I I . M E T O D O L O G I
33
Begreppet immanent pedagogik ska förstås som de inneboende pedagogiska
processer varigenom mentaliteter formas. Med immanent pedagogik avses
… alla de former av smygande pedagogik som genomsyrar våra liv.
Det rör sig alltså om en i situationen inneboende pedagogik, vilken
sällan eller aldrig medvetandegörs som påverkan (Ödman, 2006, s 5).
För att förenkla används termerna immanent pedagogik och pedagogik som
synonymer, oberoende av hurvida den pedagogiska påverkansprocessen sker
öppet eller dolt, medvetet eller omedvetet. Ett begrepp som betytt mycket för
mitt sätt att tänka kring det historiska tidsförloppet och kring urvalet av
historiska kontexter är historiskt minne. Historien som minne är insikten att
historiska kunskaper och historiemedvetande produceras och reproduceras,
att historia inte bara är dåtid utan också nutid (Ludvigsson, 2000, s 78). Det
historiska minnet handlar om
… insikten om den tidsliga, historiska existensen och erinringen om
det som skett och sagts, blir basen för både förklaringen och
förståelsen, av vårt liv, vårt samhälle och vårt universum (Ricoeur,
1993, s 26).
Det historiska minnet ska här ses som något kollektivt och överpersonligt
… och fungerar genom de praktiker och vanor som för länge sedan
tappat förankringen i sin ursprungliga funktion. Trots det lever det
kvar genom att mer eller mindre automatiskt överföras från
generation till generation. Det är alltså fråga om en blind pedagogik
som legitimeras av ideologier i nuet (Ödman, 2006, s 6).
Det historiska minnet är väsentligt för mentalitetsutvecklingen
Det oöverlagda men självklara som sitter som berg i medvetandet och
till och med fastnar i muskler och i ansiktsuttryck, de vanor och
inställningar om vilkas berättigande vi inte hyser något som helst
tvivel överförs troligen på ett lika självklart och oöverlagt sätt på dem
vi har omkring oss. Den praktik det är frågan är desto mer effektiv
som den legitimerar sig själv; troligen är just avsaknaden av verbala
argument dess styrka (Ödman, 2006, s 6).
M E N T A L I T E T , P E D A G O G I K , H I S T O R I S K T M I N N E
34
Tolkningsprocessen
En hermeneutisk läsförståelse växer i etapper (Hellspong & Ledin, 1997, s
226) och formar en tolkningsprocess som inom den traditionella hermeneu-
tiken brukar kallas en hermeneutisk cirkel eller hermeneutisk spiral (Ödman,
2007, s 97f) eller med Ricoeur (1993) termologi – en hermeneutisk båge.
Enligt språk- och textforskarna Hellspong och Ledin (1997) utgår den
hermeneutiska tolkningsprocessen från en specifik grundegenskap hos varje
text, nämligen att den är koherent (s 228) - sammanhängande. Det är textens
koherenta egenskaper som ligger till grund för den hermeneutiska
tolkningsprocessen och dess resultat (Hellspong och Ledin, 1997, s 228).
För att i någon mån förbättra den traditionella tolkningsprocessen behöver
den enligt Ricoeur (1993) kompletteras med en förklarande textanalys. Här
ligger insikten att texter är mångsidiga (Hellspong & Ledin, 1997, s 20-38).
”De har många sidor och nivåer, från språkliga till innehållsliga, från yta till
djup, från enskilda delar till sammanhållande helheter. Samtidigt har de en
inre ordning – de visar upp mönster och regelbundenheter” (Hellspong &
Ledins, 1997, s 41). Förutom en förklarande textanalys behöver den
traditionella tolkningsprocessen kompletteras med en distanserad nyorienter-
ing där verket som diskurs ställs i fokus (Ricoeur, 1993). ”Här skärps den
kritiska blicken” (Selander, 2005, s 47). Det som inte direkt kan förstås av
läsaren/uttolkaren av texten kan kanske förklaras i ljuset av andra texter –
kontexter (jmf Selander, 2005, s 47). I innevarande studie har tolknings-
processen genomförts etappvis med avsikt att beskriva, förklara och förstå
den samtida utbildningsdiskursen, vilket har strukturerat avhandlingens
disposition. Nedan görs ett försök att beskriva hur tolkningsprocessen steg
för steg framskridit genom tillämpningen av tre komplementära metoder -
textanalys, hermeneutisk tolkning och kritisk diskursanalys.
Etapp 1. Den samtida utbildningsdiskursen beskrivs genom en friläggande
textanalys som kombinerats med en hermeneutisk tolkning: Den textanalys
som valts för att frilägga textens egen mening är tematik (Hellspong &
Ledins, 1997, s 115f) och kognem (Asplund, 1979; Selander, 1988). Enligt
Selander (1988) hålls texter oavsett dess genretillhörighet samman av ett
ämne - ett tema, vilka i sin tur är uppbyggda av en sammanfogning av fakta
som i sitt sammanhang utgör en meningsfull kunskapsbärande enhet – ett
kognem. I de insamlade nyhetsartiklarna består kognemen av en kom-
bination av bestämningar av tid, plats, händelse, agent och objekt, vilka
enligt Selander (1988) kan fogas samman på olika sätt. Kognem definieras
av Selander som den minsta, meningsfullt kunskapsbärande enheten.
Lösryckta fakta är i sig inte meningsfulla, de får mening genom att de fogas
samman till ett kognem (Selander, 1988). Tillsammans bygger tematiken och
kognemen upp en textvärld, en slags modell för en möjlig verklighet (jmf
Dostları ilə paylaş: |