5
ta en kandidatexamen och avancera vidare på magister eller mastersnivå, trots att ämnet inte
har en lång historia är det ändock väletablerat (Wolmesjö, 2005, s44-45).
3.3 Kompetensutvecklingen och dess effekter
Året 1994 kom som nämnts ovan LSS för att höja och stärka kvalitén för individer med
funktionshinder och funktionsnedsättning. Lagen reglerar kompetens hos befintlig personal
samt att deras metoder nu bör vara evidensbaserade. Detta för att skapa ett mer teoretiskt
underlag och tydligare riktlinjer i arbetet inom omsorgen. Man har för avsikt att ge
professionen en tydligare roll i samhället.
Förordning (1993:1090), personal och kontaktpersoner.
8
Socialstyrelsens författningssamling (SOFS 2002:9), gruppbostäder.
9
Då lagen började reglera för huruvida den som förestår verksamheten ska inneha en lämplig
utbildning, skapades också diskurser/samtal om lämplig utbildning. Vilken är den riktiga
utbildningen? Kraven kommer nu uppifrån och det är arbetsgivarens ansvar att se till att lagen
följs. Lagarna är inte alltid givna och kristallklara, arbetsgivaren kan lämnas att göra egna
bedömningar av rätt utbildning för yrkesrollen. Kompetensen ska bottna i vetenskap för att
höja statusen kring yrket (Hammare, 2004, s13). Och för att göra professionen tydlig med vad
som efterfrågas av yrkesrollens arbetsuppgifter för enhetschefen. Det är denna
överrensstämmelse som avgör professionens befogenheter. År 2002 kommer ytterligare än
föreskrift som även den reglerar utbildningen hos de som förestår verksamheten (SOFS
2002:9).
I och med kompetensutvecklingen för de som arbetar inom området funktionshinder och
funktionsnedsättning skapades också en yrkesroll som idag är mer professionaliserad, kan
detta betyda att det finns en förvirring kring den adekvata utbildningen? Den offentliga
sektorns organisations omvandling resulterar även i flera nya arbetsuppgifter. Sysslor som
tidigare var vård och omsorg handlar numera om verksamhet, budget och personalansvar
(Wolmesjö, 2005, s34). Sammanfattningsvis kan man se att bilden av chefer anses vara diffus
och komplex, då det finns flera delar av chefskapet som kräver att man måste ha
kompetensutveckling i åtanke samtidigt som effektiviteten och kommunikationen är två
viktiga måsten (Wolmesjö, 2005, s46).
8
Svensk författningssamling 1993:1090, förordning (1993:1090) om stöd och service till vissa
funktionshindrade 3§.
9
Förordning (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade, §3.
3 § För daglig verksamhet, korttidshem samt gruppbostäder och, när det gäller barn och
ungdomar, annat boende enligt
9 § första stycket 8
lagen (
1993:387
) om stöd och
service till vissa funktionshindrade skall det finnas en person med lämplig utbildning
som förestår verksamheten samt den personal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig
verksamhet.
5 § Med lämplig utbildning enligt 3 § förordningen (1993:1090) om stöd och service
till vissa funktionshindrade avses en högskoleutbildning som är relevant för att en
person skall kunna förestå verksamheten i en gruppbostad. Den person som av
huvudmannen är utsedd att ha denna ledarskapsfunktion skall ha tillräcklig kunskap
och kompetens för att bl.a. kunna ansvara för att..
6
Positionen för chefer inom social omsorg har varit i en klämd sits då kraven kommer från
olika håll. Samtidigt är den betydelsefull för samspelet mellan individer och grupper. Viktigt
att fråga här är om chefer bör ha reell och längre formell kompetens eller räcker det med den
reella kompetensen för att få vara chef (Wolmesjö, 2005, s46)? Yrkesrollen som enhetschef i
socialt arbete har genom tiderna inte haft lika stora krav på sig, då det från början ansågs vara
en god gärning till att idag krävas utbildning, för att få arbeta inom funktionshinderområdet.
Detta skapar två problem, dels att få in den adekvata utbildningen vid nyrekrytering. Vilken
utbildning är den rätta, då professionen är otydlig och diffus. Vad händer
med redan befintlig
personal utan längre formell utbildning men som innehar en gedigen erfarenhet? Det finns
befintliga chefer inom funktionshinder och funktionsnedsättningsområdet som besitter lång
erfarenhet men inte har något utbildning och detta skapar problem då lagen ställer krav på
högskoleutbildning.
7
4 Tidigare forskning
Trots sökning på mängder olika nyckelord som socialt arbete, chef, enhetschef för kommun,
funktionshinder, utbildning för enhetschefer samt profession är forskning om enhetschefer
inom funktionshinder och funktionsnedsättning väldigt begränsad. Det som vetenskapliga
studier tar upp är forskning om funktionsnedsättning, funktionshinder och äldreomsorg för
baspersonal i verksamheter. Det finns även begränsat utbud i forskningen vad gäller rätt
kompetens i förhållande till professionen, trots att detta varit något som pågått sedan 1994
och i förnyelsen av föreskrifterna 2002 som nämnts ovan i bakgrunden. Med tidigare
forskning vill vi visa hur forskningen har sett ut kring området tidigare.
4.1 Kompetens i sociala professioner
Precis som många andra länder har Sverige ökat kraven på kompetens bland arbetsgivarna
och personalen inom sociala professioner menar Hammare (2009). Rapporter om
yrkeserfarenhet och kompetens är minst sagt bristfällig inom den kommunala sektorn.
Kompetens inom den sociala omsorgen innefattar två olika kunskapsläger, den ena sidan
förespråkar den vetenskapligt förankrade och evidensbaserade kunskapen. Där finns en
ökning av professionell kompetens som kommer genom högskolestudier och forskning. Å
andra sidan finns det även en tyst kunskap som infinner sig med tiden man arbetar en så
kallad erfarenhetsbaserad kompetens (Hammare, 2004, s22).
Hammare (2004) uttrycker i sin rapport kompetens i de sociala professionerna att
Socialstyrelsen haft vaga och diffusa krav på längre formell utbildning för de som är
verksamma inom den sociala professionen. Detta kan också generera i en oklar och spridd
kompetensutveckling för de anställda menar Hammare (2004). Hur kompetensen ser ut bland
de anställda varierar, men många av personalen inom den kommunala sektorn innehar
antingen en socionomexamen eller social och omsorgsexamen detta är ett gott tecken på att
man i dagens läge har fler utbildade inom den sociala omsorgen (Hammare, 2004, s66).
Enhetschefernas olika teoretiska kunskapsbakgrund och yrkesbakgrund minskar möjligheten
till utvecklande av gemensamma värderingar och normer. Enligt Modig och & Lundqvist
(2007) kan det skapa oreda för dem som arbetar med och för enhetscheferna. Enhetscheferna
utgör inom sin verksamhet en mellanliggande länk, den mellan politiker och vårdtagare som
nämnts tidigare (Modig & Lundqvist, 2007, s9). Det försvårar för enhetscheferna eftersom de
hamnar i kläm med vad de anställda vill att de ska utföra och vad arbetsgivaren vill.
Yrkesgruppen, enhetschefer blir otydlig och oprofessionell, då de har varierande
arbetsuppgifter som rör organisationen. Vilket i sin tur leder till problem för att definiera de
professionella kriterierna, då en profession kräver specifika arbetsuppgifter (Modig &
Lundqvist, 2007, s9).