I V . D I S K U R S E N B E S K R I V S
71
vägledare att försöka välja efter intresse. För att eleverna ska kunna bilda sig
en uppfattning om vilken utbildning de ska välja erbjuds alla elever ett
intressetest (c40).
Utifrån en analys av elevernas fria intresseval till gymnasiet 2006
framkommer två kategorier av kvalificerat intresseval, dels ett personligt
intresse att läsa vidare på högskolan, dels ett personligt intresse att börja
arbeta efter gymnasiet. I diskursens värld har den förstnämnda kategorin
med intresse att läsa vidare valt program som samhällsprogrammet,
naturvetarprogrammet eller ledarskapsprogrammet medan den sistnämnda
kategorin med intresse att börja arbeta efter gymnasiet valt program som
byggprogrammet och hotell- och restaurangprogrammet. Gemensamt för de
två kategorierna är att eleverna sökt utbildningarna utifrån ett
konkurrenskraftigt (ekonomiskt) intresse av ett framtida jobb (c41-42). I
analysen framträder även en tredje kategori bestående av mindre kvalifi-
cerade intresseval. Utmärkande för denna kategori är att eleverna valt
kortsiktigt med betoning på ett personligt intresse i nuet. I diskursens värld
har denna kategori valt teaterprogrammet, idrottsprogrammet samt en
textillinje i Göteborg. Gemensamt för denna kategori är att eleverna
inte sökt
utbildningarna utifrån ett konkurrenskraftigt (ekonomiskt) intresse av ett
framtida jobb. I stället har eleverna sökt utbildningarna utifrån ett personligt
intresse i nuet. Exempelvis uppger de elever som valt teaterprogrammet att
målet med utbildningen är att ha roligt och få utlopp för sina känslor.
Däremot tror eleverna inte på ett framtida yrke inom teatern (c43). En elev
med exceptionell talang för innebandy avstod från möjligheten att utvecklas
på elitnivå inom Riksinnebandygymnasiet för att i stället nå sin
innebandydröm – att spela för en lokal klubb (c44-45). Den elev som sökt
folkhögskolans textillinje i Göteborg uppger att målet med utbildningen är
att komma bort från Umeå och flytta till favoritstaden Göteborg. Däremot
tror inte eleven på ett framtida yrke inom sömnad och design (c46).
För att tillgodose elever de utbildningar de är intresserade av anpassas
antalet utbildningsplatser på gymnasiet till den lokala efterfrågan av en viss
utbildning. I analysen av det fria intressevalet till gymnasieintagningen 2006
framkommer att de praktiska gymnasieprogrammen lockat flest elever,
samtidigt som intresset för de teoretiska programmen minskat. Bygg-
programmet var den utbildning som hade flest antal sökande (c47-49). För
att positivt förstärka elevernas självständiga valfrihet till gymnasiet
tillgodoses den faktiska efterfrågan av antalet utbildningsplatser på bygg-
programmet (c50). Beslutet presenteras av en kommunal gymnasiechef som
med hänvisning till uppdraget säger: ”Vårt uppdrag är att se till att det finns
de utbildningar som eleverna eftersöker” (c50). På motsvarande sätt utökar
även andra kommuner antalet platser på byggprogrammet, samtidigt som
antalet platser på mindre populära gymnasieprogram på motsvarande sätt
M E N T A L I T E T , P E D A G O G I K , H I S T O R I S K T M I N N E
72
minskas ner (c51).
Extern bedömning
I den samtida utbildningsdiskursen formas mentalitetstendensen genom
positiv extern bedömning där elever belönas för framgångsrik arbets-
marknadskompetens. Belöningen kommer från en intresseorganisation som
tilldelar framgångsrika elever på väg ut på arbetsmarknaden en resa till New
York samt en Ipod (c52). I diskursens värld formas mentaliteten även genom
negativ extern bedömning där en mindre framgångsrik valfrihets-reform
kritiseras. Till skillnad från de två övriga mentalitetstendenserna är kritiken
här riktad mot själva reformen och dess konsekvenser, vilket gör att denna
mentalitetstendens vilar på osäker grund – den kan komma att förstärkas
eller försvagas.
Kritiken mot valfrihetsreformens konsekvenser kommer inte helt oväntat
från socialdemokratiskt håll, där skolministern (s) med hänvisning till en
rapport från Skolverket framhåller att valfrihetsreformen visat sig leda till
ökad segregation och minskad likvärdighet mellan skolor. (c 53). Liknande
kritik kommer från utbildningsforskare
som med hänvisning till forskning
framhåller att valfrihetsreformen leder till ökad segregation och minskad
likvärdighet mellan elever (c54-55). Enligt utbildningsforskarna får svenska
elever ingen likvärdig utbildning då lärartäthet och antalet behöriga lärare
varierar mellan skolorna (c54) och där villkoren för elevers utbildningsval
har förändrats. Valmöjligheterna i den nya gymnasieskolan gör att vissa
elevgrupper gynnas medan andra missgynnas. Elever som saknar någon att
diskutera med har svårt att hantera valfriheten medan
de elever som har höga
betyg och någon att bolla utbildningsidéer med gynnas av nya valfriheten.
Dessa elever väljer ofta kurser som gör deras utbildning mer konkurrens-
kraftig (c55). Kritiken kommer också från byggfacket som framhåller att
valfrihetsreformen leder till att kommuner anpassar sina utbildningsplatser
till elevers intresseval och inte till marknadens behov av arbetskraft (c56).
Enligt Byggfacket är det ”fel att utöka antalet platser på byggprogrammet i
Lycksele. Det finns redan tillräckligt många arbetslösa byggarbetare. I stället
kanske gymnasieskolorna skulle fundera på att skapa utbildningar som riktar
sig till de yrken som efterfrågas” (c56). En annorlunda kritik kommer från
”Föräldrarörelsen för ökad valfrihet inom barnomsorgen” som framhåller att
valfrihetsreformen är orättvis och bör utökas mot större valfrihet för
föräldrar att välja barnomsorg (c57-59). Enligt föräldrarörelsen är det
”orättvist att en heltidsplats i förskolan subventioneras med 120 000 av stat
och kommuner medan den som kan lösa barnomsorgen till exempelvis i
hemmet eller på något annat sätt inte får något stöd alls” (c57).