Att hålla fast vid sitt eget beslut
Yüklə 254,96 Kb. Pdf görüntüsü
|
7 Tabell 1. Värden på attribut för respektive patientfall i millimeter
Man
Patientens ålder 22,4 33,6
Förväntad livstid utan operation 33,6
22,4 Sannolikhet att operationen lyckas 14 44
Sannolikhet för överlevnad 5 år efter operationen 44
14 Förväntad livskvalitet 28 28
Den första frågan som skulle besvaras efter information om patienternas värden på attributen var vem av patienterna som skulle få genomgå operationen. Därefter kom en uppgift där deltagarna skulle ange hur viktiga de olika attributen va r för beslutet genom att rangordna dem. Förutom de attribut som presenterades tidigare fanns även patientfallets kön med som attribut. Rangordningen gjordes genom att skriva siffran ”1” för det attribut som var ”viktigast” och ”6” för det som var ”minst viktig”. Därefter skulle deltagaren besvara hur säker han eller hon kände sig på sitt beslut genom att sätta ett tvärstreck på en 72 millimeter lång onumrerad horisontell linje förankrad med ”mycket osäker” (vänster) till ”helt säker” (höger). Skattningen av säkerhet följdes av skattningar av hur mycket av den presenterade informationen i sin helhet som talade för att prioritera respektive patient. Även dessa skattningar gjordes på en 72 millimeter lång onumrerad horisontell linje förankrad med siffran ”0” samt ”inget” (vänster) och ”100”, ”allt” vid ändpunkterna. På samma typ av skala skattades också upplevt engagemang i fallet från ”inget engagemang” (vänster) till ”stort engagemang” (höger) samt svårigheten att ta ställning i fallet från ”inte alls svårt” (vänster) till ”mycket svårt” (höger).
Slutligen i första delen skulle tre argument skrivas ner som skulle tala för det valda patientfallet. I instruktionen stod att dessa argument skulle användas för ytterligare studier som undersöker om människor ändrar sin uppfattning när de får höra andra människors argument. De tre argument som skrevs ner analyserades inte i denna studie. Syftet med uppgiften var att öka den kognitiva bearbetningen för det beslut som gjorts genom att låta deltagaren argumentera för sitt ställningstagande.
Den andra delen av enkäten bestod av ett perceptuellt snabbhetstest och syftet var att genomföras som utfyllnad mellan första och tredje delen, samt att minimera eventuella minneseffekter från patientfallen värden. I testet visades en rad med siffrorna 1-9 i ett rutnät och i rutan under varje siffra fanns en symbol. För till exempel siffran ”1” var det symbolen ”+” och under siffran”3” fanns symbolen ”V”. Därefter visades rader av siffror i ett rutnät där rutan nedanför siffran inte innehöll en symbol och där deltagarna skulle skriva den symbol som hörde till respektive siffra.
Den tredje och sista delen syftade till att samla in värden för att kunna mäta grad av konsolidering. Enkätens tredje del inleddes med en kort beskrivning av det tidigare valet, och om vilka de olika attribut var som skilde patientfallen åt. Den av de två patienterna som deltagaren valt skulle sedan anges igen. Därefter presenterades återigen de attribut som presenterats i enkätens första del. För varje attribut fanns som tidigare en 8 56 millimeter lång horisontell onumrerad linje för respektive patient, men denna gång utan de tvärstreck som i den första delen angett patienternas värden. Deltagaren instruerades att försöka minnas de värden som de olika patienterna haft på respektive attribut och att markera på linjen med ett tvärstreck där de mindes att strecket varit. Därefter följde samma rangordning som i första delen av enkäten. Deltagarna uppmanades sedan att ange om de ändrat sitt ställningstagande sedan förra gången. Som i den första delen följde därefter skattningar av säkerhet, hur mycket av den presenterade informationen i sin helhet talade för en prioritering av respektive patient, upplevt engagemang och hur svårt det var att ta ställning i fallet.
Sist i tredje delen användes Kenworthy och Millers (2002) skalor för att skattning av attribution av grunderna för ställningstagandet om patienterna hos deltagaren själv, de som valde samma patient och de som valde den andre patienten. Fyra av ursprungligen nio skalor användes, två för externalitet och två för rationalitet, vilka var översatta till svenska. Deltagarna uppmanades först att skatta i vilken utsträckning deras eget ställningstagande var påverkat av ”vänner”, samt av ”media (TV, tidningar, magasin, Internet o.s.v.)”, samt baserat på ”eget, självständiga tänkande” och ”objektivt och rationellt övervägande”. Skattningarna gjordes på niogradiga skolor (1= stämmer inte alls; 9 = stämmer fullständigt). Sedan följde samma skattningar av hur deltagaren tänkte att de personer som hade valt samma patient som de själva respektive de som valt den andre patienten baserat sitt ställningstagande.
Studien utgick från en 2 (majoritets-/minoritetsfeedback) X 2 (ingrupps-/utgruppsstatus hos patient och deltagare) faktoriell design för oberoende mätningar. Deltagarna informerades om att studien handlade om beslut och ställningstagande i ett etiskt dilemma och att enkäten bestod av tre delar där de två första delarna skulle startas samtidigt för samtliga deltagare. Därefter fick de påbörja första delen av enkäten. När samtliga deltagare var klara med första delen instruerades de om att vända den sista (tomma) sidan uppvänd och den andra delen av enkäten delades ut. Deltagarna informerades om att de nu skulle genomföra ett test i perceptuell snabbhet som samlades in för en annan studie. Deltagarna startade samtidigt och fick två minuter på sig att genomföra testet. Försöksledaren meddelade när halva tiden gått och när 15 sekunder återstod, samt de sista fem sekunderarna räknade försöksledaren ner högt.
Därefter informerades deltagare att om de ville veta mer om studien och resultatet eller ifall de önskade ställa frågor om försöket i efterhand kunde de när sista tredje delen var avklarad ta med sig den första sidan av första delen, där kontaktuppgifter till författaren fanns. Detta gjordes för att minska eventuell misstänksamhet kring manipulationen av deltagarna. Majoritets- och minoritetsmanipulationen genomfördes genom att försöksledaren muntligt informerade hälften av deltagarna att ”När vi har gjort liknande
”Eva” och ”kvinnan” ut mot ”Jonas” och ”mannen. Vid vartannat försökstillfälle användes ”Jonas” eller ”Eva”. Slutligen delades den tredje delen ut samtidigt som deltagarna informerades om att när de slutfört tredje delen var de fria att gå.
Yüklə 254,96 Kb. Dostları ilə paylaş:
|