Den 3: e nordiska tillsynskonferensen

Den 3:e nordiska tillsynskonferensen

Reykjavik, 28. – 29. januari 2005

RAPPORT FRÅN WORKSHOP 1, GRUPP D

28.01.2005 kl 13.35 – 16.00

RASFF-systemet (Rapid Alert System for Food and Feed)

Deltagarna i workshop-gruppen representerade samtliga nordiska länder. Förhandslistan på deltagare namngav tjugo medelemmar, men närvarande var femton deltagare.

Gruppen gjorde först klart hur RASFF-anmälningarna (notifikationerna) rör sig i EU-, nationel- och lokal nivå. Olika praxis sker i nationell nivå i de olika nordiska länderna.
Notifikationerna circulerar inom hela EU-området. Övergripande koordinator för verksamheten är RASFF-teamet i Bryssel. Notifikationerna skall i princip röra sig i båda riktningarna: från och till mellan medlemsländerna.
I Norge och Island används mellan Bryssel-teamet och nationella centralmyndigheter ESA-organ (EFTA Surveilance Authority). Sverige, Danmark och Finland har direkt trafik mellan Bryssel och respektive land. Direkt mellan de nordiska länderna fungerar RASFF-Contact Point.
På lokal nivå fungerar RASFF olika i de nordiska länderna. I Danmark använder man mycket själva systemet på lokal nivå, livsmedelsinspektörerna söker sig själv direkt på notifikationslistorna. I Sverige och Finland regleras verksamheten via centralmyndigheterna (Livsmedelsverket).
Systemet har som bas verksamheten på fältarbete. Livsmedelsinspektörerna utövar tillsyn på livsmedelsproduktionen och –hanteringen, upptäcker och identifierar felaktiga livsmedel, bedömmer riskerna och rapporterar avvikelserna omedelbart vidare. Egenkontroll vid livsmedelsföretagen fungerar också som grund till den nämnda proceduren.
Åtgärderna pga notifikationerna organiseras i regel på lokal nivå. Borttagandet och neutralisering av felaktiga livsmedel från marknaden görs av livsmedelsinspektörerna. I Sverige och Finland granskar centralmyndigheten notifikationerna och ger förordnanden till inspektörerna.
I Finland finns detaljerat lagstiftning för borttagandet och neutraliseringen av felaktiga livsmedel. I Norge finns mindre befogenheter och proceduren blir ofta komplicerad.
Workshop-gruppen diskuterade entusiastiskt principer och praxis kring RASFF:

Gynnar systemet verkligen folkhälsan, dvs upprätthåller det god livsmedelshygien och skyddar mot matförgiftningar och andra olägenheter som kan orsakas av felaktiga livsmedel ?

Är systemet trots allt enbart en mastodont register, som oftast blir inaktuell under verkliga förhållanden, dvs felaktiga livsmedel hinner försvinna spårlöst före myndigheterna skrider till åtgärder ?
Båda påstenden fick stöd och motstånd. Man såg att i framtiden kan systemet utnytjas även förbyggande, då mera data insamlas och analyseras. Bristen på feed-back från Bryssel till nationella och lokala myndigheter påtalades. Hur korrekta och exakta kan notifikationerna vara och utvecklas till (spårbarheten) ?
Workshop-gruppen listade som:

Positivt

• 
  enkel system och enkel användning
  

• 
  snabbhet
  

• 
  effektivt
  

• 
  profylaktisk
  

Negativt

• 
  ingen feed-bak från kommissionen
  

• 
  kan orsaka förflyttning av ansvaret för livsmedelshygien (food safety) till myndighet från företagen
  

Workshop-arbetet av Grupp D presentaerades kl 17.00 – 18.00

till konferensdeltagarna som 3 st posters.

Rapporten sammanställdes av:

Mariehamn 21.02.2005

Workshop-ledare Rauli Lehtinen
W1 – E
Den 3:e nordiske tilsynskonferance, Reykjavik, 28 – 29. januar 2005.

Rapport fra workshop 1 gruppe E: Gårdshandel

Leder: Óluva Niclasen, Heilsufrøðiliga starvsstovan, Færøerne

Hovedemnet til diskussion i workshop gruppe E var krav til gårdshandel (basisprodukter og tilvirkede gårdprodukter). Blandt de emner som gruppen skulle behandle var: risikovurdering – tilsynsfrekvenser – krav til personale og lokaler – krav til egen kontrol – tilsynsproblemer og forslag til løsninger – registrering og autorisering.
Indledningsvis gennemgik gruppen de forskellige erfaringer og regler omkring gårdshandel som bliver praktiseret i de respektive nordiske lande. Erfaringerne og reglerne varierede lidt mellem landene, men grund­læggende synes der at være en fælles holdning til hvordan og hvilke produkter der kommer under begrebet gårdhandel.
Ved gårdhandel forstås salg af uforarbejdede primærprodukter fra eget produktionssted, uden at der er etableret en butik. Salget sker direkte til den endelige bruger. Det meste af salget er til lokale brugere og mængderne der omsættes er begrænsede.
Det kan være vanskeligt at skille mellem gårdshandel og egentlig gårdsbutik. Er der tale om salg af uforarbejdede og forarbejdede fødevarer i en indrettet butik på gården så skal stedet godkendes af tilsynet som en detailvirksomhed og skal indrettes og drives under de regler som gælder for detailvirksomheder.

Afgrøder som frugt og grønsager kan omsættes i gårdshandel. Derimod er der ikke tilladt at sælge animalske fødevarer. Dog er der i nogle tilfælde - under særlige betingelser - tilladt at sælge æg, mælk, fisk samt slagtet uåbnet fjerkræ, kaniner og opdrættet fjervildt. Jægere kan sælge mindre mængder vildt.

I en gennemgang av risici ved gårdssalg blev der diskuteret hvilke faktorer der kan bevirke en anderledes vurdering af risici ved gårdsprodukter sammenlignet med produkter fremstillet under autoriserede/godkendte forhold. Faktorer der kan have betydning for risikovurderingen, er blandt andet varesortimentets meget begrænsede omfang med hovedvægt på uforarbejde vegetabilier som erfaringsmæssigt ikke vurderes som højrisikoprodukter; at mængderne der omsættes tit er små hvilket kan minimere udbredelsen af en eventuel sundhedsfare; fødevarerne har en kort distributionsvej hvilket minimerer muligheder for forurening og fejlbehandling.
Omstændigheder der kan bevirke en strengere vurdering af risici ved gårdhandel er blandt andet det forhold, at produkter og produktionsdyr i nogle tilfælde vil blive udsat for et større smittepres fra tilrejsende kunder og turister end normalt. Tillige kan der være større sandsynlighed for hygiejnebrist under håndtering og opbevaring af fødevarer på steder hvor indretningen ikke er designet til formålet.
Vedrørende krav til personale og lokaler ved gårdshandel så blev der pointeret fra flere gruppemedlemmer, at i de tilfælde hvor kravene til lokaler og udstyr er minimale eller fraværende bør kravene til personalets kompetence være tilsvarende større. Personalet skal sikre at håndtering og salg af fødevarer sker på en forsvarlig måde. Håndteringen skal foregå på en hygiejnisk måde, gennemføres så madvarerne ikke udsættes for forurening eller anden skadelig påvirkning og de skal opbevares rent og køligt. Det er vigtigt at være opmærksom på de kritiske punkter i håndteringen.
Kravet til egenkontrolsystemer bør være differentieret i forhold til varesort og forarbejdningsgrad og omsætningens størrelse. Det er ikke nødvendigt med krav om dokumentation af operationer i alle tilfælde. I tilfælde hvor der sker brud på god hygiejnemæssig opførsel kan der indskærpes med krav om dokumentation. Grundlæggende uddannelse om hygiejne og levnedsmidler bør være et minimumskrav for alle der håndterer levnedsmidler uanset grad af forarbejdning.
Tilsynspersonale der beskæftiger sig med en bred vifte af små salgssteder og virksomheder har behov for en bred og dyb competanse der dækker alle levnedsmiddelgrupper og tilhørende risici – hertil et omfattende særlovgivningsmateriale. Løsningsforslag omfatter vejledninger til tilsynspersonale, god kommunikation og udveksling af viden mellem kontrollanter kombineret med udformning af pædagogiske egenkontrol standarder og branche standarder.
Autorisering/registrering vil i EU's nye lovgivning blive et standardkrav for alle der har med levnedsmidler at gøre. Hvorvidt dette også vil blive aktuelt for gårdhandel vil være op til de nationale myndigheder. Lovgivningens fleksibilitetsregle vil måske åbne op for en national tilpasning.

Plenumredovisning - 

Med hänvisning till:

http://english.ust.is/of-interest/FoodConference2005/Papersandproceedings/

W1 – F
Länsveterinär Inna Ilivitzky

workhopsledare för grupp F

Södra Finlands Länsstyrelse (ESLH)

PL 150

13101 Hämeenlinna

Finland

tel.[phone];mob.[phone]fax;[phone]

e-mail:[e-mail]
Den tredje Nordiska tillsynskonferensen i Reykjavik 23-29. januari 2005
RAPPORT AV WORKSHOP GRUPP F: PROVTAGNING I TILLSYN
Inledning:Grupp F hade som uppgift i sin workshop att diskutera Provtagning i livsmedelsövervakningen. Av kongressorganisatörerna hade gruppen fått fyra frågor som de skulle besvara:

1)Varför tar man laboratorieprov?

2)Var tar man proven?

3)Vad kan man använda provresultaten till?

4)Verifikation av egenkontroll?
Gruppen hade en svår uppgift eftersom just före grupparbetets början hade Niels.L.Nielsen från Danmark hållit föreläsningen:”Brug af analyser i tillsynet - Er dett umagen vaerd?”. I sin föreläsning ifrågasatte han skarpt ifall det är överhuhudtaget är någon nytta av provtagningen i livsmedelsövervakningen.

Lyckligtvis var grupp F, som bestod av 4 svenska deltagare, 3 finska,4 norska och 7 islänningar en mycket aktiv och kampfylld grupp som var övertygad om att grupparabetets slutresultat skulle övertyga de övriga nordiska kongressdeltagarna om att provtagnigen behövs i livsmedelsövervakningen. Grupp F hade även turen att få en mycket bra och språkkunnig norsk sekreterare (Gry Bo) som skickligt överförde och sammandrog på en för alla gruppmedlemmarna förståelig skandinaviska, de olika synpunkterna som framfördes i diskussionen..

Därtill hade grupp F tur i sin fackliga sammansättning när det gällde behandlingen av ”Provtagning i tillsyn” ämnet. I gruppen fann minst fem deltagare som hade nära samarbete, eller som arbetade i livsmedelslaboratorier .
Varför tar man laboratorieprov?

• 
  Eu-direktiver, nationella lagar och föreskrifter fordrar provtagning i livsmedelsövervakningen.
  
• 
  I alla föreläsningarna under tillsynskonferensen underströk man riskvärderingens viktighet för livsmedelövervakningen. Provtagningens analysresultat ger en riskprofil som kan uttnyttjas i riskvärderingen .
  
• 
  Provtagningen i livmsdelsövervakningen kan göras som program på basen av konsumenternas önskningar och farhågor. Resultaten ger den önskade informationen åt konsumenterna. Som exempel togs konsumenternas farhågor för ”soft-ice”:ns livsmedelssäkerhet. Med provtagning och förhoppandevis goda analysresultat kan man ge information åt konsumenterna att soft-ice ej är hälsovådligt.
  
• 
  Provtagningen i livsmedelövervakningen är ett medel vid kontrollen av lisvmedelföretagarnas egenkontroll, samt utgör samtidigt en uppföljning av livsmedelsföretagarens egenkontrolls effektivitet.
  
• 
  OK-programmena förutsätter provtagning i den nationella livsmedelsövervakningen:EU-program,nationella program,regionala och lokala program
  

- Vid misstanke för hälsorisk eller dålig kvalitet i livsmedel

- Vid misstanke för matförgiftnings/vattenburna epidemier

- Uppehållandet av akkrediteringen och tillförlitligheten i laboratoriernas verksamhet förutsätter att man tar prover

- Vid misstanke av oärlighet inom livsmedelsproduktionen/livsmedelsförsäljningen.

- Förebyggande åtgärder, eller kriterier för olika lov förutsätter provtagning(t.ex. vid godkännandet av vattenkvaliteten i livsmedelsföretagets vatten.

Var tar man prover ?
- Man tar prover enligt bestämmelserna i Eu -direktiven och de nationella lagarna och föreskrifterna(t.ex. mjölkprov enligt mjölkhygienlagen)

- var provtagningen görs beror på ändamålet för proven (hållbarhet,kvalitet,matförgiftningar)

- inom primärproduktionen

- från råvaror

- i olika punkter av livsmedels-framställningsprocessen (verifikation av HACCP-programmets CCP –punkters effektivitet)

- verifikation av egenkontroll (t.ex hygienkontroll)

- färdigvaror på lagringstället i livsmedelsanastalten(t.ex mejeriets kyllager)

- Man tar prov i olika storhushåll (råvaror,färdig mat)

- markader och torg

- i butikerna

- av importvaror( man förlitar sig ej endast på tullens övervakning)

- vid matförgiftningsepidemier samt vid möjlig hälsofara i privathushåll(t.ex. matförgiftningsmisstankar vid bröllop, begravningar osv.)

- i stora lageranrättningar( t.ex.;Lidl:s partilager)
Vad kan man använda provresultaten till?
Man konstaterade i disskusionen att ifall provresultaten är tillförlitliga så kan man använda dem för följande ändamål:

- För verifiering av egen kontroll

- dokumenterad status av övervakningens effektivitet för övervakningsmyndigheterna, samt samtidigt dokumentation för uppföljning av EU-styrda, nationella, regionala och lokala övervakningsprogram

- vid riskevaluering och kartlägging av olika livsmedels hälsosäkerhet

- för att ge myndigheterna dokumenterad fakta för att kunna vidtaga åtgärder ifall provresultaten öveskrider lagföreskrivna gränsvärden .

- provresultaten kan användas även som bevis för livsmedelsövervakningens existens-berättigande

- provresultat kan användas till att frisätta varopartier vars import är beroende av att de ej får överskrida vissa erfordrade gränsvärden.