31
Inledning
Jag vill dock påpeka att det här inte handlar om att föra över Thörns teoretiska ramverk in
extenso, utan om att använda det som utgångspunkt och inspirationskälla. Thörns analytiska
underkategorier –
ekonomisk modernisering, teknisk modernisering, politisk modernisering och
kulturell modernisering – går i denna studie igen i modifierad form, i egenskap av generella
riktmärken för utredningen av den praktiska ishockeyverksamhetens konkreta utformning, så till
vida att jag kommer att följa upp ekonomiska aspekter (ekonomisk
modernisering),
organisatoriska och personella faktorer (politisk modernisering), material- och isbanetillgång
(teknisk
modernisering), samt sportens kulturella gestaltning (kulturell modernisering).
Min förståelse av hur det historiska förlopp jag studerar har tagit form är för övrigt präglad
av Richard Gruneaus och David Whitsons syn på ishockeyns uppkomst och påföljande
utveckling
i Kanada, såsom den kommer till uttryck i den monumentala ishockeystudien
Hockey
Night in Canada. I stället för att med efterhandsperspektivets klara blick se ishockeyns framväxt i
Kanada som en följd av den övergripande moderniseringsprocessen betonar de vikten av att
studera ishockeyns historia ”as one small part of the making of modern sports, of commercial
entertainment, and, indeed, of modern experience itself”. Gruneau och Whitson utformar denna
framlängeshistoriska ansats i polemik mot vad de uppfattar som
den konventionella bilden av
idrottens historia, innebärande att äldre tiders idrottsliga aktiviteter impliceras ha blivit godvilligt
övergivna till förmån för modernare (i bemärkelsen bättre och mer rationella) alternativ, eller att
dessa helt enkelt fallit i glömska. Sådana perspektiv är bedrägliga, menar Gruneau-Whitson,
eftersom de skyler över två väsentliga faktorer: a) att många traditionella
idrottsformer aktivt
trängdes undan och b) att maktförhållanden spelade en väsentlig roll i detta skeende.
63
Inspirerade av cultural studies-teoretikern Stuart Hall argumenterar Gruenau och Whitson
så för att idrottens historia vare sig bör ses som en spikrak moderniseringsväg eller någon
kvasievolutionär övergång från ett stadium till ett annat (såsom till exempel från ”traditionell
idrott” till ”modern sport”), utan bättre låter sig förstås som en serie av kulturella förhandlingar,
kompromisser och kamp. Det betyder att de skeenden som vi idag kan notera när vi ser tillbaka
på ishockeyns framväxt på intet sätt var de enda möjliga – eller ens det givna – händelseförloppet,
men väl produkt av en process som innebar nederlag för de historiska alternativen. De tillägger
att:
such struggles have often been, and continue to be, partly about ‘tradition’
versus differing
conceptions of ‘modernity.’ But these struggles have also always been about power and privilege;
about whose values count and whose do not; about who gains advantage from certain changes in
technology, values, or patterns of social organization, and who is disadvantaged. What was at stake
in nineteenth-century struggles around the emerging institutional world
of modern sport in Canada
32
Inledning
was nothing less than the capacity to define the dominant meaning of sporting practice, the scope
of socially acceptable forms and ways of playing, and the legitimate uses of time and the human
body.
64
Som jag kommer att gå in på djupare i kapitel 4 gör även den gängse bilden av svensk ishockeys
framväxt gällande att det rör sig om ett tämligen linjärt och friktionsfritt förlopp, under det att
sådant som personliga motsättningar och historiska alternativ avdramatiseras som tillfälliga
orosmoln eller någon olycklig,
men i princip oundviklig, fnurra på tråden. Därför går det också
att med fördel anlägga ett makt- och konfliktperspektiv av Gruneau och Whitsons snitt vid en
studie av ishockeyns framväxande nationella betydelse i Sverige, åren 1920–1972. En extra fördel
med detta är att det underlättar jämförelser med ishockeysportens utveckling i Kanada.
Sammantaget kan därmed sägas att min användning av moderniseringsbegreppet bygger på
en kombination av Thörns och Gruneaus och Whitsons tankegods. Mitt arbete skiljer sig dock
från deras i så motto att medan de applicerar ett moderniseringsteoretiskt perspektiv på de
förlopp de studerar, har jag valt att utforma min begreppsapparat med tanke på föreställningar
som förekom i det historiska sammanhang jag undersöker. Som åtskilliga
forskare har visat var
upplevelsen av att leva i skarven mellan dåtid och framtid nämligen ytterst påtaglig i Sverige vid
tidpunkten för ishockeyns införande i landet.
65
Hur ishockeyn positionerades i förhållande till
detta utgör också en central del av min forskningsuppgift.
Nationell identitet
Forskningen om ”det nationella” är omfattande. I forskningsdiskussioner är det brukligt att göra
en uppdelning av fältet efter synen på nationalismens ursprung. Forskare som Anthony D. Smith
har hävdat att nationellt tänkande närmast är inbyggt i människans väsen (
primordialt).
66
Mot detta
brukar ett
moderniseringsteoretiskt perspektiv ställas, företrädd av forskarnamn som Ernest Gellner,
som argumenterat för att nationalismen är nära förbunden med industrialiseringen,
och sökt
svaret till formeringen av 1800- och 1900-talets nationalstater i sociala och ekonomiska faktorer.
67
Ett tredje synsätt är den så kallade
historiska ansatsen, vilken är starkt förknippad med historikern
Eric Hobsbawm och dennes plädering för nationalismens karaktär av historisk tillfällighet, under
det att han menar att nationalismen varit på obeveklig reträtt alltsedan andra världskrigets slut.
68
Denna avhandling kan utan vidare skrivas in i den moderniseringsteoretiska skolan. Detta dels
eftersom jag faktiskt använder moderniseringsbegreppet som en övergripande analyskategori, dels
då jag också gör gällande att ishockeyns införande och påföljande utbredning i landet (under