Att hålla fast vid sitt eget beslut
Yüklə 254,96 Kb. Pdf görüntüsü
|
13 visade att skillnaden mellan de två skattningarna var signifikanta för deltagare med minoritetsfeedback (t 28 = 2.34, p = .03), men inte för dem med majoritetsfeedback (t 22 =
-.76, p = .46). Deltagare som fick veta att de var i minoritet skattade sig vid andra tillfället sig som mer säkra generellt än de som var i majoritet. De deltagare som fick minoritetsfeedback ökade skattningen av upplevd säkerhet med i genomsnitt 4.74 millimeter mot en minskning med 1.85 millimeter för gruppen med majoritetsfeedback. Ingen interaktion av ingrupps-/utgruppsstatus hos vald patient visade sig, (F 1, 48
= .02, p = .89). Inte heller någon interaktionseffekt mellan tid och grupp (F 1, 48 = .19, p = .66). Ingen signifikant effekt erhölls för skattad svårighet över tid (F 1, 48
= .39, p = .54). Ingen effekt av tid visade sig heller för engagemang, (F 1, 48 = .65, p = .43). Ingen annan effekt fanns mellan grupp och tid för skattad svårighet och engagemang.
I Tabell 6 visas medelvärden för deltagarnas skattning av externalitet och rationalitet av egen åsikt, hos personer med motsatt åsikt (utgruppsstatus) och personer med samma åsikt (ingruppsstatus) i de olika grupperna.
Tabell 6. Medelvärden (och standardavvikelser) för skattning av externalitet och rationalitet av egen åsikt, hos personer med motsatt åsikt och personer med samma åsikt. Värden anges uppdelat efter deltagare som fått majoritets- eller minoritetsfeedback samt valt att prioritera en patient från ingrupp eller utgrupp
Feedback Majoritet Minoritet Ingrupps-/utgruppsstatus hos vald patient Ingrupp n=12
Utgrupp n=10
Ingrupp n=12
Utgrupp n=16
Externalitet
Egen åsikt 2.50 (1.38) 2.46 (1.06) 2.12 (1.14) 2.16 (1.11) Motsatt åsikt 3.13 (1.26) 3.68 (1.78) 3.58 (1.67) 3.19 (1.72) Samma åsikt 2.83 (1.17) 3.59 (1.59) 3.12 (1.65) 2.75 (1.37)
Rationalitet
Egen åsikt 7.38 (1.28) 6.91 (1.28) 6.65 (1.36) 7.44 (1.00) Motsatt åsikt 7.04 (1.03) 6.82 (1.01) 6.19 (1.51) 7.09 (1.14) Samma åsikt 7.21 (.99) 6.73 (.99) 6.77 (1.90) 7.34 (1.21)
Diff. Rationalitet-externalitet
Egen åsikt 4.88 (1.65) 4.45 (2.13) 4.53 (1.92) 5.28 (1.61) Motsatt åsikt 3.91 (1.40) 3.14 (2.52) 2.61 (2.82) 3.90 (2.30) Samma åsikt 4.38 (1.21) 3.14 (2.13) 3.65 (3.28) 4.59 (2.15)
Kring attribuering av externalitet och rationalitet visar Tabell 6 att deltagarna skattar sin egen åsikt och åsikten hos dem som valt samma patient som mer baserad på rationella skäl än åsikten hos de som tycker annorlunda. Tabell 6 visar inte någon skillnad mellan majoritets- och minoritetsfeedback eller patientens ingrupps-/utgruppsstatus.
14 För att undersöka om det fanns en effekt av attribuering av externalitet och rationalitet kring egen åsikt, personer med motsatt och samma åsikt gjordes flera envägs variansanalyser för upprepade mätningar. Som upprepad faktor användes skattning av egen åsikt motsatt åsikt och samma åsikt för externalitet respektive rationalitet. Som grupperingsfaktor användes majoritets- och minoritetsfeedback och ingrupps- /utgruppsstatus hos vald patient. För den upprepade faktorn erhölls en signifikant effekt för externalitet, (F 2, 96 = 28.81, p = .0001). Post hoc-tester visade att det fanns en signifikant skillnad mellan skattad externalitet i egen åsikt och åsikt hos personer med motsatta uppfattning, (F 1, 48 = 36.25, p = .0001), samt egen åsikt och åsikt hos personer med samma uppfattning som sig själv (F 1, 48
= 26.93, p = .0001). Även en signifikant skillnad fanns mellan skattning av personer med samma och motsatt åsikt (F 1, 48 = 9.74, p = .003). Deltagare skattade externalitet i sin egen åsikt lägst. Mer externalitet skattades kring personer med samma åsikt och mest för de personerna med motsatt åsikt. Tendensen till effekt av vem deltagarna skattade nådde inte signifikans på skalan för rationalitet (F 2, 96 = 1.86, p = .16). Ingen effekt av majoritets- och minoritetsfeedback kring externalitet (F 2, 96
= .67, p = .42) eller rationalitet (F 2, 96
= .59, p = .54). Ingrupps- /utgruppsstatus hos vald patient påverkade inte skattningarna av varken externalitet, (F 2, 96
2, 96 =1.03, p = .36). Även interaktionseffekten uteblev kring externalitet, (F 2, 96
= 2.47, p = .12), eller rationalitet (F 2, 96
= .12, p = .89).
En envägs variansanalys för upprepade mätningar genomfördes också med ett differensmått, rationalitet minus externalitet, som upprepad faktor. Som grupperingsfaktor användes majoritets- och minoritetsfeedback och ingrupps- /utgruppsstatus hos vald patient. För den upprepade faktorn erhölls en signifikant effekt (F 2, 98 = 17.01, p = .0001). Post hoc-tester visade att det fanns en signifikant skillnad i differensmåtten mellan skattad egen åsikt och personer med motsatt åsikt (F 1, 48 = 23.72, p = .0001), samt egen åsikt och personer med samma åsikt (F 1, 48
= 8.48, p = .005). Störst skillnad fanns kring den egna åsikten, följt av skattning av personer med motsatt åsikt och minst skillnad för personer med samma åsikt. Deltagare skattade minst externalitet kring sin egen åsikt. Mer externalitet skattades kring personer med samma åsikt och mest för de personerna med motsatt åsikt. Även en signifikant skillnad fanns mellan skattning av personer med samma och motsatt åsikt (F 1, 48 = 12.46, p = .005). Ingen effekt av majoritets- och minoritetsfeedback, (F 2, 98
= .74, p = .40), eller ingrupps- /utgruppsstatus hos vald patient (F 2, 98 = .58, p = .45). Även interaktionseffekten uteblev (F 2, 98
= .86, p = .36).
Diskussion
I denna studie stod deltagarna inför ett val där en av två patienter skulle prioriteras för att få genomföra en livsavgörande operation. Det är ett val som läkare kan tvingas ta ställning till i sitt yrkesutövande. Frågan är bara på vilka grunder fattas dessa livsavgörande beslut. Även om tidigare studier som Sjöberg och Lindholm (2003) har visat på en tendens att välja till förmån för sitt eget kön är det även andra faktorer som kan påverka. Tidigare forskning kring gruppdynamik har visat att en slumpmässig indelning i grupper är tillräcklig för att bias till fördel för den egna gruppen ska uppstå (Brewer, 2007). I denna studie undersöktes om bias eller effekter kunde uppkomma när fakta skulle ligga till grund för ett beslut. Yüklə 254,96 Kb. Dostları ilə paylaş:
|