Tobias s tar k

 
18
Inledning
Det analytiska anslaget är ändå uttalat processuellt, så till vida att Östman säger sig vilja fånga hur 
övergripande utvecklingslinjer häktar i mindre delförlopp över tid.
22
  
När han skall belysa hur det kommer sig att ”lilla” Leksand kunnat mönstra ett 
elitishockeylag under flera decennier, medan många klubbar i större orter fört en mer tynande 
tillvaro rent resultatmässigt, landar han annars omgående i förklaringar som har med sociala 
nätverk och ”traditionens makt” att göra. Han påpekar att ”när ishockeyn var på väg att ta fart i 
Sverige hade LIF tillgång till några av de främsta spelarna i landet” varvid ”framgångens goda 
cirklar började verka”,
23
 att det ”fanns ett helt nätverk av människor, som förenades av sitt 
intresse och engagemang för LIF, oavsett bakgrund i övrigt”.
24
 
En annan infallsvinkel på ishockeyns utveckling på lokalplanet anlägger medievetaren Lars-
Åke Engblom i den korta uppsatsen ”Bandy eller ishockey? Den stora sportfrågan i Tranås-
Posten” (fem sidor i publicerad form). I fokus står lokaltidningen Tranås-Postens  agerande i 
samband med ishockeyns införande i det småländska bandynästet vid 1940-talets slut. Engblom 
menar där att Tranås-Posten inte bara förhöll sig neutral till ishockeyn, utan att tidningen faktiskt 
spelade en viktig roll vid dess spridning genom att inta en generös och nyfiken attityd. Vidare 
poängterar han att man från Tranås-Postens sida inte såg någon motsättning mellan bandyn och 
ishockeyn, utan i stället pläderade för att grenarna kunde samexistera. Medan förhållandet mellan 
bandyn och ishockeyn i det närbelägna stationssamhället Nässjö blev en fråga om ”[a]ntingen 
eller”, kom Tranås-Posten att bidra till att skapa opinion för ett både-och-tänkande i Tranås, varvid 
sporterna där kunde ”utvecklas hand i hand”.
25
 
Anders Svensson är en annan medievetare som har studerat den mediala 
opinionsbildningen kring ishockeyn på lokalplanet. Han har i avhandlingen Från norra ståplats till 
cyberspace beskrivit diskussionen i ett internetforum för ishockeysupporters utifrån ett 
offentlighetsperspektiv. Av mer omedelbart intresse här är en mindre, separat studie som 
Svensson gjort om hur HV71:s elitishockeylag visuellt iscensätts i Jönköpings-Posten. Svensson 
påpekar där att HV71 är en stor angelägenhet för otaliga människor i Vätterbygden med omnejd, 
och att tidningen för prenumerationsstockens och lösnummersförsäljningens skull ser till att 
framställa HV71:s insatser i så positiv dager som möjligt, något läsekretsen också förväntar sig. 
Ytterst menar Svensson att sportbilder, liksom nyhetsbilder i stort, har mer eller mindre starka 
inslag av såväl fakta som fiktion.
26
 
Avslutningsvis skall nämnas att det finns tre större medievetenskapliga undersökningar av 
den svenska sportjournalistikens historia där ishockeyns framväxt och nationella genomslag 
berörs och kommenteras i förbigående, närmare bestämt Ulf Wallins, Sporten i spalterna, om den 
svenska sportjournalistikens utveckling i tio dags- och morgontidningar åren 1985–1995; Peter 

---

 
19
Inledning
Dahléns avhandling Från Vasaloppet till Sportextra om radiosportens framväxt och senare 
utveckling 1925–1995, samt Bo Reimers, Uppspel, rörande sportens roll i Sveriges Television från 
dess start 1954 fram till OS i Sydney 2000. 
Wallin beskriver ingående utvecklingen på sportsidorna, såväl beträffande hur stor plats 
olika grenar har fått som vilken typ av journalistik som bedrivits. Kartläggningen pekar på att 
ishockeyn fram till efterkrigstiden spelade en obetydlig roll på landets sportsidor, men att sporten 
från mitten av 1960-talet och framåt varit den näst fotbollen mest omskrivna idrottsgrenen över 
huvud taget. Parallellt med detta har också de personorienterade artiklarna ökat, en utveckling 
som kopplas ihop med televisionens genombrott, under det att inte minst kvällspressen kommit 
att fokusera på andra aspekter av idrotten än referat av händelserna på tävlingsbanan.
27
 Dahlén 
framhåller radions och hallåmannen Lennart Hyllands betydelse för ishockeyns verkliga nationella 
genombrott i samband med VM i Stockholm 1949. Han visar även hur ishockeyförbundet under 
den första tioårsperioden efter andra världskriget gick från att vara tacksamt över att ishockeyn 
alls figurerade i etern, till att hårdnackat börja yrka på ekonomisk ersättning för AB Radiotjänsts 
(nuvarande Sveriges Radio) utsändningar från deras arrangemang.
28
 Reimers tillbakablickar kastar 
ljus över hur Sveriges Televisions utsändningar av ishockeymatcher på 1950-talet lade grunden 
för ett av landets mest älskade idrotts- och TV-evenemang över huvud taget, i form av de årligen 
återkommande VM-turneringarna i ishockey. Under rubriken ”SVERIGE STÅR STILLA” 
diskuterar han även det publikrekord för svensk TV som slogs under ishockey-VM i Stockholm 
1970.
29
  
 
 
Forskning om synen på ishockeyn och dess ställning i Sverige 
Ett viktigt bidrag till ishockeyforskningen är sociologen Lars Ekstrands uppsats ”Brynäs IF och 
det efterindustriella Gävle”. Ekstrand konstaterar att Gävleklubbens adelsmärke är dess omtalade 
och publikfriande klapp-klapp-spel, men betonar samtidigt att Brynäs IF som fenomen inte går 
att förklara i snävt inomidrottsliga termer. I stället pläderar han för att Brynäs IF:s ”betydelse” 
förändras över tid, och att transformeringen är förbunden med samhällsutvecklingen i stort. Att 
klubben i lokalpressens insändardebatt våren 1993 ”ogenerat framhölls som ett lysande exempel 
på den socialdemokratiska ideologins triumf på isen”,
30
 med ledord som jämlikhet och 
kollektivism, skall enligt Ekstrand ses i ljuset av Gävles förvandling från en industri- till en 
tjänstemannastad under 1900-talets andra hälft, och den stora oro många kände i det ”nya” och 
mer marknadsorienterade Sverige som då växte fram. I detta läge kom Brynäs IF att framstå som 
”[n]ågot bestående och framgångsrikt”, som kunde skänka tröst samt en känsla av kontinuitet 

---