Microsoft Word Matilda Waltin Yordanos Gebremariam docx

31  

 

gav uttryck för det utifrån direkt egna upplevelser och andra påtala kollegors upplevelser. 

Enligt Bergström & Boréus (2005), menar man att makt inte är en egen skapelse utan sker 

mellan två eller flera individer. Gemensamt sker detta och vidare kan det användas av de som 

tar fördelar av den. De med längre formell utbildning och de som vill utstaka professionen. 

 

När man väljer att inte utbilda sig kan man också säga att en nedmontering av makten sker, 

just för att en del av maktaspekten handlar om att följa normen och inte avvika från den 

(Bergström & Boréus, 2005, s312). Detta skapar chansen att montera ned den mur som 

Foucault menar, att välja att göra något annat, att inte följa de krav som ställts av 

socialstyrelsen. Ett annat sätt att montera ned en mur kan också vara att invänta mer definitiva 

beslut och på så vis inte ta ett ställningstagande. 

 

Kraven på enhetscheferna har någonstans kommit uppifrån genom en styrning för att påverka 

så att respondenterna handlar på ett visst sätt allt enligt vad Nilsson (2008) menar att Foucault 

pratar om när han diskuterar styrningsrationalitet, att styrning påverkar människans 

handlingssätt. Man kan tänka sig att kommunens påverkan för kompetensutveckling av 

enhetscheferna inte fanns på samma vis tidigare, utan samtliga respondenter upplevde att 

kompetensutveckling skedde på eget bevåg och utefter eget behov men möttes ofta positivt. 

Detta talar också för hur de längre formella kraven kommer uppifrån men de faktiska kraven 

kommer utifrån de själva. 

 

Då går det att hävda om behovet kommer från de själva så blir det också viktigt att de längre 

formella krav som kommer uppifrån samtalas om och öppnar upp så att alla blir delaktiga och 

inkluderar den målgrupp som man avser att professionalisera. Genom att kontrollera och styra 

enhetscheferna så får dessa kravet på sig att förändras och motsvara de förväntningar som de 

har på sig. Förväntningarna med handikappreformen var att styrka de med funktionshinder 

och funktionsnedsättning, att ge dessa en starkare position i samhället. Vilket också kan ses 

som en styrning, staten ändrar och påverkar för hur saker och ting fungerar, precis som 

Nilsson (2008) menade att styrningsrationaliteten gjorde. 

 

Vad är då en adekvat utbildning? Respondenterna menar att socionomutbildningen är bra, 

men att det samtidigt behöver kompletteras med ledarskap. Beroende på vilken riktning 

arbetet kommer att ta så kan man lättare tillämpa utbildningen. Om framtida medel såsom 

teknologi och större avlastning, tillåter att arbetsbördan minskar så kan de lägga större fokus 

på verksamheten och människorna därinom. Därav är socionomutbildningen en adekvat 

utbildning enligt dessa förhållanden.  

 

Dock pekar utvecklingen enligt flera respondenter mot att det administrativa området 

expanderas allt mer, varpå man kan argumentera för att tillåta andra professioner som tillhör 

ekonomiska och personalinriktade yrken att träda in. Men det blir ett problem då dessa 

utbildningar inte har någon form av socialt arbete i kursplanen. Kunskaper och förståelser för 

de som lever med funktionsnedsättningar och funktionshinder är viktiga kompetenser för att 

kunna förestå en verksamhet, eftersom arbetet kräver stor delaktighet och kommunikation 

med dessa, till följd av det ökade inflytande som de fått efter reformen och lagstiftningen. 

 

Då det skett många organisationsförändringar den senaste tiden menar Hjalmarsson, Norman 

& Trydegård (2004) att det blir en form av kompetensförlust. Detta var något respondenterna 

också påpekade. Då kraven på en längre formell ställdes på de med reell kompetens fick de 

tvånget att antingen kompetensutveckla sig eller söka sig till en annan position. Det som 

menas är att verksamheterna går miste om den reella kompetensen för att kravet på längre 

---

32  

 

formell kompetens finns, med andra ord utsätts verksamheten för en kompetensförlust som 

någon annan måste täcka upp i stället. 

 

Enligt Götselius & Olsson (2008) tolkar de Foucault som att, när man pratar om disciplinering 

som en maktfunktion så fungerar den som en övervakare och kontrollant. På så vis inordnar 

man individer i olika fack. Våra respondenter uttryckte att på grund av att deras yrkesroll var 

under omvandling, samt att den ska vara evidensbaserad. Kan man också dra kopplingar till 

att det sociala arbetet mer ska likna sjukvårdens tydliga struktur vad gäller professioner och 

deras tydliga arbetsuppgifter.  

 

8.3 Profession 

 

Auktoritet handlar om graden av integration av vetenskaplig kunskap i gruppens profession. 

Man går ett steg längre och förklarar det med att efterfrågan på professioners expertis och 

deras mandat över marknaden, även handlar om att de anger villkoren för 

samhällsutvecklingen. Allra viktigaste är kunskapens betydelse som professionen förfogar 

över och belöningar som handlar om status och prestige kommer i enlighet med detta (Brante, 

2009, s16). Enhetschefer har olika utbildningsbakgrunder i denna studie, vilket innebär att de 

har olika typer av vetenskaplig kunskap som har olika betydelser beroende på vilken 

arbetsuppgift som finns inom ett givet ansvarsområde. Enligt Brante (2009) blir således den 

individ som erhåller kunskap av betydelse erkänd av sin organisation men viktigare är 

erkännande från samhället i stort. Endast då menar Brante (2009) behöver man möta en 

profession med belöningar såsom lönehöjningar och oundvikligen förhöjd status.  

 

Enhetscheferna i vår studie saknar ett erkännande för sina arbetsuppgifter och deras 

ansvarsområden. Och detta kan bero på att som Wolmesjö (2005) säger att professionen är 

otydlig. Detta skapar svårigheter för enhetscheferna att få grepp om vad professionen innebär 

då deras yrkesroll är omfattande och består av flera delar såsom ekonomi, personal osv. 

Kompetensen för enhetscheferna ska enligt Brante (2009) säkerhetsställas genom att den 

ansluts till institutioner som högskolor och universitet. Detta kan man också se hur cheferna 

tampas med. De har krav på sig att alltid kompetensutveckla sig, att ligga steget före. 

Enhetscheferna menar också att det för dem kan skapa problem och oreda med att de måste 

kompetensutvecklas samtidigt som de har sitt chefskap och ledaransvar. 

 

Det blir tudelat för dem att försöka få ihop alla trådar, någonstans vara spindeln i nätet som 

reder ut allt och samtidigt ha en god översikt för sin verksamhet. Det tycks vara svårt att få 

ihop dessa delar i ett pussel som under årtionden har samlat delar från olika spel. Om denna 

semiprofessionella yrkesgrupp ständigt skiftar i sin yrkesroll på grund av omorganisationer 

såsom Wolmesjö (2005) påpekar blir det samtidigt svårt för enhetschefer att säkerhetsställa 

vilken vetenskaplig kunskap exempelvis en socionomutbildning som bör eftersträvas för en 

behövlig samexistens som en profession enligt Brante (2005) är ett kriterium. Flera av 

enhetscheferna ansåg att deras status inte var på den nivån som yrkesrollen var värd. Utan 

enhetscheferna var stolta över sitt yrke och fick ett erkännande inom organisationen. Däremot 

anser vi att denna yrkesgrupp behöver belysas mer ur ett samhällsperspektiv på grund av det 

gedigna och omfattande arbete de faktiskt gör. 

 

 

 

 

---