Tobias s tar k

 
41
Inledning
karakteriserade folkhemsperiodens mest expansiva fas under 1950- och 1960-talet då kom att få 
sig en rejäl knäck, varvid också folkhemsprojektets betydelse kom att ifrågasättas alltmer.
91
 
 
 
Amerikanisering  
Amerikanisering är ett begrepp som knappast låter sig förbigås när man talar om modernisering 
och nationell identitet i Sverige. Historikern Martin Alm har påpekat att Amerika alltsedan dess 
”upptäckt” tjänat som en vit duk, på vilken man i Europa projicerat sina drömmar och farhågor. 
Med 1700-talets upplysningstänkande och starka tilltro till det mänskliga förnuftet kom Amerika 
att betraktas som en plats där ett nytt och bättre samhälle kunde byggas upp. Föreställningen om 
Amerika som ett paradis och framtidsland levde kvar under 1800-talet, då möjligheten att skapa 
en ny värld i Europa blev föremål för fördjupad diskussion. Alm framhåller att det här inte var 
fråga om någon okritisk eller oemotsagd beundran, utan att man ville revitalisera det europeiska 
kultur- och samhällslivet genom att ta intryck från den spirande amerikanska civilisationen. I och 
med USA:s växande internationella inflytande under 1900-talet kom sedan debatten om Amerikas 
för- och nackdelar att intensifieras.
92
 
Amerikaniseringsbegreppet (”americanization”) i sig lär ha uppkommit i England på 1830-
talet, medan ordet ”amerikanisera” skall ha dykt upp i svenskan 1852, följt av ”amerikanisering” 
1883. Terminologin hänsyftade då på svenska Amerikaemigranters tillägnande av amerikanska 
seder och bruk, inte minst på det språkliga området. Sedermera har amerikaniseringen ansetts 
vara riktad mot svenskarna på hemmaplan, och kopplats till föreställningen att den genuina 
svenska kulturen börjat förtvina i takt med att man börjat tänka, handla och tala som man gör 
”over there”. I linje med detta har det gått att urskilja en ”’amerikaniseringsdiskurs’”, menar Alm, 
”som identifierar allt som är dåligt – lågt, vulgärt, ytligt – med det amerikanska”.
93
 
Annars framhåller Alm att amerikaniseringsbegreppet huvudsakligen använts på tre sätt. 
Det första  användningssättet innebär att amerikanisering uppfattas som en följd av ett 
centrum/periferiförhållande mellan USA och resten av världen, varigenom USA i egenskap av 
världens mäktigaste stat, med närmast ojämförbar ekonomisk och politisk styrka, kunnat/kan 
exportera sin kultur till övriga länder. Studier som vilar på ett amerikaniseringsbegrepp av denna 
typ har landat i kulturimperialistiska resonemang, där det talats om att USA påtvingat andra 
länder sin kultur och sina värderingar, allt i linje med det amerikanska näringslivets intressen.
94
 
Det andra användningssättet innebär att amerikanisering i själva verket inte handlar om någon 
egentlig amerikansk påverkan på omvärlden, utan att det som uppfattas som så är manifestationer 
av moderniseringsprocesser som försiggått i USA och Europa, till följd av en gemensam 

---

 
42
Inledning
utveckling. Dessa uttryck har sedermera kommit att förknippas med USA, eftersom de där yttrat 
sig särskilt tidigt och tydligt. Stundom har amerikaniseringen i denna mening framställts som en 
positiv process, då den sammankopplats med en universell och önskvärd utveckling efter de 
klassiska moderniseringsteoriernas föresatser och ”checklisttänkande”. I denna bemärkelse av 
ordet blir amerikanisering därmed en annan – och vilseledande – benämning på moderniseringen 
över huvud taget.
95
 
I  det  tredje användningssättet avser amerikanisering internationell förmedling av värderingar, 
idéer, symboler och bilder med ett uppenbart amerikanskt ursprung. Denna förmedling kan 
diskuteras i termer av centrum/periferiförhållanden mellan USA och resten av världen, men 
utgångspunkten är att de amerikanska företeelserna inte  har tagits upp i oförändrat skick i 
mottagarländerna, utan att de nya impulserna där anpassas till de rådande förhållandena. 
Amerikanisering blir här inte bara en fråga om dominans; ett viktigt led i ekvationen är i stället 
tanken att man i alla fall i viss utsträckning kunnat välja vad man vill ta emot. Enskilda historiska 
aktörer har haft förmåga att påverka förloppet och åstadkomma förändring. Enligt detta synsätt 
kan ”’det amerikanska’” bli lika mycket ”svenskt” eller ”italienskt”, som det är ”amerikanskt”. 
Därtill poängteras att den amerikanska kulturen är allt annat än enhetlig, liksom att det är långt 
ifrån alla dess beståndsdelar som exporteras. Positiva amerikabilder har nämnts som en 
betydelsefull faktor i detta avseende. Amerikaniseringen i denna bemärkelse är inte identisk med 
moderniseringen, men den kan biläggas varje lands egen moderniseringsprocess.
96
  
Alm håller den tredje och sista innebörden för att vara mest rimlig. Han betonar även att 
det ingalunda är givet att allt som förknippats med Amerika verkligen varit ”amerikanskt”, på 
samma sätt som det inte heller är klart att alla reella inlån från USA faktiskt identifierats som 
sådana, i synnerhet om de förmedlats från något annat land. Alm påpekar även att för de 
historiska aktörerna har amerikanisering kanske betytt en utveckling som lett till större likhet med 
deras Amerikabild, men att det inte nödvändigtvis berott på något direkt inflytande från Amerika. 
Det innebär emellertid: 
 
inte att det var en given och oundviklig utveckling. Många kan ha menat att USA endast 
representerade en möjlig framtid och att man i Sverige kunde välja somligt av det som var 
amerikanskt eller ledde till en utveckling liknande den amerikanska och göra motstånd mot resten. 
Amerikaniseringen stod för en speciell moderniseringsväg, som kanske inte nödvändigtvis måste 
följas. I debatten om den svenska moderniseringen skulle aktörer kunna tänkas lyfta fram en 
föreställning om ’amerikanisering’ som en positiv eller negativ förebild för att främja sina egna 
syften. Amerikaniseringen kunde representera ett av flera tänkbara moderniseringsalternativ.
97
 
 

---