Innehållsförteckning
Inledning
……….…………………….......…………………..………………………………5
Bakgrund
…………………..………………………………………………………………...5
Syfte och frågeställning
……………………………........…………………………
...
…
.12
Metod och material
……………
.....
….………………
.
…………………………………..12
Litteraturstudie……………………..……………..………….……………………..12
Inklusionskri
terier……...……
.
…………………….….…………………….13
Exklusionskriterie
r…………
.
…………………………………………….…13
Dosförsök gällande veteplantors upptag av uran och kadmium
………….…...13
Odling och för
söksupplägg…
.
………………….……………………….…13
Provtagning och
analys……..………………………………………….….15
Statistiska
metoder…………………………………………………………15
Resultat och diskussion
………………….…………………………………….………16
Litteraturstudie gällande grödors upptag av Pb, Cd, Tl, Th och U............
…..
16
Vete
………………
..
…..……………………………
.
………………………17
Potatis
……
.
…
..
………..……………………………
.
………………...…...19
Råg
…….……….………..………………………
.
………………………….20
Sallat
………….…
.
……..……………………….…………………………..21
Reflektioner kring litteraturstudien………………………………………..
23
Dosförsök för vetes upptag av kadmium och uran
………………………….
......24
Kadmium
………………..…………………………………………………..24
Uran
………………………………………………………………………….27
Metoddiskussion
………………………………………………………….……….32
Måltidsekologiskt perspektiv
………..……………….…………………………..
32
Slutsatser
…………
.
………………………………………………………………………..33
Tackord
……..……………………………..................................
..........................
.…….34
Referenser
……….……………………………………………………………..……..……35
6
Inledning
Spannmål och grönsaker odlas i jordar runt om i världen med variabel halt av metaller, där
koncentrationen av specifika metaller oftast är okänd. Jordarna har ett naturligt innehåll av
dessa grundämnen men har även blivit utsatta för luftföroreningar, förorenat vatten,
handelsgödsel och stallgödsel med olika koncentrationer av metaller och under olika långa
tidsperioder. Metaller som bly, kadmium, tallium, torium och uran är toxiska för människor
vid låga doser och även giftiga för många djur och växter (Oveča och Takáč, 2014). Det är
därför av intresse att få en bild av vilka av dessa metaller växter tar upp och i vilken grad de
gör det. Av vikt är även hur upptaget påverkas av andra organismer som mykorrhiza och
faktorer som typ av gödsel och jordens beskaffenhet.
Bakgrund
Människan får i sig metaller via hud, luftvägar och magtarmkanalen. Metaller som bly (Pb),
kadmium (Cd), torium (Th) tallium (Tl), och uran (U) är toxiska för människor redan vid låga
doser och även giftiga för många djur och växter (Oveča och Takáč, 2014). En mycket
varierande del av metallexponeringen sker via födan i form av vegetabilier som spannmål,
rotfrukter och grönsaker (EFSA, 2009; EFSA, 2010).
På grund av kadmiums och blys negativa hälsoeffekter finns EU-gemensamma gränsvärden.
De maximalt tillåtna halterna av kadmium respektive bly är inom EU i regel 0,05-0,3
respektive 0,02-0,3µg/g livsmedel (färsk vikt) beroende på livsmedelsgrupp (EFSA, 2009;
EFSA, 2010). I vetenskapliga tidskrifter redovisas metallhalter i grödor normalt i relation till
torrvikt, varför detta sätt används i detta examensarbete. Är det fråga om färsk vikt i något fall
är det förtydligat i texten. Det dagliga intaget av uran får totalt vara 36 µg enligt WHO där 30
µg kommer från vatten och 6 µg från livsmedel (WHO, 2004). Talliumintaget bör understiga
10 µg/dag (WHO, 1996). När det gäller torium kunde inte några gränsvärden hittas för vare
sig vatten eller föda.
Överintag av Pb, Cd, Tl, Th och U kan förorsaka skador på inre organ eller ge upphov till
cancer. Bly kan även hämma den kognitiva förmågan hos små barn och ge upphov till
blodbrist då de röda blodkropparna skadas av denna metall (EFSA, 2010). Överintag av
kadmium ger skelettskador och kan skada njurarna men också hämma fortplantningsförmågan
7
(EFSA, 2009). Urans kemiska egenskaper har liknade effekter och vid oralt intag kan en
anrikning ske i skelett och njurar och bland annat orsaka njurskador (Dock, 2002). Uran finns
nästan uteslutande i form av den svagt radioaktiva isotopen
238
U där det endast är dess
kemiska toxitet som innebär stora hälsorisker. Uranisotopen
235
U som det finns mycket lite av
i vår naturliga omgivning, är mycket radioaktiv och kan orsaka strålskador. Tallium är en
mycket giftig metall och anrikas främst i njurar, skelett och i mag-tarmkanalen (Lagneborg
och Waltersson, 2004). Akut förgiftning ger håravfall medan kronisk förgiftning även ger
koordinationsrubbningar och förlamning (Lagneborg och Waltersson, 2004). Torium anrikas
främst i levern och kan ge upphov till leversjukdomar och cancer (Yamamoto et al., 2009).
Upptaget av tungmetaller som kadmium och tallium kan även ha en negativ effekt på skott-
och rottillväxten hos grödor (Renkema et al., 2012; Wójcik och Tukendorf, 1999). Typiska
symtom vid toxiska metallnivåer av bly och kadmium är kloros, minskad respiration och
fotosyntes samt störd vatten- och mineralbalans (Yadav, 2010; Wójcik och Tukendorf, 1999).
Bly och kadmium kan även ha förödande effekter på växters metabolism, transportprocesser,
membran och cellstruktur (Oveča och Takáč, 2014).
Jordars metallinnehåll återspeglas ofta i grödor och växter (Anke et al, 2009; Sager et al.,
2007), vilket betyder att det potentiellt möjliga upptaget av Pb, Cd, Tl, Th och U ökar med
deras halt i jorden. Grödor odlas på åkermark med varierande halt av Pb, Cd, Th, Tl och U,
vilket framgår av tabell 1. Av tabellen framgår att åkermarkens innehåll av dessa metaller
skiljer sig från jordskorpans innehåll. Den naturliga bakgrundskoncentrationen av metallerna i
tabell 1 kan dock öka genom tillförsel från luftföroreningar, förorenat vatten, handelsgödsel
och stallgödsel. I Sverige har atmosfärdeposition av metaller ökat markant under
industrialiseringen. Striktare utsläppsregler sedan 1990-talet har resulterat i minskad diffus
belastning.
Tabell 1. Åkermark och jordskorpans innehåll av Cd, Pb, Th, Tl och U
1
(Lenmo, 2006),
2
(Shtangeeva, 2010),
3
(Mihucz et al, 2008),
4
(Anke et al, 2009),
5
(Lagneborg och Waltersson, 2004)
6
(Queirolo et al. (2009)
Kadmiumhalten i svenska jordar är i medeltal 0,21- 0,49 mg/kg torr jord (Ericsson
et al.,
2010). I svenska jordar har emellertid kadmiumhalten ökat med drygt 30 % under 1900-talet
Cd
Pb
Th
Tl
U
Innehåll i åkermark [mg/kg] 0,06-1,1
1
1,0-100
1
2,0-12,0
2
0,1-1,0
6
0,8-11
4
Jordskorpan [mg/kg]
0,098
5
15
5
8,0-9,0
3
0,36
5
2,4-3,2
4