Att hålla fast vid sitt eget beslut
Yüklə 254,96 Kb. Pdf görüntüsü
|
3 alternativen efter beslutet. Behovet både av att differentiera och att konsolidera ett beslut uppstår som en följd av att det finns en osäkerhet i valet mellan olika alternativ. När ett beslut bland flera alternativ måste tas finns ofta både positiva och negativa egenskaper. Vid den kognitiva bearbetningen uppstår en dissonans mellan de olika egenskapernas värden och tidigare kognitiva föreställningar en individ har (Festinger, 1957).
& Förster, 2006) och individen börjar ibland även nedvärdera det alternativ som inte valdes (Egan, Santos, & Bloom, 2007; Festinger, 1957; Liberman & Förster, 2006;). Enligt Festinger (1957) påverkas bland annat dissonansens omfattning av hur attraktiv det ej valda alternativet är i förhållande till det valda alternativet. Om alternativen har helt olika värden och inga negativa konsekvenser kommer ingen eller liten dissonans inträffa. Om individen redan vet vad han eller hon ska välja på förhand finns varken någon dissonans eller behov av differentiering/konsolidering (Brownstein, 2003).
Festinger (1957) menar att koncensus i en grupp kan ha avgörande effekt på den kognitiva dissonansen. Om ett beslut ses som korrekt av majoriteten i en grupp kommer mer kognitiv fokusering att läggas vid det istället för andra alternativ (Erb, Bohner, Rank, & Einwiller, 2002). I och med att mer fokusering läggs vid beslutet kommer det inte behövas någon kognitiv bearbetning av andra alternativ. Att som gruppmedlem veta att ens egna kognitiva föreställning delas av majoriteten innebär bland annat att det inte finns ett behov av att behöva motivera eller förklara sitt ställningstagande (Brownstein, 2003; Erb, Bohner, Schmälzle, & Rank, 1998).
Förvrängd kognitiv bearbetning kan däremot inträffa om en individ hamnar i minoritetsställning inom en grupp (Erb, Bohner, Schmälzle, & Rank, 1998). Om inte övriga gruppmedlemmar tycker som en själv måste de olika alternativen motiveras. Det innebär en kognitiv bearbetning där motiven till ens beslut ska hämtas. När den kognitiva bearbetningen av information sker och individen befinner sig i minoritetsställning kan det att leda till konsolidering av informationen (Erb, Bohner, Rank, & Einwiller, 2002; Erb, Bohner, Schmälzle, & Rank, 1998). Individer i minoritetsställning inom en grupp kan också öka negativa attityder mot den egna gruppen om den psykologiska spänningen är för stor. Om tillräckligt obehag upplevs av spänningen kan det även leda till att en medlem söker sig till andra grupper där ställningstagandet tillhör en majoritet.
Människor tenderar att söka sig till personer som är lika dem själva (Fiske, 2002). Brewer (2007) menar exempelvis att ”Security and survival depended on inclusion in stable, clearly differentiated social groups.” (s. 735). Behovet av att tillhöra och få stöd av andra människor är något som Brewer (2007) menar har finslipats till den ingruppsfavorisering som forskning visat exempel på. Ingruppsfa vorisering innebär en partiskhet i att den egna gruppen ses som bättre än andra grupper. Den egna gruppens egenskaper ses som bättre än andra gruppers egenskaper utan att objektiva och rationella fakta tas i beaktning. Eventuell fara och risk för konflikt med andra grupper av individer har inte lika stark sammanhållande kraft (Brewer, 2007). Det är istället 4 behovet av tillhörighet och socialt stöd som binder samman grupper. Favorisering av den egna gruppen tenderar att ske oavsett på vilka grunder den egna gruppen ses som en grupp. Denna gruppbaserade partiskhet kan även medföra ogrundade negativa attityder gentemot individer som inte ses som medlemmar i den egna gruppen.
Ett sätt att favorisera sig egen grupp är att systematisk tillskriva utgruppens negativa beteende till medfödda eller inlärda egenskaper, medan samma beteende hos personer som tillhör den egna gruppen tillskrivs situationen (Dijksterhuis, Preston, Wegner, & Aarts, 2008; Kenworthy & Miller, 2002; Liberman & Förster, 2006). En annan typ av ingruppsfavorisering innebär att en individ ser åsikter hos andra som tycker likadant som en själv mer baserade på rationellt och objektivt tänkande, samtidigt ses åsikter hos de personer med en annorlunda åsikt mer baserade på extern påverkan som media eller vänner. Kenworthy och Miller (2002) studerade hur människor förklarar, attribuerar, åsikter och attityder hos sig själv och andra individer. Deltagarna fick skatta i vilken utsträckning deras egen åsikt om dödsstraff, åsikten hos personerna med motsatt uppfattning i frågan och de personerna med samma åsikt baserades på rationalitet, externalitet och emotionalitet. Emotionalitet handlar om i hur stor utsträckning åsikten påverkades av känslor och att uppleva känslomässig tillfredställelse. Utgångspunkten som fanns var att rationalitet värderades som mer positivt än externalitet och emotionalitet. Resultatet visade exempel på en ingruppsfavorisering där mer rationalitet attribuerades till sin egen och ingruppen, det vill säga de personer med samma åsikt. Samtidigt som utgruppens åsikt attribuerades som mer baserat på emotionellt tänkande.
Sjöberg och Lindholm (2003) visade hur gruppbaserad partiskhet baserat på kön kunde påverka beslut om dödshjälp hos svenska nämndemän. I studien undersöktes om individer tenderar att variera i sin inställning till dödshjälp beroende på om de presenterades med fall med en patient av samma eller motsatt kön som de själva. I studien fick nämndemännen läsa om dödshjälp i relation till ett fall med en allvarlig hjärnskadad patient. Patientens ålder och kön varierades. Nämndemännen skulle sedan avgöra om de ansåg att dödshjälp i det aktuella fallet var etiskt och om de ansåg att en läkares beslut om dödshjälp i fallet borde vara lagligt. Studien visade att både manliga och kvinnliga nämndemän var mer positiva till dödshjälp när det handlade om en person av motsatt än av samma kön. Detta kunde bero på att nämndemännen identifierade sig med en patient av det egna könet och därför på grund av empati inte kunde hitta skäl att acceptera dödshjälp (Sjöberg & Lindholm, 2003).
Denna studie utgör en vidareutveckling av en magisteruppsats av Johansson (2004) där det undersöktes hur beslutsprocesser och attribution påverkas av om det egna beslutet tillhör majoriteten eller minoriteten. Johansson (2004) använde ett ställningstagande kring ett etiskt dilemma där en ung pojke med antingen svenskt eller utländskt namn ber sin läkare om dödshjälp. Ställningstagandet bestod av att välja om läkaren skulle skriva ut medicin eller inte, som kunde användas av patienten för självmord och deltagarna fick värdera hur bra läkarens alternativ var ur ett antal olika aspekter innan de själva tog ställning till hur läkaren skulle välja. Efter att de fattat sitt beslut fick de information om att majoriteten av deltagarna tidigare hade fattat samma (majoritetsfeedback) eller ett annat beslut än de själva (minoritetsfeedback), och därefter gjorde de en ny värdering av läkarens beslutsalternativ. Beslutskonsolidering i studien mättes genom att jämföra skillnaden i värderingen av det alternativ de valt framför det alternativ de inte valt före
Yüklə 254,96 Kb. Dostları ilə paylaş:
|