Disposition

CdCO

3

 och CdPO

4

. Genom att kalka jordar med höga kadmiumhalter kan man därmed 

minska upptaget av kadmium i grödor.  

 

Vad gäller grödors upptag av kadmium samt fördelning av ackumulerat kadmium i grödan 

varierar detta både mellan och inom arter. Faktorer som påverkar kadmiumupptaget beror 

bland annat på rotsystemets storlek och morfologi, rötternas produktion av ämnen som 

mobiliserar element för upptag, rötternas symbios med svampar och bakterier, 

transportsystem mellan cellmembran, xylemets förmåga att pumpa upp näringsämnen i 

plantan samt floemets förmåga att transportera ämnena ut i plantan (Grant m.fl., 2008). Vid 

rottillväxt sker också ett större intag av näringsämnen och eventuellt tillgängliga tungmetaller 

(Alloway m.fl., 1990).  

 

Många internationella studier har utförts vad gäller olika grödors upptag och innehåll av 

kadmium. Bladgrönsaker har visat sig ta upp mer kadmium än till exempel rotfrukter, 

spannmål och frukt (Alloway m.fl., 1990). Lök och morötter har visat sig innehålla högre 

halter medan lägre halter har uppmätts i tomater, gurka och rädisor (Yang m.fl., 2009). 

Fördelning av kadmiumackumulering i majs har studerats (Vieira da Cunha m.fl., 2008), 

likaså kadmiumupptag i ris (Li m.fl., 2008).  

 

En kartläggning av svensk åkermark och grödor med avseende på viktiga 

produktionsfaktorer samt förekomst av tungmetaller har utförts av Sveriges 

Lantbruksuniversitet sedan slutet av 1980-talet. Arbetet initierades och finansieras av 

Naturvårdsverket och material har utarbetats och sammanställts av Jan Eriksson och Arne 

Andersson (Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala) samt Rune Andersson 

(Naturvårdsverket). Arbetet har redovisats i två rapporter, Tillståndet i svensk åkermark 

(1997) samt Tillståndet i svensk åkermark och spannmålsgröda – jordartens betydelse för 

markegenskaperna, samband markfaktorer och elementhalter i kärna (2000). Matjord- och 

alvprover har tagits genom slumpmässigt utvalda provplatser över Sveriges åkerareal. Dessa 

undersökningar har genom åren utökats i antal och har kommit att omfatta flera typer av 

grödor. De grödor som har ingått i det nationella övervakningsprogrammet är kärnprov av 

höstvete, korn och havre, där högst kadmiumhalter har uppmätts i höstvete. Då proverna har 

tagits i förhållande till den totala åkerarealen ingår inga potatisprover i den systematiska 

karteringen. Kadmium i potatis har däremot studerats av bland annat Öborn m.fl. (1993), 

Sandberg (2002) och Peterson Grawé m.fl. (2001). I dessa undersökningar med avseende på 

kadmium i potatis har man inte påvisat att några gränsvärden överskrids. Asp m.fl. (2002) 

har undersökt kadmiumackumulering i vete och durumvete och Asp (1999) har påvisat högre 

kadmiumhalter i sallad och morötter. 

 

Livsmedelsverket gör regelbundna stickprovskontroller av livsmedel där även prover av 

potatis har analyserats. Inga gränsvärden har överskridits i någon av de nationella 

undersökningar som har gjorts med avseende på potatis.  

 

Andra livsmedel som kan innehålla förhöjda kadmiumhalter är framförallt inälvsmat som 

lever och njure samt vissa vilda svamparter. Uppmätta kadmiumhalterna i kött och fisk är i 

Sverige är förhållandevis låga (Livsmedelsverket, 2008). 

 

 

 

 

 

14 

---

Flera EU-gränsvärden för kadmium i livsmedel har tagits fram och finns sammanställda i 

tabell 1. 

 

Tabell 1. Gränsvärden för kadmium framtagna för några olika livsmedel (Kommissionens förordning, 2008) 

Livsmedel Gränsvärden 

(mg/kg våtvikt)

 

Kött* från nötkreatur, får, svin och fjäderfä 

0,050 

Hästkött* 0,20 

Lever från nötkreatur, får, svin, fjäderfä och häst 

0,50 

Njure från nötkreatur, får, svin, fjäderfä och häst 

1,0 

Muskelkött från fisk** 

0,050 

Muskelkött från specifika fiskarter*** 

0,10 

Muskelkött från ansjovis och svärdfisk** 

0,30 

Skaldjur 0,50 

Musslor 1,0 

Bläckfisk 1,0 

Spannmål 0,10 

Kli, groddar, vete och ris 

0,20 

Sojabönor 0,20 

Grönsaker och frukt 

0,050 

Bladgrönsaker, färska örtkryddor, odlad svamp, selleri 

0,20 

Stjälkgrönsaker, rotfrukter och potatis**** 

0,10 

*Avser inte slaktbiprodukter 

**Avser inte fisklever 

***Omfattar ansjovis, ryggstrimmig pelamid, tvåbandsblecka, ål, multe, taggmakrill, luvar, sardin, tonfisk, 

bonit, tunga 

****Gränsvärdet avser skalad potatis 

 

2.3. Kadmium och vår hälsa 

 

Vissa tungmetaller är essentiella för djur och växter men det gäller inte kadmium, bly och 

kvicksilver. Det behövs inte speciellt höga halter av dessa tungmetaller för att deras toxiska 

effekter ska påverka människor och miljö negativt. Kadmiumhalterna i våra jordar fortsätter 

öka (Asp, 1999; Eriksson m.fl., 1997) och forskningen tyder på att hälsorisker på grund av 

kadmiumintag kan föreligga vid lägre doser än vad man tidigare trott (Yang m.fl., 2009).  

 

Kadmium kan framförallt ge upphov till njur- och skelettskador. Njurarna är speciellt 

känsliga eftersom kadmium ackumuleras i njurbarken (Socialstyrelsen, 2005). Det finns ett 

behov av flera toxikologiska studier för att kunna dra slutsatser om kadmium påverkar 

immunförsvaret samt det centrala nervsystemet. Djurförsök har påvisat att kadmium kan ha 

en östrogenliknande effekt (Socialstyrelsen, 2005). Studier har även påvisat att 

kadmiumupptaget i tarmen kan öka vid låga järnnivåer i blodet (Åkesson m.fl., 2000) och det 

har visat sig att kvinnor generellt utsätts för en högre kadmiumbelastning än män 

(Livsmedelsverket, 2008). Då kadmiumhalterna i njurar och skelett ackumuleras under en 

längre tid på grund av lång halveringstid i kroppen, medför detta att effekterna av 

kadmiumexponering många gånger blir påtagliga först kring medelåldern.  

 

Kadmium ansamlas i placentan, vilket medför att kadmium endast till begränsad del överförs 

till fostret. Kadmiumhalterna i modersmjölk och komjölk är relativt låga, då bröstkörteln 

fungerar som barriär för kadmiumtransporten (Socialstyrelsen, 2005). 

 

15 

---