Måltidsekologprogrammet Örebro universitet

34 

 

De hydroponiska försöken utfördes vid uran- och kadmium koncentrationer liknade de nivåer 

som  kan råda  på  åkermark. Koncentrationerna var därför måttligt  höga, vilket  gav moderata 

upptag i plantorna. Ökas koncentration och även provperioden, bör chansen vara större för att 

tydligt  kunna  kvantifiera  metallupptag  som  funktion  av  metallkoncentration  i  växtnäringen. 

Själva  kopplingen  till  odlingsförhållanden  i  verkliga  produktionssystem  blir  emellertid 

lidande.  En  avgränsning  i  försöken var att de utfördes vid  likartat pH: 6,26  – 7,01(sd. 0.22) 

varför effekter av denna parameter inte kunde detekteras. 

I  den  experimentella  studien  användes  perlit  som  medium  i  stället  för  jord  för  att  skapa 

renodlade  förhållanden  som  i  det  närmaste  kunde  liknas  med  ett  tvåfassystem  med  endast 

planta  och  näringslösning.  I  försökserien  där  vete  blev  utsatt  för  näringslösning  med  olika 

urankoncentrationer visade det sig dock att perlit hade en stor affinitet för uran, vilket skapade 

ett mer komplext trefassystem. Denna mekanism är därför viktig att beakta vid val av medium 

för hydroponiska studier. 

Kadmiumkontamineringen av vissa rotprov belyser behovet av standardiserade och noggranna 

rengöringsprocedurer när det gäller utrustning och verktyg i denna typ av studier. 

 

Måltidsekologiskt perspektiv 

Att grödor som vete, råg, potatis och sallat kan ta upp hälsovådliga metaller, ger en ytterligare 

dimension  på  ekologisk  hållbar  mathållning  och  jordbruk.  Miljömärkningar  ger  en  viss 

garanti för att grödan odlats utan gifter och enligt ekologiskt hållbara principer. Denna typ av 

miljömärkning  ger  dock  ingen  garanti  för  att  grödans  innehåll  av  metaller  som  uran  är  låg. 

Här  blir  det  då  viktigt  att  veta  var  grödan  odlats  för  att  kunna  bedöma  dess  innehåll  av 

hälsovådliga metaller. I framtiden kan  det därför  bli viktigare med jordprover, där resultaten 

gällande  koncentrationer  av  hälsovådliga  metaller  blir  lättillgängliga.  Utsläpp  har  även  gett 

upphov till högre och/eller mer tillgängliga metaller i många jordbruksområden, vilket också 

ger  ett  ökat  behov  av  kontroll  av  jordars  metallinnehåll.  Att  grödor  från  vissa  områden  kan 

innehålla  metaller  på  toxiska  nivåer  trycker  på  vikten  av  sprida  risken  genom  att  äta  grödor 

från olika geografiska områden, där ursprungsmärkning blir ett hjälpmedel för att säkra detta. 

En  annan  måltidsekologisk  aspekt  är  att  oorganiskt  fosfatgödsel  ger  upphov  till  kadmium  – 

och urankontaminering av jordar med risk för kadmium och uran i spannmål och grönsaker. 

---

35 

 

Fosfatgödsel  ger  även  en  störd  fosforcykel,  vilket  talar  än  mer  för  kretsloppsjordbruk  utan 

oorganiskt  fosfatgödsel,  där  stallgödsel  istället  används.  Stallgödsel  har  även  potential  att 

minska  växternas  upptag  av  bly  och  kadmium.  Måltidsekologiskt  perspektiv  är  även  att  dra 

nytta  av  ekosystemtjänster,  som  att  ympa  in  mykorrhiza  för  att  styra  bly  och  kadmium  till 

rotdelar i ställer för frökropp. Av vikt är även att minska metallhalterna i grödor som används 

som  foder  inom  kött-  och  fiskproduktion,  då  dessa  ger  upphov  till  en  bioackumulering  där 

människan till sist blir utsatt för de högsta metallhalterna. 

 

Slutsatser 

De  domesticerade  grödorna  vete,  potatis,  råg  och  sallat  tar  upp  Cd,  Pb,  Th,  Tl  och  U. 

Upptaget  är  störst  hos  sallat  och  potatis  och  riskerar  därför  att  bli  hälsovådliga  att  äta  vid 

förhöjda  koncentrationer  i  åkermarken

 

En  ökad  metallkoncentration  av  dessa  grundämnen  i 

marklösning  och  odlingssubstrat  ger  oftast  högre  metallkoncentrationer  i  aktuell  gröda.  De 

högsta koncentrationerna återfinns oftast i rötterna. Hos råg, vete och sallat kan även rötternas 

tillväxt hämmas av kadmium. 

 

Oorganiskt fosfatgödsel kan innehålla Pb, Cd, Tl, Th och U beroende på typ av råvara. Studier 

visar att fosfatgödsel åtminstone ger en ökad kadmiumhalt i grödor som råg, vete, potatis och 

sallat.  En  ökad  användning  av  fosfatgödsel  tycks  även  ge  högre  halter  av  torium  och  uran  i 

vete.      Stallgödsel  från  nötkreatur  kan  minska  upptaget  av  bly  och  kadmium.  Arbuskulär 

mykorrhizasvamp kan immobilisera metaller i jorden eller metaller som bly och kadmium till 

rotvävnader och på så vis minska upptaget till växtdelar som används för humankonsumtion. 

Vetes  upptag  av  kadmium  och  uran  studerades  i  en  experimentell  hydroponisk  dosstudie. 

Resultaten  från  den  experimentella  studien  indikerade  att  förhöjd  kadmiumhalt  och 

urankoncentration i  näringslösning  kan ha  gett upphov till förhöjda halter i  vete, vilket  i  sin 

tur kan ha påverkat plantans tillväxt

. 

I uranprovserien fastställdes att perlit tog upp uran. Data 

från  försöken  gjorde  att  en  fördelningskonstant  K

d 

för  löst  uran/uranhalt  i  perlit  kunde 

beräknas. I denna provserie kunde även beräkningar visa att roten genom en aktiv process tog 

upp uran från näringslösningen. 

---

36 

 

Resultaten indikerar att det finns risker med att äta grödor som odlats i jordar med höga halter 

av Pb, Cd, Tl, Th eller U. Hälsovådliga koncentrationer kan nås utan att något synligt symtom 

på kontaminering eller förgiftning hos grödan. 

 

Tackord

 

Författaren vill  tacka Stefan Karlsson  och Viktor Sjöberg vid  Forskningscentrum  Människa-

Teknik-Miljö vid Örebro Universitet för god vägledning och stimulerande diskussioner under 

arbetets gång. Vidare riktas ett stort tack till institutionen för Naturvetenskap och Teknik vid 

Örebro  Universitet  för  upplåtelse  av  lokaler  och  för  finansiellt  stöd  samt  till  Ulf  Hanell  för 

tillhandahållet  utsäde.  Till  sist  vill  jag  tacka  Alf  Ekblad  för  den  noggranna  granskningen  av 

detta arbete. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---