Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
avfall som svinmat 79 men därefter ökade andelen snabbt. 12 Den ekonomiska krisen i början av 1920-talet påverkade uppenbart inte avfallsmängden nämnvärt om man ser till de siffror som visas i diagram 1. En förklaring kan vara att krisen inte slog särskilt hårt mot produktionen av icke- varaktiga konsumtionsvaror som livsmedel. 13 Antalet motorfordon ökade under perioden medan antalet hästar minskade. Vid första världskrigets slut var antalet bilar ungefär lika stort som antalet hästfordon, men 1925 stod biltrafiken för 66 pro- cent och hästtrafiken för knappt 5 procent av den totala trafiken. 14 Därtill kom att invånarna i allt högre grad åkte spårvagn. 15 Den minskade mängden hästspillning i gödselsoporna kommenterades i renhållningsverkets berättelser, och från 1912 redogjorde de för kategorierna gatusopor, stallströ och hushållssopor inom den stora kategorin gödselsopor. 16 Hushållssopornas andel av gödselsoporna gick från mindre än 50 procent 1913 till 90 procent 1927, vilket visar att det minskade antalet hästar fick betydelse för avfallets sam- mansättning. 17 Fram till början av 1920-talet hade Stockholm ett avfall som till största delen bestod av gödsel, även om denna kategori var vikande från början av 1910-talet. Praktiken för kvittblivningen var i stort sett densamma som tidigare, det vill säga den byggde på försälj- ning av gödselsopor och latrin samt förbränning och försäljning av skräpsopor. En del avfall, framförallt gatuavfall, användes som utfyllnad och en del lades i tipp. 18 Vissa förändringar skedde bland annat till följd av stadens inkorporeringar och som en följd av att staden tog över befintlig avfallshantering i de nya områdena. Till exempel tillkom en sopstation i Årsta 1913. Vid denna station bilda- des ett sopupplag, som 1927 lades ned och flyttades till Lövsta efter klagomål från allmänheten. 1914–1924 användes en tipp i träsket Långsjön i Gröndal för delar av det södra distriktets avfall. I stället för de tidigare tipparna inrättades 1927 en ny soptipp för den södra staden vid Blåsut i Enskede. Även andra former av kvittblivnings- metoder genomgick förändringar, bland annat lades pudrettillverk- ningen som funnits i Bromma och Nyboda ned under 1920-talet och avfallsförsäljningen från Bromma avslutades. Kvar i Bromma fanns en tipp i renhållningsverkets regi. 19 stadens sopor 80 Diagram 3. Mängden försålda gödselsopor 1900–1949 (m³). 20 Källa: RV 1909–1927; GK 1929–1949. Försäljning av gödselavfall utgick såväl via pråm som i hästlass från Lövsta och gödselavfall fortsatte också att säljas direkt via järn- väg till kunder fram till 1949. Som kvittblivningsmetod verkar det av renhållningsverkets statistik att döma ha gått relativt bra med gödselförsäljningen fram till slutet av första världskriget, då det skedde en markant nedgång i mängden som såldes. Man kan sätta minskningen i samband med en minskad mängd gödselsopor som renhållningsverket hade att hantera, men föränd- ringen hade framförallt att göra med en minskad efterfrågan. Ren- hållningsverket kommenterade under åren efterfrågan på gödsel. År 1909 hävdade verket att källsorteringen innebar att en ökad mängd kunde säljas, och till ett högre pris än tidigare. 21 Vinsten sades också öka tack vare att transport- och arbetskostnaderna blev lägre när verket kunde sälja en större mängd gödselsopor direkt från järn- vägsvagnarna i stället för att gå via Lövsta. 22 Redan 1910 upplevde renhållningsverket emellertid en minskad efterfrågan på gödsel och latrin. 23 Det finns flera möjliga faktorer som kan ha påverkat eller påverkats av efterfrågan på gödsel, framförallt tillgången och priset på andra former av gödsel. Inte minst finns det mycket som talar för att jordbruket vid den här tiden hade god tillgång på egen gödsel på 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 1900 1903 1906 1909 1912 1915 1918 1921 1924 1927 1930 1933 1936 1939 1942 1945 1948 avfall som svinmat 81 grund av en relativt stor inriktning på mjölk- och köttproduktion. I början av 1900-talet började jordbrukare i högre grad ta hand om och utnyttja sin egen stallgödsel. 24 I Stockholms fullmäktiges handlingar finns ett enda uttryck för efterfrågan av sopgödsel. Renhållningsverket fick år 1910 en förfrå- gan från småbrukare och trädgårdsmästare i Västerhaninge om att anlägga en sopstation för att försörja områdets trädgårdsstad med gödsel. 25 I den brevväxling som följde visade Tingsten sig ivrig att få ett samarbete till stånd. 26 Sopstationen blev dock inte av eftersom företrädarna för Västerhaninges odlare inte kunde ge några garantier för att de skulle köpa så mycket gödsel att det skulle löna sig som kvittblivning för staden. 27 I källor som rör lantbruk och odling finns mycket lite som pekar på att gödselsopor var en attraktiv vara för lantbrukarna. Varken i Meddelanden från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks- området eller Kungliga skogs- och lantbruksakademiens tidskrift nämns sopgödsel eller latrin annat än undantagsvis och i förbifarten, trots att dessa publikationer till stor del ägnades åt frågor om gödsel. 28 Mårald tar i sin avhandling om den kemiska vetenskapen och lant- bruket upp det minskade intresset för stadens gödsel från lantbruk och agrarkemister i början av 1900-talet. 29 Mårald förklarar det med att lantbruket hade mer egen gödsel men också med att många jord- bruksforskare trodde att konstgödsel skulle lösa växtnäringsbristen. 30 Den minskade försäljningen av gödselavfall var en utmaning mot tillvarataganderegimen eftersom den var uppbyggd kring denna kvittblivning. De minskade inkomsterna från gödselförsäljningen innebar också ett slag mot idén om avfallets värde inom tillvara- taganderegimen. Renhållningsverkets inkomster från gödselförsälj- ningen nämndes i stadens budgetförslag. 31 Från att under 1900-talets första decennium ha stått för den största delen av intäkterna från tillvarataget avfall blev denna post i slutet av 1920-talet den näst minsta delen och understegs under 1920-talet enbart av intäkterna från latrinförsäljningen. Inkomsterna från skräpsopor och från ånga och el minskade inte i samma grad. I stadens budgetförslag för år 1924 hänvisade gatunämnden inte bara till den minskade tillgången på gödselsopor och latrin utan Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|