V I . D I S K U R S E N F Ö R S T Å S
99
Inte heller i jämförelse med Wiklunds (2006) studie med empiriskt material
hämtat från 1990-talet finns några likheter i synen på läraren. I Wiklunds
analys av ”den goda läraren” framträder fyra positioner – den ämneskunniga
förmedlaren, den kravställande och tydliga ledaren, resultat- och
kvalitetskontrollanten samt värdegrundsförmedlaren (Wiklund, 2006). Med
utgångspunkt i min analys och tolkning av nyhetsartiklarnas innebörd året
före valet 2006 finns ingenting som pekar på att den nya skolan har ”den
goda läraren” (Wiklunds, 2006) som förebild. Tvärt om. I min analys och
tolkning av nyhetsartiklarna framträder en bild där den nya skolan har en
annan lärarroll som sin förebild, där lärarens roll inte handlar om att
förmedla kunskaper, inte är kravställande eller tydlig, inte fungerar som
resultat- och kvalitetskontrollant. Möjligen kan 2000-talets lärare tillskrivas
rollen som värdegrundsförmedlare.
Varför de ideologiska ståndpunkterna under 1990-talet inte verkar ha några
beröringspunkter med 2000-talets sakförhållanden kan denna studie inte
svara på. För att förklara och förstå detta motsattsförhållande behövs nya
studier. Ett sätt att förstå skillnaderna är att talet om skolan (retoriken) skiljer
från skolan som praktik, vilket skulle kunna tyda på förekomsten av en dold
agenda. Ett annat sätt att förstå skillnaderna är att den nya ideologin och
världsbilden (den samtida mentaliteten) ännu inte fått något djupare fotfäste i
samhälle och skola, vilket ytterligare stödjer tesen att samtidens
utbildningspolitik utmärks av en kulturell eftersläpning (jmf Hammarström,
1995, s 59) och där en ny mentalitet ännu inte förankrats. Om Ödmans
(2006) tes att det kan ta århundraden innan en ny anda har sipprat ner till
mentalitetens bottenskikt (Ödman, 2006, s 419) kan vi förvänta oss att
utvecklingen kommer att ta lång tid. Möjligen kan Skinners (1973) effektiva
utbildningssystem påskynda förloppet.
Utbildningens samtida villkor och processer
Syftet med denna avhandling i pedagogik är att belysa utbildningens samtida
villkor och processer för att därigenom förstå vad det är för slags utbildning
som växer fram inom ramen för 2000-talets skola. I en sammanfattande
tolkning av verksamma utbildningsdiskurser i samtiden framträder en bild
där svensk utbildning under 2000-talet utvecklats i riktning mot en
mentalitet innehållande tre huvudtendenser – en likställd samhörighet, ett
självständigt kunskapande och en självständig valfrihet. Parallellt har
pedagogiken under samma tid utvecklats i riktning mot två huvudtendenser -
en kompetensutvecklande och en prestationshöjande pedagogik. Som helhet
växter den samtida mentalitetens och pedagogikens utveckling fram i klyftan
mellan Piagets och Skinners pedagogiska grundsyn. Tongivande för den
samtida utbildningsdiskursen är Piaget pedagogiska grundsyn med
kompletterande behavioristiska metoder för socialt beteende. Sett i ett
M E N T A L I T E T , P E D A G O G I K , H I S T O R I S K T M I N N E
100
kortare historiskt perspektiv finns stora likheter mellan 1990-talets och 2000-
talets mentalitetsutveckling, däremot skiljer sig de pedagogiska formerna,
där en ny prestations-höjande pedagogik framträder. Sett i ett längre
pedagogikhistoriskt perspektiv finns en påfallande strukturlikhet mellan
1700-talet och samtiden. Det som skiljer epokerna från varandra är att 1700-
talet var ett utpräglat klassamhälle där lärare hade låga pedagogiska
ambitioner medan samtiden är ett demokratiskt samhälle där lärare har höga
pedagogiska ambitioner. Det som förenar epokerna med varandra är att både
1700-talet och samtiden är en tid av stora rumsliga och ekonomiska
förändringar. Det är en tid av tvång, konkurrens men också frihet. Det är en
tid av distans och kontroll, och en tid där barn likställs med vuxna. Det är en
tid av ofullbordad politik med motsägande tendenser som kan tolkas på olika
sätt. Sett i ett medieperspektiv finns inga likheter mellan de ideologiska
ståndpunkter om utbildning som framträder i 1990-talets debatt och
ledarsidor och de sakförhållanden om utbildning som framträder i 2000-
talets nyhetsartiklar. För att förklara och förstå detta motsattsförhållande
behövs nya studier.
I detta kapitel har den hermeneutiska bågen slutits och förankrats i en
jämförande diskussion med tidigare forskning. Kapitlet avslutas med en
sammanfattande konkret reflektion om utbildningens samtida villkor och
processer. Därmed har den hermeneutiska processen förankrats i
erfarenhetens jordmån. Genom förankringen till tidigare forskning har
tillägnelsen av verksamma utbildningsdiskurser i samtiden samtidigt
avpsykologiserats (jmf Ricoeur, 1993, s 63) och förhoppningsfullt förlorat
sin godtycklighet. Medan detta kapitel har handlat om nyhetsartiklarnas
mening och referens i världen, kommer nästa kapitel att ägnas åt en
avslutande reflektion över studiens vetenskapliga inriktning samt förslag på
ny forskning.
V I I . S L U T R E F L E K T I O N
101
VII. SLUTREFLEKTION
Medan förra kapitlet handlat om nyhetsartiklarnas mening och referens i
världen ska jag i detta kapitel stanna upp och reflektera över studiens
vetenskapliga inriktning och genomförande. Kapitlet avslutas med förslag på
fortsatt forskning.
Kritisk hermeneutik som vetenskaplig inriktning
Kritisk hermeneutik är en vetenskaplig inriktning som rymmer ett
hermeneutiskt men också ett kritiskt kunskapsintresse. Det hermeneutiska
kunskapsintresset bygger på ett intresse i mellanmänsklig förmedling av
ömsesidig förståelse med avseende på den möjliga innebörden hos t ex
handlingar och texter. Det bygger också på ett intresse i traditionsförmedling
och att tillgodogöra sig möjliga livsstilar, och intresset inbegriper därför
också självförståelse (Ödman, 2007, s 55). Det kritiska kunskapsintresset är
ett intresse för individens och kollektivets emancipation och frigörelse där
individen genom ökad medvetenhet och kunskap ska uppnå herravälde och
myndighet över sin tillvaro (Ödman, 2007, s 49). I min studie förenas det
hermeneutiska och kritiska kunskapsintresset i ett försök att belysa
utbildningens samtida villkor och processer för att därigenom förstå vad det
är för slags utbildning som växer fram inom ramen för 2000-talets skola.
Enligt Ödman (2007) utgörs det hermeneutiska undersökningsobjektet av de
olika spår som traditionsförmedlingen ger eller gett upphov till (s 55), och
som i innevarande studie består av 351 nyhetsartiklar året före valet 2006.
Då nyhetsartiklar enligt Ödman (2007) befinner sig på en högre abstraktions-
nivå än den elementära tolkningen av en vardagsverklighet (s 62) har
tolkningsarbetet i denna studie präglats av en strukturell tolkning där
textanalys och teorier inte bara varit ett sätt att kontrollera min egen
subjektivitet (jmf Ödman, 2007, s 63) utan också ett sätt att generera en ny,
annorlunda och bättre förståelse (jmf Ricoeur, 1993; Kristensson Uggla,
2005, s 31).
I likhet med den traditionella hermeneutiken har innevarande studie krävt
totaliseringar för att foga samman det jag har iakttagit till meningsfulla
helheter. För att tala med Ödmans (2007, s 66) sätt att uttrycka det – har
exempelvis den andra tolkningen (kapitel fem) utgjort en totalisering av den
första tolkningen (kapitel fyra) genom att omsluta den och samtidigt täcka en
större del av verkligheten. Den tredje och sista tolkningen (kapitel sex) utgör
Dostları ilə paylaş: |