23
det dagliga tolererbara dagsintaget kan överskridas. En korrelation mellan kadmiumhalt i
odlingssubstrat och kadmiumhalt i sallat har kunnat påvisas (Sager
et al., 2007). De visade att
odlingssubstrat med en halt på 98 mg/kg från gruvavfallsdeponier gav ett innehåll på 73 µg/g
i sallat medan ett substrat från närliggande odlingsmark med en kadmiumhalt på 0,1 mg/kg
torr jord gav upphov till 0,99 µg/g i sallat. Kiba et al. (2012) visade i en kinesisk studie att det
även kan finnas en positiv korrelation mellan kadmiumhalten i sallatsblad och mängden
fosfatgödsel som tillförts jordarna. Rottillväxten hos sallat, gräs och träd kan hämmas när en
viss kritisk kadmium- eller blyhalt nås i odlingssubstrat (Lamb et al., (2010). I studien
uppvisade sallat en 50 procentig hämning i rottillväxt vid en kadmiumhalt på 2 mg/l i
odlingssubstratet medan träd som Acacia. klarade >30 gånger högre exponeringshalter.
Noteras bör att kadmiumhalterna i studien utförd av Lamb et al. (2010) var betydligt högre i
än de 0,2-0,5 mg/kg torr vikt som är normala för svenska jordar (Ericsson et al, 2010).
Kadmiums negativa effekter på rottillväxten hos sallat kan minskas genom att ympa in
arbuskulär mykorrhiza (AM) (Janoušková et al., 2006). Resultaten i den tjeckiska studien
visar att de positiva effekterna av AM ökar med kadmiumhalten i odlingssubstratet. Slutsatsen
dras att AM kan inmobilisera kadmium i jorden och på så vis minska kadmiums toxicitet
(Janoušková et al., 2006). Sager et al. (2007) ympade jord med jordbakterien (Exiguobacter
sp) som adapterats till höga kadmiumhalter, men inget effekt på kadmiumupptaget kunde
påvisas. Detta var inte väntat då bakterierna i sig själva ger upphov till en mycket stor yta på
vilken metalljoner kan immobiliseras (Sager et al., 2007).
Blytillförsel till jord och grönsaker kan ske via konstbevattning (Lente et al., 2012). Studien
visade att blyhalten var högre hos sallat som bevattnats med avloppsvatten istället för
grundvatten. Blyhalten- i sallat ökade med blyinnehållet i jorden och blyhalter på upp till 10,2
µg/g erhölls i sallat som odlats i jord med ett blyinnehåll på 9,3 mg/kg torr jord (Lente et al.,
2012). Detta samband kunde inte påvisas vid studie av rödfyrsjord där den uppmätta blyhalten
var 10-100 gånger högre i sallat än den i jorden växttillgängliga blyhalten (NH
4
NO
3
extraherbart) (Lennmo, 2006). Stor deposition av atmosfäriskt stoft kan även ge höga
blyhalter i jorden och ge upphov till höga blyhalter i sallat enligt Hung et al. (2006). De höga
blyhalterna i sallat kan även ha orsakats av att stoft innehållande bly direkt tagits upp via
klyvöppningar eller diffunderat in i bladet genom kutikula (Hung et al., 2006).
Uranbrytning kan kontaminera kringliggande jordbruksmark med radioaktiva ämnen och ge
upphov till toxiska uranhalter i grödor (Carvalho et al., 2009). Uraninnehållet i sallat kan
uppgå till 0,61 µg/g vid odling på urankontaminerad mark innehållande 58 mg/kg torr jord
24
(Greger, 2006). Det dagliga intaget av färsk sallat från sådan mark får maximalt vara 253 g
utifrån WHOs rekommendationer på ett maximalt dagligt intag på 6 µg uran (WHO, 2004).
Höga halter av uran och torium kan även erhållas i sallad som odlats i områden med uran- och
toriumrikt stoft (Costa Lauria et al., 2012).
Orsaken till detta kan vara att den stora bladytan
hos sallat ger upphov till ett stort direktupptag av uran och torium via klyvöppningarna och
kutikula (Screk, 2012; Ziegel, 1987).
Studierna visar att sallat kan ta upp samtliga fem studerade metaller och där kadmium- och
blyupptaget sannolikt beror av kadmium- och blykoncentrationen i marken. Studierna visar
också att den upptagna mängden av dessa två metaller kan vara mycket hög. Sallat kräver
måttligt mycket näring, men upptaget sker under kort tid vilket eventuellt kan bidra till denna
metallackumulering. En annan möjlig orsak är att sallat kräver mycket vatten per gram
torrskottvikt.
Reflektioner kring litteraturstudien
Alla studerade grödor tar upp Pb, Cd, Tl, Th och U. Sallat och potatis tar upp mest vilket kan
ge upphov till hälsovådliga nivåer av de studerade grundämnena. En ökad koncentration av
dessa grundämnen i marklösning och växtsubstrat ger oftast högre koncentrationer i aktuell
gröda. Hos vete samt råg anrikas kadmium och uran framför allt till rötterna. Med ökad
kadmiumhalt hämmas rottillväxten och skottutvecklingen hos både vete, råg och sallat. Dock
visar resultatet från litteraturstudien att det finns skillnader mellan vete och råg, vilket
illustreras i tabell 7.
Tabell 7. Uran och kadmiums effekt på vete och råg
Parameter
Vete
Råg
Rottutveckling vid ökad kadmiumhalt i planta
Hämmad Hämmad
Skottutveckling vid ökad kadmiumhalt i planta
Hämmad Hämmad
Kadmiumanrikning i rot
Hög
Hög
Urananrikning i rot
Medel
Hög
Fosfatgödsels effekt på kadmiumupptag i frö
Hög
Medel
Att gödsla med oorganiskt fosfatgödsel under längre tid ger en ökad kadmiumhalt i råg, vete,
potatis och sallat. Fosfatgödsel ger även ett urantillskott till jorden (Wettling,
et al., 2012
;
Schipper, et al., 2011; Boukenfouf och Boucenna, 2010). Schipper et al (2012). Det ökade
innehållet av uran kan även ge upphov till en ökad uranhalt i grödan om uranet kan frigöras
från den starka fosfatstrukturen (Kučera et al., 2007).