Måltidsekologprogrammet Örebro universitet

19 

 

Durumvete från den Nordamerikanska prärien innehåller ofta mer kadmium än den maximalt 

tillåtna halten på 0,2 µg/g i mat och foder (Harris och Taylor, 2013). Med detta som bakgrund 

genomförde  Harris  och  Taylor  en  hydroponisk  studie  där  durumvete  odlades  i  en 

näringslösning  med  en  kadmiumkoncentration  på  56  µg/l.  Efter  21  dygns  exponering  för 

denna koncentration erhölls kadmiumhalter upp till 1,04 µg/g i skott och 3,54 µg/g i rötterna. 

Med  ökad  kadmiumhalt  i  veteplantan  och  odlingssubstratet  minskar  rottillväxten  och 

mängden biomassa under och ovan jord (Wójcik och Tukendorf, 1999). I den polska studien 

visade  sig  anrikningen  ske  i  en  större  utsträckning  till  rötter  än  till  skott  (Wójcik  och 

Tukendorf, 1999). Kadmiumhalten i durumvetekorn stiger med fosfatgödselanvändningen och 

kadmiumhalten  i  fosfatgödsel,  vilket  påvisats  i  en  åttaårig  fältstudie  i  Kanada  (Grant  et  al., 

2013).  I  en studie från  Yangtze floddeltat  begränsades kadmiumupptaget av  jordens  pH och 

halt av Ca, Mg, Mn och P (Wang et al., 2012). Upptaget begränsades även av svårtillgängligt 

kalium i jorden (HNO

3

-extraherbart kalium minus NH

4

-extraherbart K) medan svavel, kväve 

och  organiskt  kol  främjade  upptaget  i  veteplantorna  (Wang  et  al.,  2012).  Blyupptaget  i  vete 

kan  öka  med  svavelhalten  hos  lerjordar  (Saifullah  et  al.,  2010).  Stallgödsel  från  nötkreatur 

och även oorganiska tillsatser av kalk och gips minskade upptaget av kadmium och bly i vete 

som  växt  på  kalkhaltig  jord  enligt  Ahmad  et  al.  (2011).  Detta  trots  olikheterna  i  mobilitet 

mellan  relativt  orörligt  bly  och  rörligt  kadmium  (McBride,  1994).  Resultaten  visar  även  att 

ammoniumfosfat,  urea,  och  kaliumsulfat  (K

2

SO

4

)  kan  minska  vetets  upptag  av  bly  och 

kadmium  (Ahmad  et  al.,  2011).  Totalt  sett  minskade  därmed  upptaget  både  vid  organiska  – 

respektive oorganiska tillsatser. Upptaget av bly och kadmium visade sig vara större i sandig 

lerig lerjord jämfört med sandig lerjord trots att halten organiskt material och CEC var högre i 

den sandiga lerjorden (Ahmad et al., 2011). 

Användning  av  kompost  i  ekologiskt  jordbruk  kan  ge  högre  halter  av  bly  i  durumvetekorn 

medan  kadmiumhalten  kan  minska  (Zaccone  et  al.,  2012).  I  konventionellt  jordbruk  där 

handelsgödsel av typen (NH

4

)

2

HPO

4

 eller NH

4

NO

3 

användes ökade däremot kadmiumhalten i 

durumvetet.  Närvaro  av  arbuskulär  mykorrhizasvamp  i  jorden  kan  skydda  veteplantor  mot 

upptag  av  kadmium  och  bly  (Rabie,  2005).  Resultaten  från  den  egyptiska  studien  visade  att 

inympad  AM  Glomus  mosseae  kraftigt  försköt  bly-  och  kadmium  till  rotvävnaderna  medan 

halterna var lägre i skotten. Svampmycelium hos AM kan ha bundit upp dessa metaller och på 

så sätt minskat omfördelningen från rötter till skott (Rabie, 2005). 

Torium- och uranhalten i vete kan öka markant i åkermark vid höga koncentrationer av torium 

och uran (Shtangeeva, 2010). Studien gjordes på rysk jord vars koncentration av torium och 

---

20 

 

uran var upp till 10,7 mg/kg respektive 5,5 mg/kg i torr jord. Resultaten visade framförallt på 

ökad  torium-  och  urananrikning  i  rötterna  vid  högre  koncentrationer,  medan  upptaget  i 

veteplantornas övre delar var fortsatt låg (Shtangeeva, 2010). Studien visade även att uran var 

mer  biotillgängligt  än  torium.  Upptaget  av  ämnen  som  torium  styrs  av  biotillgängligheten  i 

rhizosfärsjorden  där  fosfattillsatser  kan  inducera  fastläggning  av  löst  torium  till  mineral  och 

på så vis minska upptaget av torium i vete (Guo et al., 2010). Andra studier visar emellertid 

att ökad fosfatgödsling ger upphov till högre torium- och uranhalter i vete (Aktar och Tufail, 

2006; Kučera et al., 2007).  Pulhani et al. (2005) visade att 75 % respektive 57 % av upptaget 

av uran och torium återfinns i vetets rötter medan endast 1- 2 % hamnar i vetekornen. Enligt 

denna  Indiska  studie  förefaller  koncentrationen  av  uran  och  torium  nå  ett  konstant  värde  i 

vetefrön oberoende om jordens innehåll av dessa ämnen är hög eller låg (Pulhani et al., 2005). 

I  vissa  jordar  har  det  noterats  att  upptaget  av  uran  kan  vara  reglerat  av  grödors  behov  av 

essentiella  makronäringsämnen  och  vid  brist  på  kalcium  kan  en  antagonistisk  effekt  fås  då 

uran  istället  tas  upp  (Pulhani  et  al.,  2005).  Detta  kan  tyckas  osannolikt  då  det  oftast  finns 

överskott  av  kalcium  i  jordar.  Växterna  försöker  därför  bli  av  med  kalcium,  där  en  vanlig 

mekanism  är  utfällning  av  kalciumoxalatkristaller  i  vakuoler,  utanför  rötterna  och  på 

undersidan av nerverna (ledningsvävnaderna) i bladen (Cote, 2009). 

 

Potatis 

Den  näringskrävande  grödan  potatis  kan  vara  är  en  effektiv  bioackumulator  av  tallium 

(Queirolo et al., 2009). Potatis som odlats på talliumförgiftad åkermark i Chile (> 1,0 mg/kg 

torr jord), visade sig kunna innehålla kadmiumhalter på 3,8 µg/g inne i potatisen och 6,8 µg/g 

i  skalet  (Queirolo  et  al.,  2009).  Ett  starkt  samband  mellan  talliumhalt  i  jord  och  dess  halt  i 

potatis  kunde  påvisas  i  studien.  Slutsatsen  var  att  konsumtion  av  potatis  från  denna  region 

innebar en stor hälsorisk och då speciellt för barn (Queirolo et al., 2009). 

Upptaget  av  kadmium  främjas  av  kadmiumhalten  i  jorden,  vilket  kunde  visas  i  en  studie  av 

potatis som växt på alunskifferjord, och rödfyr (Greger, 2006). Det högsta kadmiuminnehållet 

(0,20  µg/g)  erhölls  i  alunskifferjord  innehållande  kadmiumhalter  på  5,6  mg/kg  torr  jord. 

Upptaget av kadmium kan främjas av ett pH på 6,5 medan ett pH på 5, som kan betraktas som 

lågt i jordbruksmark, ger ett minskat upptag (Jönsson Larsson och Asp, 2013). Ett ökat upptag 

kunde  emellertid  ha  förväntats  vid  ett  lägre  pH  då  metallrörligheten  normalt  gynnas  vid  ett 

---