En introduktion I kabbala
Yüklə 451,23 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Förvirringsfällan
- En ickeexisterande verklighet
- Mätningsmekanismen
46
Låt oss använda ett annat exempel för att förklara de fyra kategorierna—materia, form i materia, abstrakt form, och essens. När vi säger att en viss person är stark, talar vi egentligen om den personens materia—kropp—och formen som klär sig i hans eller hennes materia—styrkan. Om vi tog bort formen styrka från materien (personens kropp) och undersökte formen styrka separat, utan materiella kläder, skulle detta vara att undersöka styrkans abstrakta form. Den fjärde kategorin, personens själva essens, är helt oåtkomlig. Vi har helt enkelt inga sinnen som kan ”studera” essensen och skildra den i förnimbar form. Följaktligen är essensen inte bara någonting vi inte vet vad det är nu; vi kommer aldrig att veta vad det är.
Varför är det så viktigt att bara fokusera på de första två kategorierna? Problemet är att vi, när vi har med det andliga att göra, inte vet när vi är förvirrade. Därför fortsätter vi i samma riktning och driver längre och längre bort från sanningen. Om jag vet vad jag vill ha i den materiella världen, kan jag se om jag får det eller inte, eller åtminstone om jag är på rätt väg för att få det. Detta är inte fallet med det andliga. När jag har fel där nekas jag inte bara det jag ville ha, utan jag förlorar till och med min nuvarande andliga grad, Ljuset avtar, och jag blir oförmögen att ändra riktning utan hjälp från en guide. Det är därför det är så viktigt att förstå de tre gränserna och att följa dem. En ickeexisterande verklighet Nu när vi förstår vad vi kan studera och vad vi inte kan studera, kan vi se till vad vi faktiskt studerar genom våra sinnen. Saken med kabbalister är att de inte lämnar någonting oundersökt. Yehuda Ashlag, som undersökte hela verkligheten så att han skulle kunna berätta om den för oss, skrev att vi inte vet vad som finns utanför oss själva. Till exempel har vi ingen aning om vad som finns utanför våra öron, vad som får våra trumhinnor att röra på sig. Allt vi känner till är vår egen reaktion på stimuli utifrån. Inte ens de namn vi ger till fenomen är kopplade till fenomenen själva, utan till våra reaktioner på dem. Högst sannolikt är vi omedvetna om många saker som sker i världen. De kan passera våra sinnen omärkta eftersom vi bara knyter an till fenomen vi kan uppfatta. Därför är det alldeles uppenbart varför vi inte kan uppfatta essensen hos någonting utanför oss; vi kan bara studera våra egna reaktioner på den. Denna perceptionsregel gäller inte bara för de andliga världarna; det är hela Naturens lag. Genom att förhålla oss till verkligheten på detta vis, inser vi omedelbart att det vi ser inte är det som faktiskt existerar. Denna förståelse är mycket viktig för att göra andliga framsteg. När vi observerar vår verklighet börjar vi upptäcka saker vi aldrig var medvetna om. Vi tolkar saker som händer inom oss som om de hände på utsidan. Vi känner inte till de egentliga källorna till händelserna vi upplever, men vi känner att de händer utanför oss. Vi kan emellertid aldrig säkert veta detta. För att förhålla oss till verkligheten på rätt sätt, får vi inte tro att det vi upplever är den ”riktiga” verkligheten. Allt vi upplever är hur händelser (former) påverkar vår perception (vår materia).
47
Det vi upplever är dessutom inte utsidan, den objektiva bilden, utan vår egen reaktion på den. Vi kan inte ens säga om, och i så fall i vilken utsträckning, formerna vi känner hör ihop med de abstrakta former vi förknippar med dem. Med andra ord betyder inte det faktum att vi ser ett äpple som rött, att det faktiskt är rött.
kan göra om ett rött äpple är att det inte är rött. Om du kommer ihåg hur masachen (skärmen) fungerar, vet du att den tar emot det den kan ta emot för att ge till Skaparen, och stöter bort resten. På liknande vis bestäms ett objekts färg av ljusvågorna som det upplysta objektet inte kunde absorbera. Vi ser inte färgen hos objektet själv, utan ljuset som objektet stötte bort. Objektets riktiga färg är ljuset som det absorberade; men eftersom det absorberade detta ljus kan det inte nå våra ögon, och därför kan vi inte se det. Det är därför det röda äpplets färg är allt utom rött.
Så här förhåller sig Ashlag i Förordet till boken Zohar till vår oförmåga att uppfatta essensen: ”Det är känt att det vi inte kan känna, det kan vi heller inte föreställa oss; och det vi inte kan förnimma, det kan vi inte heller föreställa oss. ... Det följer att tanken inte har någon perception av essensen över huvud taget.” Eftersom vi med andra ord inte kan förnimma en essens, vilken essens som helst, kan vi inte heller uppfatta den. Men det begrepp som får de flesta kabbalastudenter att bli fullständigt förbryllade första gången de studerar Ashlags Förord är hur lite vi egentligen vet om oss själva. Så här skriver Ashlag om detta: ”Vi känner dessutom inte ens till vår egen essens. Jag upplever och vet att jag upptar en viss plats i världen, att jag är solid, varm, att jag tänker, och andra liknande manifestationer av min essens operationer. Men, om du frågar mig vad min egen essens är ... kommer jag inte att veta vad jag ska svara”. Mätningsmekanismen Låt oss titta på vårt perceptionsproblem från en annan vinkel, en mer mekanisk sådan. Våra sinnen är mätinstrument. De mäter allt de uppfattar. När vi hör ett ljud fastställer vi om det är högt eller lågt; när vi ser ett objekt kan vi (oftast) säga vilken färg det har; och när vi rör vid någonting vet vi omedelbart om det är varmt eller kallt, vått eller torrt. Alla mätinstrument fungerar på liknande vis. Tänk på en våg med en enkilosvikt på sig. Den traditionella vägningsmekanismen består av en fjäder som sträcker sig beroende på vikten, och en linjal som mäter hur spänd fjädern är. När fjädern slutar att sträckas ut och vilar vid en viss punkt, indikerar siffrorna på linjalen vikten. I själva verket mäter vi inte vikten, utan balansen mellan fjädern och vikten (Figur 6).
Yüklə 451,23 Kb. Dostları ilə paylaş:
|