Stadens sopor indd

290
noter till kapitel 5
kunna byggas ut med fler ugnar och kunna ta tillvara värme. Björkman 
& Lidén 1939, s. 28ff.
153  Cooper 2010, s. 1038–1041. Se även Melosi 2005, s. 182ff.
154  Det skulle krävas en jämförande och mer systematisk studie av markpri-
ser och transportpriser. Även om markpriserna var lägre i Sverige är det 
möjligt att transportkostnaderna var högre och att det därför kunde löna 
sig med en relativt näraliggande förbränningsanläggning jämfört med att 
tvingas hitta ytterligare dumpningsplatser längre från staden. Som fram-
gått gjordes ekonomiska överväganden av detta slag när förbränningen 
infördes i Stockholm. Det är också möjligt att avfallets sammansättning 
var betydande för valet av system både i Stockholm och i engelska städer. 
155  U 260/1936, s. 1344f.
5. Sopexplosion och kretsloppstänkande
1  Elmhorn, 2013, s. 31f. Gullberg 2001, s. 333ff, 403.
2  Gullberg 2001, s. 336; Nilsson & Gullberg 2013, s. 8f; Östberg 2002, s. 
23–33. 
3  Magnusson 1997, s. 433f.
4  Torell & Lee 2010, s. 41–53.
5  Erixon 2009, s. 227ff.
6  Lewis 2005, s. 45f. Även klädföretag som Hennes och Mauritz och Kapp-
Ahl satsade på lågpris under 1950-talet och expanderade på 1960-talet. 
Pettersson 2001, s. 54–66.
7  Larsson, 1970, s. 10 (ursprungligen i tidskriften Form 1960); Husz 2009, 
s. 55.
8  SOU 1962:36, s. 253ff; SOU 1964:21, s. 7. 
9  Timell 1959, s. 91.
10  U 211/1963, s. 1667f; U 37/1963, s. 461.
11  U 418/1970, s. 4191, 4240f. 
12  U 211/1963, s. 1667–1670.
13  U 211/1963, s. 1667f; U 37/1963, s. 461. 
14  U 418/1970, s. 4203f, bilaga 3.
15  Att papper var en lätt avfallskategori återkom företrädare för renhållningen 
till. Se t.ex. Timell 1959, s. 68.
16  K-konsult 1972, bilaga 2. 
17  K-konsult 1972, s. 8f, bilaga 6, 7 och 8. 
18  K-konsult 1972, s. 8; Strasser 2000, s. 266–270; Björklund 1967, kap. 8; 
Melosi 2005, s. 177; Torell & Lee 2010, passim.
19  Björklund 1967, s. 230–232. 
20  Björklund 1967, s. 233.

---

291
noter till kapitel 5
21  Björklund 1967, s. 231–235; Rydenfelt 1995, s. 118ff; Conradson 1987, s. 37f.
22  Björklund 1967, s. 237. 
23  Strasser 2000, s. 266–270; Melosi 2005, s. 177; Erixon 2009, s. 227ff. 
24  GK 1963, s. 94. 
25  GK 1963, s. 100; GK 1970, s. 132.
26  1961 invigdes två nya stationer i södra ytterstaden, en i Enskede och en 
i Fruängen. GK 1961, s. 71.
27  Det framgår inte av statistiken hur mycket de tidigare hade tagit emot och 
huruvida den mängden räknades in i mängden avfall från Stockholm. Till 
Lövsta forslades avfall från enskilda större firmor och entreprenörer och 
dessutom behandlades där avfall, inklusive latrin, från omkringliggande 
kommuner 1951: Sundbyberg och Järfälla samt latrin från Sundbyberg 
och Nacka. GK 1951, s. 53. 1957 tog Lövsta emot avfall från Järfälla och 
Lidingö samt latrin från Sundbyberg, Nacka, Stocksund, Djursholm, 
Solna, Saltsjöbaden och Järfälla. GK 1957, s. 61. Sopor från Järfälla, Li-
dingö och Saltsjöbaden 1960. GK 1960, s. 76.
28  GK 1961, s. 77f. 
29  GK 1962, s. 91.
30  Förutom i Huddinge tippades avfall i Skrubba vid Flaten fram till 1968. 
GK 1945, s. 27; U 211/1963, s. 1668–1670; GK 1962, s. 91; Dufwa & Pehr-
son 1989, s. 62. 1962 skrev gatukontoret ett avtal med Svenska Bostäder 
om förbränning av hushållssopor i vissa av deras pannanläggningar. U 
211/1963, s. 1669. 1965 angavs att Svenska Bostäder förbränt 9 400 ton i 
sina anläggningar och HSB 2 200 ton. GK 1965, s. 130. 
31  Minskning från sammanlagt 39 600 till 28 100 ton. 86 000 ton grovso-
por från Stockholm fraktades till förortskommunerna. GK 1967, s. 146.
32  M 26/1965; M 49/1967; M 40/1969.
33  B 57/1969, s. 58f.
34  1970 lades ett förslag, som sedan antogs, som innebar att hushållens grov-
avfall skulle klassas som hushållsavfall och därmed bli föremål för kom-
munernas ansvar för obligatorisk hämtning i en kommande lagändring. 
Detta förslag hade sin grund i praktiska överväganden om hur man skulle 
kunna lösa nedskräpningen. U 418/1970, s. 4240f; P 14 dec. 1970, s. 1851.
35  GK 1970, s. 129.
36  GK 1970, s. 129; U 418/1970, s. 4195.
37  U 326/1965, s. 2558; U 420/1970, s. 4253.
38  GK 1974, s. 97.
39  U 1/1974, s. 9.
40  GK 1964, s. 129; Dufwa & Pehrson 1989, s. 170.
41  GK 1964, s. 129; STRUT 1969, s. 13.
42  GK 1965, s. 132.

---

292
noter till kapitel 5
43  GK 1967, s. 148.
44  U 5/1959, s. 23, 26; P 26 jan. 1959, s. 7; GK 1959, s. 78; GK 1960, s. 70.
45  U 5/1959, s. 23. 
46  GK 1959, s. 78.
47  GK 1961, s. 71.
48  GK 1962, s. 85.
49  U 211/1963, s. 1666.
50  U 211/1963, s. 1667.
51  U 211/1963, s. 1671.
52  U 211/1963, s. 1668, 1672.
53  STRUT 1969, s. 34.
54  U 211/1963, s. 1677. Förhållandena vid Lövsta skildras i Renhållningsut-
redningen 1957, s. 99. Denna syn på föroreningarna, som att man kunde 
lösa dem genom högre skorstenar, fanns även i Stockholm i slutet på 
decenniet. STRUT 1969, s. 7.
55  U 211/1963, s. 1673–1676.
56  P 17 juni 1963, s. 442f.
57  U 211/1963, s. 1677.
58  GK 1963, s. 94. 
59  U 37/1963, s. 462.
60  GK 1963, s. 95.
61  GK 1965, s. 130. 
62  GK 1964, s. 124.
63  GK 1970, s. 129f.
64  U 211/1963, s. 1668.
65  U 37/1963, s. 461.
66  Bränder i sopupplag och sopstationer ökade markant i Stockholm under 
1960-talets andra hälft. Pettersson 2013, s. 79.
67  U 211/1963, s. 6669.
68  GK 1965, s. 131.
69  GK 1960, s. 76.
70  GK 1965, s. 130; GK 1966, s. 153.
71  STRUT 1969, s. 28ff. 
72  STRUT 1969, s. 7.
73  Den höga andelen oljeeldning gjorde att vi inte hade så mycket aska 
under vintern. Den stora mängden papper gjorde också avfallet lämpligt 
att elda. STRUT 1969, s. 34.
74  GK 1962, s. 85.
75  U 211/1963, s. 1680.
76  STRUT 1969, s. 36.
77  GK 1967, s. 146f. 

---