Tobias s tar k

 
31
Inledning
Jag vill dock påpeka att det här inte handlar om att föra över Thörns teoretiska ramverk in 
extenso, utan om att använda det som utgångspunkt och inspirationskälla. Thörns analytiska 
underkategorier – ekonomisk modernisering, teknisk modernisering, politisk modernisering och 
kulturell modernisering – går i denna studie igen i modifierad form, i egenskap av generella 
riktmärken för utredningen av den praktiska ishockeyverksamhetens konkreta utformning, så till 
vida att jag kommer att följa upp ekonomiska aspekter (ekonomisk  modernisering), 
organisatoriska och personella faktorer (politisk modernisering), material- och isbanetillgång 
(teknisk modernisering), samt sportens kulturella gestaltning (kulturell modernisering).  
Min förståelse av hur det historiska förlopp jag studerar har tagit form är för övrigt präglad 
av Richard Gruneaus och David Whitsons syn på ishockeyns uppkomst och påföljande 
utveckling i Kanada, såsom den kommer till uttryck i den monumentala ishockeystudien Hockey 
Night in Canada. I stället för att med efterhandsperspektivets klara blick se ishockeyns framväxt i 
Kanada som en följd av den övergripande moderniseringsprocessen betonar de vikten av att 
studera ishockeyns historia ”as one small part of the making of modern sports, of commercial 
entertainment, and, indeed, of modern experience itself”. Gruneau och Whitson utformar denna 
framlängeshistoriska ansats i polemik mot vad de uppfattar som den konventionella bilden av 
idrottens historia, innebärande att äldre tiders idrottsliga aktiviteter impliceras ha blivit godvilligt 
övergivna till förmån för modernare (i bemärkelsen bättre och mer rationella) alternativ, eller att 
dessa helt enkelt fallit i glömska. Sådana perspektiv är bedrägliga, menar Gruneau-Whitson, 
eftersom de skyler över två väsentliga faktorer: a) att många traditionella idrottsformer aktivt 
trängdes undan och b) att maktförhållanden spelade en väsentlig roll i detta skeende.
63
 
Inspirerade av cultural studies-teoretikern Stuart Hall argumenterar Gruenau och Whitson 
så för att idrottens historia vare sig bör ses som en spikrak moderniseringsväg eller någon 
kvasievolutionär övergång från ett stadium till ett annat (såsom till exempel från ”traditionell 
idrott” till ”modern sport”), utan bättre låter sig förstås som en serie av kulturella förhandlingar, 
kompromisser och kamp. Det betyder att de skeenden som vi idag kan notera när vi ser tillbaka 
på ishockeyns framväxt på intet sätt var de enda möjliga – eller ens det givna – händelseförloppet, 
men väl produkt av en process som innebar nederlag för de historiska alternativen. De tillägger 
att:  
 
such struggles have often been, and continue to be, partly about ‘tradition’ versus differing 
conceptions of ‘modernity.’ But these struggles have also always been about power and privilege; 
about whose values count and whose do not; about who gains advantage from certain changes in 
technology, values, or patterns of social organization, and who is disadvantaged. What was at stake 
in nineteenth-century struggles around the emerging institutional world of modern sport in Canada 

---

 
32
Inledning
was nothing less than the capacity to define the dominant meaning of sporting practice, the scope 
of socially acceptable forms and ways of playing, and the legitimate uses of time and the human 
body.
64
 
 
Som jag kommer att gå in på djupare i kapitel 4 gör även den gängse bilden av svensk ishockeys 
framväxt gällande att det rör sig om ett tämligen linjärt och friktionsfritt förlopp, under det att 
sådant som personliga motsättningar och historiska alternativ avdramatiseras som tillfälliga 
orosmoln eller någon olycklig, men i princip oundviklig, fnurra på tråden. Därför går det också 
att med fördel anlägga ett makt- och konfliktperspektiv av Gruneau och Whitsons snitt vid en 
studie av ishockeyns framväxande nationella betydelse i Sverige, åren 1920–1972. En extra fördel 
med detta är att det underlättar jämförelser med ishockeysportens utveckling i Kanada. 
Sammantaget kan därmed sägas att min användning av moderniseringsbegreppet bygger på 
en kombination av Thörns och Gruneaus och Whitsons tankegods. Mitt arbete skiljer sig dock 
från deras i så motto att medan de applicerar ett moderniseringsteoretiskt perspektiv på de 
förlopp de studerar, har jag valt att utforma min begreppsapparat med tanke på föreställningar 
som förekom i det historiska sammanhang jag undersöker. Som åtskilliga forskare har visat var 
upplevelsen av att leva i skarven mellan dåtid och framtid nämligen ytterst påtaglig i Sverige vid 
tidpunkten för ishockeyns införande i landet.
65
 Hur ishockeyn positionerades i förhållande till 
detta utgör också en central del av min forskningsuppgift.  
 
 
 
Nationell identitet 
Forskningen om ”det nationella” är omfattande. I forskningsdiskussioner är det brukligt att göra 
en uppdelning av fältet efter synen på nationalismens ursprung. Forskare som Anthony D. Smith 
har hävdat att nationellt tänkande närmast är inbyggt i människans väsen (primordialt).
66
 Mot detta 
brukar ett moderniseringsteoretiskt perspektiv ställas, företrädd av forskarnamn som Ernest Gellner, 
som argumenterat för att nationalismen är nära förbunden med industrialiseringen, och sökt 
svaret till formeringen av 1800- och 1900-talets nationalstater i sociala och ekonomiska faktorer.
67
 
Ett tredje synsätt är den så kallade historiska ansatsen, vilken är starkt förknippad med historikern 
Eric Hobsbawm och dennes plädering för nationalismens karaktär av historisk tillfällighet, under 
det att han menar att nationalismen varit på obeveklig reträtt alltsedan andra världskrigets slut.
68
 
Denna avhandling kan utan vidare skrivas in i den moderniseringsteoretiska skolan. Detta dels 
eftersom jag faktiskt använder moderniseringsbegreppet som en övergripande analyskategori, dels 
då jag också gör gällande att ishockeyns införande och påföljande utbredning i landet (under 

---