Tobias s tar k

 
47
Inledning
Hans Aldskogius och Lars Östmans användning av nätverksbegreppet i sina undersökningar av 
Leksandsishockeyn tycks mig kunna karaktäriseras som en blandning av de sociometriska och de 
antropologiska forskningstraditionerna, medan Josef Fahléns analys av den organisatoriska 
utvecklingen inom svensk ishockey 1967–2000 platsar i Aronssons, Fagerlunds och Samuelssons 
första gruppering. 
För egen del har jag valt att ta fasta på Stenlås operationalisering av termen socialt nätverk. 
Ett skäl till detta är att den kan bidra till att övervinna vad jag menar vara en olycklig polarisering 
inom svensk ishockeylitteratur i stort, i form av den vetenskapliga forskningens fokusering på 
strukturella omständigheter (under det att betydelsen av enskilda aktörers agerande reduceras till 
ett minimum) å ena sidan, och ishockeyförbundets person- och händelsecentrerade 
historieskrivning (medan sociala hänseenden i allmänhet lyser med sin frånvaro) å den andra (se 
kapitel 4). Mitt intryck är närmare bestämt att Stenlås konceptualisering utgör ett lämpligt 
instrument för att belysa hur samverkan individer emellan möjliggjort ishockeysportens nationella 
framväxt, samtidigt som den kan visa på hur samhälleliga och institutionella förhållanden skapat 
förutsättningar för enskilda aktörers manöverutrymme. 
Detta aktualiserar ett annat skäl till att jag valt att ta fasta på Stenlås begreppskonstruktion: 
den visar på att idrottsliga, nationalistiska och sociala komponenter inte bör hållas isär vid en 
undersökning av ishockeyns framväxande nationella betydelse. Inom ishockeylitteraturen är det 
nämligen regel snarare än undantag att diskutera sådana aspekter enskilt i separata studier. Faran 
med detta är att viktiga dimensioner av det historiska skeendet aldrig uppmärksammas. 
Ishockeyentusiaster är inte bara idrottsmänniskor, utan medborgare och sociala varelser, varför 
deras agerande inte heller kan förstås fullt ut om det reduceras till en fråga om övergripande 
samhällsskeenden eller individuella val. I stället är det angeläget att undersöka det historiska och 
det sociala sammanhang som de enskilda aktörerna verkade i och som ishockeyns framväxt 
sålunda är en del av. 
Rent konkret infogas annars ”socialt nätverk”, liksom ”amerikanisering”, som en 
underkategori och en länk mellan grundbegreppen modernisering och nationell identitet. Det innebär, 
precis som i fallet med amerikaniseringsbegreppet, att socialt nätverk betraktas både som en del 
av den allmänna moderniseringsprocessen och som en ingrediens i konstruktionen av den 
nationella identiteten i Sverige. 
 
 
  
 
 

---

 
48
Inledning
KAPITEL 4 
Tillvägagångssätt 
 
 
 
Detta kapitel rör avhandlingens uppläggning och genomförande. Först diskuteras Svenska 
ishockeyförbundets egen historieskrivning. Därefter redogör jag i tur och ordning för 
undersökningens metod och material.  
 
 
Svenska ishockeyförbundets historieskrivning  
och den gängse bilden av ishockeysportens framväxt i Sverige 
Medan bristen på ingående historievetenskapliga studier av ishockeysporten är frapperande har 
Svenska ishockeyförbundets egna företrädare varit desto flitigare med att dokumentera spelets 
utveckling. Faktum är att den nationella ishockeyledningen påbörjade arbetet med att fästa 
ishockeyns historia på pränt redan före det att någon reguljär ishockeyverksamhet att tala om ens 
hade kommit igång i landet. Detta i form av en debattartikel i Riksidrottsförbundets (RF:s) årsbok 
1921, där pionjärårens starke man, Svenska fotbollförbundets myndige sekreterare, Anton 
Johanson, skisserar förspelet till Sveriges deltagande i den olympiska ishockeyturneringen 1920, 
ventilerar dess utfall (en hedersam fjärdeplats plus ett svenskt värdskap för EM-turneringen 
1921), samt anmärker att de första regelrätta matcherna på svensk mark året därpå blev en stor 
succé (bland annat i form av ett svenskt EM-guld), innan han ger sig i kast med framställningens 
övergripande syfte: att plädera för ishockeyns upptagande på bred front i Sverige.
110
 
Annars torde Ishockey: Handbok om ishockeyspelet, utgiven 1939 av ishockeyförbundet med 
stöd av RF, rymma den första större systematiska dokumentationen av svensk ishockeys 
utveckling som lagts fram. Vad det här rör sig om är en redovisning av ishockeyns uppkomst som 
tar avstamp i tidernas gryning och, via nedslag i sportens formella organisering i 1800-talets 
Kanada och påföljande spridning till Europa, övergår i en allmän översikt av ishockeyns historia i 
Sverige, där verksamhetens konkreta utformning presenteras på kronologiskt manér, med fokus 
på matcher, tabeller och ”stora milstolpar” av typen ”det första gästspelet i landet av ett 
kanadensiskt lag” och ”den första konstfrusna banan”.
111
  
Från ishockeyförbundets sida hoppades man att handboken skulle bli ”till stor nytta för 
ishockeyspelet i vårt land samt bidraga till dess utbredning och utveckling”.
112
 Idag kan man 

---

 
49
Inledning
konstatera att förväntningarna infriades. Upplagan gick snabbt åt, och en ny, uppdaterad utgåva 
togs fram efter kriget. Innehållet i denna är nära nog identiskt med förlagans, bortsett från vissa 
smärre kompletteringar och tillägg gällande krigsårens praktiska verksamhet. Den uppdaterade 
texten andas också större pondus och tillförsikt än dess förlaga, vilket kan ses som ett uttryck för 
att förbundets representanter (texten är liksom förlagan sannolikt författad av Johanson själv) 
kände sig stärkta i sin sak i och med att ishockeyn då började framstå som en riksangelägenhet på 
ett helt annat sätt än tidigare.
113
 
I samband med ishockeyförbundets 50-årsjubileum (1972) publicerades Pucken. Detta är en 
jubileumsskrift på över 300 sidor, där i princip allt utrymme ägnas åt historiska tillbakablickar så 
när som på en del debattinlägg och personliga betraktelser, såsom en kort artikel (en sida i 
publicerad form) om damishockey som då kommit igång på några få platser i landet, där den 
okände författaren gör sig lustig över ”ishockeyns amazoner”.
114
 Upplägget och innehållet i 
boken är annars strängt taget detsamma som i ovan anförda verk med den skillnaden att det här 
finns mer av allt. I övrigt noteras att jubileumsskriften gavs ut med omslag i guldtryck (23 karat), 
som vore det för att markera att det rör sig om en ”guldkantad” historia och/eller att endast det 
bästa är gott nog för en av landets verkliga ”nationalklenoder”.
115
  
Vid Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum (1997) gav Strömberg/Brunnhages förlag 
ut jubileumsverket Svensk ishockey 75 år i två band, det första med undertiteln Historien om svensk 
ishockey…, det andra med tillnamnet Faktadelen. Faktadelen är fyllt med allsköns uppgifter rörande 
alltifrån landskamper och spelarstatistik till tabeller över SM-slutspel och serietävlingar på alla 
nivåer för herr- och damlag.
116
 Framställningen i Historien om svensk ishockey… löper innehållsligt 
och temamässigt på i samma spår som i historieskrivningen i ovanstående publikationer, även om 
långt större uppmärksamhet ägnas åt spelarporträtt av lyskraftiga stjärnor. En förskjutning som 
går hand i hand med utvecklingen på landets sportsidor vid samma tid. För övrigt noteras att det i 
princip rör sig om en ren journalistisk produkt, så till vida att det är ishockeyreportrar och 
”amatörforskare” av olika slag som står bakom lejonparten av brödtexten, medan det i fallet med 
de andra skrifterna närmast undantagslöst var huvudstyrelsens företrädare som höll i pennan. I 
och med att ishockeyförbundet omtalas som en av medarbetarna är verket ändå att betrakta som 
en del av den officiella historieskrivningen.
117
 
Utöver ovanstående titlar finns det en uppsjö av liknande historiska exposéer insprängda i 
var och vartannat av ishockeyförbundets övriga tryckalster, rörande alltifrån smärre inslag i 
verksamhetsberättelser och säsongsguider till de olika distriktsförbundens egna mångfacetterade 
jubileumsskrifter.
118
 I vilken mån dessa utgjutelser är att betrakta som explicita 
forskningsprodukter eller rent empiriskt källmaterial kan diskuteras. Mitt intryck är i varje fall att 

---