Avhandlingsmall

V I .   D I S K U R S E N   F Ö R S T Å S  
95
 
blotta  ansatsen,  vid  intentionen.  I  de  fall  intentionerna  förmedlades  till 
handling  fullbordas  det  på  ett  famlande  och  hjälplöst  sätt  (Ödman,  1991,  s 
140).  I  samtiden  handlar  det  ofullbordade  om  att  utbildningspolitiken  och 
dess verkställighet vilar på en rad motsägande tendenser som ger bilden av 
ett famlande förhållningssätt. Nedan ska jag lyfta fram och kritiskt diskutera 
ett  par  områden  som  enligt  min  uppfattning  vilar  på  motsägelser  med 
konsekvenser för skolans förmåga att fostra och undervisa barn och elever. 
 
I diskursens värld råder ett långtgående krav på likställd samhörighet mellan 
individer  –  även  mellan  vuxna  och  barn.  Det  är  en  social  rättsregel  som  är 
överordnad alla andra levnadsregler. Det är en rättsregel som konkretiseras i 
likabehandlingsplaner.  Det  är  en  rättsregel  som  likställer  vuxna  med  barn, 
där  lärare  blir  kamrater  i  stället  för  auktoriteter.  Det  är  en  rättsregel  som 
fråntar  vuxna  den  auktoritet  som  vuxenvärlden  av  tradition  haft  över  den 
yngre  generationen.  I  diskursens  värld  saknar  lärare  mandat  att  utöva  makt 
över  barn  och  elever.  I  de  fall  lärare  tar  sig  den  makten  riskerar  de  att  bli 
anmälda. Det enda maktmedel som diskursvärldens lärare och skolledare har 
att  ta  till  är  att  polisanmäla  elever  som  i  skolan  kränker  och  mobbar  andra 
elever eller vuxna. Därmed kan rättsregeln och dess tillämpning tillsammans 
med  en  negativ  extern  bedömning  delvis  förklara  varför  diskursvärldens 
lärare och skolledare har svårt att upprätthålla ordning och trygghet i skolan. 
Att polisanmäla barn och elever är inte en traditionell sedvänja. I det fall en 
polisanmälan  görs  blir  händelsen  offentlig  med  risk  för  negativ  extern 
bedömning.  Får  skolan  dåligt  rykte  riskerar  skolan  att  ekonomiskt  inte 
överleva  den  fria  konkurrensen  om  elevpengar.  I  klyftan  mellan  lika-
behandlingsplaner,  den  fria  konkurrensen  om  elevpengar  och  extern 
bedömning som immanent pedagogik kan skolor försöka dölja, osynliggöra 
eller bortförklara kränkningar och otrygghet i skolan.  
 
I  diskursens  värld  befinner  sig  människor  i  motsättningen  mellan  två 
oförenliga  pedagogiska  grundsyner  –  å  ena  sida  krav  på  en  självständig 
pedagogik  (jmf  Piaget,  1976)  och  å  andra  sidan  krav  på  en  effektiv 
pedagogik  (jmf  Skinner,  2008).  Enligt  Piaget  (1976)  kräver  självständigt 
kunskapande  tid  och  lång  aktiv  bearbetning  (s  28).  Enligt  Skinner  (2008) 
kräver  ett  effektivt  lärande  en  annan  typ  av  pedagogik  –  en  effektiv 
pedagogik  där  elever  inte  kan  hållas  ansvarig  för  förelagt  material  (s  56), 
vilket  är  en  annan  pedagogik  än  självständigt  kunskapande.  De  två 
pedagogiska  formerna  kan  därmed  ses  som  oförenliga.  Vill  man  i  skolan 
bedriva  självständigt  kunskapande  med  betoning  på  personlig  utveckling 
måste lärandet få ta tid. Att kombinera ett självständigt kunskapande med en 
effektiviserad  pedagogik  som  driver  upp  tempot  kan  få  negativa 
konsekvenser  inte  bara  med  tanke  på  kunskap  utan  också  med  tanke  på 
elevers  stress  i  skolan.  Vill  man  i  skolan  betona  akademisk  kunskap  måste 
man  kanske frångå  kravet på självständigt kunskapande och välja en annan 

---

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
96
 
form av pedagogik, exempelvis Vygotskys (1978) proximala pedagogik med 
betoning  på  elevers  proximala  lärande,  där  läraren  har  en  mer  aktiv  och 
framträdande  roll  i  den  pedagogiska  processen.  Att  skapa  en  framgångsrik 
kompetensutveckling  med  hjälp  av  en  effektiviserad pedagogik  är  knappast 
en  resultatrik  satsning  i  skolan.  Att  behavioristiska  metoder  med  framgång 
används inom institutioner som behandlingshem (Imsen, 2009, s 232) för att 
uppnå  goda  resultat  och  där  komma  tillrätta  med  mindre  önskvärda  sociala 
och kriminella beteenden innebär inte att metoderna är lika framgångsrika i 
skolan. Enligt Imsen   
… kan de behavioristiska teorierna knappast vara till någon hjälp för 
undervisning i teoretiska discipliner (Imsen, 2009, s 219).   
I  skolan  kan  ett  framgångsrikt  elevresultat  inte  bara  handla  om  att  etablera 
ett önskvärt beteende med önskvärt output (resultat). Lärande i skolan måste 
också  handla  om  input,  inte  bara  i  form  av  värdeinformation  utan  också 
kunskap, om vi inte på fullt allvar menar att kunskapen är medfödd eller att 
människan bara är en maskinliknande robot. Att elever utan erfarenheter och 
förkunskaper  på  egen  hand  ska  kunna  välja  relevant  information  och 
tillsammans med andra elever uppfinna nya kunskapsenheter som behövs för 
att  leva  och  verka  i  ett  komplext  samtida  samhälle  är  att  lägga  ett  mycket 
stort ansvar på den enskilda eleven, med risk att eleven lämnar skolan med 
bristande  och/eller  ensidigt  valda  kunskaper  och  insikter.  Då  kunskap  är 
makt  är  den  som  saknar  kunskap  också  maktlös.  Inför  tillkomsten  av  1842 
års  folkskolestadga  höjdes  röster  om  risken  med  utbildning.  Enligt 
Richardson (1999) uppfattades det av många som 
… en allvarlig fara för den allmänna ordningen och samhällets lugn 
och  stabilitet,  om  den  breda  massan  skulle  få  undervisning  i  andra 
ämnen än kristendomskunskap, då resultatet ändå inte kunde bli annat 
än ”halvbildning” (Richardson, 1999, s 46).     
I  diskursens  värld får  elever  inte  förmedlad  undervisning  i  andra ämnen  än 
demokrati - en värdeinformation som förkunnar likställd samhörighet för alla 
individer. Hur detta ska förstås lämnar jag som en öppen fråga.  
 
Till skillnad mot 1700-talets bakomliggande klassintressen (Ödman, 1991, s 
221) strävar samtidens samhälle  och  skola  mot  en  genuin  demokratidoktrin 
byggd  på  likställd  samhörighet  för  alla  individer,  stora  som  små.  Möjligen 
kan även ett självständig kunskapande och en självständig valfrihet ses som 
en  strävan  mot  demokrati.  Till  skillnad  mot  1700-talets  syn  på  lärar-
professionen,  som  ett  steg  i  prästkarriären  utan  krav  på  några  pedagogiska 
ambitioner (Ödman, 1991, s 154), är samtidens syn på lärarprofessionen, en 

---