avfall som svinmat
91
borde producera kött i egna svingårdar. De kunde läggas i anslut-
ning till slakthuset, och de stora mängder blod som särskilt under
sommarmånaderna inte hann säljas som mat till människor kunde
användas för att föda upp svin.
72
Det var inte bara priset och tillgången på livsmedel som disku-
terades. Historikern Yvonne Hirdman behandlar i boken Mag-
frågan synen på kött. Hon beskriver att det rådde en ”köttkult”
från slutet av 1800-talet fram till kriget. Med inspiration från tysk
medicin ansågs det att fett, men även protein, var den viktigaste
näringskällan för framförallt arbetare.
73
Under den här perioden
blev skillnaden mellan lantmat och Stockholmsmat större: i staden
åt man mer kött, fläsk, ägg, smör, socker, grädde och kaffe men
mindre bröd och potatis. Hirdman skriver: ”Stockholm [träder]
fram som en stad, vars invånare betraktade köttet och fläsket som
stommen i maten, som mat med stort M.”
74
Denna omvärdering av
kött och fläsk skedde samtidigt med en större prisökning på kött än
på andra varor under 1900-talets två första decennier.
75
Hirdman
tar upp hur Stockholms fullmäktige vidtog åtgärder för att få den
arbetande befolkningen att äta mer fett och protein. Dels försökte
fullmäktige med hjälp av upplysningsverksamhet bland annat få
medborgarna att äta även de mindre attraktiva delarna av djur,
76
dels inrättades det kommunala slakthuset.
77
Kristiden under första världskriget bidrog naturligtvis till att
föra upp livsmedelsfrågan på dagordningen. Vid nedläggningen
av svinmatsinsamlingen 1927 förklarades hela projektet ha varit ett
utslag av första världskrigets resursbrist.
78
Även om svinmatsfrågan
väcktes åtta år före kriget var kristiden förmodligen en viktig orsak
till att anhängarna slutligen fick igenom sin sak och att det som
skulle ha varit ett inledande experiment snabbt byggdes ut till att
gälla hela staden. I Stockholm tillsattes redan 1914 en kommission
med syfte att trygga livsmedelsförsörjningen och lindra den nöd
som krisen kunde komma att ge upphov till. Sandeborg ingick i
denna kommission. Med både kommunala och statliga åtgärder
försökte man hålla nere priset på fläsk, vilket dock misslyckades.
Ransoneringarna började 1916, och då försvann vissa varor periodvis
från marknaden, bland annat fläsk.
79
stadens sopor
92
Kriget togs inte upp i svinmatsdiskussionen förrän 1916, då full-
mäktigeledamoten Lagerbjelke skrev en motion om utvidgning av
försöksområdet. Han hänvisade till foderbristen och framhöll den
som ett hot mot rikets fläskproduktion och ett skäl att skyndsamt
utvidga försöket med svinmatsinsamling.
80
Efter denna motion var
kristiden ett återkommande argument hos svinmatsförespråkarna.
Kristiden ledde också till statliga direktiv om sparsamhet som rörde
renhållningen specifikt. I augusti 1917 utgav fettbyrån, ett av indu-
strikommissionens arbetsutskott, ett cirkulär med en förordning om
tillvaratagande av avfallsämnen. Bland annat skulle matavfall tas
tillvara för utfodring av svin.
81
Under en kort tid var alltså avfalls-
frågan en statlig angelägenhet och inte bara en fråga för staden.
Svinmatsfrågan kan inte bara förklaras av kristiden och dess
åtgärder för att trygga medborgarnas livsmedelstillgång. Hirdmans
belysning av ”köttkulten” ger ett viktigt bidrag till tolkningen av
hur konflikten kunde få så stor plats. Som jag diskuterade i kapitel
2 påverkades tillvarataganderegimen också av tidens sparsamhetsi-
deal. Idealet gällde inte minst matvaror, och Hirdman redogör för
den sparsamhetspropaganda som fanns under denna tid. Bra mat
skulle tillagas av billigt råmaterial som de mindre värdefulla delarna
av djurkropparna. Rester skulle sparas och användas; Hirdman
citerar tidskriften Våra livsmedel 1912 där det hette att ”hela sam-
hället efterhand [skulle] genomsyras och omedvetet ryckas med till
sparsamhet och omtanke”.
82
Tvisten om huruvida köksavfallet skulle användas som svinmat
eller gödsel visar hur tillvaratagandets avfallsregim uteslöt andra
dominerande praktiker och diskussioner än de som grundade sig i
ett tillvaratagande av avfall. Den visar också hur andra intressen än
renhållningen inverkade på avfallsregimens praktik. Tillvaratagande-
regimen kan därmed ses som en del av en utbredd idé i samhället
om vikten av att ta tillvara.
avfall som svinmat
93
Avfallets värde – ekonomin som töjbart argument
I diskussionen om svinmaten stod två av stadens intressen mot var-
andra i en strid om rätten att definiera hur köksavfallet bäst skulle
tas tillvara. Tjänstemännen inom slakt- och saluhallsstyrelsen och
renhållningsverket agerade i kraft av sin profession också som experter
inom sina fält. Även avfallsfrågan i stort kan klassas som en fråga
för tjänstemännen och experterna. De enda gånger då avfallsfrågan
blev partipolitisk var när den tangerade klass- eller arbetarfrågor.
83
Partipolitiken i Stockholm var heller inte särskilt framträdande före
år 1909 då proportionella val infördes.
84
I detta avsnitt diskuterar
jag hur aktörerna i denna diskussion använde ekonomi och frågan
om avfallets värde för sin argumentation.
I förra kapitlet konstaterades att det att åka på studieresor och ta
lärdom av andra städers erfarenheter blev vanligt på det kommu-
naltekniska området under 1800-talets andra hälft. När det gällde
köksavfallets insamlande för svinfoder gjordes både studieresor och
andra typer av efterforskningar för att undersöka framförallt de
ekonomiska aspekterna, men också de hygieniska. Förespråkarna för
svinmatsinsamlingen hänvisade främst till Charlottenburg (numera
en stadsdel i Berlin), där det hade gjorts flera experiment för att
visa att svinmatsinsamling var lönsamt.
85
Även svenska städer som
infört eller var i begrepp att införa systemet togs upp.
86
I samtliga
utlåtanden från kommittén fanns ekonomiska kalkyler, grundade
på andra städers erfarenheter, vilka visade matavfallets värde som
svinmat och de inkomster förfarandet skulle ge staden. Tingsten
eller hans meningsfrände Dahlberg framhöll sedan brister, risker
och förluster i dessa beräkningar. Backlund och Nystedt formule-
rade i ett utlåtande skillnaden mellan de båda lägren som att svin-
matsförespråkarna såg till den ”nationalekonomiska betydelsen”
medan Tingsten och Dahlberg enbart såg till stadens ekonomi.
87
Förespråkarna för svinmatsinsamlingen tenderade att se ganska
snävt på kostnaderna för matavfallets insamling och matavfallets
värde som svinfoder (med argument som att det behövdes 50 hushåll
för att föda en gris
88
), och motståndarna förde in andra kostnader,
som att uppdelningen skulle innebära ett större antal hälsopoliser
Dostları ilə paylaş: |