1
PM MANUAL FÖR LITIUMBEHANDLING
1. Li är ett grundämne som i stort sett inte finns i kroppen i vanliga fall.
2. Li har fått ökat vetenskapligt stöd för behandling av bipolär sjukdom på senare år,
bland annat när det använts som jämförelseläkemedel i långtidsstudierna av
lamotrigin. Används också som tilläggsbehandling för unipolär depression, för att
förebygga cycloid psykos och provas ibland mot borderlinetillstånd och patologisk
impulsivitet.
Fördelar:
-det enda läkemedlet med dokumenterad effekt på både den maniska (stark
dokumentation) och depressiva fasen (svagare dokumentation) av den bipolära
sjukdomen (både som akutbehandling och profylax).
-det enda läkemedlet med vetenskapligt stöd för anti-suicidal effekt.
-lång klinisk erfarenhet finns.
-oftast få/lindriga biverkningar.
Nackdelar:
-kräver monitorering (P-Li och TSH var 4:e mån och årligen dessutom: P-Kreatinin,
P-Ca, P-Albumin, P-glukos, BT och vikt.)
-kan ge skadeverkningar i form av hypothyreos, polyuri, acne, psoriasis,
hyperparathyroidism och (kanske) i sällsynta fall nedsatt filtrationskapacitet i
njurarna.
-kan ge biverkningar: diarré, tremor, törst, viktuppgång och i vissa fall kognitiv
nedstättning (lindrig).
-toxisk i höga koncentrationer (uttorkning, njursjukdomar, feber, överdosering).
-interagerar med antiflogistika, tiaziddiuretika och vissa hypertonimediciner.
-känslig för försämrad njurfunktion.
-tecken på sämre effekt vid affektiva blandtillstånd (mixed state).
-ger ökad risk för hjärtmissbildningar under första trimestern. Går över i bröstmjölk.
Bör användas under graviditet och amning endast efter särskilt övervägande.
3. Linjärt dos-koncentrationssamband. Dvs. dubbel dos ger dubbel koncentration.
4. Målkoncentration vid rutinmässig litiuminställning: 0,5-0.69 mmol/l. Kan behöva
höjas till 0,8 i vissa fall och vid akut mani kan man behöva en koncentration på 1,0
mmol/l.
5. Li-provtagning ska ske tidigast efter en veckas stabil dosering och 12 (+-1) timmar
efter senast intagen dos, dvs på morgonen innan morgondosen tagits.
6. Intoxikation. Vaksamhet för litiumförgiftning vid nivåer över 1,3 mmol/l. 1,5-2,5
mmol/l ger lindrig-måttlig intoxikation med symtom av slöhet, tremor, yrsel, sluddrigt
tal, diarré, muskelryckningar. Koncentrationer därutöver ger allvarlig intoxikation med
risk för konfusion, agitation, njurskador, hallucinationer, kramper, koma och
hjärtrytmrubbningar.
För att undvika intoxikation ska alla pat. instrueras att tillfälligt utsätta litium under
några dagar vid risk för intorkning eller minskad njurfunktion (dvs hög feber,
2
njursjukdom, svår diarré, vattenbrist). De ska instrueras att aldrig ta andra mediciner
utan att fått dessa ordinerade av läkare som känner till att de tar litium (paracetamol
går bra).
7. Verkningsmekanismen oklar. Sannolik mekanism är att litium uppreglerar gener
som kodar för cellskyddande proteiner och celltillväxt så att hjärncellerna blir fler,
starkare och mer stabila (den neuroprotektiva hypotesen).
Frågor och svar:
1. Fråga: Är inte medicinering bara en falsk nödlösning, är det inte bättre att gå till
botten med problemet och ta bort orsaken till besvären genom psykoterapi?
Svar: Bipolär sjukdom beror på en biologisk sårbarhet, som till stor del är genetisk.
Medicinen minskar (eg. kompenserar för) denna biologiska sårbarhet, och innebär att
man påverkar själva orsaken till problemet. Psykologisk och pedagogisk behandling
är bra som komplement, men kan inte ersätta medicinering vid bipolär sjukdom.
2. Fråga: Är inte litium ett gift, som skadar hjärnan och kroppen på lång sikt?
Svar: Litium gör inte bara att risken för plågsamma symtom minskar, den skyddar
också hjärncellerna från den skadliga effekten av den bipolära sjukdomen.
Överdosering kan vara skadlig, men det kontrolleras med regelbundna
provtagningar. Vi kontrollerar också prover för sköldkörtel, bisköldkörtel och njurar
som ibland kan påverkas av litiummedicinen.
3. Fråga: Hur länge måste jag ta medicinerna? När blir jag frisk?
Svar: Sårbarheten för bipolär sjukdom är livslång och behovet av förebyggande
medicinering är som regel livslång. (Undantag är en enstaka manisk episod, då man
efter 1-3 års symtomfrihet kan överväga att långsamt trappa ut litium under noggrann
klinisk kontroll. Detta är en grannlaga bedömning eftersom de flesta även i dessa fall
får nya skov, resonemanget ska tas av ansvarig läkare).
4. Fråga: Vad gör jag om jag glömmer att ta mina mediciner vid ett tillfälle? Ska jag ta
dubbel dos nästa gång?
Svar: Ta inte dubbel dos, ta din vanliga dosering. Det är inte någon fara om man
bara glömmer en dos. Det får dock inte ske upprepade gånger – då ökar risken för
återfall.
5. Fråga: Är det viktigt att jag tar mina mediciner på exakta tider varje dag?
Svar: Nej, det spelar mindre roll exakt när man tar medicinen. Morgon och kväll med
några timmars variation gör inget. Undantaget är bara när man ska ta litiumprov
dagen efter. Då är det viktigt att de senaste tabletterna tas 12 (+-1) timmar före den
planerade provtagningstidpunkten.
6. Fråga: Vad gör jag om jag får biverkningar?
3
Svar: Tala med din läkare eller sköterska. Det går oftast att minska biverkningarna
genom dosminskning eller andra åtgärder. Om du skulle få symtom av kraftig ökad
skakning, muskelryckningar, yrsel, balansrubbning och magsymtom bör du kontakta
läkare omedelbart för att ta ett litiumprov.
Inställning av litiumdos.
Ansvarig läkare har till uppgift att utreda patienten, meddela diagnos samt ordinera
och initiera behandlingen med litium. Detta innefattar:
-psykatrisk bedömning med indikation för litiumbehandlingen.
-laboratoriescreening inför litiuminsättning enligt mottagningens rutiner.
-genomgång av att det inte föreligger några komplicerande faktorer (tex. njursjukdom,
tidigare biverkningar av litium, pågående psykiatriskt tillstånd som kräver speciell
handläggning, hjärtsjukdom mm) som gör att litiuminställningen inte bör delegeras.
Om inga skäl talar emot delegation av litiuminställning ska läkaren:
1. Meddela diagnos, motivera patienten för behandling och initiera behandling med
Litihionit 42 mg, 1+0+1.
2. Tillse att s-litium bestäms en vecka senare
3. Vidtala en specialutbildad sjuksköterska som ska ordna en återbesökstid för
patienten cirka 10-14 dagar senare (så att provsvar på s-litium föreligger).
Målkoncentration:
0,5-0,69 mmol/L. (s-litium upp till 0,8 kan godtas om
patienten ej har biverkningar)
Dosökningsschema:
1. Vid första återbesök när patienten tagit T. Litihionit 42 mg
1+0+1 i minst 7 dagar.
-efterfråga compliance (hur har du tagit dina litiumtabletter?)
-efterfråga eventuella obehag (biverkningar?)
-om s-litium är <0,21 höjs dosen Lithionit till 2+0+2.
-om s-litium är 0,21-0,49 höjs dosen Lithionit till 2+0+1.
-om s-litium 0,5-0,69 (upp till 0,8 kan tolereras) fortsätter
man med dosen 1+0+1.
S-litium tas en vecka senare och nytt återbesök bokas ca 3
dagar efter provtagningen (om s-litium >0,7 tas s-litium inom
3 dagar).
2. Vid andra återbesök.
-efterfråga compliance, ev biverkningar.
-om s-litium är < 0,30 höjs dosen med ytterligare 2
tabletter/dygn (uppdelat morgon och kväll).
-om s-litium är 0,30-0,49 höjs dosen med 1 tablett/dygn
förutom om konc < 0,4 och dosen är 2+0+2 då dosen höjs
med 2 tabl/dygn (uppdelat morgon och kväll).
4
-om s-litium > 0,8 eller om misstänka biverkningar föreligger
kontaktas läkaren för ställningstagande till dosjustering.
Nytt s-litium tas efter en vecka och återbesök ca 3 dagar
därefter.
3. Därefter höjs Litihionitdosen vid behov med 1 tablett per
vecka om s-litium ej uppnått målkoncentrationen.
Gränsvärden bör diskuteras med ansvarig läkare innan
dosjustering. Dostitreringen är avslutad när patienten haft s-
litium inom målkoncentrationen tre provtagningar i rad med
cirka en veckas mellanrum.
När målkoncentrationen uppnåtts ska patienten bokas för ett
återbesök till ansvarig läkare för uppföljning och utvärdering
av behov av ytterligare medicinska och
pedagogiska/psykologiska behandlingsinsatser.
Mats Adler, 040310
Dostları ilə paylaş: |