Började sas att flyga från Linköping City Airport till Köpenhamn och vidare ut I världen
Yüklə 77,77 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Document Outline
| SAS är tillbaka DEN 30 MARS började SAS att flyga från Linköping City Airport till Köpenhamn och vidare ut i världen, sammanlagt 28 avgångar i veckan. FALAFEL GÖR SUCCÉ
Sefin Ismail tog gammel- farmors recept på falafel och kommer nu att föra det vidare till olika livsmedels- butiker i Linköping. VIKTIGT ATT RÖSTA
– Jag tycker att det är viktigt att rösta i valet till Euro- paparlamentet, säger Lars Niklasson, statsvetare vid Linköpings universitet. DIN LOKALA AFFÄRSTIDNING | NUMMER 4 2014 Nils Ekman Har världen som arbetsfält från Linköping Utblick världen Företag i Östergötland arbetar framgångsrikt mot exportmarknader 28 »Jag trivs med att jobba med svensk industri« ILS EKMAN ÄR FÖDD i Sverige, men växte upp utomlands, i Burma, Argentina och Spanien. – Min pappa åkte utomlands i slutet av 40-talet till Burma, där han arbetade för STAB (Svenska Tänds- ticksfabriken AB). Jag var en månad gammal när jag flyttade från Sverige och bodde mina första tre år i Rangoon.
NILS EKMANS BAKGRUND är blandad. – Min mamma är inte svenska, så jag är halvsvensk. Hans mamma var angloindiska, en konsekvens av det brittiska kolonialstyret i Indien. – Min mormor var engelska och min morfar burmes av pashtunursprung från det indiska Northwest Frontier-områ- det. Han slogs med britterna under kriget eftersom han var polisofficer i Burma innan kriget bröt ut. Vi lämnade Burma 1958 då Ne Win tog makten (i en kupp 28 oktober 1958). Denne hade varit officer under min morfar, som då fick gå i landsflykt till Indien. En av mina morbröder blev mördad, rät- tare sagt avrättad, och detta var inte en rolig tid för familjen. I JÄMFÖRELSE VAR det lite tryggare att växa upp i Argentina, dit familjen flyttade 1958. – Jag har aldrig känt mig otrygg i Sydamerika. Vi var också hemma en sejour i Sverige, där vi anlände 1963. 1966 bytte pappa arbetsgivare till Kockums och vi flyttade till Spanien där vi bodde i många år, under 60-, 70- och 80-talet. Nils Ekman flyttade hem 1970 och gick på Sigtuna Huma- nistiska Läroverk som internatselev. – Jag gick i skolan 1970 till 1975, gjorde sedan lumpen, och flyttade sedan utomlands igen. Han har hunnit med att studera vid Uppsala universitet och på Handelshögskolan. Nils Ekman är en utlandssvensk specialiserad på logistik, tycker att Linköping är en utmärkt utgångspunkt för att göra affärer med utlandet när det gäller aerospaceindustrin.
OMSLAGSPROFIL SNABBFAKTA: NILS EKMAN Bor I Linköping. Familj: Sambo, Fyra vuxna barn 23–34 år gamla. Intressen: Musik och sport, fotboll är hans favoritsport. Språk: på portugisiska. Nils Ekman har dubbelt medborgarskap: både amerikanskt och svenskt pass. TEXT:
DANIEL ATTERBOM FOTO:
KRISTIN CARLÉN N
29 – Jag läste bokföring i ett par terminer. Efter det pluggade jag utomlands. NILS EKMAN HAR en ”BA in Business Administration with the major in Marketing” från The Business School i Miami. Det blir ekonomexamen med marknadsföring som inriktning, om man översätter det till svenska. – Jag kan också nämna att när jag kom tillbaka till Sverige 1990 för Bilspeditions räkning gick jag en specifik utbildning på Handelshögskolan och läste teknisk produktivitet och produk- tionsoptimering. Jag hade jobbat i Colombia innan dess och jag hade varit inblandad i ett antal projekt med armén och flottan i landet. Det står dock inte längre med i mitt CV, för det ligger så långt tillbaka i tiden. Jag hade hand om logistiken i ett ABV-pro- jekt, Bahia Malaga-hamnen. Detta ABV-konsortium (ABV, ABB och Ericsson) byggde en flottbas på Colombias västkust. Det var finansierat med svenska krediter och ett bilateralt, ”government to government”, avtal. Jag hade som projektanställd hand om all logistiken och arbetade som logistisk sambandsman med den colombianska flottan. Under åren i Colombia arbetade jag med den colombianska försvarsmakten en hel del. NILS MED SIN SAMBO
MONICA. EFTER DESSA UPPDRAG 1980–1983 började Nils Ekman arbe- ta på Inter Scandinavian Airfreight, som ägdes av Bilspedition, först i Bogota (1984–1986) och sedan i Caracas (1986–1990) som områdes- och försäljningsansvarig i Latinamerika. – 1984 hamnade jag inom Bilspeditionssfären. De hade en rad olika bolag som arbetade inom flyg och sjö utomlands. Jag satt i Bogota och hade som uppgift att bygga upp affärer- na mellan Sverige och Colombia. Det gick så bra att jag fick fler länder, jag arbetade med Norden på hela Latinamerika, och förflyttades till Caracas 1986. Sedan satt jag i Caracas fram till 1990. I juli 1987 var jag i Brasilien för första gång- en. Sedan dess har jag arbetat med Brasilien, jag är där varje år minst en gång, oftast fler, för att arbeta med olika projekt. DÄREFTER ÅTERVÄNDE NILS Ekman till Sverige och blev VD för ett amerikanskt bolag, Expeditors International. Han stannade i Sverige 1991–1993. – Jag bodde i Uppsala och hade Arlanda som bas. Jag sa att det var i Stockholm, det är lättare att identifiera Stock- holm än Uppsala. Detta är många gånger ett återkommande problem utomlands. Allt annat än Stockholm och Göteborg
30 30 måste positioneras i Latinamerika, kanske inte Södertälje inom Scania, men hos den gemene kunden i latinameri- kanska länder. Sedan gick jag tillbaka till Bilspedition. De erbjöd mig ett mycket bra jobb på regionsnivå och jag blev förflyttad till Miami. NILS EKMAN FLYTTADE då till USA, där han arbetade på Wilson Group (Bilspedition) i Miami som regional vice president för Latinamerika 1994–1999. – Wilson Group är detsamma som Bilspedition. Wilson Group är resultatet av en sammanslagning av sex–sju olika bilspeditionsföretag. Det var det glada 80-talet. Man köpte och köpte, slog ihop och slog ihop … Miami är kanske den mest sydamerikanska av USA:s städer med en latinamerikansk befolkning på 60–70 procent av invånarna. – Under 90-talet kallades Miami för »The Hong Kong of the Americas«. På den tiden jag var där, på 90-talet, jobbade jag mestadels för nordisk industri i Latinamerika. Då var Miami den stad som allting cirkulerade runt, banker, regionala huvud- kontor, distribution, lager – allt låg i Miami. Vi marknadsförde Miami som den säkra punkten för logistik i Latinamerika. Mia- mi och Panama var »säkra« logistiska distributionspunkter. DÅ SATT NILS Ekman även i styrelsen för svensk-amerikanska handelskammaren, Swedish American Chamber of Commer- ce (SACC), i USA 1995–2001. – Det var mycket intressant. Jag fick träffa svensk industri på ett helt annat sätt. Stockholm och Miami var också vän- orter. Jag var med i delegationen från USA hit till Sverige, och tog emot delegationer härifrån i Miami. Vi hade mycket aktiviteter. Jag satt till exempel i kommittén för direktflyg mellan Miami och Stockholm. Detta har hjälpt mig I mitt arbete med flygplatser och flyg i Sverige, till exempel Norrkö- pings flygplats. Jag jobbade med en svensk affärsprofil, Lars Hummergren, som var god vän med bade Ulf Adelsohn (M) och Bosse Ringholm (S). De stod på olika kanter i Sverige, men när de var i Miami var de goda vänner. Eftersom du spelar in det här, berättar jag inte mer (skratt). SEDAN BLEV DET något år i Los Angeles 1999–2000 som vice president på Hellmann Worldwide Logistics. Det är inte en del av Bilspedition. – Nej, det är ett tyskt multinationellt företag. Jag gick in där på ett specifikt kontrakt. Jag skulle hjälpa dem att vända på den trend de hade på västkusten i Los Angeles. Man hade haft problem med personal, lönsamhet och i de olika kund- Nils blickar österut och ser nya möjligheter öppna sig. 31 lagren som hanterades på västkusten. Man hade stora pro- blem samtidigt som man skulle implementera en stor affär, distributionen av Red Bull i USA. Jag rekryterades alltså och gick direkt in i styrelsen för Hellmann Beverages Logistics. Det var en ansvarsfull position. – Som direktör för västkusten hade jag ansvaret för våra verksamheter i Seattle, San Francisco, Los Angeles, San Diego och Denver. Den biten av USA. Jag rensade, omstrukturerade både organisationen och affärsmodellen. Vi tog in den kom- petens som behövdes och lyckades vända på trenden mycket fort. I USA fungerar det annorlunda än här i Sverige. Sedan implementerades Red Bull-kontot, det vill säga distributionen i USA. Efter en 18 månader lämnade jag dem och gick till UPS. DÄR STANNADE NILS Ekman i fyra år, 2000–2004, och arbetade på UPS-SCS i Buenos Aires och Mexico City som managing director i varje land samt som en övergripande ”regional vice president”. – I princip gjorde jag samma sak där. Jag kom in när UPS köpte upp företaget Fritz Companies. Det var ett ameri- kanskt bolag med flera företag i Sydamerika som köptes upp, och det fanns uppenbara problem på ett antal fronter, det såg inte bra ut alls. Jag togs in för att först städa upp i Argentina, Chile och sedan Mexiko och få bolagen i dessa länder på fötterna och slog samman dem med den regionala UPS-orga- nisationen, Han slutade 2004. – Sedan 2004 startade jag eget. Jag hade kunnat fortsätta där, men jag hade familjen i Miami. Jag var i princip hemma en helg i månaden. Då tyckte jag att det fick vara nog och familjen gick före arbetet denna gång. MED MIAMI SOM BAS arbetade Nils Ekman en del i Sverige, men mest i USA som managing partner på Xcentur 2004–2010. – De fem, sex år som jag satt i USA jobbade jag mot Spanien och Tyskland, men även inom USA. Jag gjorde även stora infrastrukturprojekt mot olika ministerier i Venezu- ela och så vidare. Då tappade jag kontakten med svensk industri. Jag har alltid jobbat med svensk industri och jag tror att det är en nisch som behövs. Jag behövs betydligt mer här för att hjälpa svenska företag att göra affärer i Nord- och Latinamerika än för att hjälpa tyskar i Latinamerika. Svensk industri lockade mer. – Jag var alltså i Sverige när det hade med mina uppdrag att göra, men det var inte ofta, då jag inte hade många skan- dinaviska uppdrag. Det var först 2010 som jag började titta NILS GILLAR ATT JOBBA MED FLYG, MEN NÄR HAN INTE JOBBAR SÅ LÄSER HAN GÄRNA EN BOK, ELLER SPELAR GITARR
32 hit på Linköping. Jag hade jobbat med svensk industri från början av 80-talet till 1999 och hade kontakter på ABB, Atlas Copco, Ericsson – överallt. Många är borta idag, men många finns kvar. Jag såg möjligheterna med Saab och de projekt som de har och förhoppningsvis kommer att ha i Latinamerika. Samt den aerospaceindustri av världsklass som finns i staden. Det fanns ett behov och jag ville vara med och hjälpa till. NILS EKMAN HAR TAGIT lärdom av sin far. – Min pappa brukade säga så här: Förutom att man ska ha en utbildning så ska man specialisera sig på ett område i världen och hjälpa svensk industri. Han reste ut redan i slutet av 40-talet och arbetade med svensk industri. Det kan också nämnas att min farmors bror var i Japan för Gardelius på 1920-talet. Min gammelmorfar var i Argentina och USA i slutet av 1800-talet. Min familj har alltså alltid rest. När min far kom till Burma hette hans chef Fröander, som var VD på Tändstickor och pappa var vice VD. Fröander var svensk kon- sul och pappa var vicekonsul. Det fanns två svenskar i Manda- lay och två svenskar i Rangoon. Inte en stor koloni direkt. De uträttade underverk i Burma. – De hjälpte svensk industri in i Burma, sålde till exempel Ericssons första telefonnät. Min farbror gjorde samma sak på Ceylon (idag Sri Lanka) för Svenska Tändsticksfabriken AB 1953–1958. De svenskar som var utomlands mellan 1890 och 1960 var pionjärer. De var tuffa entreprenörer som var ute för svensk industri. NILS EKMAN GÅR I deras fotspår. – Jag trivs med att jobba med svensk industri. Jag förstår och kan den – jag är bryggan till den latinamerikanska regionen. Jag förstår också marknaden och hur det fungerar i regionen och förstår hur svensken och svensk industri fungerar, det vill säga hur svensken gör affärer. Om svensken tycker att sydamerika- nen är underlig, så tycker sydamerikanen att svensken är lika underlig. Vi har ett speciellt sätt att göra affärer i Sverige, Nils Ekman stormtrivs i Linköping. – Min fru kom över för ett år sedan och bor här. För en månad sedan kom min yngste grabb, och nu vill han plugga här också. Det var inte någon slump att det blev Linköping som Nils Ekman bosatte sig i. – Jag styrs av jobb och affärer. Jag kommer säkert att flytta
tillbaka när jag nu drar mig tillbaka, men det vet jag inte. Det är fint här och jag har en mycket specifik idé här, att hjälpa Saab och nu andra företag i regionen. SAMTIDIGT ERBJÖD EN gammal kollega till Nils honom att bli delägare i Scandinavian Logistics Partners i Sverige. Idag är han är delägare i bolaget, som verkar över hela världen. – Vi startade det för två år sedan. Jag är inblandad i olika projekt i udda länder. Jag jobbar mycket med Afrika och Latin- amerika. Det är ett intressant koncept, det är folk som hoppat av från DSV, UPS och DHL med flera logistikföretag. Vi har gått samman och bildat ett nytt bolag. Vi har köpt upp ett antal bolag och slagit ihop dem. Vi har en grund, ett 40-tal anställda och fyra kontor i Sverige. Vi omsätter 130–140 miljoner kronor. Idag är Nils Ekman även ledamot av styrelsen för Tudo Bem Tudo Bom América (TBTBA). – TBTBA är ett mycket intressant företag som startades i Panama av två venezuelaner som backas upp av olika intressen från Venezuela. Det är många som lämnat landet. De kontaktade mig för att de har ett intressant koncept. De ska bara hålla på med prov- och prototypsändningar. De har kunder som Procter & Gamble, Unilever etc. Man plockar upp, man levererar, man tar hand om allting. Det gör inte speditörerna idag. Det är mycket avancerad logistik. De har skräddarsydda lösningar över hela världen. Det är mycket leveranser till tredje land. De körde fem containrar med tandkräm till Kalmar. Där förpackades tandkrämen i tuber och distribuerades ut över hela Europa. Det är mycket roliga saker. Jag blev invald i styrelsen i januari eftersom de tyckte att jag kunde tillföra något till deras affärside. Det hoppas jag verkligen – vi har mycket planer. FLYTTEN TILLBAKA TILL SVERIGE är en av flera förändringar i Nils Ekmans liv. – Mina barn är utflugna och sedan 2004 har jag alltså haft min egen firma. Jag har gjort ett antal uppdrag för olika bolag, framför allt inom energi, försvar och aerospace, men även andra sektorer. När jag gör uppdrag är det mest egentligen logistik. Men jag har även gjort ett antal avance- rade kommersiella uppdrag. 2003 träffade jag Saab första gången. Det var i Brasilien, ett antal personer var nere för att titta på motköpsaffärer. Sedan har jag haft kontakt med dem. 2010 var jag tillbaka med Saab och hade mitt första möte med Yvonne Rosmark, en mycket professionell och trevlig person. Det fanns inga direkta affärer då, men jag såg en potential – om jag ska vara helt ärlig – kring industrin här i Linköping eftersom jag har jobbat med aerospace och för- svar. Jag sa: »Det kan vara en kul grej att göra.« Jag pendlade 2011 och sedan blev det mer jobb 2012. Under 2013 har jag nästan bara varit här. Det blir mer och mer jobb här. Jag tror mycket på det här området, annars hade jag inte kommit hit. I Linköping finns fler internationella företag som Saab, med enorm potential. NILS EKMAN GILLAR att jobba med flyg. – Norrköpings flygplats har jag gjort uppdrag åt tidigare, men inte nu. Linköpings flygplats har jag inte jobbat med, men jag jobbar åt Finspångs, Linköpings, Mjölbys och Norrköpings kommuner. Jag ska marknadsföra East Sweden Region logistiskt. För mig är steget från Sverige till Norden litet. Då kan man lika gärna gå från Sverige ut i världen. Jag tror mycket på det här. Man har hamnen i Norrköping, man har läget, infrastruktur och kunskaperna på universitetet. Köp komplett pool så får du poolvärmepump på köpet. Värde upp till 49 730:- beroende på poolval. För dig som redan har pool kan vi erbjuda HeatForce poolvärmepump till kampanjpris. Varmt välkommen till Folkpool Norrköping. Pool hemma?
Folkpool Norrköping Lindövägen 55, Norrköping Tel 011-10 19 05 Öppettider Vardagar 9-17
31 mars - 25 maj 34 KOMMUNERNA ÄR AKTIVA , jag skulle vilja säga att Linköpings kommun stöttar mycket rent affärsmässigt. Alla kommuner har sina fördelar. Nils Ekman ser nya möjligheter. – Den här regionen är inte bara intressant för den svenska eller nordiska marknaden, jag tittar österut. Om man ser problemen i Ryssland och intilliggande länder som Baltikum, kan man konstatera att man har samma problem här som man hade i Miami och Sydamerika för 20–25 år sedan. När det var instabila länder i Sydamerika, lade man distri- butionen i Miami. Ju oroligare och ju mer instabila olika marknader är, även om de är intressanta, är det bättre att lägga distribution, inventarier och kontor i närheten – men utanför. Då tror jag mycket på att här, i Östergötland, är det ett område där man kan jobba mot Finland, Ryssland, Baltikum och så vidare. NILS EKMAN PEKAR på hamnen i Norrköping. Under 2012 uppgick godshanteringen i hamnen till närmare fyra miljoner ton, och hamnområdet anlöptes av 1 120 fartyg. – Hamnen i Norrköping är mycket viktig. De kan få igång feederservice till Polen, Finland, Baltikum och så vidare. De har en utmärkt infrastruktur och är mycket marknadsinriktade. DET GÅR UTMÄRKT ATT göra affärer med utlandet från Linkö- ping, menar Nils Ekman. – Ja, för om man har tre avgångar med KLM och två av- gångar med SAS från Linköpings flygplats är det jättebra. Jag tog tiden häromdagen. Från det att jag gick upp till att jag satt på planet tog det 53 minuter. Jag flyger till Sao Paulo på en dag. Jag tar planet klockan sex och är i Sao Paulo klockan 15.30. Det är jättebra, istället för att flyga via Arlanda. Det finns många företag i Linköping som är internationella och som behöver den typen av logistisk hjälp. Om man väl har kommit i kontakt och etablerat ett förtroende med närings- livet här, då är det lätt att arbeta med dem. Men östgöten är inte lätt att komma inpå livet, och jag är inte härifrån. NILS EKMAN KNACKAR i bordet och säger: – Men det har gått bra hitintills. Jag håller det jag lovar. Jag försöker att inte snacka strunt, och jag har levererat i de uppdrag som jag har fått. De referenser jag har här är bra. Han gillar affärsklimatet i Östergötland. – Som sagt, nu gör jag uppdrag åt Finspångs, Linköpings, Mjölbys och Norrköpings kommuner. Jag tycker att affärsklima- tet är bra från kommunernas sida. Näringsliv är näringsliv var de än är. Saab är Saab, Siemens är Siemens och Väderstadsver- ken är Väderstadsverken. Industrin i Norrköping är lite annor- lunda än den högteknologiska industrin vi har här i Linköping eller Siemens i Finspång. Jag har träffat politiker i Linköping och jag var med och skrev utredningen om flygklustret innan det sattes upp. Jag träffade Paul Lindvall och Lena Micko. De tänker på samma sätt. De är pragmatiska, man tänker på Lin- köpings fördel. Det är viktigt. Linköping är areospace-staden. Runt Saab finns en massa innovativa företag. – VI HAR EN TEKNOLOGI som inte är av denna världen när det gäller drönare, obemannade helikoptrar och så vidare. Det tycker jag är bra. Logistiskt är det ett bra läge, vi sitter i mitten. När det gäller utblick mot världen hade det varit svårare någon annanstans i Sverige att få till ett seminarium som vi ska ha 15 maj i Finspång. Siemens sponsrar och kommunen har ställt upp. Vi ska från och med nu ha ett seminarium om logistik en gång om året. Vi ska ta hit intressanta talare och prata om vad som inte bara är viktigt för regionen, utan för Sverige. De kom- mer inte bara från Sverige, utan även från Brasilien och Mexiko. De ska prata om tullar, myndigheter och hur man gör affärer i dessa länder. Dagen startas av professor Mats Abrahamsson från Linköpings universitet. Hans teoretiska kunskaper impo- nerar mycket på mig. Mitt mål är att om tre år, när de startar East Sweden, ska de tänka logistik. Det går inte på en gång. Därför kommer seminariet att bli årligt återkommande. Sista frågan är: Vad kan bli bättre med Östgötaregionen? – Till exempel att man skapar förutsättningar för att flyg- platserna ska ha ett bra samarbete. Man borde ha fler aktivite- ter i Norrköpings flygplats. Här ser jag möjligheter. Document Outline
Yüklə 77,77 Kb. Dostları ilə paylaş:
|