Microsoft Word Matilda Waltin Yordanos Gebremariam docx

10  

 

5.2 Makt och kunskap

 

 

Makt och kunskap är enligt Foucault nära begränsade och går in i varandra. Man kan inte 

utöva makt utan kunskap (Nilsson, 2008, s84). Kunskap och makt är beroende av varandra på 

så sätt att den ena inte utesluter den andra. Har chefer olika kunskaper besitter de även en 

makt att kunna utöva de lärdomarna över andra. Relationen mellan makt och kunskap står i 

centrum genom att det förs med av sociala effekter. En diskurs befinner sig aldrig utanför 

makten och kan därav inte studeras utan att man tar makten i beaktning (Nilsson, 2008, s85). 

 

Makt är i ständig förändring, vilket innebär att förhållandet emellan makt och kunskap alltid 

kan förändras. Chefer utan akademisk utbildning kan genom utbildning ändra sin position och 

på så vis ge sig själva mer makt genom kompetensutveckling. Nilsson (2008) talar om att 

makten besitter en välplanerad position, det är därför viktigt att betona att det är själva 

positionen som studeras och analyseras inte subjektet som har positionen (Nilsson, 2008, s87). 

För att förtydliga detta, när någon utövar makt så vet den oftast vad den vill och anledningen 

till det. Med det menas när chefer utan längre formell utbildning måste kompetensutvecklas så 

är det för att det finns ett krav att exempelvis följa Socialstyrelsens föreskrifter om utbildning 

(SOFS 2002:9), där kraven kommer en styrande myndighet. 

 

5.3 Diskurser enligt Foucault 

 

Diskurser skapar chansen att se hur språket formar och organiserar verkligheten. Med språk 

återger man inte verkligheten utan den formas (Bergström & Boréus, 2005,s305). Enligt 

Bergström & Boréus (2005) tolkning av Foucault så är samtal också inkörsporten för hur en 

individ ska bete sig och framför allt hur en individ inte ska bete sig. Diskurser är flytande och 

ändras var man än kommer, därav måste man upprätthålla en fasad och inte avvika från den.  

 

En diskurs kan förklaras på följande vis; ”Ett regelsystem som legitimerar vissa kunskaper 

men inte andra och som pekar ut vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet” (Bergström & 

Boréus, 2005, s309). När en diskurs skapas leder det till att se hur människor kontrolleras och 

detta sker genom urval av utestängningsmekanismer. Med utestängningsmekanismer menar 

Foucault att det är allt det som betraktas som är en tradition eller inte, det som ses rätt eller 

fel. (Bergström & Boréus, 2005, s309).  

 

Makten är inget som utövas av ett subjekt eller mot ett subjekt, utan det utvecklas i relation 

mellan människor. Detta innebär att vissa kan dra fördel av makten och andra inte (Bergström 

& Boréus, 2005, s311). Kunskap formar också en maktaspekt där vetskapen är etablerad och 

även ett drivmedel i utestängningsmekanismen. De kunskaper chefer har reglerar vad de får 

göra och vad de säger. Följaktligen kan man säga att diskurser avgör vad som kan sägas vem 

som får säga något och från vilka positioner de sägs (Bergström & Boréus, 2005, s312). 

 

5.4 Foucault och styrningsrationalitet 

 

Även styrningsrationalitet är en form av makt, rent generellt menar Nilsson (2008) att 

Foucault menar att styrning är ett samlingsnamn på de tekniker och procedurer som styr och 

reglerar människors beteenden. Författarna menar att genom styrning påverkas individers 

handlingssätt, att människor beter sig och agerar på ett specifikt vis. Exempelvis kan staten, 

kommuner, företag och organisationer utövar styrning för att ändra eller påverka hur saker 

och ting fungerar (Nilsson, 2008, s128). 

---

11  

 

 

Det kan handlar om att utplåna vissa problem som inte är accepterade. Eller att 

kompetensutveckling idag är så pass viktig för att människor måste vara mer produktiva och 

flexibla då dagens kunskapssamhälle är i ständig förändring. Genom att kontrollera och styra 

samhället så tvingas också individerna därinom att förändras för att motsvara de förväntningar 

som finns (Nilsson, 2008, s131). 

6 Metod 

 

I metoden tar vi upp insamlandet av empiri, vad som varit bra och dåligt. Hur vi ställer oss 

till validiteten och reliabiliteten. Vårt urval kommer att presenteras, samt hur vi har arbetat 

kring de etiska riktlinjer som man bör ha i åtanke när man forskar. 

 

6.1 En kvalitativ studie 

 

Valet av metod landade på kvalitativa intervjustudier för att fånga upp respondenternas 

känslor och tycke kring vårt fenomen, Kvale och Brinkmann (2009) menar att intervjustudier 

är lämpligt för detta. Det är chefernas upplevelse av kompetenskraven som är intressant att 

undersöka, hur de påverkas samt hur det yttrar sig. Med intervjustudien vill vi komma åt 

aktörernas känslor, dilemman som de ställs inför hur det berör dem på individnivå men även 

på yrkesnivå. Varför andra metoder såsom observationer och fältstudier inte blev relevanta 

var den tidspress som fanns. Samt med observationer fångar man upp fler kulturella 

beteenden vilket vi inte är ute efter (Kvale & Brinkmann, 2009, s132). 

 

Om syftet med studien var att erhålla en ännu djupare kunskap om en person vore en 

nondirektiv eller psykoanalytisk intervju lämplig, men detta förutsätter också ett intimt 

samspel mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad, vilket inte var något som vi 

ansåg vara lämpligt heller då dessa metoder också förespråkar en mer terapiprocess och detta 

har vi inte kunskaper om (Kvale & Brinkmann, 2008, s132). Bristerna med intervjuerna är att 

vi som intervjuar kanske inte fångar upp det respondenterna vill förklara för oss samt att vi 

kan tolka vad de säger på ett annorlunda sätt än vad tanken från respondenterna var. ”En 

intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i syfte att tolka de 

beskrivna fenomenens mening” (Kvale, 2009, s19). 

 

 

Det finns även andra uppenbara brister med intervjuer som intervjueffekter. Ett exempel är 

själva samspelet mellan den som intervjuar och intervjuobjektet, att man medvetet kan 

påverka intervjun, eller att intervjuaren omedvetet påverkar intervjun. Respondenten kan även 

anpassa sig till intervjuaren (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2008, s265). Det är 

därav av stor vikt att vi är ärliga mot oss själva och respondenterna från början för att undvika 

påverkan. En positiv faktor med intervjuer är att vi fångar upp respondenterna och låter dem 

komma till tals med sina egna ord och upplevelser. Finns det något som respondenterna inte 

förstår, har vi också chansen att vidareutveckla detta så att de får chansen att svara såsom de 

vill.  

 

Konsten att ställa följdfrågor förutsätter aktivt lyssnande menar Kvale & Brinkmann (2009). 

Under samtalen med samtliga respondenter har vi också blivit bättre på att finslipa färdigheten 

att reflektera över det som sägs under intervjuerna, för att sedan kunna ställa 

uppföljningsfrågor. Det var också ett sätt att upptäcka om de redan hade besvarat en del av 

---