Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
gödsel och skräp 55 man i någon mån uttala sig om förändringar i avfallets mängd och sammansättning. Fastighetsägare hade möjlighet att själva hantera avfallet men eftersom det var gratis att lämna hushållssopor på sop- stationerna är det rimligt att större delen av denna typ av avfall också lämnades där. Det kostade däremot att lämna industriavfall. 72 Den totala mängden avfall steg under 1900-talets första decennium sett till både volym och vikt. Detta hade kunnat ses som en svårighet men diskuterades inte som en sådan i lika hög grad som avfallets sammansättning. Någon större förändring av sammansättningen skedde dock inte i början av 1900-talet. I statistiken delades avfallet upp i kategorierna latrin, gödselsopor och skräpsopor. Gödselso- porna delades i sin tur upp i de som fördes till Lövsta och de som såldes direkt via järnväg till landsbygden runt Stockholm (något som återinfördes 1900). Fördelningen av de olika sopslagen mätt i volym (järnvägsvagnar) förändrades marginellt mellan 1901 och 1907. Andelen gödselsopor gick upp något på bekostnad av latrinmäng- den, men 1906 var ändå det år i Stockholms historia då mängden hämtad latrin var som störst. 73 Mängden avfall ökade i och med att Stockholms invånarantal steg och även antalet hästar. Hästarna gav upphov både till stallströ och till den största delen av kategorin gatuavfall och de var därmed den största orsaken till gödselsopornas övervägande andel av det totala avfallet. 74 Skräpsopornas andel ökade knappt i förhållande till övrigt avfall. Gödselsopornas hantering under början av 1900-talet var i stort Tabell 1. Sopslag 1901 och 1907 (järnvägsvagnar). Sopslag 1901 1907 Vagnar Andel (%) Vagnar Andel (%) Latrin 3 420 28 3 567 24 Gödselsopor 6 645 54 8 273 57 Skräpsopor 2 278 18 2 779 19 Totalt 12 343 100 14 619 100 Källa: SÅS, 1901, 1907. stadens sopor 56 sett densamma som under slutet av 1800-talet. Gödseln såldes antingen brunnen eller färsk. De färska gödselsoporna såldes direkt via järnväg från de tre inlastningsstationerna i Stockholm till lant- bruk och trädgårdar runt staden. Fram till 1907 ökade mängden gödselsopor som såldes direkt från järnvägen näst intill varje år medan mängden gödselsopor som forslades till Lövsta för att säljas där eller via pråmar säljas annorstädes var något mindre 1907 än åren 1902–1904. Detta var ett utslag av en medveten strategi för att minska mängden avfall till och vid Lövsta och var en del av lösningen på problemen med den stora avfallsmängden och den kaosartade situation som Lövsta befann sig i vid början av seklet. 75 En större mängd gödselsopor forslades dock till Lövsta och såldes sedan som brunnen gödsel från pråmar eller så fick kunder hämta hästlaster vid Lövsta. Gödselvärdet på den brunna gödseln ökades ofta genom inblandning av latrin. Det kunde skilja sig ganska mycket från år till år hur länge gödselsoporna låg i upplag vid Lövsta, beroende på möjligheterna att komma ut med pråmar under vinterhalvåret. På grund av lat- rininblandningen, och eftersom brunnen gödsel sjunker ihop, är det trots statistiska uppgifter om insamling och försäljning svårt att säga något om mängden försålda gödselsopor i förhållande till mängden gödselsopor som hamnade i den kommunala hanteringen. Latrinen hanterades ungefär som gödselsoporna och därtill användes den till framställningen av torvpudrett. Eftersom pud- rettillverkningen var förenad med kostnader i form av arbete och införskaffande av torv tillverkades pudrett endast om verket inte kunde finna avsättning för latrinen direkt. Det var alltså ett sätt att ta tillvara och lagra latrinen. 76 I stort sett all pudrett som tillverkades såldes och eftersom latrin som inte såldes direkt eller blandades i gödselsoporna lämnades till pudrettberedning bör all latrin på ett eller annat vis ha blivit såld. 77 Trots att uppenbart inte allt gödseldugligt avfall såldes framhöll renhållningsverket att efterfrågan på dess gödselprodukter var god. Verket gjorde också en del för att informera presumtiva kun- der om renhållningsverkets produkter. Om sopgödseln sades i en reklambroschyr år 1903 att den blivit bättre de senaste åren till följd gödsel och skräp 57 av bättre utplockning av skadliga material. 78 Alla gödselprodukter som renhållningsverket sålde sades framförallt ha den fördelen i förhållande till konstgödsel att de tillförde mull och var billiga. 79 Renhållningsverkets statistik från 1900-talets första decennium kan tolkas som att försäljningen gick relativt bra: gödselsopor, latrin och pudrett bidrog till renhållningsverkets inkomster och inkomsten från det tillvaratagna avfallet ökade något. Intäkterna från denna försäljning var dock mindre än intäkterna från hämtningsavgifter för latrin och gårdssopor. Det renhållningsverket fick in från försälj- ning, avgifter och körslor åt andra verksamheter i staden täckte inte verkets kostnader utan staden fick skjuta till medel. Denna tendens blev starkare under loppet av 1900-talets första decennium. Tabell 2 nedan visar förhållandet mellan renhållningsväsendets utgifter och inkomster samt mellan inkomster från avgifter och inkomster från försäljning av avfallsråvaror. I utgifterna ingår, förutom insamling och kvittblivning av avfall, snöröjning. Kostnaderna för kvittblivningen specificerades inte annat än när det gällde pudretten. Tillverknings- kostnaden för pudrett låg under åren 1900–1902 något högre än inkomsterna för försäljningen av pudrett. Under de följande åren, fram till och med 1907, översteg däremot intäkterna utgifterna för pudrettillverkningen med i genomsnitt 5 700 kr per år. 80 Som tabell 2 visar var inkomsterna från renhållningsverkets olika gödselprodukter relativt stabila under 1900-talets första sju år och det var eventuellt en bidragande orsak till att försäljningen beskrevs som lyckosam. Den praktiska avfallshanteringen handlade emel- lertid inte bara om försäljning, och som nämnts dumpades en del avfall både i Lövsta och i vattnet utanför Lövsta. En liten del avfall användes som utfyllnad av gropar och ojämnheter inne i staden och avstjälpningsplatser fanns där industrier och verkstäder kunde lämna så kallat fyllnadsgods. 81 Större delen av skräpsoporna lades åren kring 1900 i en form av upplag längs järnvägsspåret som ledde till sopavlastningsviadukten i Lövsta. I dessa upplag förekom ständiga bränder vilka delvis underhölls som en typ av kvittblivningsmetod. Även om denna eldning av avfallet var medveten var den inte kon- trollerad, den var inte särskilt effektiv och elden riskerade att spridas. Behovet av en ugn hade tidigare påtalats och av arkivhandlingar Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|