Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
stadens sopor 94 samt att man inte räknat med att förfarandet skulle innebära en minskad inkomst från gödselförsäljningen. 89 De inhemska och utländska exempel som skulle legitimera och befästa argumenten för svinmatsinsamlingen hanterades med ett visst mått av godtycke och kreativitet. Som positiva exempel på en fungerande ekonomi nämndes svenska städer som ännu inte hade någon insamling men som hade gjort positiva kalkyler för hur en sådan skulle komma att slå ut. 90 Förespråkarna för en insamling nonchalerade tydliga skrivningar från magistraten i Charlottenburg som uttryckte att det fanns problem, bland annat att verksamheten drogs med dålig ekonomi. 91 Att Charlottenburg tvingades lägga ned sin svinmatsinsamling 1915 kommenterade förespråkarna inte. Motståndarna till systemet använde samma ekonomiska kalkyler som förespråkarna för att visa riskerna med företaget och dess för- modade ekonomiska förluster. 92 Även vad gäller hygienen kunde samma företeelse uppfattas mycket olika: Nystedt beskrev att han inte kände någon lukt från insamlingskärlen i Charlottenburg trots sommarvärmen, 93 medan Tingsten efter studiebesök runt om i Sverige beskrev svinmaten som ”en vämjelig massa full av larver”. 94 Argumenten om ekonomi är förståeliga – det gällde att få med sig beredningsutskottet och slutligen stadsfullmäktige. Mindre väntat är kanske ett återkommande argument om den ”naturliga” sorteringen. Tingsten skrev redan när han introducerade källsor- tering som en möjlighet att delarna i det samlade avfallet hade sin naturliga plats. 95 Detta återkom han till i sina tjänsteutlåtanden i svinmatsdebatten och även i andra forum. Så kom han till exempel i artiklar i framförallt Svenska stadsförbundets tidskrift 1915–1920 in på den naturliga uppdelningen i skräpsopor och gödselsopor och menade att denna uppdelning ledde till ett långt gånget tillvara- tagande. 96 Det var inte endast det att materialen hade sin bestämda tillhörighet, utan det var också en fråga om hur folk tänkte kring sitt avfall – vad som föll sig naturligt för dem i linje med avfallets olika karaktär. Gödselsoporna uppstå automatiskt, skräpsoporna först efter att, så att säga, beslut blivit fattat att göra sig kvitt vissa inom ett hushåll förefintliga föremål, vilka då bli skräpsopor. 97 avfall som svinmat 95 Även svinmatsförespråkarna talade om en naturlig sortering. De hävdade att det inte föll sig naturligt för folk att slänga matrester tillsammans med annat avfall. Ett exempel är ett utlåtande från hälsovårdsnämnden 1912 apropå den gällande tvådelningen i göd- selsopor och skräpsopor: Den föreskrifna fördelningen efterföljes icke, till stor del på den grund, att för det sunda förnuftet, det praktiska förståndet, som härvidlag betyder vida mera än lagar och författningar och därför i regel härutinnan blifver afgörande, ställer det sig motbjudande och onaturligt, att det värdefulla köksaffallet skall uppblandas med öfriga hussopor och en del annat hushållsaffall och så att säga härigenom förstöras. En fördelning, hvarigenom köksaffallet tillvaratages för sig, för att vidare användas till djurföda, faller sig däremot helt na- turlig och kan till följd häraf vida lättare genomföras. 98 Av citatet framgår att avfallet har ett värde som alla känner instink- tivt. Detta var inte Tingsten främmande för. Trots att han under 1910-talet var en bestämd motståndare till att samla in svinmat uttryckte han förståelse för att folk tyckte att det var en motbju- dande tanke att använda för kreatur ätbara matrester som göd- sel. 99 Det finns således även i Tingstens resonemang tecken på att det att ta tillvara sågs som något givet. Han antog att det kunde kopplas till den höga andelen nyss från landet inflyttade stadsbor och att denna lantliga hållning kunde förändras i en större stad där ”allmänheten ofta ej känner någon större samhörighet mellan egna och kommunens intressen”. 100 Även om Tingsten skrev att det fanns något naturligt i att ta tillvara köksavfall menade han dock att den tvådelning i köksavfall och övrigt avfall som diskuterades (och inledningsvis infördes i vissa rotar i Stockholm) var onatur- lig. I ett förslag i Svenska kommunaltekniska föreningen år 1916 sökte Tingsten stöd för att på en högre nivå ifrågasätta införandet av insamlandet av matrester till svinmat. Särskilt ifrågasatte han blandningen av gödselsopor och skräpsopor: Sammanblandning av gödsel- och skräpsopor, förbjuden enligt 3-delningssystemet, skulle sålunda medgivas enligt detta tvådel- stadens sopor 96 ningssystem, vid vilket man alltså genom uppsamling i samma kärl av så oförenliga saker som skräp- och gödselsopor fullständigt bryter med principen om sopornas delning i enlighet med deras natur och lämpliga användning. 101 Tankar om avfallets naturliga plats eller om den för allmänheten naturliga sorteringen uttrycktes samtidigt som renhållningsverket i sina årsberättelser återkommande klagade på bristfällig sortering när det gällde tvådelningen i gödselsopor och skräpsopor. Förhopp- ningen var att politikerna skulle vidta åtgärder i frågan. 102 Renhåll- ningsverket uppgav att det fick klagomål från sina gödselkunder om att olämpligt material följde med gödslet, att folk måste lära sig ”sopfördelningens stora betydelse”. 103 Att allmänheten sorterade dåligt gjorde att man var tvungen att fortsätta harpa soporna vid sopstationen, en hantering och kostnad som man hade hoppats slippa helt i och med sorteringens införande. 104 I renhållningsverkets årsbe- rättelse för 1913 gjordes gällande att allmänhetens slarv gått så långt att försäljningen allvarligt hotades. 105 Andemeningen upprepades i senare årsberättelser. Förespråkarna för svinmatsinsamling förutsåg att det kunde bli problem också vid genomförandet av svinmats- sorteringen. Backlund och Nystedt hänvisade till en ”auktoritet” på området: Gustav Leufvén, direktör, skånsk kommunpolitiker och jordbruksexpert, som skrev: Någon svårighet att genomföra uppdelningen af gårdsaffallet har ingenstädes i de svenska städer, där det hittills blifvit försökt, visat sig. Väl har det kunnat hända, att uppdelningen första året icke blifvit allestädes fullt genomförd, men efter föreställningar, till en början med ord och lämpor men i tredskande fall med böter, har dock uppdelningen efter någon tid blifvit tillfredsställande, och inom kort har dess fullgörande ingått i allmänna medvetandet såsom tillhörande god ordning. 106 Tvärtemot argumentet om en naturlig sortering hävdade både renhållningens företrädare och svinmatsförespråkarna att stock- holmarna kunde behöva uppfostras eller straffas för att sorteringen skulle bli riktig. I ett försök att förstå och förena allmänhetens slarv Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|