Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
stadens sopor 62 det fanns ledamöter inom drätselnämnden som delade hans intresse för tillvaratagande. Trots de aspekter som tilltalade Tingsten i dessa städers system ansåg han att de inte var fullgoda: de var ohygieniska och mindre rationella, i den meningen att avfallet först blandades ihop på produktionsplatsen, det vill säga i hushåll och industri, för att sedan sorteras i kategorier av renhållningen. USA och inte minst New York med sina planer på sortering av skräp var inspirerande på grund sin källsortering. 99 Att amerikanska städer frångått den tidigare tillämpade metoden att skilja ut matavfallet redan i hushållen för att använda detta till svinmat förklarade Tingsten med allmän vanskötsel, vilken kunde skyllas på att det var entreprenörer som skötte verksamheten och inte städerna själva. 100 Tingsten ansåg emellertid att det var det mest ekonomiska och hygieniska sättet att bli kvitt köksavfall. Denna strategi är om den rätt tillämpas, särskildt i ett land med sådan rikedom på köksaffall som Amerika, sannolikt den bästa i såväl sanitärt som ekonomiskt hänseende. Det är nämligen obestridligt, att intet sätt för köksaffallets kvittblifvande är så verksamt i sanitärt hänseende som dess förtärande av djur. Likaså att ingen annan metod kan lemna ett så godt ekonomiskt resultat. 101 Flera av de åsikter Tingsten förde fram i drätselnämndens handlingar tog han upp i ett föredrag under rubriken ”Några synpunkter att beakta ifråga om det torra stadsaffallets uppsamling och undanröd- jande” i Hälsovårdsföreningen i Stockholm 1900. Här uttryckte han att det var ”barbariskt” och ”onaturligt” att blanda avfallet. Blandat hade avfallet inget värde, men fördelat kunde dess värde realiseras. Denna fördelning kunde ske på olika sätt, men Tingsten skrev att den alltid borde göras av sopproducenterna – hushållen – ”ty först därigenom kan det onda ryckas upp med rötterna”. 102 Han såg två möjligheter till delning av hushållens avfall: en tvådelning i katego- rierna gödselsopor och skräpsopor eller en tredelning i kategorierna gödselsopor, skräpsopor och matavfall till svin. Gödselsoporna och deras nyttiggörande som gödsel ansåg inte Tingsten vara mycket att orda om: de kunde lätt säljas till lantbruket. Skräpsopornas för- gödsel och skräp 63 delning och försäljning krävde däremot mer arbete. Att det skulle löna sig tvivlade dock inte Tingsten på. Han betraktade det privata lumpsamlandet som ett bevis på att det fanns ett marknadsvärde i avfallet. Att även ta tillvara matavfallet till svinmat höll han för att vara det mest ekonomiska, avfallet skulle samlas in för sig och sedan kokas. Avfallsdelningen behövde inte medföra ökade kostnader för hämtning eftersom man kunde hämta skräpet mer sällan. Det var enligt Tingsten också bättre eftersom man undvek den enligt honom ohygieniska blandningen av matavfall och aska. Att matavfall till- varatogs som svinmat var inget nytt i Stockholm, till exempel sålde restauranger redan sitt matavfall till svinuppfödare. Av Tingstens föredrag framstår det som att tillvaratagande av ekonomiska skäl var det primära målet, även om hygien och möjligheten att bli av med avfall också var argument för sortering och tillvaratagande. 103 Synen på avfallet som värdefullt var också motivet till att tillvara- tagande genom källsortering nämndes i Lundbergh och Lamms motion i fullmäktige 1903. 104 Fullmäktigeledamoten Lundbergh förtydligade motionens innebörd i ett muntligt anförande och sade att Stockholm inte hade råd att inte göra den förändring som Ting- sten förespråkat, eftersom den skulle innebära betydande inkomster för staden. 105 När frågan aktualiserades av stadsläkarens skrivelse 1906 påtalade drätselnämndens andra avdelning att en uppdelning av avfallet i gödselsopor och skräpsopor inte bara skulle innebära sanitära fördelar utan också ekonomiska. I det till förslaget bilagda tjänsteutlåtandet upprepade Tingsten att en uppdelning skulle öka det ekonomiska utbytet av skräpsoporna samt göra att det lättare att få avsättning för gödselsoporna och att förbränna skräpsoporna. 106 I sitt argument för tillvaratagande betonade Tingsten den möjliga ekonomiska vinsten för staden och framställde den som en välkom- men bonus. Det huvudsakliga argumentet för sorteringen var att den underlättade kvittblivningen: Med hussopornas fördelning […] afser man deras uppsamling i skilda grupper i enlighet med deras beskaffenhet och användbarhet, hvilka sopgrupper hvar för sig äro lätta att undanrödja i jämförelse med den sammanblandade affallsmassans kvittblifvande. 107 stadens sopor 64 Att kvittblivningens mål var just kvittblivning utesluter dock inte att nyttiggörandet var önskvärt och prioriterat. Den självklarhet med vilken Tingsten omfattade tillvaratagandet framgår av att det enda alternativet Tingsten uppgav till uppdelningen i ”skräpsopor” och ”gödselsopor” var ett annat tillvaratagande, nämligen en tre- delning som också inkluderade kategorin ”svinmat”. Av Tingstens förklaring av hur han såg på skillnaden mellan dessa två typer av tillvaratagande framgår att tillvaratagandet kunde ses som en åtgärd för två olika mål: I fråga om delningssättens särskilda ändamål må framhållas, att tvådelning är en åtgärd, som vidtages uteslutande för renhåll- ningens egen skull, medan tredelningen, utom det omedelbara renhållningssyftet, innebär att genom köksaffallets användning till svinuppfödning afvinna soporna största möjliga ekonomiska utbyte. Ur uteslutande renhållningssynpunkt sedd, är således tredelning ej att anse som en utveckling eller en förbättring af tvådelningen utan blott som ett längre drifvet tillgodogörande af affallsprodukterna. 108 Tingsten beskrev tvådelningen som en renhållningsåtgärd där det primära var att bli kvitt avfallet, medan tredelningen var att ta nyt- tiggörandet av avfallet ett steg längre för att tillvarata så mycket av avfallets värde som möjligt. Eftersom tredelningen skulle innebära omfattande kostnader menade han att det inte var motiverat att gå längre än vad renhållningen krävde – det vill säga att införa tvådel- ning. Han tyckte inte heller att tvådelningen behövde genomföras konsekvent, utan enbart i sådana hus där någon form av verksam- het, affär eller liknande, fanns och där rikare människor bodde. I övriga hus bedömde han att det inte skulle vara så mycket skräp och där kunde allt gå till gödsel. 109 Att Tingsten inte talade för ett tillvaratagande för dess egen skull och att han hade en pragmatisk inställning till källsorteringen i praktiken är inte förvånande. I hans roll som direktör för renhållningsverket var kvittblivningsmålet primärt. Förmodligen kan man också tolka hans ståndpunkt som ett utslag av hans ekonomiska sinne. Under de år han var i stadens tjänst återkom han ofta till möjligheter att spara på stadens resurser och som nästa kapitel ska visa var han inte redo att utsätta staden Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|