Avhandlingsmall

M E N T A L I T E T ,   P E D A G O G I K ,   H I S T O R I S K T   M I N N E  
80
 
önskvärt  beteende  genom  att  omsorgsfullt  konstruera  ett  program  med 
gradvisa  förändringar  av  förstärkningsbetingelser.  I  diskursens  värld  är 
likabehandlingsplanen  ett  program  för  lika  behandling,  huruvida 
programmet  innehåller  instruktioner  om  gradvisa  förändringar  av 
förstärkningsbetingelser framträder inte i mitt textmaterial.           
 
Informativ  samverkan  kan  i  ljuset  av  Vygotsky  (1978)  teori  ses  som  ett 
uttryck för att lärandet är en social och kommunikativ process. Det är bara i 
interaktion  och  kommunikation  med  andra  människor  som  lärandet  sker. 
Genom  språket  transformeras  hela  den  psykologiska  processen  till  högre 
funktioner  som  gör  att  människor  erhåller  förmågan  att  uppfatta  världen 
genom  språket  för  att  därigenom  uppnå  uppsatta  mål.  I  diskursens  värld  är 
målet  att  ömsesidigt  informera  varandra  till  ett  delvis  nytt  moraliskt 
förhållningssätt  –  likställd  samhörighet  för  alla  individer.  Däremot  kan 
Vygotskys teori inte förklara likabehandlingsplanen som metod för moralisk 
fostran  då  den  inte  kan  relateras  till  barns  proximala  lärande  på  det  sätt 
Vygotksy beskriver den pedagogiska situationen. För Vygotsky (1978) hand-
lar  moralisk  fostran  förutom  den  språkliga  internaliseringen  om  betydelsen 
av  vuxnas  förhållningssätt  och  barns  förmåga  att  imitera  en  mängd 
handlingar  som  går  bortom  gränserna  för  deras  egen  kapacitet.  Vygotsky 
lyfter  också  fram  leken  som  metod  för  moralisk  fostran.  I  leken  prövas 
framtida  vuxna  roller  och värderingar  som  internaliseras.  I  Vygotskys  teori 
framträder inte heller tesen att barn och vuxna ska uppfattas eller behandlas 
som socialt och kulturellt likställda individer med ett likartat socialt ansvar.   
Innovativ samverkan och kompetenstävlingar 
Innovativ  samverkan  kan  ses  som  en  kompetensutvecklande  immanent 
pedagogik  som  utmärks  av  intressefrihet  och  samarbete  med  andra.  Den 
utvecklingsteori  som  bäst  kan  förklara  utbildningsprocessen  innovativ 
samverkan är Piagets teori. Tolkningen bygger på följande resonemang:  
 
I  ljuset  av  Piagets  (1976)  teori  kan  innovativ  samverkan  ses  som  en  aktivt 
problemlösande  undervisningsmetod,  där  betoningen  ligger  på  elevers 
spontana  utforskande  och  där  varje  sanning  som  ska  läras  in  återupptäcks 
eller  åtminstone  rekonstrueras  av  eleven  i  stället  för  att  bara  förmedlas  till 
honom/henne.  I  diskursens  värld  är  självständigt  kunskapande  tillsammans 
med andra elever viktigt, vilket i ljuset av Piagets (1976) teori kan ses som 
att  de  logiska  operationerna  inte  är  något  som  individen  åstadkommer  bara 
på  egen  hand,  utan  som  förutsätter  absolut  samarbete  och  växelverkan 
mellan  individer,  främst  mellan  eleverna  själva.  Det  som  fordras  är  en 
gruppatmosfär  där  man  tillsammans  med  andra  aktivt  forskar,  experiment-
erar  och  diskuterar.  Bakgrunden till  Piagets (1976)  resonemang  är  tesen  att 
skolan måste åta sig ansvaret att garantera varje människa sätt att få utveckla 

---

V .   D I S K U R S E N   F Ö R K L A R A S  
81
 
sina  mentala  anlag  helt  och  fullt.  Skolan  måste  åta  sig  förpliktelsen  att 
varken förstöra eller förspilla någon av de möjligheter människan bär på och 
som  samhället  kan  dra  fördel  av  istället  för  att  förkväva  en  del  väsentliga 
delar av mänsklig begåvning och låta andra gå helt förlorande. I likhet med 
Piagets (1976) teori är diskursvärldens lärare inte föreläsare som överräcker 
redan  färdiga  lösningar  på  problemen  utan  inspiratörer  som  skapar 
situationer  som  betonar  elevers  eget  utforskande  och  egna  ansträngningar 
och  som  får  eleven  att  tänka  efter  och  att  kontrollera  sina  förhastade 
lösningar.  I  likhet  med  Piagets  (1976)  teori  är  ämnesinnehållet  i  diskurs-
världens  utbildningsprocess  inte  indelat  i  enskilda  ämnen  utan  i 
ämnesområden  som  hälsa-  och livsstil,  språk-  och  kommunikation,  företag-
samhet, teknik och natur samt nutidsorientering, vilket påminner om vikten 
av att tvärvetenskapa för att därigenom få fram fler innovatörer i sikte på ett 
vetenskapligt  framåtskridande.  I  diskursens  värld  ska  elever  inte  i  första 
hand  utveckla  faktakunskaper  utan  färdigheter,  vilket  har  likheter  med 
Piagets  (1976)  teori  där  kunskapsmängden  anses  mindre  viktig  än  arbetet 
med  att  själv  kämpa  sig  fram  till  ett  visst  vetande,  medan  man  forskar  fritt 
och själv tar initiativ till att studera något. Det viktiga är enligt Piaget (1976) 
att  eleverna  får  tillägna  sig  olika  metoder  som  de  har  nytta  av  hela  livet  - 
som  samarbete,  spontat  utforskande,  experimenterande  och  olika  former  av 
kommunikation.  Det  som  ytterligare  relaterar  diskursens  värld  till  Piagets 
(1976)  teori  är  betoningen  på  förskoleundervisningens  växande  betydelse 
som förberedande undervisning.  
 
I  ljuset  av  Skinners  (2008)  teori  kan  innovativ  samverkan  ses  som  en 
behavioristisk  metod  för  konstruktionen  av  sociala  beteenden.  Genom  att 
arrangera  samarbete  förbereds  människor  var  för  sig  för  sin  del  i  en 
gemensam  prestation.  Genom  att  konstruera  olika  sociala  förhållanden  kan 
människor tränas att samordna sitt beteende i en gemensam uppgift med stor 
precision. I likhet med Skinners teori rymmer innovativ samverkan inslag av 
positiv förstärkning, där framgångsrika förebilder och iscensatt lek fungerar 
som  positivt  förstärkande  inslag  och  där  framgångsrika  elevresultat 
uppmärksammas  på  ett  positivt  sätt  –  att  framgångsrikt  elevresultatet  visas 
upp  för  en  internationell  och  nationell  offentlighet  via  offentliga  rapporter, 
böcker  och  press  och  via  offentliga  landskamper,  konferenser,  marknader, 
utställningar  och  föreställningar.  Det  som  talar  emot  tolkningen  är  att 
innovativ  samverkan  inte  kan  ses  som  en  behavioristisk  metod  för 
kvalificerat  verbalt  beteende  (akademisk  kunskap).  För  det  krävs  andra 
metoder  –  en  undervisningsmaskin  som  möjliggör  omedelbar  förstärkning 
vid  varje  litet  inlärningssteg.  Att  utbildningsprocessen  bara  skulle  bestå  av 
en  prestationshöjande  pedagogik  är  inte  sannolikt  vilket  ger  stöd  för  att 
innovativ samverkan bör ses som en kompetensutvecklande pedagogik med 
vissa inslag av förstärkande betingelser.   

---