3
alternativen efter beslutet. Behovet både av att differentiera och att konsolidera ett
beslut uppstår som en följd av att det finns en osäkerhet i valet mellan olika alternativ.
När ett beslut bland flera alternativ måste tas finns ofta både positiva och negativa
egenskaper. Vid den kognitiva bearbetningen uppstår en dissonans mellan de olika
egenskapernas värden och tidigare kognitiva föreställningar en individ har (Festinger,
1957).
När en individ står inför ett definitivt beslut ökar den kognitiva dissonansen (Liberman
& Förster, 2006) och individen börjar ibland även nedvärdera det alternativ som inte
valdes (Egan, Santos, & Bloom, 2007; Festinger, 1957; Liberman & Förster, 2006;).
Enligt Festinger (1957) påverkas bland annat dissonansens omfattning av hur attraktiv
det ej valda alternativet är i förhållande till det valda alternativet. Om alternativen har
helt olika värden och inga negativa konsekvenser kommer ingen eller liten dissonans
inträffa. Om individen redan vet vad han eller hon ska välja på förhand finns varken
någon dissonans eller behov av differentiering/konsolidering (Brownstein, 2003).
Konsolidering i majoritets- eller minoritetsgrupper
Festinger (1957) menar att koncensus i en grupp kan ha avgörande effekt på den
kognitiva dissonansen. Om ett beslut ses som korrekt av majoriteten i en grupp kommer
mer kognitiv fokusering att läggas vid det istället för andra alternativ (Erb, Bohner,
Rank, & Einwiller, 2002). I och med att mer fokusering läggs vid beslutet kommer det
inte behövas någon kognitiv bearbetning av andra alternativ. Att som gruppmedlem veta
att ens egna kognitiva föreställning delas av majoriteten innebär bland annat att det inte
finns ett behov av att behöva motivera eller förklara sitt ställningstagande (Brownstein,
2003; Erb, Bohner, Schmälzle, & Rank, 1998).
Förvrängd kognitiv bearbetning kan däremot inträffa om en individ hamnar i
minoritetsställning inom en grupp (Erb, Bohner, Schmälzle, & Rank, 1998). Om inte
övriga gruppmedlemmar tycker som en själv måste de olika alternativen motiveras. Det
innebär en kognitiv bearbetning där motiven till ens beslut ska hämtas. När den
kognitiva bearbetningen av information sker och individen befinner sig i
minoritetsställning kan det att leda till konsolidering av informationen (Erb, Bohner,
Rank, & Einwiller, 2002; Erb, Bohner, Schmälzle, & Rank, 1998). Individer i
minoritetsställning inom en grupp kan också öka negativa attityder mot den egna
gruppen om den psykologiska spänningen är för stor. Om tillräckligt obehag upplevs av
spänningen kan det även leda till att en medlem söker sig till andra grupper där
ställningstagandet tillhör en majoritet.
Intergrupprelationer
Människor tenderar att söka sig till personer som är lika dem själva (Fiske, 2002).
Brewer (2007) menar exempelvis att ”Security and survival depended on inclusion in
stable, clearly differentiated social groups.” (s. 735). Behovet av att tillhöra och få stöd
av andra människor är något som Brewer (2007) menar har finslipats till den
ingruppsfavorisering som forskning visat exempel på. Ingruppsfa vorisering innebär en
partiskhet i att den egna gruppen ses som bättre än andra grupper. Den egna gruppens
egenskaper ses som bättre än andra gruppers egenskaper utan att objektiva och
rationella fakta tas i beaktning. Eventuell fara och risk för konflikt med andra grupper
av individer har inte lika stark sammanhållande kraft (Brewer, 2007). Det är istället
4
behovet av tillhörighet och socialt stöd som binder samman grupper. Favorisering av
den egna gruppen tenderar att ske oavsett på vilka grunder den egna gruppen ses som en
grupp. Denna gruppbaserade partiskhet kan även medföra ogrundade negativa attityder
gentemot individer som inte ses som medlemmar i den egna gruppen.
Ett sätt att favorisera sig egen grupp är att systematisk tillskriva utgruppens negativa
beteende till medfödda eller inlärda egenskaper, medan samma beteende hos personer
som tillhör den egna gruppen tillskrivs situationen (Dijksterhuis, Preston, Wegner, &
Aarts, 2008; Kenworthy & Miller, 2002; Liberman & Förster, 2006). En annan typ av
ingruppsfavorisering innebär att en individ ser åsikter hos andra som tycker likadant
som en själv mer baserade på rationellt och objektivt tänkande, samtidigt ses åsikter hos
de personer med en annorlunda åsikt mer baserade på extern påverkan som media eller
vänner. Kenworthy och Miller (2002) studerade hur människor förklarar, attribuerar,
åsikter och attityder hos sig själv och andra individer. Deltagarna fick skatta i vilken
utsträckning deras egen åsikt om dödsstraff, åsikten hos personerna med motsatt
uppfattning i frågan och de personerna med samma åsikt baserades på rationalitet,
externalitet och emotionalitet. Emotionalitet handlar om i hur stor utsträckning åsikten
påverkades av känslor och att uppleva känslomässig tillfredställelse. Utgångspunkten
som fanns var att rationalitet värderades som mer positivt än externalitet och
emotionalitet. Resultatet visade exempel på en ingruppsfavorisering där mer rationalitet
attribuerades till sin egen och ingruppen, det vill säga de personer med samma åsikt.
Samtidigt som utgruppens åsikt attribuerades som mer baserat på emotionellt tänkande.
Sjöberg och Lindholm (2003) visade hur gruppbaserad partiskhet baserat på kön kunde
påverka beslut om dödshjälp hos svenska nämndemän. I studien undersöktes om
individer tenderar att variera i sin inställning till dödshjälp beroende på om de
presenterades med fall med en patient av samma eller motsatt kön som de själva. I
studien fick nämndemännen läsa om dödshjälp i relation till ett fall med en allvarlig
hjärnskadad patient. Patientens ålder och kön varierades. Nämndemännen skulle sedan
avgöra om de ansåg att dödshjälp i det aktuella fallet var etiskt och om de ansåg att en
läkares beslut om dödshjälp i fallet borde vara lagligt. Studien visade att både manliga
och kvinnliga nämndemän var mer positiva till dödshjälp när det handlade om en person
av motsatt än av samma kön. Detta kunde bero på att nämndemännen identifierade sig
med en patient av det egna könet och därför på grund av empati inte kunde hitta skäl att
acceptera dödshjälp (Sjöberg & Lindholm, 2003).
Denna studie utgör en vidareutveckling av en magisteruppsats av Johansson (2004) där
det undersöktes hur beslutsprocesser och attribution påverkas av om det egna beslutet
tillhör majoriteten eller minoriteten. Johansson (2004) använde ett ställningstagande
kring ett etiskt dilemma där en ung pojke med antingen svenskt eller utländskt namn ber
sin läkare om dödshjälp. Ställningstagandet bestod av att välja om läkaren skulle skriva
ut medicin eller inte, som kunde användas av patienten för självmord och deltagarna
fick värdera hur bra läkarens alternativ var ur ett antal olika aspekter innan de själva tog
ställning till hur läkaren skulle välja. Efter att de fattat sitt beslut fick de information om
att majoriteten av deltagarna tidigare hade fattat samma (majoritetsfeedback) eller ett
annat beslut än de själva (minoritetsfeedback), och därefter gjorde de en ny värdering av
läkarens beslutsalternativ. Beslutskonsolidering i studien mättes genom att jämföra
skillnaden i värderingen av det alternativ de valt framför det alternativ de inte valt före