24
Inledning
Angelägna frågor att följa upp är således:
Vem/vilka stod bakom Sveriges medverkan i Antwerpenspelens
ishockeyturnering och
varför?
Hur gick man rent konkret till väga för att ställa ett OS-lag på skridskor?
Den andra punkten rör ishockeyns lansering på bred front i Sverige, åren närmast efter Antwerpen-
OS. Stor enighet råder bland forskarna om att ishockeyn först uppvisade en försiktig utveckling i
landet, men att sporten ändå spreds så sakteliga från dess kärnområde i Stockholm.
45
Förloppets
betingelser har dock sökts på olika håll. Ishockeyns införande och påföljande utbredning har
utmålats som en direkt följd av den moderna samhällsutvecklingen jämte spelets grundstruktur.
Sett
med dessa ögon var ishockeyn, genom sin jämförelsevis begränsade spelplan, sitt höga tempo
och sin amerikanska strålglans, väl avpassad – ja, närmast predestinerad – att bli en
publikframgång i det moderna svenska välfärdssamhället, med dess USA-inspirerade,
kommersiella nöjesliv.
46
Ishockeyns utveckling har också förklarats på rent inomidrottsligt manér, såsom varande
ett utslag av en inom idrotten immanent strävan efter resultatoptimering. Enligt detta sätt
att se
på saken formades ishockeyn av växande krav på goda prestationer, i en värld där resultat alltmer
kommit att mätas i pengar, och matchantalet kontinuerligt utökats för att generera större
inkomster i syfte att kompensera spelarna för deras uppoffringar och tilltagande träningsdos.
47
Utöver detta har det även refererats till ”sociala nätverk” och ”traditionens makt”, varvid
ishockeyns utformning har tolkats i termer av en intressegemenskap präglad av ”tjänster och
gentjänster”, och ett kretslopp där framgång leder till ny framgång.
48
Jag menar att dessa utläggningar endast skummar på ytan. Ett problem är
att tolkningarna i
mycket faller tillbaka på ett statiskt idrottsbegrepp, vars grundval är att ishockeyn
finns helt fix och
färdig, och helt sonika bara
är beskaffad med vissa särskilda attribut, såsom att vara utpräglat
tävlingsorienterad
och betingad av det moderna, urbana, kommersiella nöjeslivet. Min övertygelse
är att ishockeyns historiska framväxt och nationella genomslag måste
studeras som ett oskrivet
blad, i så motto att sporten i sig
inte förutsätts ha några självskrivna och/eller inneboende attribut,
utan att ishockeyn i stället formas och omskapas fortlöpande, i ett dialektiskt samspel mellan en
rad olika krafter och intressen, varav somliga är av ”inomidrottslig” karaktär,
medan andra har
tydligt fäste i samhällslivet i övrigt. Den händelse att ishockeyn är att betrakta som en kanadensisk
kulturföreteelse, vilken kom till Sverige som en kodifierad idrottsgren med internationell
mästerskapsstatus, gör inget för att utmana denna uppfattning. Tvärtom menar jag att en studie
25
Inledning
av ishockeyns historiska utveckling i Sverige ytterst handlar om att ta reda på hur en utländsk
importvara tas upp och inlemmas i den inhemska vardagen, för att efterhand framstå som den
kanske största nationella samlingspunkten alla kategorier.
Hur gick denna försvenskning till? För inte var väl utvecklingen given på förhand? Om
ishockeyn i Sverige nu varit kraftigt tävlingsorienterad och betingad av det moderna, urbana,
kommersiella nöjeslivet – vilket är tankegods som även genomsyrar denna avhandling – blir
frågan: varför? Uppmärksamheten måste därmed riktas mot hur den svenska ishockeylanseringen
lades upp och vilka strategier som användes. Detta fordrar i sin tur ett beaktande av hur man såg
på ishockeyns position i landet, jämte dess relation till den redan etablerade bandyns, vid tiden för
sportens införande, det vill säga när ishockeyn alltjämt var något nytt och främmande
för den
stora allmänheten. Till saken hör att de vetenskapliga forskningsinsatser som gjorts med avseende
på ishockeyns ställning på gräsrotsnivå under pionjäråren enbart rör situationen i en förening
(Leksands IF), där verksamheten kom igång först 1937.
49
Ishockeysportens utveckling på det
lokala planet dessförinnan är däremot höljd i dunkel. Det gäller inte minst frågan varför man i
första läget alls valde att ta upp det nya vinterspelet ute i landet.
Därmed utkristalliserar sig följande frågor som varande i trängande behov av att benas ut:
Hur gick den svenska ishockeyledningen till väga när den torgförde den nya sporten?
Hur spreds ishockeyn från dess ursprungliga kärnområde i Stockholm och vad var det
som gjorde att man tog upp det nya vinterspelet ute i landet?
Den tredje och sista punkten rör ishockeyns nationella genomslag i Sverige efter andra världskriget.
Flera forskare har visat att ishockeyn under 1900-talets senare del och en bit in på 2000-talet varit
ett viktigt redskap för konstruktion av svensk nationell identitet.
Det finns rent av de som
pläderat för att ishockeyn haft en särskilt stor betydelse (större än fotbollen) i detta avseende, och
att ishockeyn är en av få grenar som med fog kan göra anspråk på att vara Sveriges nationalsport.
Grunden till detta har då sökts i sådant som att ishockeyvärlden är en tämligen liten gemenskap,
där Sverige av hävd utgör en av få stormakter samt att internationella mästerskap genomförs varje
år, varför Tre Kronor helt sonika blivit en nationalangelägenhet på ett annat sätt än exempelvis
herrlandslaget i fotboll (som kanske spelar lika ”viktiga” matcher en eller ett par gånger per
decennium).
50
I övrigt har konstaterats att ishockeyns betydelse förändrats i takt med den
allmänna samhällsutvecklingen, och att denna transformering närts av
kalla krigets storpolitiska
förvecklingar liksom en växande osäkerhet kring vad det innebär att ”vara svensk” i spåren av