Att hålla fast vid sitt eget beslut

11 

Tabell 3 visar att deltagarna  i de  flesta betingelser  inte konsoliderade sina beslut  när de 

skulle återge informationen om patienterna. Medelvärdena visar att de oftast mindes det 

alternativ  de  valt  som  sämre  än  det  var  i  den  ursprungliga  informationen,  medan  de 

mindes det alternativ de inte valt som bättre än det ursprungligen var. Dessa resultat går 

alltså i motsatt riktning än vad som visat sig i tidigare studier på beslutsfattande. För det 

viktigaste  attributet är differensen  minst  när deltagaren  har  fått  minoritetsfeedback och 

valt  patient  med  utgruppsstatus.  För  det  näst  viktigaste  attributet  blev  däremot 

differensen  större  för  dem  som  är  i  minoritet.  Och  det  tredje  viktigaste  attributet  har 

minst differens mellan grupperna. 

 

En serie flervägs variansanalyser genomfördes med differensmåtten för det ej valda och 

det  valda  alternativets  medelvärde  på  viktigaste,  näst  viktigaste  respektive  tredje 

viktigaste  attributet  som  beroende  variabler.  Som  grupperingsfaktor  användes 

majoritets-  och  minoritetsfeedback  och  ingrupps-/utgruppsstatus  hos  vald  patient.  För 

det  viktigaste  attributet  visade  sig  ingen  signifikant  huvudeffekt  av  majoritets-  och 

minoritetsfeedback,  (F

1,  47

  =  .53,  p  =  .47),  eller  ingrupps-/utgruppsstatus  hos  vald 

patient, (F

1,  47

 = .02, p = .18). Ingen  interaktionseffekt  visade sig (F

1,  47

 = .53, p = .47). 

För det  näst  viktigaste attributet  visade sig  ingen signifikant  huvudeffekt av  majoritets- 

och  minoritetsfeedback, (F

1,  47

 = 1.77, p = .19), eller  ingrupps-/utgruppsstatus  hos  vald 

patient, (F

1, 47

 = .13, p = .72). Någon interaktionseffekt visade sig inte heller här (F

1, 47

 = 

.15,  p  =  .70).  Slutligen  för  det  tredje  viktigaste  attributet  visade  sig  ingen  effekt  av 

majoritets- och  minoritetsfeedback, (F

1,  47

 = .16, p = .69) eller  ingrupps-/utgruppsstatus 

hos vald patient, (F

1, 47

 = .43, p = .51). Ingen interaktionseffekt visade sig (F

1, 47

 = .05, p 

= .82). 

 

Även skattning av  hur  mycket av den presenterade  informationen  i  sin  helhet talade  för 

respektive  patient  användes  för  att  få  fram  ett  mått  på  beslutskonsolidering.  Detta 

differensmått  beräknades  i  likhet  med  differensmåttet  för  attributen  i  flera  steg.  Först 

beräknades differensen  mellan skattningen av det  valda och det ej  valda alternativet  vid 

första  skattningen  Sedan  gjordes  liknande  subtrahering  av  det  ej  valda  från  det  valda 

alternativet  vid  den  andra  skattningen.  Detta  gav  ett  differensmått  före  och  ett  efter 

majoritets-  och  minoritetsmanipulationen  att  jämföra  med  varandra.  En  ökning  av 

skillnaden  mellan  dessa  två  differensmått  innebär  en  tendens  till  konsolidering  av 

beslut. 

 

Tabell 4. Medelvärden  (och standardavvikelser) av differensen  mellan skattning av  hur 

mycket  informationen talade  för det  valda och det ej  valda alternativet, samt sk illnaden 

mellan  dem.  Differensmåtten  anges  uppdelat  före  (T1)  och  efter  (T2)  majoritets-  eller 

minoritetsfeedback samt valt att prioritera en patient från ingrupp eller utgrupp 

 

Feedback 

Majoritet 

Minoritet 

Ingrupps-/utgruppsstatus 

hos vald patient 

Ingrupp 

n=12 

Utgrupp 

n=11 

Ingrupp 

n=13 

Utgrupp 

n=16 

 

 

 

 

 

Differens valt – ej valt T1  11.08 (8.80) 

5.46 (11.08)  10.54 (6.92) 

10.31 (9.59) 

Differens valt – ej valt T2  14.04 (13.23)  4.32 (10.97)  12.92 (10.48)  12.44 (12.27) 

Differens T2–T1 

2.96 

-1.14 

2.38 

2.13 

 

 

 

 

 

---

12 

Som  framgår av Tabell 4  låg  medelvärdet  i skillnad  för differensen  mellan  valt och ej 

valt  alternativ  högre  vid  den  andra  skattningen  än  den  första  i  det  flesta  betingelser. 

Detta kan vara tendens till att deltagarna  i dessa  grupper alltså konsoliderat sina beslut. 

De  deltagare  som  fått  majoritetsfeedback  och  valt  en  patient  med  utgruppsstatus 

uppvisade dock en tendens åt  motsatt  håll, det  vill  säga att det blev en  minskad skillnad 

mellan  tillfälle  ett  och  två.  För  att  undersöka  om  det  fanns  en  effekt  av  tiden  mellan 

första  och  andra  skattningstillfället  gjordes  en  envägs  variansanalys  för  upprepade 

mätningar. Som  upprepad  faktor användes differensen  mellan ej  valt och  valt alternativ 

från  första  skattningen  och  differensen  mellan  ej  valt  och  valt  alternativ  från  första 

skattningen.  Som  grupperingsfaktor  användes  majoritets-  och  minoritetsfeedback  och 

ingrupps-/utgruppsstatus  hos  vald  patient.  Det  fanns  en  tendens  till  effekt  av  tid  för 

skattningen som dock inte nådde signifikans, (F

1, 48

 = 1.61, p = .21). Varken effekten av 

majoritets- och minoritetsfeedback var signifikant (F

1, 48

 = .29, p = .59), eller effekten av 

ingrupps-/utgruppsstatus,  (F

1,  48

  =  .76,  p  =  .39).  Ingen  interaktionseffekt  av  tid  och 

grupperingsfaktorerna fanns heller (F

1, 48

 = .59, p = .45). 

 

I Tabell 5 visas medelvärden för deltagarnas upplevda säkerhet på beslutet, svårighet att 

fatta beslut och engagemang i fallet i de olika grupperna.  

 

Tabell  5.  Medelvärden  (och  standardavvikelser)  vid  skattning  av  upplevd  säkerhet, 

svårighet och engagemang. Skattning  uppdelat  före (T1) och efter (T2)  majoritets- och 

minoritetsfeedback  samt  differensen  mellan  skattningarna,  samt  valt  att  prioritera  en 

patient från ingrupp eller utgrupp 

 

Feedback 

Majoritet 

Minoritet 

Ingrupps-/utgruppsstatus 

hos vald patient 

Ingrupp 

n=12 

Utgrupp 

n=11 

Ingrupp 

n=13 

Utgrupp 

n=16 

 

 

 

 

 

Säkerhet T1 

32.46 (19.82)  21.09 (12.91)  36.23 (16.20)  33.56 (16.57) 

Säkerhet T2 

30.13 (22.40)  19.73 (15.74)  41.89 (17.89)  37.38 (17.36) 

Differens 

-2.33 

-1.36 

5.66 

3.82 

  

  

  

  

  

Svårighet T1 

50.33 (16.46)  58.73 (12.57)  55.77 (17.01)  53.34 (13.59) 

Svårighet T2 

48.88 (15.79)  60.27 (10.35)  53.31 (18.58)  52.91 (12.42) 

Differens 

-1.45 

1.54 

-2.46 

-0.43 

  

  

  

  

  

Engagemang T1 

42.96 (16.26)  43.90 (15.91)  50.04 (21.81)  43.47 (17.52) 

Engagemang T2 

44.83 (17.31)  46.55 (12.32)  50.77 (17.28)  42.31 (17.85) 

Differens 

1.87 

2.65 

0.73 

-1.16 

  

  

  

  

  

 

För  att  undersöka  om  det  fanns  en  effekt  av  tiden  mellan  första  och  andra 

skattningstillfället  för  dessa  variabler  gjordes  flera  envägs  variansanalyser  för 

upprepade mätningar. Som upprepad faktor användes skattningen vid tillfälle ett och två 

av  upplevd  säkerhet,  svårighet  och  engagemang.  Som  grupperingsfaktor  användes 

majoritets- och  minoritetsfeedback och  ingrupps-/utgruppsstatus  hos vald patient. Ingen 

signifikant  effekt  erhölls  för  skattad  säkerhet  över  tid  (F

1,  48

  =  .82,  p  =  .37).  Däremot 

fanns en signifikant interaktion av tid och feedback, (F

1, 48

 = 4.25, p < .05). Parvisa t-test 

---