31
gav uttryck för det utifrån direkt egna upplevelser och andra påtala kollegors upplevelser.
Enligt Bergström & Boréus (2005), menar man att makt inte är
en egen skapelse utan sker
mellan två eller flera individer. Gemensamt sker detta och vidare kan det användas av de som
tar fördelar av den. De med längre formell utbildning och de som vill utstaka professionen.
När man väljer att inte utbilda sig kan man också säga att en nedmontering av makten sker,
just för att en del av maktaspekten handlar om att följa normen och inte avvika från den
(Bergström & Boréus, 2005, s312). Detta skapar chansen att montera ned den mur som
Foucault menar, att välja att göra något annat, att inte följa de krav som ställts av
socialstyrelsen. Ett annat sätt att montera ned en mur kan också vara att invänta mer definitiva
beslut och på så vis inte ta ett ställningstagande.
Kraven på enhetscheferna har någonstans kommit uppifrån genom en styrning för att påverka
så att respondenterna handlar på ett visst sätt allt enligt vad Nilsson (2008) menar att Foucault
pratar om när han diskuterar styrningsrationalitet, att styrning påverkar människans
handlingssätt. Man kan tänka sig att kommunens påverkan för kompetensutveckling av
enhetscheferna inte fanns på samma vis tidigare, utan samtliga respondenter upplevde att
kompetensutveckling skedde på eget bevåg och utefter eget behov men möttes ofta positivt.
Detta talar också för hur de längre formella kraven kommer uppifrån men de faktiska kraven
kommer utifrån de själva.
Då går det att hävda om behovet kommer från de själva så blir det också viktigt att de längre
formella krav som kommer uppifrån samtalas om och öppnar upp så att alla blir delaktiga och
inkluderar den målgrupp som man avser att professionalisera. Genom att kontrollera och styra
enhetscheferna så får dessa kravet på sig att förändras och motsvara de förväntningar som de
har på sig. Förväntningarna med handikappreformen var att styrka de med funktionshinder
och funktionsnedsättning, att ge dessa en starkare position i samhället. Vilket också kan ses
som en styrning, staten ändrar och påverkar för hur saker och ting fungerar, precis som
Nilsson (2008) menade att styrningsrationaliteten gjorde.
Vad är då en adekvat utbildning? Respondenterna menar att socionomutbildningen är bra,
men att det samtidigt behöver kompletteras med ledarskap. Beroende på vilken riktning
arbetet kommer att ta så kan man lättare tillämpa utbildningen. Om framtida medel såsom
teknologi och större avlastning, tillåter att arbetsbördan minskar så kan de lägga större fokus
på verksamheten och människorna därinom. Därav är socionomutbildningen en adekvat
utbildning enligt dessa förhållanden.
Dock pekar utvecklingen enligt flera respondenter mot att det administrativa området
expanderas allt mer, varpå man kan argumentera för att tillåta andra professioner som tillhör
ekonomiska och personalinriktade yrken att träda in. Men det blir ett problem då dessa
utbildningar inte har någon form av socialt arbete i kursplanen. Kunskaper och förståelser för
de som lever med funktionsnedsättningar och funktionshinder är viktiga kompetenser för att
kunna förestå en verksamhet, eftersom arbetet kräver stor delaktighet och kommunikation
med dessa, till följd av det ökade inflytande som de fått efter reformen och lagstiftningen.
Då det skett många organisationsförändringar den senaste tiden menar Hjalmarsson, Norman
& Trydegård (2004) att det blir en form av kompetensförlust. Detta var något respondenterna
också påpekade. Då kraven på en längre formell ställdes på de med reell kompetens fick de
tvånget att antingen kompetensutveckla sig eller söka sig till en annan position. Det som
menas är att verksamheterna går miste om den reella kompetensen för att kravet på längre
32
formell kompetens finns, med andra ord utsätts verksamheten för en kompetensförlust som
någon annan måste täcka upp i stället.
Enligt Götselius & Olsson (2008) tolkar de Foucault som att, när man pratar om disciplinering
som en maktfunktion så fungerar den som en övervakare och kontrollant. På så vis inordnar
man individer i olika fack. Våra respondenter uttryckte att på grund av att deras yrkesroll var
under omvandling, samt att den ska vara evidensbaserad. Kan man också dra kopplingar till
att det sociala arbetet mer ska likna sjukvårdens tydliga struktur vad gäller professioner och
deras tydliga arbetsuppgifter.
8.3 Profession
Auktoritet handlar om graden av integration av vetenskaplig kunskap i gruppens profession.
Man går ett steg längre och förklarar det med att efterfrågan på professioners expertis och
deras mandat över marknaden, även handlar om att de anger villkoren för
samhällsutvecklingen. Allra viktigaste är kunskapens betydelse som professionen förfogar
över och belöningar som handlar om status och prestige kommer i enlighet med detta (Brante,
2009, s16). Enhetschefer har olika utbildningsbakgrunder i denna studie, vilket innebär att de
har olika typer av vetenskaplig kunskap som har olika betydelser beroende på vilken
arbetsuppgift som finns inom ett givet ansvarsområde. Enligt Brante (2009) blir således den
individ som erhåller kunskap av betydelse erkänd av sin organisation men viktigare är
erkännande från samhället i stort. Endast då menar Brante (2009) behöver man möta en
profession med belöningar såsom lönehöjningar och oundvikligen förhöjd status.
Enhetscheferna i vår studie saknar ett erkännande för sina arbetsuppgifter och deras
ansvarsområden. Och detta kan bero på att som Wolmesjö (2005) säger att professionen är
otydlig. Detta skapar svårigheter för enhetscheferna att få grepp om vad professionen innebär
då deras yrkesroll är omfattande och består av flera delar såsom ekonomi, personal osv.
Kompetensen för enhetscheferna ska enligt Brante (2009) säkerhetsställas genom att den
ansluts till institutioner som högskolor och universitet. Detta kan man också se hur cheferna
tampas med. De har krav på sig att alltid kompetensutveckla sig, att ligga steget före.
Enhetscheferna menar också att det för dem kan skapa problem och oreda med att de måste
kompetensutvecklas samtidigt som de har sitt chefskap och ledaransvar.
Det blir tudelat för dem att försöka få ihop alla trådar, någonstans vara spindeln i nätet som
reder ut allt och samtidigt ha en god översikt för sin verksamhet. Det tycks vara svårt att få
ihop dessa delar i ett pussel som under årtionden har samlat delar från olika spel. Om denna
semiprofessionella yrkesgrupp ständigt skiftar i sin yrkesroll på grund av omorganisationer
såsom Wolmesjö (2005) påpekar blir det samtidigt svårt för enhetschefer att säkerhetsställa
vilken vetenskaplig kunskap exempelvis en socionomutbildning som bör eftersträvas för en
behövlig samexistens som en profession enligt Brante (2005) är ett kriterium. Flera av
enhetscheferna ansåg att deras status inte var på den nivån som yrkesrollen var värd. Utan
enhetscheferna var stolta över sitt yrke och fick ett erkännande inom organisationen. Däremot
anser vi att denna yrkesgrupp behöver belysas mer ur ett samhällsperspektiv på grund av det
gedigna och omfattande arbete de faktiskt gör.