga kunskap. Exempelvis att borra djupare in i högen för att utröna den ”permanenta” värmen skilt från mer ytliga förekomster av värme etc. liksom fortsatta mätningar av förekomsten av utsläpp av olika tungmetaller i omgivande vatten m.m.

Man kan säkert begära att staten via SGU skjuter till ytterligare medel för studier i och kring Kvarntorpsområdet men man kan inte komma från det faktum att Kumla kommun år 1982 övertagit miljöansvaret för Kvarntorpsområdet i ett undertecknat juridiskt dokument som godkänts av fullmäktige i Kumla kommun. Kumla kommun är också den dominerande markägaren i området och är således också enligt gällande lagstiftning ansvarig för den mark kommunen äger. Det gäller även den miljö som marken besitter.

Kumla kommun har haft ett fortlöpande samarbete med Örebro universitet rörande Kvarntorpsområdet och universitetet har sökt forskningsanslag inom ramen för det s k MTM-programmet men också i dessa sammanhang ska finnas ett intresse att utföra forskning och medel att genomföra desamma. Med givna resultat så ska åtgärder vidtas och ska ur den juridiska ägandeaspekten bekostas av Kumla kommun om man inte kan finna en samverkan med staten eller andra parter eller, som i detta fall, med Fortum Waste Solutions AB.

Att ett miljöutredningsuppdrag genomförs, etc.

Av de föreslag i att-satser som Kristdemokraterna i Kumla slutligen framställt kan kommenteras att en oberoende miljöutredning - miljökonsekvensbeskrivning, MKB, genomförs som en första åtgärd inom ramen för ett avtal Kumla kommun och Fortum Waste Solutions AB emellan med inriktning att täcka högen. Det torde vara det mest effektiva sättet att förhindra oönskade utsläpp i en framtid och med detta avtal det billigaste sättet sett från Kumla kommuns horisont.

Ägarförhållandena är givna och klara. Kumla kommun är markägare och har dessutom skrivit på ett avtal där kommunen skriftligen övertar miljöansvaret för de ytor i Kvarntorp som det tidigare Svenska Skifferoljeaktiebolaget var ägare till.

Staten via Länsstyrelsen och SGU kan sannolikt skjuta till ytterligare ekonomi i utredningsinsatser och staten kan via Naturvårdsverket eller direkt via Miljödepartementet anslå medel för insatser i området men det är inte självklart att så kommer att ske.

Den insats Kumla kommun erhöll via Naturvårdsverket år 2004 avseende serpentindammarna var ett nationellt projekt som Kumla kommun sökte och fick del av. Naturvårdsverket har på liknande sätt gett bidrag för att säkra olika typer av slagghögar från gruvbrytning och annat och där Kvarntorpshögen möjligen kan tänkas ingå i det regelsystem som finns för att erhålla bidrag. Antalet sådana slagghögar är stort och tillgängliga medel har snabbt förbrukats på andra objekt. Om och när det anslås nya medel för dylika insatser är inte uttalat. Kvarntorpshögen torde vara ett objekt som sticker ut i omfattning, komplexitet och volym.

Slutord

Av ovanstående svar över framställda frågeställningar kan man dra ett antal slutsatser.

Kumla kommun är den juridiska ägaren till Kvarntorpshögen och också till större delen av det område som Svenska Skifferoljeaktiebolaget bedrev sin verksamhet i Kvarntorp. Det står förstås staten fritt att ändra på faktiska förhållanden och ge Kumla kommun de ekonomiska medel som behövs nu och framtiden för att säkra Kvarntorpshögen och övriga förorenade områden i Kvarntorp. Det är i grunden ett politiskt beslut på riksnivå.

Det går inte att prova någon annan intressent för att se om man kan få ett bättre utfall. Dels ändrar man i så fall förutsättningarna i grunden för ett dylikt avtal och ställer ut en förfrågan som en LOU-upphandling. Dels kan man inte om utfallet är sämre än det nu redovisade återvända till en annan avtalsform som i detta fall. Än viktigare är det faktum att kommunen, i en upphandling och även om utfallet är negativt, rimligen med god moral bör genomföra en täckning av högen också med egna tillskjutna medel. Kumla kommun har aldrig avsatt medel för framtida åtgärder på och i anslutning till Kvarntopshögen utöver de medel som kommunen erhöll i samband med avtalet med Svenska Skifferoljeaktiebolaget år 1982.

Man kan visst avvakta och söka mer kunskap eller tro att det säkert inte behövs göra några som helst åtgärder. Högens värme klingar av så småningom och effekterna av en eventuell utlakning blir nog inte så stora. Möjligen kan en sådan utsaga vara lika sann som någon annan. Ingen har verifierat den och ingen kan heller motsäga ett sådant påstående, även om det med dagens kunskap kan tyckas osannolikt.

Föreliggande samverkansavtal som är långsiktigt och som är kostnadsneutralt för Kumla kommun är ändå ett försök att säkra Kvarntorpshögen så att inte vi onödigtvis vältrar över ett ansvar på kommande generationer att hantera. Det är ett politiskt beslut. Beslutet fattas lämpligen av kommunfullmäktige i Kumla kommun såsom ägare till högen och vars invånare och övriga besökare nyttjar högen mycket flitigt.

Ärendet har under ”resans gång” kunnat kommuniceras bättre och öppnare med de olika partierna i fullmäktige. Det är sant. Det är också sant att i förhandlingar med två parter där den ena parten agerar på en kommersiell marknad föreligger ett visst behov av sekretess. En sekretess som inte direkt avser förhandlingarna med Kumla kommun utan mer ett företags strategiska agerande.

I sådana här komplexa frågor som avser miljö och miljöföroreningar är det svårt för att inte säga omöjligt att med säkerhet säga att det ena eller det andra är rätt. Däremot så ger detta avtal Kumla kommun en möjlighet att utan att behöva tillskjuta egna ekonomiska medel påbörja en resa där högen i en överblickbar framtid d v s ca 20 år rimligen ska vara säkrad från utlakning av miljöfarliga gifter. Under denna tid tar Fortum Waste Solutions AB ansvaret för att hålla kontroll på högen och släcka uppkomna bränder och åtgärda sättningar med rasrisker m.m. som har uppstått under den tid kommunen varit ägare till högen och som med säkerhet kommer att uppstå även åren framöver intill dess att högen är täckt och säkrad.

Det är också slutligen viktigt att konstatera att om inte Fortum Waste Solutions AB i samverkan med Kumla kommun erhåller nödvändiga tillstånd för en täckning av högen faller avtalet i sin helhet.

KOMMUNLEDNINGSFÖRVALTNINGEN

Katarina Hansson Daniel Jansson-Hammargren

Kommunstyrelsens ordförande Kommundirektör