38
det som att det började kring 1932 och att det tog nya former efter 1936. Uppfostran av
kvinnorna fortsatte, även om det handlade något mindre om det som Kaj Andersson benämnde
som ”hemkultur” och något mer om de politiska frågor som följde i de många statliga
utredningarnas spår.
137
Även i slutet av undersökningsperioden förekom artiklar med liknade ton
som under det som Hirdman benämner det ideologiska försöket, där
Morgonbris talade om för
arbetarkvinnorna hur de skulle klä sig hemma och hur de skulle möblera sina kök på ett politiskt
korrekt sätt.
138
Obetalt arbete utan vila – den paradoxala komplementära modellen
Folkhemmets kvinna skulle i första hand vara husmoder med ansvar för hemarbetet, men till
skillnad från 1920-talets hemmafru, skulle hennes sysslor i hemmet ses som ett yrke och likställas
med arbete utanför hemmet. De socialdemokratiska kvinnorna ansåg även att kvinnor skulle ha
rätt att yrkesarbeta, varför hemarbetet skulle rationaliseras så att det skulle bli möjligt att
kombinera yrkesarbete med ansvaret för barn och hushåll. Uppfattningen om kvinnor och män
som komplementära genomsyrade argumentationen när det handlade om kvinnors och mäns
arbete. Det var aldrig aktuellt att omförhandla det järnhårda samhällskontrakt som gav kvinnor
huvudansvaret för den helt oavlönade och tämligen flexibla uppgiften att ta hand om hem och
barn, ”att ta hand om den s.k. reproduktionen av det mänskliga”.
139
Trots att kvinnoförbundet
krävde att kvinnor formellt skulle ha tillträde till alla yrken, var det inte något prioriterat mål att
bryta genusarbetsdelningen, utan den reproducerades och befästes snarare genom
kvinnoförbundet och Morgonbris. Såväl annonser som artiklar talade för att kvinnorna hade och
skulle ha en ”egen” arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen hade annonser i tidningen som riktade sig
enbart till kvinnor, där de erbjöd arbeten för husmödrar och de yrken man nämnde var
barnsköterskor, husföreståndarinnor, barn- och hushållsfröknar samt hembiträden.
140
I en artikel
uppmanades kvinnor att arbeta inom det sociala och argumentet var just att kvinnorna borde
komplettera männen och bidra med intuition och smidighet. Medan männens uppgift skulle vara
137
”Nya Morgonbris fem år” i Morgonbris april 1936 s 9-11. Kaj Andersson skrev att om man inte uppskattade
att
Morgonbris satsade på hemkultur, visste man inte vad socialism innebar.
138
Se till exempel ”Vi äro praktiska och skaffar oss mönsterkök”
Morgonbris april 1938 s 8 och 32 och ”Vi
kläder oss till arbete” Morgonbris april 1938 s 9.
139
Wikander (1991) s 6.
140
Annons från arbetsförmedlingen i Morgonbris februari 1932 s 24.
39
att läsa lagarnas distinktioner, skulle kvinnorna ”ägna sig åt mer tålamodsprövande arbete som att
vara barnavårdsman”.
141
Det förekom också att genusarbetsdelningen diskuterades som ett problem. Bland annat
skrev en kvinnlig regissör som hade talat med kvinnliga jurister, läkare och journalister om hur
könet påverkade möjligheterna till karriär, att ”det är männen som har nycklarna till alla
ställningar”.
142
De tillfrågade yrkeskvinnorna hade svarat att de hela tiden stötte på svårigheter
och hinder som var relaterade till kön, men att det var svårt att beskriva dessa eftersom det var
som att stöta huvudet mot en osynlig mur. Hon påpekade också att när en kvinnlig regissör,
journalist eller läkare fick ett uppdrag, var det alltid något som hade anknytning till kvinnor och
barn.
143
I en annan artikel där kvinnor uppmanades att söka mansdominerade yrken, skrev
Morgonbris redaktion att de inte tog ställning till författarens ”djärva inlägg”.
144
Artikelförfattarinnan skrev att kvinnor borde söka arbeten som betecknades som manliga, men
som inte alltid varit det. Hon gav exempel på att kvinnor tidigare arbetat med gruvbrytning och
lantbruk och hon påpekade att det funnits kvinnliga murare ända till slutet av 1800-talet. Hon
nämnde också paradoxer som att en kvinnlig arkitekt var okej, men inte en murare, en
maskinskriverska kan vara kvinna, men inte en typograf.
145
Dessa resonemang hörde emellertid till ovanligheterna och ansågs tydligen som så djärva att
redaktionen såg det som nödvändigt att påpeka att de inte stod bakom artikeln.
Genusarbetsdelningen sågs alltså inte som något prioriterat problem att lösa, utan det var statusen
hos de kvinnliga yrkena som skulle höjas och socialdemokratiska kvinnoförbundet såg som sin
uppgift att argumentera för detta. Det var i synnerhet statusen för hemarbetet, som behövde öka,
eller att hemarbetet åtminstone erkändes som ett yrke. Likaså satsade man på att uppvärdera
arbete i andras hem. I en ledare berättades om ett ungt hembiträde som sökte sprida socialistiska
idéer inom sin yrkesgrupp. En äldre kvinna med samma arbete, kallades istället tjänarinna och hon
141
”En ny kvinnokår” Morgonbris november 1932 s 10-31. Fler exempel på genusarbetsdelningen kommer i
avsnittet Barnen – duktiga pojkar
och framtidens husmödrar, i diskussionen om hur barn och ungdomar
förbereds för den.
142
”Den osynliga muren” Morgonbris juli 1935 s 14-15.
143
Ibid.
144
”Varför inte kvinnliga murare eller konduktörer?” Morgonbris juni 1936 s 14-15.
145
Ibid.