20
och Sture menar på att det visst efterfrågas längre formell utbildning men att det sker på en
nivå ovan dem i organisationen.
Pernilla enhetschef:
”Så att jag har kommit fram till det, skriker ni kraven att ni ska plugga då kommer jag ta
ställning till det då. Då får jag antagligen söka mig till en annat jobb. För jag har inte
tidsmässigt möjlighet att plugga. Jag har x barn hemma och har inte råd. Jag kan inte leva på
studiemedel så att jag har ju nu kommit till det att men nu har jag tagit ett beslut.”
Sture enhetschef:
“Det är inte inte så mycket bland kollegorna kanske men på en högre nivå. En nivå ovanför
oss. Skulle jag väl kunna säga att det är diskussioner kring det här med utbildning
”
Båda respondenterna ovan förmedlar en kluvenhet i diskursen, båda påtalar
den egna
avsaknaden av längre formell utbildning och vill samtidigt betona vikten av den. Samtliga
respondenter menar att man under sina år som enhetschef mött kollegor vars
utbildningsbakgrund varierat och att man inte entydigt kan avgöra ett samband för den som
slutligen gör ett bra arbete. Sara ställer sig även fundersam till diskursen som enskild, men
upplever inte diskursen till följd av den egna examen men som ändå uttalar sig mer i ton med
enhetscheferna Sture och Pernilla.
Sara enhetschef, [.]:
”Man kan alltid lära sig verksamhet och jobba sig upp. Och jag tycker den vägen också ska
finnas”
Att själv ha arbetat i verksamhetsområdet som personal som man nu har ansvar för menar
flera respondenter, ger en insikt och förståelse som utbildning inte erbjuder. Den kompetensen
anses dyrbar för respondenter i arbetet som enhetschef. Grundinställningen tycks vara att
längre formell utbildning är essentiell men vissa respondenter vill inte stänga möjligheterna
att på annan väg göra karriär och erhålla samma position som respondenter själva.
En enhetschef Solveig, som är studerande och har ett heltidsarbete som enhetschef, menar att
intresse finns från hennes sida att utbilda sig, som person och för yrkesrollen. Samma
respondent menar att det är nödvändigt för sitt arbete inom funktionsnedsättningsområdet till
följd av de föränderliga sammanhangen enhetschefen arbetar i, men ansåg även att det inte är
hållbart i längden. Solveig menar att sköta ett heltidsarbete samt studera på kvällar och helger
kan hen inte göra för att anses vara produktiv som enhetschef eller lärande i de miljöer hen
befinner sig i.
Solveig enhetschef:
”Det skulle vara svårt att vara chef om jag inte läste psykiatri och neuropsykiatri med mera
hela tiden. För att det händer så mycket.”
Diskursen om utbildning och kompetens har gjort sig synlig även bland kollegorna menade
vissa enhetschefer. Respondenterna utan längre formell utbildning utvecklar och beskriver
21
samtal som involverar deras kollegor och även chefer i ett sammanhang. Kommentarer som
gavs kring diskursen om utbildning var högst aktuell vid tillfället. De fåtal kollegor som inte
hade den längre formella utbildningen, upplevde kommentarer som obefogade för
respondenten.
En av enhetscheferna, menade att i anslutning till ankomsten av utbildningskraven upplevde
respondenten att samtalen var mer aktiva. De kollegor som saknade den längre formella
kompetensen och som blev utpekade i gruppen, kände sig mobbade av den gemensamma
chefen inför sina kollegor. De förklarade att man tog tag i det direkt för att inte låta det
upprepa sig. Hen upplevde även stundtals en enskild kollegas åsikter, dessa påpekas som
undantagsfall och delades inte av övriga kollegor. Följande citat påvisar ett sådant
sammanhang för enhetschefen.
Pernilla enhetschef:
“Det var att i början på året så var det en väldigt het potatis. Det var mycket diskussioner om
det hära och det togs i hel grupp när vi hade ledningsmöten så där upplevde vi då varje fall
jag och en till då min kollega att vi blev lite uthängda. ”
För två andra respondenter var det andra kollegor än de själva som blev illa medfarna av
diskursen. Vi ställde då frågan varför det kom sig, en respondent besvarade med
att tilldela
sina egna personlig egenskaper som en möjlig förklaring. Den andre respondenten menade att
hen kan ställa sig vid sidan av diskursen då hen inte förestår ett boende eller en enhet, då
större delen av arbetet handlar om personal och administrativa uppgifter. Vidare utvecklar
samma enhetschef att man bör titta på den enskilde arbetstagaren, samt ta hänsyn till
prestation och hur man har fungerat som chef under de år man arbetat. Flera respondenter
anmärker på att diskursen om utbildning plötsligt innebär att hantera känslor för att man inte
duger som enhetschef. Majoriteten av respondenterna ansåg inte sig själva tillhöra den
gruppen oberoende av utbildningsbakgrund. Solveig uttrycker nedan hur det kan te sig.
Solveig enhetschef:
“[...]formell kompetens eller inte. Det har varit egentligen rätt känsligt område inom våran
ledningsgrupp... Vi har haft chefer som har känts sig faktiskt lite mobbade, dom som inte har
haft formell kompetens och har valt att sluta. Och vissa har fått sluta på grund av det.. Jag
kan tycka att det har varit väldigt fokus på det dom senaste åren.”
En respondent anser själv att diskursen varit obefintlig men som påverkas direkt av de kraven
och menar att Socialstyrelsen och IVO har utbildningskrav samt från uppdragsgivaren.
Pernilla uttrycker det så här:
Pernilla enhetschef:
“..det bara kastades på oss och sades ”från och med 2013 så ska alla enhetschefer ha..” och
inte då bara 120 högskolepoäng utan man ska ha en högskoleexamen. “
De enhetschefer som ansåg att de inte tagit del av diskursen kring krav på längre formell
utbildning var de i större utsträckning med längre formell utbildning. Däremot under
intervjuns gång pratade samtliga om hur de förhöll sig till frågan och vad deras